Bappes svartgula blogg

Andreas Alm var en av publikens favoriter under sin spelartid i AIK 2000-2003. Trots ett par långa skadeperioder gjorde han 44 allsvenska matcher och 20 mål. Ett målsnitt som bara  överträffats av Sanny Åslund under de senaste dryga 40 åren.
Nu, med ett års tränarerfarenhet och jobb som expertkommentator i TV 4 är han tillbaka och delaktig i tre vinster på de första fyra matcherna i Allsvenskan.

Hur känns det att vara tillbaks efter sex år - i en ny roll?
- Jaaa. Det har ju hänt en del sen jag kom den 7 januari i år, så det tänker man inte på längre!

Facit så här längt - tre segrar, en förlust - är du nöjd?
- Vi har inte gjort någon poängkalkyl innan... men har man sagt, som vi har, att vi ska komma bland de fyra första i serien, så måste man vara med från början. Så vi har väl tagit det antal poäng som ligger i linje med vad som behövs.
- Totalt sett är det naturligtvis en bra start. Vi börjar med två raka vinster och har nu tre segrar av fyra möjliga... visst är det en bra start. Sen har det ju spelmässigt varit väldigt jämna matcher, mot Halmstad hade vi ett visst övertag spelmässigt men mot Malmö var det jämnare. Överlag har det varit ganska jämnt, uddamålsdifferens i alla matcher så här långt.
- Det som framför allt känns bra är att mycket av det vi tränat på inför säsongen har synts i spelet och också givit resultat. Vi har vunnit tre matcher som ett lag och förlorat en också som ett lag.

Det är rätt många nya och unga spelare i år. Har ni fått de svar ni velat ha hittills spelmässigt sett?
- Ja, jag har inte tänkt på det på det viset... är man i AIK när säsongen börjar, oavsett ålder eller erfarenhet, så borgar det för att man har kvalitéer som spelare, annars är man inte här!
Det gäller även de som kommit nya i år. Det finns spetsegenskaper hos alla våra spelare. Det har vi ju fått se under försäsongen också. Så visst kan det utvecklas till något som man inte kunde ana i januari. Man vill ju ha en ständig utveckling. Sen är det många av spelarna som driver på sig själva och varandra och är riktigt duktiga på det.

Micke Stahre känner du väl sen din förra AIK-tid men Christer Swärdh är en ny bekantskap? Ni verkar i alla fall funka bra ihop.
- Jo, Micke hade jag träffat, jag tror han faktiskt har tränat mig i något eller några pass fast han då var på juniorsidan! Fast det var en ganska kort bekantskap. Christer visste jag överhuvud taget inte vem det var. Nu förstår jag varför Stahre ville ha honom.
- Det är klart, det är vår nu, solen skiner, vi har fått en bra inledning i seriespelet och då känns det bra. Nu är det inte bara vi tre... vi har ju flera personer i ledarstaben, som också är med och ser till att allt funkar och att det blir bra för laget och spelet... men visst ser vi gärna att det uppfattas som att vi gör en bra insats... det handlar om att varje dag göra bra saker. Jag är ju ganska grön i den här rollen, har ett år som tränare bakom mig, så det gäller att vara på tå och lära sig något nytt hela tiden.
- Alla ska utvecklas, spelarna och vi andra runt laget... det är ju vanligt att man pratar om lite äldre spelare som "färdiga spelare", men egentligen finns det inget sånt. Alla utvecklas hela tiden fast på olika områden.

Känner du att den trupp du jobbar med också utvecklar dig i din tränarroll?
- Ja absolut.. dels naturligtvis därför att jag som tränare är ny på den här nivån och dels för att en fotbollstrupp består av olika människor... jag menar, sätt ihop en trupp på 20-25 spelare på elitnivå så är det olika människor... det finns alltid utmaningar för en tränare, dels på individnivå men också i lagbygget.. alla utvecklas fast på olika sätt och olika fort. Idag är det underbart komplext, en annan dag kan det vara frusterande komplext!

Tre av de fyra lag vi mött förväntas tillhöra toppen. Är du förvånad över att vi lyckas ungefär lika bra mot dem, som mot lägre "rankade" lag?
- Jag tror inte att det finns några "lätta" matcher och för mig är det viktigt att vi oavsett motståndare gör ett försök att spela med kvalité hela tiden. Har man ambitionen att vara ett av de fyra främsta lagen, måste ambitionen vara att spela bra och ge allt i varje match. BP har ju gått riktigt bra hittills, över förväntan faktiskt.. och sen är det ju så att om vi möter t ex BP tio gånger, så är det tio helt olika matcher, även om det är med samma laguppställningar...
om vi gör 1-0 efter knappt två minuter, blir det en matchbild, om BP gör samma sak efter två minuter, blir det en annan matchbild. Gör något lag det första målet i åttiofemte minuten blir det ännu en ny matchbild.

Hur många av spelarna var helt nya för dig, när du kom i januari?
- Njaaää... det bror på vad man ska veta om dem! Jag kände inte till allas favoritmat.. fast Allsvenskan har jag ju följt genom jobbet, så många visste jag ju ungefär vilka spelartyper de var... Martin (Mutumba) har jag spelat med, Thorsten har jag tränat med... däremot är det ju skillnad på att se spelare och att träffa, umgås med och försöka utveckla spelare och att lära sig hur spelare reagerar i olika situationer och under press. Fast det var ju olika... Jos hade jag inte så god koll på t ex!

Är det någon spelare som har överraskat dig.. ja positivt alltså?
- ...(funderar) nja, egntligen inte, vi gick ju igenom spelarna inför starten och det som sas då stämmer bra.. däremot är det något jag sett och tänkt på och det är att det är många spelare som är mycket bra på att driva sig själva men även varandra! Det märks också på träningarna, man liksom tömmer sig själva både på träning och i matcher och driver också med de andra - och det kan lite förklara de nio poäng vi har efter fyra omgångar.
- Vi försöker också att vid träningar driva fram det vi vill ha ut av laget... och det har lyckats, tycker jag... vi ska vara starkt som lag och många av spelarna visar tydligt att de är beredda att offra sig och ta ansvar och om en gör det, så smittar det av sig, så är det.

Det verkar som att vi har en bra balans och stämning i truppen i år?
- Jag har varit i rätt många l klubbar och årgångar och min erfarenhet är att det generellt sätt är en bra stämning och anda i de allra flesta klubbar. Det handlar om en kombination tror jag, att ha den stämningen och samtidgt kunna utvecklas och konkurrera... sen vet man ju inte hur det ser ut om vi t ex kommer in i en djup formsvacka. Börjar man tvivla på sin eller lagets förmåga, kan det lätt svänga.

Men samtidgt är det väl så att man vågar mer om man har en bra poängskörd?
- Ja visst är det så. Det är alltid lättare om man har en trygg grund att stå på. Nu när det går bra försöker vi bygga på den grunden ännu mera.

Jag tycker vi har en bred och bra trupp. Är det ett problem för er att hålla hoppet uppe för dem, som just nu inte tar plats?
- Det är ju en del av vårt jobb att se till att alla känner sig delaktiga. Jag tror också att det är viktigt att vi som tränare ser till att alla känner sig delaktiga, även om de inte är med i just den här matchen. Vi ska se alla spelarna i ögonen, när de kommer och visa att de är viktiga för laget. Även om man har varit bänkad i tre matcher är varje spelare en viktig del av truppen. Det är något som Micke (Stahre) är väldigt bra på och han kämpar verkligen för att alla ska känna sig delaktiga. Och inte genom att klappa på ryggen eller så, utan genom att alla känner att de kan utvecklas som spelare.

Ni har egentligen inga problem, eller...?
- Nja... det är möjligen då att det är så tätt mellan matcherna att det kan kännas som om vi inte har riktigt den tid mellan matcherna man skulle önska.
- Det är viktigt att man får lite tid mellan matcherna och hinner reflektera och analysera. Det finns inte precis tid att sitta i en partyhatt efter en seger för då är man på väg mot nästa match!

Andreas är under hela intervjun lugn, samlad och koncentrerad. Det är lite svårt att, när man hör honom, tro att han bara har ett tränarår bakom sig. Han trivs uppenbarligen både i klubben och med dem han jobbar med i avsikt att ge AIK en topplacering i årets Allsvenska. Han lovar ingenting, men är tydlig med att han anser att det är en realistsik målsättning med de resurser, inklusive spelare, som vi har.

Och självklart är vi många som stöder honom och de andra i den ambitionen!

Bappe

Sällan har det sjungits så mycket eller så blandat som i AIK:s omklädningsrum efter matchen. Det sjöngs mycket, högt och... ja, ännu högre. Alla deltog med en uppenbar och äkta glädje, som var härlig att se -  OK,delvis  också att höra. De mest musikaliskt aktiva var dels Myran, Sebastian Myrbäck, och dels MC, Mats Carlsson. Myran satt på bänken hela matchen så hans otroliga energi var lätt att förstå, men MC hade ju faktiskt gjort ett hårt och bra arbete under matchen men hade helt klart gott om krafter kvar.
Tränare och ledare duschades förstås, utan att få en möjlighet till att ta av sig kläderna, ja de hann i alla fall få av sig kavajerna på väg in till duschen.

Som sagt, glädjen, och kanske lättnden, var stor. 2-2 efter två perioder låter ju inte betryggande, men det kändes ändå märkvärdigt tryggt. De djupdykningar vi ofta gjort inågon period i seriematcherna såg man inget av under finalen.

Det kändes bra och riktigt att Niklas Jihde i sin sista match fick såväl inleda som avsluta målgörandet. Jag tror att alla unnade honom det. Konstigare var då att Kim Nilsson inte gjorde något mål. Kanske tänkte han framåt: nästa år är Jihde inte med, då får jag sätta dem. Det är typiskt tänk från en generös och ödmjuk spelare. Kim, som jag totalt sett nog tycker har varit vår bäste spelare under slutspelet och de sista seriematcherna. Men konkurrensen är hård! Kapten Edgar, Patrik Edgren, har också varit en klippa i hela slutspelet, inte minst i de perioder när spelet har kärvat lite.

Linus Blomqvist, som var höstens förstemålvakt, bland annat i Europacupen, har i slutspelet fått stå tillbaka för Patrik Jansson, som varit lysande. Målvaktsposten är ju ett enmansjobb, men våra två målvakter har hela tiden helhjärtat stött den som för dagen varit utvald, vilket känns skönt inför kommande säsong.

Två nyförvärv är redan klara och det kanske behövs två klasspelare på en Jihde. Gillek är ett känt kort, medan schweizaren, som jag inte minns särskilt väl från VM, är mer svårbedömd. Fast vi brukar hitta nya spelare med klass!

Både SM- och EC-guld samma säsong - sug på den!

Bappe

Inför säsongstarten 2005/06 var Niklas Jihde matchens profil inför sin debut i AIK Innebandy. Han har därefter varit det en gång per säsong. Nu är han det för andra gången detta spelår och dessvärre också för sista gången. Han avslutar sin AIK- och innebandykarriär med att ta ett andra SM-guld i svartgult och dessutom göra finalens första och sista mål! Så avslutar en stor lirare sin karriär!

Det är inte lätt att genomföra en seger- och avskedsintervju i ett rum fyllt av jublande, sjungande och lyckliga spelare, ledare och andra närstående, men det går!

Ett stort grattis Niklas! Nu ångrar du kanske ditt beslut?
- Tack så jättemycket (och man både hör och ser hans glädje).. nä det gör jag faktiskt inte. Nu har jag vunit två SM-guld och tre Europacupguld med AIK och det är mer jag hade vågat drömma om, så jag saknar ingenting.
- Jag tycker nog att det är skönt att kunna sätta en gräns någonstans. AIK och jag har varit helt överens om jag skulle köra den här säsongen fullt ut. Så jag har kunnat ha det i fokus hela säsongen... jag har njutit de här åren och har fått oerhört mycket av AIK och tycker att jag kunnat ge rätt mycket tillbaka och det är så det ska vara... och jag är skitstolt över att vara AIK-are!

Var det inte din farfars bror som spelade fotboll för AIK?
- Nja, min farfar har spelat för AIK, fast det blev bara en match... i Allsvenskan... men hade han varit i livet, kan jag lova att han skulle varit här och njutit.
- Sen är det ju kul att få komma till en klubb som AIK och få vara med om allt det här. När jag kom hade AIK varit med i några slutspel men aldrig gått hela vägen och sen fick jag vara med om att gå hela vägen två gånger. Och det är ju så.. gulden vinner man för AIK och alla dem som håller på AIK och dom som lägger ner så mycket tid på laget eftersom arbetet kring sporten är helt ideellt.
- När man står där nere så vet man att massor av mäniskor har lagt ner en massa tid på att vi ska kunna gå ända hit.. och i en så stor klubb som AIK är det bara guld som räknas... så man känner sitt ansvar mot laget men också mot all de runt omkring som ställer upp och ger mycket av sin tid.

Så blir det tungt i höst kan de kanske ringa dig...?
- (skratt) nä, och det är det som känns så skönt.. AIK planerar för framtiden, det har kommmit in flera unga och duktiga spelare och vi har ytterligare några på väg in. Och titta på de nya, t ex Kim (Nilsson), som trots att han är så ung tar sitt ansvar redan nu och är så bra som han faktiskt är... och det finns flera. Jag är inte ett dugg orolig för AIK Innebandys framtid utan känner att jag kan sluta med gott samvete.

Men vi kanske får se dig på Solnahallens läktare ibland?
- Ja, jag är en sån innebandyfantast att jag tror inte att jag kommer att missa så många matcher... så jag kommer nog att sitta där ock kolla på Norman och de andra yngre och kanske skrika lite grann åt dem för att få igång dem. Det ska bli kul att komma och kunna ställa krav på dom!

Ditt tips inför matchen - 9-7 - stämde inte riktigt:
- Njaä, Warberg var lite för ofarliga idag för att det skulle kunna bli det resultatet... nej men så bra som vi spelade defensivt i dag, så ska de nästan vara glada för att de fick två mål faktiskt.
Inte minst Patrik Jansson har ju varit rent grym i slutspelet och i dag. Under hösten, i serien och Europacupen storspelade Linus Blomqvist och i slutspelet går Patrik in och är lika bra.

De dippar vi brukat ha under någon period i seriematcherna, fanns inte i dag.
- Idag var vi både väldigt tända och samtidigt lugna! Vi tände på rätt sätt inför matchen.. alla visste vad de skulle göra och den taktik vi la upp inför matchen var helt klockren.
- Jag har aldrig känt på samma sätt i en match mot Warberg, men i dag visste de inte riktigt vad de skulle göra, kanske kände de att vi ville mer och var starkare i dag.

Du har inga tankar på att t ex bli innebandytränare eller nåt?
- Njaää... jag tror att jag är lite för snäll för att bli tränare! Jag skulle kanske vara bra på att fixa med lite andra grejer runt laget, kanske som mediaansvarig eller spelarvärvare eller nåt, det skulle kanske passa mig.... men jag kommer säkert att vara kvar i AIK Innebandy på nåt sätt... jag har ju tre år kvar på mitt kontrakt (skratt), så på nåt sätt finns jag i AIK Innebandy även i fortsättningen.

Till sist då: var fick du tipset om att Daniel Schmidt skulle göra två mål ifrån?
- Nja, det var väl mest för att folk skulle haja till lite när de läste texten! ... men han sköt i dag i alla fall.. men han är verkligen värd det här guldet, Danne. Det är hans första och han har spelat nästan lika länge som jag, så jag unnar verkligen honom det här guldet.

Tack Niklas för de här fantastiska åren och vi ser fram emot att se dig i nya roller och på läktaren vid AIK:s matcher.

Bappe

Martin kommer bland de sista ut från omklädningsrummet efter isbad och klädbyte. Han är inte helt glad men lugn och samlad. Förluster kommer ibland och i kvällens ställningskrig var det hugget som stucket om det skulle bli 0-0, 1-0 eller 0-1. Tyvärr blev det sistnämnda i en match som man inte främst kommer att minnas för skönspel utan som en kraftmätning. Det var typiskt att segermålet kom efter rena flipperspelet i vårt straffområde.

Förlust idag för första gången i årets serie. Hur känns det?
- Skittråkigt! Jag vet inte vad jag ska tycka.. vi kanske inte förtjänar att vinna.. det är egentligen en 0-0-match i kväll.

Det blev en lite konstig match.
- Det var ställningskrig hela matchen. När de sen fick sitt mål, så blev det som att de bestämde hela resten av matchen... så ska det inte vara när vi spelar på Råsunda.
- Det är ett bra lag, de hade läst på oss och hur vi spelar bra. De visste hur vi skulle spela och stängde mycket ytor för oss. Sen var deras nr 23, Labinot Harbuzi, riktigt bra, tycker jag. Sen var det svårt, man vet aldrig hur bollen ska studsa, när man ska ta emot en rullande boll studsar den upp mot munnen. Man kan inte skylla ifrån sig, men det gör det svårare än det ska vara.
- Det är skönt att det är match igen om 2-3 dagar!

Förlusten skapar inga tvivel på er själva ändå?
- Nej, vi vet vad vi kan och vad vi vill. Så nu gäller det bara att få igång det hela igen och jag känner inte att jag själv har kommit igång på riktigt ännu, men det är många matcher kvar och de andra lagen kommer att slå varandra, så för oss gäller det att vinna våra matcher.

Malmö har ett bra lag. Kommer de och vi att vara med och slåss om medaljerna?
- Ja, det tror jag. De har också ett riktigt bra lag, även de spelare de sen byter in spelar riktigt bra. Så är det i AIK också, när vi har alla våra spelare friska. Jag tror att vi, och Malmö FF, kommer att vara med och slåss där uppe i serietoppen.

Så du har inte tappat modet efter i kväll!
- Nej,nej, nej! Aldrig, vi ska vara med i kampen!

Martin säger det med stark känsla och eftertryckligt. Och visst var det en 0-0-match till sin karaktär. Men det var inte lagens fel. Ju bättre planerna blir under vår och sommar kommer det att gynna oss men också Malmö. Bägge lagen spelar en fotboll, som passar bättre på bra gräsplaner än på halva sandåkrar.

Bappe Bjuggren

Niklas Jihde kom till AIK hösten 2005 och spelade våren -06 med i den SM-final som skulle ge AIK Innebandy dess första SM-guld. På lördag kan han avsluta karriären med att bidra till vårt andra SM-guld för att sedan lägga skorna på hyllan och som entusiastisk åskådare, se nästa generation ta över.

Du får avsluta som du började - med en SM-final.
Ja, det känns otroligt skönt. Det var ju det man blickade fram emot i fjol, när man stod i Globen som förlorare. Då kändes det som "knyt näven nu och kom igen nästa år". Och nu är vi där! Vi har festen framför oss... jäkligt skönt.

Får du plats med en guldmedalj till nånstans hemma?
- (skratt) En SM-medalj har man alltid plats för. Och speciellt om det är guld - det skulle betyda oerhört mycket både för mig och för AIK naturligtvis!

I europacupsfinaler tar vi dem. Varför är SM så mycket svårare?
- Jag vet faktiskt inte... man tänker ju inte så heller. Det är finaler, matcher som betyder mycket och förra året var det jämnt, det fick avgöras på straffar. Sen är Warberg också ett riktigt bra lag. De är ju lite som vi - bäst när det gäller. Och när två såna lag möts blir det väldigt, väldigt svårt och jämnt. Vi har lyckats i EC och dom i SM. Det kan vara tillfälligheter eller att det just då hetaste laget vinner... men nu är det dags för dem att kliva av SM-tronen i alla fall.

AIK har ett SM-guld, du har fler...
- Jodå, men det är stort... SM är det största! När man har varit med på en lång resa och vunnit olika segrar och guldmedaljer, så är det SM-tecknen man värderar mer än allt annat. Det är så svårt att komma ända fram, konkurrensen är ju mördande, så det känns större.

Ja, och under semifinalerna kändes det inte helt säkert att vi skulle komma till Globen förrän efter fjärde matchen!
- Ja, så var det ju... men jag var aldrig orolig... jag tycker vi har ett mycket större lugn i laget i år. Vi var jäkligt bra i fjol, men alla känns ändå lugnare i år och alla vet precis vad de ska göra, så i alla fall jag kommer till den här finalen med ännu större självförtroende än vad jag hade i fjol.
- Just inför finalen kan man annars vara lite orolig... man vet ju att har man, just idag, 60 dåliga minuter, är hela säsongen körd! Vi är så många som dragit det ända hit tillsammans. Då vill man kunna ge allt.
- Tidigare har man kunnat undra, om vi verkligen räcker hela vägen, men  nu känns det som om vi vet att vi kan, om vi ser till att spela det spel vi kan och har i oss.

Balrog var ju märkligt nära att slå ut Warberg. Minskar det er oro?
- Nej, man har alltid respekt för dem. Inte rädsla, men man vet att de, precis som vi, alltid är bäst när det verkligen gäller.Det är ju AIK och Warberg som är giganterna och har varit några år.
- Nu får kanske vi favorittrycket, men det är ändå dom som har två raka SM-guld, så visst har man stor respekt för dem.

Snart är det lördag - hur går matchen?
- Jag känner mig ganska säker i mitt tips faktiskt - vi kommer att vinna med 9-7. Kim Nilsson kommer att göra hat-trick och.... Danne Schmidt kommer att sätta två och vi kommer att få se målgester som vi inte har sett sedan VM 1982 (Fotbolls-VM) då Gordon Strachan försökte klättra över reklamskyltarna!

Ja, skönt att veta det innan och sexton mål är alltid roligt, framförallt om vi gör flest! Jag tror inte att Niklas kommer smygande in under hösten och gör en bejublad come-back, tyvärr, men visst vore det roligt!

Bappe

Martin, som jag första gången intervjuade efter ett inhopp hösten 2003. är tillbaka efter tre år i Finland och en säsong i Väsby United. Sportbladet gör en intervju med honom, som blir riktigt, riktigt lång och engagerad, innan vi sätter oss i foajén på Karlberg. Det är en öppen, engagerad och glad Martin, som tar plats. Det märks att de långa åren borta varit nyttiga. Han är syn- och hörbarligen lycklig över att vara "hemma" i AIK igen. Jag tror inte att någon annan spelare pratat om AIK med den värme, ja faktiskt kärlek, som Martin gör!

Hur känns det att vara tillbaka i AIK?
- Det är nästan omöjligt att beskriva. Jag har alltid varit så glad att spela och träna med AIK. Jag har alltid tränat hårt för att få chansen att spela i AIK och visa publiken hur bra AIK är.
 
Är du nöjd med de första två matcherna?
- Jag tycker det har gått som jag hoppades under de år jag varit borta och tänkt på hur det skulle bli, när jag kom tillbaka. Det var det som gällde: jag ska komma tillbaka tilll AIK, jag bara ska tillbaka. Och det ska inte bli någon flopp, jag ska göra det riktigt bra. Och jag känner att det hittills har gått riktigt bra. Jag känner mig accepterad av spelarna, av fansen och det är viktigt. Jag har ett AIK-hjärta, för mig finns inget annat.

Var du lite orolig inför come-backen?
- Lite prolig, kanske... de flesta hade väl inte sett mig i Väsby.. kanske skulle de tänka: det är han igen, han som bara dribblar, han är ingen lagspelare. Men så blev det inte, jag fick direkt den kärlek och uppskattning man behöver för att kunna lyckas. Så det hjälpte mig att våga flyga fram över planen, om man säger så.

Känner eller hör du suset av förväntan som kommer när du får bollen?
- Jag vet inte riktigt... jag får höra det från kompisar.. men jag känner mest glädje över att vara tillbaka, att få spela i AIK. Så redan mot Sundsvall, när jag gjorde mål, blev jag så otroligt glad. Det är svårt att beskriva den glädje jag kände. Jag är mera poängspelare nu, dribblingar och show är kul, men det är att vinna poäng för laget, som är viktigast.

Ändrade du inställning under åren i Finland?
- Njaa... i Finland spelade vi 4-5-1 och jag var ensam forward! Jag fick hela tiden springa och jobba mot fyra backar och skulle hela tiden bevisa att jag var han som kom från AIK... men det sporrade mig också att visa att jag kan... men när man möter bra lag kan man inte dribbk´la hela tiden, man måste passa bollen också. Det är inte bara jag som kan, det finns tio andra spelare också.

Du var klar för AIK innan turbulensen vid serieslutet. Blev du glad över att få med dig Mícke Stahre till AIK?
- Javisst, jag har känt honom i tio år.. jag hade honom som tränare första gången när jag var fjorton år... han var en ung kille, kanske 23 år, men ändå en man för mig och så engagerad och klar... jag tänkte redan då att han kommer att bli proffstränare. I väsby när vi tränade klockan 10, var han där ½8 och förberedde träningen! Och det är skönt att ha en tränare som man vet vad han går för.

Vi har en bred trupp med många bra spelare. Klarar du att få stå över någon match ibland?
- Det är inga problem. Vi år 25 spelare i truppen och vi ska göra en bra säsong tillsammans... vi har många unga och bra talanger också. Och sitter jag på bänken blir jag glad ändå.. man kan titta på Norra och se hur de lyfter oss framåt och då blir man glad.
- Vi har bra spelare på alla positioner... vilken position man än tittar på finns det ett bra alternativ. Många är unga också Pontus (Engblom), Pierre (bengtsson), Viktor (Lundberg)... Viktor är den kanske mest lovande spelare jag har sett. Många tycker kanske att vi skulle bli lite handicappade, men jag tycker att Thorsten (Mikael Thorstensson) är ganska lik honom. Han hade ungefär samma roll i Väsby som Obolo i AIK.

Är vi bra nog för att ta medalj i år?
- Det tror jag... vi har ju bara spelat två matcher ännu, det är 28 matcher kvar. Men vi är AIK, vi går aldrig in i en match och tror att vi ska torska... det är lika otänkbart som att ett fan går till en AIK-match och tänker: idag ska jag vara tyst! De tänker inte så och vi tänker inte: idag kan vi förlora. Det handlar om kärlek.. till klubben och till fotbollen. Tränarna är också väldigt bra på att peppa oss och få oss att tro på oss själva,

Malmö imorgon, hur går det?
- Vi vinner... jag gillar inte att tippa siffror, men som Micke (Stahre) brukar säga "vi ska göra ett bra försök att vinna matchen"! Man känner på varje träning att vi är starka tillsammans!

Det har hänt mycket med Martin Mutumba under de fyra år han har varit borta. Men hans känsla för fotbollen och AIK har uppenbarligen inte minskat, men Martin själv har mognat utan att tappa något av sin grundinställning.

Bappe

Efter att ha sett den TV-sända matchen mot Kalmar FF kändes det riktigt bra. AIK spelade med hög intensitet och aggressivitet och det fanns en tanke bakom snart sagt varenda passning. De förra året ganska vanliga "går det så går det"-passningarna var nästan helt försvunna. Sen gick ett antal passningar ändå inte fram, men då berodde det på Kalmars förmåga att gissa sig till den bollbana vi skulle välja och inte på för hård eller loj boll från det egna laget.

Gabi Özkans magsjuka kändes tung men kom inte att inverka på vårt spel eller resultatet. Gabi kan, trots sin fina insats i debuten, inte vara helsäker på en plats i startelvan. Det är det å andra sidan inte många som kan!
Det är klart att det är en styrka. Vi vet att det kommer att komma både skador och sjukdomar under säsongen och att vissa spelare blir svårare att ersätta än andra. Men oersättlig? Jag tror inte det.

Under försäsongen var jag imponerad av bl a Walid Attas och Patrik Bojents spel och insatser i flera matcher. Ändå känns de just nu strax under startlinjen. I premiären var jag besviken över att Mikael Thorstensson inte fick spela från start i anfallet. Men när matchen väl var i gång, så förstod jag varför!
Om vi fortsätter att spela med det tryck och den intensitet vi gjort i startomgångarna kommer vi att behöva den trupp vi har, för vårt glädjande offensiva och aggressiva spel måste slita på både muskler och krafter.
Pierre Bengtsson kom in tidigt efter Kenny Paveys skada. Som högeryttermittfältare, vilket ju inte är en naturlig position för honom. Han gjorde en utmärkt insats. Någon gång kunde man ana lite vilsenhet, men något problem blev det aldrig!

Vad man hoppas på nu är att alla spelare kan känna att de har chansen till spel och det tror jag att tränartrojkan ska kunna förmedla. Vi har material för att kunna vara med i tätstriden, men det klarar man inte på 12-14 spelare.

Daniel Mendes lämnade oss efter förra säsongen och verkar få mer speltid i Kalmar. Lite orolig inför matchen var man. Sett till speltid, var han vår kanske effektivaste målskytt förra året. Nu fick han nittio minuter och inte någon gång var han ens ganska nära ett mål. Redan efter en spelad kvart, släppte åtminstone min oro för vad han skulle kunna ställa till med. Han förmådde inte oroa och det gjorde egentligen inte någon annan kalmarit heller.

Pärtan Karlsson och Jos Hooiveld känns väldigt säkra och trygga som mittlås i försvaret. Bägge gjorde några missar/felbedömningar i matchen, men den andre var genast där och täckte upp. Snyggt och tryggt!

Jag hoppas Thorsten får fortsatt förtroende. Han är bra för Ivan Obolo (och tvärtom förstås). Thorsten är så stark, snabb och löpvillig att Ivan får ett större svängrum och mer tid än han varit van vid och tillsammans måste de vara en mardröm för ett normalt allsvenskt försvar. Inte minst när t ex Gabi Özkan och Martin Mutumba finns strax bakom.

Som sagt, bakom den startelva vi väljer i en match finns det ett minst sagt dugligt alternativ på i princip varje position. Och jag är övertygad om att vi behöver dem alla under säsongen och jag litar på att våra tränare ska kunna hålla alla vid gott mod och beredda. Det blir nog det som till sist avgör vår slutplacering i årets Allsvenska!

Bappe

Så får vi då chansen till revansch efter förra årets förlust efter straffläggning. Niklas Jihde vill nog gärna avsluta med ett nytt SM-guld.

Jag såg Balrog-Warberg på TV från andra perioden och fick i alla fall löpande rapportering från utvecklingen i Uppsala och gladdes naturligtvis allteftersom finalplatsen blev allt troligare. Skönt att bägge finallagen får samma förberedelsetid också!

Nu är det bara en match kvar den här säsongen, hoppas att det blir gott omsegersugna gnagare på läktaren!

Bappe

AIK spelade mot Akropolis på Skytteholms C-plan. I laget ingick inga spelare från den allsvenska premiärelvan även om från Väsby inlånade backen Mikael Wenzel på håll kunde varit Markus Jonsson! I backlinjen spelade ytterligare en Väsbyspelare, lagkaptenen Daniel Johansson.

Akropolis spelade faktiskt oavgjort, 3-3, i en träningsmatch mot Väsby på Skyttan. Så vi visste att helt harmlösa var de inte.
Även om vi tog en tidig 1-0-ledning, efter cirka en kvart, så var vår dominans kanske inte så stor som man skulle förväntat. Tempomässigt var vi klart bättre, men samspel och passningar fungerade lite så där. Återigen syntes det att det ganska trånga Skytteholm gör det svårt för oss att spela det spel vi ska och vill föra. Visst hade vi ett stort bollinnehav, men vi hade svårt att hitta avslutslägena. Pontus Engblom fick ett och satte också in bollen.
Akropolis problem att hänga med i spelet resulterade i två gula kort för en försvarare redan under matchens första halvtimme.

Den andra halvleken blev mer händelserik men också mer hafsig och slarvig. Överraskande nog kvitterade gästerna efter ungefär 10 minuters spel! Ett hårt skott, som mycket snyggt gick ribba in. Milos Petkovic var helt chanslös.

Patrik Bojent, som gjorde en bra match inte minst offensivt, skulle sen återge AIK ledningen efter drygt 25 minuters spel, då han drog till direkt på en pass från CH Jagne. Snyggt och säkert.
Det tredje AIK-målet kom alldeles före matchslutet och då var det återigen Pontus Engblom som satte bollen i nät.
De sista knappt 20 minuterna byttes AIK-junioren Christoffer Orfanidis in och hann visa prov på både bra bollbehandling och fin spelförståelse. Kul!

Vi var det bättre laget utan att på något sätt glänsa eller behöva förta oss. Försvaret såg stabilt ut utom vid Akropolis mål, då det fanns gott om stora tomma ytor i backlinjen. De bägge inlånade Väsbyspelarna skötte sig utmärkt.

Yussuf Saleh är en rolig spelare att se, snabb, dribblingssäker och med bra balans. Han skulle bli ännu bättre om han ransonerade finter och dribblingar lite grann. Ibland lönar det sig att bara göra det enkla. Viktor Lundberg jobbar över stora ytor och gör det bra, men ger honom inte möjlighet att komma till skottläge särskilt mycket. Och vi vet ju att han kan skjuta!

CH Jagne hade det lite tungt och hade svårt att komma i position och när han gjorde det, blev han offsideavblåst. Knappt men korrekt. Förmodligen berdde det mest på för mycket vilja.
Pontus Engblom har bra blick för spelet och bedömmer chanser och situationer bra, men verkar inte helt inne i vårt spelsystem, men det kommer. Gör man två mål, har man naturligtvis varit bra. Det var ganska nära ännu ett, dessutom.

Grått och lite halvruggigt var det, seger blev det och bättre kommer det att bli - både spel- och vädermässigt!

Bappe

Det var en trött men lycklig trupp som efter matchen först sjöng och sedan joggade ner sig. En jämn match hade det varit - för tredje gången. Resultatserien efter ordinarie speltid är märklig: 8-8, 4-4, 2-2. Det borde innebära att nästa match, i Uppsala, slutar 1-1 och sedan avgörs i sudden eller på straffslag. Skulle Storvreta vinna då, så kan man ju undra vad som händer i den femte matchen. ½-½ är ju inte möjligt. 0-0? Eller så vänder talserien och det blir 2-2.

Att Koffe Kranberg fick sätta det avgörande målet kändes både rättvist och välförtjänt, som han sliter, jobbar och springer i varje match. Utan att dra på sig en enda utvisning! Trots ganska tufft spel har det totalt varit en matchsvit med ytterst få utvisningar, totalt 4 så här långt. Ändå har det tidvis varit tufft men inte fult och domarna ska ha beröm för att de valt en nivå, som tillåtit slutspelsserien att bli en hård kamp utan att bli grisig.

Några spelare hann vi byta några ord med mellan sång och jogging.

Först den som jag tycker var matchens lirare (om än i hård konkurrens): Kim Nilsson

För första gången i ledningen i semifinalserien!
- Njaa... vi hade ju ledningen med 1-0 i första matchen och med 8-7 också ett slag! Men visst.. vi släpper till två mål i dag i första perioden och stänger sen till helt i andra och tredje, så det är klart att det känns otroligt skönt!
- Sen kommer ju trean sent i förlängningen, så då kändes det extra skönt. Inte minst att slippa straffar som i förra matchen. Fast vilka som skulle ta straffar var klart redan före matchen.
- Nu har vi 2-1 i matcher och det ser bra ut inför fredag.
- Ja, Storvreta har överraskat, fast det bör ju vara jämnt när de bästa lagen i Sverige möts i avgörande matcher. Balrog slog ju ut Täby, som ändå var ett topplag under hela seriespelet!

Kim berömmer sen också Patrik i målet och Niklas Jihde lite extra.

Niclas Ånmark i tredjefemman var inne i ett avlastningsbyte, som svslutades med ett Storvretamål, lite oturligt.
- Vi hade bollen nästan hela bytet, sen fick de ett anfall i slutet.. och gjorde mål på halvvolley.
- Visst är det jobbigare att sitta bredvid och titta på än att spela. Fast i en sån här match räcker det med att vi vinner.
- Det är ett jämnt slutspel men det är också fyra bra lag som spelar, även om Balrog väl skrällt lite. De krigar och gör det bra.
- Nu vinner vi på fredag - och sen är det Globen!

Till sist denna kväll, Patrik Jansson, storspelande målvakt som trivs i viktiga matcher.
- Man kan ju inte vara annat än nöjd efter de matcher vi gjort hittills.
- Jag har aldrig varit med om något liknande - oavgjort i varje match, avgörande i sudden, på straffar, i sudden - det är inte klokt! Inte resultaten heller(se inledningen: 8-8 osv)!
- Efter första matchen kände vi ändå lite så att det här var ändå bara första matchen av fem, det ska vi ta igen, så deppigt blev det aldrig. Sen har vi varit väldigt målmedvetna och våra fans får ju minst någon match extra!

Du är naturligtvis nöjd med din egen  insats?
- Ja, det är klart att jag är nöjd. Och det är oerhört kul att få förtroendet och att känna att man är i form, nu när det gäller så mycket.
- Rutinen är bra att ha. Jag har spelat slutspel förut... det är inte så att man står på nålar och oroar sig, man vet att trots vad den betyder är det en match som alla andra. Fast visst hjälper det att veta att man kan lita på sina lagkamrater och det vet man när man spelar i Allmänna Idrottsklubben!
- Det blir en tuff långfredag.. Storvreta måste vinna, de måste köra... vi har matchboll och har allt att vinna, de måste också vinna men de måste göra det två gånger i rad!

Solnahallen sorlar och jublar fortfarande, många i publiken dröjer kvar och hyllar sina hjältar.


Bappe

Det vankades allsvensk premiär på söndagseftermiddagen, Halmstads BK gästade Råsunda och AIK i en match som såg ut ungefär som premiärer på Råsunda brukar göra; lite försiktigt, båda lagen känner sig för och därav ganska få målchanser.

 

Det märktes redan från start att båda lagen var lite osäkra både på vart det egna laget stod likväl som var motståndaren stod, matchinledningen ägnades främst åt att försöka läsa av motståndaren, hitta möjliga anfallsvägar och etablera positioner så högt som möjligt i banan. Därmed föll det sig också naturligt att det var blott ströchanser som uppstod under matchens första 10-15 minuter, varefter hemmalaget tog över matchen allt mer.

AIK:s nye tränare Mikael Stahre valde, lite överraskande, att starta med Martin Kayongo-Mutumba vid sidan av Ivan Òbolo på topp, vilket visade sig vara ett mycket smart drag. Förutom en gudabenådad teknik har Mutumba utvecklat sin fysiska styrka oerhört sedan vi senast såg honom i AIK-tröjan, vilket kom väl till pass mot Halmstads tuffa och starka fyrbackslinje.

Fysiskt stod sig gästerna från Halland väl mot hemmalagets likaväl starka manskap, men den stora skillnaden lagen emellan var tekniken och bollbehandlingen. Medans HBK hade svårt att få grepp om bollen och genomföra hela anfall, mer än kontringsförsök, lyckades hemmalaget, främst genom nämnde Mutumba och matchvinnaren på vänstermittfältet Gabriel Özkan gång efter annan vända bort flertalet Halmstadsspelare på sin väg mot målet.

Ja målchanserna kom alltså allt eftersom tiden gick, och Özkan, Mutumba och Óbolo hade alla åtminstone en chans vardera i den första halvleken som kunde ha resulterat, men så blev inte fallet. Den andra halvleken inledde som den första slutade, AIK var laget med övertag och jobbade lugnt och metodiskt med att dyrka upp Halmstadsförsvaret. En hörna blott fem minuter in i halvleken var nära att nickas in men HBK:s Michael Görlitz rensade på mållinjen. Fyra minuter därefter klippte AIK:s lagkapten Daniel Tjärnström till på halvvolley, skottet gick dock ett par meter utanför. Men minuten därefter snappade Martin Kayongo-Mutumba upp bollen på högerkanten en bit in på offensiv planhalva, spelade i sidled till Gabriel Özkan som kom mötande och på ett tillslag vackert smekte upp bollen i krysset, otagbart för den annars skicklige Halmstadsmålvakten Magnus Bahne.

Ledningsmålet var sett till matchbilden helt rättvist, och trots underläge hade Halmstad svårt att flytta upp positionerna. HBK-tränaren Janne Andersson valde att byta in några spelare ”med lite mera size”, som Mikael Stahre uttryckte det efter matchen, för att få grepp om bollen högre upp i planen, vilket också lyckades ganska väl. Under matchens sista tio minuter var Halmstad det lag som hade mest boll, och skapade några fasta situationer, utan att komma riktigt nära en kvittering.

Tre rättvisa och välbehövliga poäng för AIK som får god arbetsro till bortamatchen mot Kalmar FF som väntar i nästa omgång.

Jonathan Bjuggren

Det dröjer innan Daniel Tjernström kommer från omklädningsrummet. Det är ofta så att de yngre är snabbast i dusch och med påklädning och redo att gå ut och möta massmedia eller komma upp till middagen. De erfarna spelarna vet att det ibland kan vinna lite tid att ta det lugnt!

Det här var din elfte premiärmatch med AIK. Hur står sig den här mot de tidigare?

- Jag kommer naturligtvis inte ihåg hur kvalitén varit på alla de tidigare, men vi har ju inte vunnit en allsvensk premiär på länge, så den här måste naturligtvis komma ganska högt.

 

Flera nya spelare, ett ganska ungt lag. Var står vi jämfört med de senaste årgångarna?

- Det är svårt att jämföra. Det byts ju alltid ut någon eller några spelare inför varje säsong.. det är svårt... man är alltid positiv inför varje säsong, inte minst när man spelar här på Råsunda. Man siktar ju på toppen och att vara med i toppstriden och det lyckas ju inte alltid, men jag har en positiv känsla inför säsongen... vi känner oss starka och jag hoppas att det ska fortsätta, så att vi kan vara med i toppstriden och slåss om de högsta placeringarna.

 

För mig känns det som att vi har en större bredd i truppen nu än under några år. Håller du med om det?

- Ja, det gör jag nog... det är en stor bredd och ovanligt lite skador, utom på målvaktssidan. Annars är det väl Miran Burgic som inte är helt återställd men jag tror han ganska snart kommer att vara med igen.

 

Kommer vi att vara med i toppstriden i år?

- Det är väl för tidigt att säga något säkert efter bara en match... vår målsättning är att vara bland de fyra bästa... det spelar ju ingen roll hur det har gått eller sett ut under träningen eller försäsongsmatcher. Det är något helt annat nu, när allvaret börjar... det lär snart visa sig var vi står... men visst jag tror på oss!

 

Det verkar för mig som ni har en bra stämning och sammansättning i truppen?

- Ja, jag kan hålla med om det... sen är det ju alltid så att det också beror på hur bra eller dåligt det går, stämningen påverkas självklart av resultaten. Har man spelat en halv säsong och inte är med och kan slåss om topplaceringar, påverkas självklart stämningen av det. Men det känns bra inför säsongen och det var skönt att börja med en vinst!

 

Blev du positivt överraskad av någons insats i dagens match?

- Nej, det kan jag inte påstå... jag har sett dem under försäsongen och vet vilka kvalitéer det finns i laget. Idag var det ju inget skönspel precis, men vi krigade till oss tre poäng... det var ju det viktigaste.

- Det var ungefär som en premiärmatch brukar vara men kändes ändå bra och de tre poängen var pricken över i, kan man säga.

 

Och med det kan Tjerna med son äntligen få ta sig upp till en väntande måltid!

Bappe

Såg Storvreta-AIK i den andra semin i går. På TV. Lysande underhållning och dramatik, kanske lite väl dramatiskt kanske. Hur länge kan en publik hållas på sträckbänken utan att något brister?

Den stora behållningen var väl egentligen förlängningen. Om vi kan dominera mot ett lag av Storvretas kaliber på det sättet, varför kan vi det inte i säj 7-8 minuter under varje period under ordinarie speltid? Det skulle ju räcka mot i stort sett varenda motståndare. Jag är övertygad om att det inte bara var Patriks målvaktsspel som knäckte motståndarna utan minst lika mycket att straffläggningen kom efter tio minuter, när de knappt fått låna bollen!

Under ordinarie speltid var det annars så att enskilda spelare var bättre än laget som en helhet. Vi fick inte i gång ett riktigt sammanhållet spel, utom under kortare perioder, men hade flera spelare som gjorde utmärkta individuella prestationer.... men så kom då förlängningen med det mest homogena och helgjutna lagspel jag kan minnas mig ha sett, från något lag, under tio års innebandybeskådande.

Så, gör om det i två matcher till  - bara 6-7 minuter per period räcker - och vi är på Globen!

Bappe

En solig och skön dag på Skytteholm - den första i år faktiskt.
Den första halvleken inleddes med ett ganska massivt Väsbyövertag. Mycket såg ganska bra ut, men alltför ofta blev mittfältsspelet lite för okoncentrerat och hafsigt, vilket gjorde att vi hade svårt att skapa några riktiga avslutstillfällen. Halvlekens sista kvart blev mest ett ställningskrig, där ingetdera laget lyckades skapa några riktiga farligheter.

Tränare Lagerlöf påtalade uppenbarligen detta i halvtidspausen (mer om detta senare).

Mange Eriksson byttes in itill den andra halvleken i stället för Obi och strax före den sista halvtimmen kom också Chrille Eriksson in på den något oväntade positionen vänster innermittfält(!) och då började det lossna även i det offensiva spelet.
Chrille Eriksson lyckades på kort tid med tre lysande genomskärande pass, som inte ens medspelarna förstod skulle komma eller ens kunna gå, så något resultat blev det inte, tyvärr.

En annan inhoppare, Omar Eddahri, skulle i den 73:e minuten äntligen ge Väsby en välförtjänt ledning som följdes upp av Mange Eriksson under de sista 10 minuterna. Nej, han gjorde inget mål men serverade först Chrille Eriksson och sedan Pontus Engblom med var sin målchans och bägge satte den!

3-0 i sista träningsfajten alltså. Rättvist? Jo visst, men när allvaret börjar måste spelarna ändå skärpa sig och inte dutta lite halvdant på mittfältet. Oro? Nej, egentligen inte. Det är en ung  trupp, som fortfarande håller på att spela ihop sig. Kapaciteten finns där och det borde inte dröja så länge innan spelarna inser och törs lita på det.
Superettan borde bli än tuffare i år än förra året, men jag tror att Väsby ändå ska vara ett stabilt mittenlag.
Sägas ska också att backlinjen var mycket trygg och säker hela matchen och att Peter Motas var mer med även i det offensiva spelet än under fjolåret känns som ett gott tecken.

Tolle Lagerlöf hade följande kommentarer efter matchen:

Det såg länge rätt tunt och uddlöst ut framåt?
- Det får man väl säga...  men starten var ändå rätt okej... det är inte så lätt på konstgräs, solen skiner, planen är väldigt sträv, vilket gör det svårare för ett lag som går in för att anfalla än om man vill försvara sig, så jag tycker vi gjorde det helt okej i 25-30 minuter. Men i slutet på första var det ganska pinsamt, då var det ríktigt dåligt. Jag hade med mej att antal anteckningar in till omklädningsrummet som var positiva, som jag fick riva sönder och säga till grabbarna att det här är bara att kasta och sen säga till dem, att om vi spelar som under den sista kvarten, då kommer vi inte att vinna många matcher i serien. De tog det bra för sen blev det betydligt bättre i andra halvlek, även om det såg lite trevande ut de första sex-sju minuterna.

Jag saknade länge det tempo och snabba växlingar ni har på träningarna.
- Jo, men det är svårt mot ett lag som mest bara backar hem och då måste man utnyttja det när de blir utdragna och det blir ytor att ställa om i och det tog lite tid för oss att hitta det spelet. Det var också någonting vi pratade om och poängterade i pausen.

Chrille Eriksson som jag sett och glatts över som vänsterback i några år kommer in på innermitfältet och gör det lysande.
- Ja! Fantastiskt bra. Jag tyckte vi saknade tydligheten i spelet och Chrille är närmast extremt tydlig i det han gör, medspelarna kan läsa av vad som kan tänkas komma och han gör nästan alltid bra värderingar och jag tror att det gjorde offensiven lättare för de övriga i laget. Visst, det var ett lysande inhopp.

Något/någon annan som gladde dig särskilt?
- Jag tycker Mange Eriksson också gör ett fantastiskt inhopp. Vi bytte in honom för att vi inte skulle tappa bollen så ofta i övergångarna mellan försvar och anfall och han gjorde precis vad vi önskat... jag tror inte han tappade bollen en enda gång!
- Sen tycker jag att hela backlinjen var riktigt bra under hela matchen... inte minst med just tydligheten i omställningsfasen... att det sen rätt länge inte lyckades framåt kan de ju inte göra mycket åt.

Annars har ni ju tappat mycket offensivt: Thorsten, Martin Mutumba och Adde Catovic?
- Javisst, de ersätter man inte helt lätt... men vi har fått in ett antal lovande spelare som säkert kommer att utvecklas i år och minska saknaden. Det blir svårt att ersätta dem som enskilda spelare, så vi får ersätta det med ett kollektiv som jobbar och stödjer varann. Man vet ju aldrig  men.... jag har svårt att se att någon enskild spelare ska kunna gå in och ersätta Thorstens och Addes målproduktion!

Om jag tycker att du låter förhoppningsfull inför seriestarten, är det mest min hoppfullhet, eller...
- Absolut inte, jag har en stenhård tro på det här gänget.

Jag delar Tolles tilltro. Fast blir det en tung och poängfattig start kan det bli svårt med tanke på den låga medelåldern i truppen. Vi kan hoppas att hemmapubliken ställer upp, kommer och stöttar spelarna och laget. Det är de värda och de kommer att ta emot stödet på ett publikvärmande sätt, det är jag helt övertygad om.

Bappe Bjuggren

Det är träningsfritt för fotbollslaget, men det är inte helt öde på Karlberg. Främst är det rehabträning som pågår, men även andra spelare är eller har varit där.
Ledargruppen har ett eget möte inför premiären.

Daniel Gustavsson är lite krasslig och torde inte vara aktuell för premiärtruppen, men verkar ändå vara vid gott mod.
Bojan Djordic är, som alltid, glad och positiv och optimistisk inför premiären. Miran Burgic är i ren rehabträning och gör ett intryck av hopp om spel, men inte förrän om ett par, tre veckor.
Även Markus Jonsson är på Karlberg. Fast kanske främst för att idka bilvård! Dessutom verkar han full av både förväntan och optimism inför söndagen.

Det roligaste beskedet är annars att Kevin Walker lär få lämna Södersjukhuset idag, men en comeback torde dröja en tid.
Lee Baxter är oföränderligt lugn, samlad, vänlig och cool. När man ser honom jobba med målvakterna är det svårt att inte imponeras av hans sätt att se och instruera dem.

Sanningens ögonblick närmar sig. Det är trots allt skillnad på tränings- och tävlingsmatcher. Jag skulle kunna gissa på en trolig startelva, men inte satsa en förmögenhet på elva rätt. En centrallinje som inte består av Örlund-Hooiveld-Obolo skulle dock förvåna mig. Tjerna, Markus J och Pavey känns också troliga. Fast kanske inte helt säkra ändå....

Fast innan söndagen är det innebandysemi i Uppsala. En match jag inte kommer att kunna se, utan bara oroa mig inför!

Och ni, som vill ha en uppvärmning inför söndagen, kan gå på Skyttan på lördag och se Väsby träningsspela mot Motala. Det kommer att finnas både före detta/kommande/tänkbara AIK-are att se då!

Sen blir det spännande att se om Viktor Lundberg finns med i 16-mannatruppen redan i premiären!

Bappe

... är det äntligen dags för Allsvensk premiär! Lite pirrigt känns det, fast på ett förhoppningsfullt sätt. Det troligaste är väl att de 4-5 första omgångarna blir lite trevande spelmässigt med tanke på förändringar i truppen mm, men någon oro tvivlar jag på att man ska behöva känna. Då känns det fortsatta semifinalspelet i innebandyn mer ovisst!

Så är då Wilton Figueiredo tillbaka i Sverige. I Malmö FF! Inte något konstigt i och för sig, han känner tränarna där och RÅP känner han i alla fall igen från AIK-tiden. Svikare? Nej, det tycker jag inte. Jag blev visserligen lite förvånad, men jag antar att vi visste att han var på väg tillbaks till Sverige men valde att inte gå in i någon budgivning. Wilton är en härlig spelare och person men vi satsar på framtiden inte på nostalgi.

Skänk en tanke till Kevin Walker, vars mystiska infektion kom väldigt olägligt och oturligt, kanske mer för Kevin än för laget. Det är ändå trångt på mittfältet. Krya på dig Kevin och välkommen tillbaka!

Det verkar bli ett hyfsat väder på söndag. I alla fall temperaturmässigt. I min väderprognos leker solen tittut, dvs det växlar mellan solsken, lätt molnighet och heldisigt från timme till timme! Man har träffat knepiga människor ibland, men ingen som slår vädret i sin oberäknelighet.

Bappe

Tomi Maanoia cyklar, Jos Hooiveld sjunger och Patrik Bojent är glad och förhoppningsfull. Några av de bestående intrycken efter dagens träning!

 

Det roligaste är självklart att Tomi har startat en rehabträning. Även om det ännu dröjer innan han närmar sig "riktig" träning, känns det oerhört positivt att han är tillbaka på Karlberg och kör ett noga kontrollerat rehabprogram. Inte minst psykologiskt borde det betyda mycket.

Jos har en riktigt bra sångröst och framförande! Jag kunde inte låta bli att fråga om några av mina holländska favoriter (The Nits, Stef Bos, Boudewijn de Groot, Doe Mar, Rob de Niijs, de Dijk m fl). Vi hinner nog prata mer under säsongens gång.

 

Patrik Bojent gör ett harmoniskt och förhoppningsfullt intryck. Han känner säkert att hans mittbacksinsats mot Sundsvall var riktigt bra. Samtidigt är han medveten om den tuffa konkurrensen på snart sagt varje plats i laget. Hans inställning är dock helt klar: det gäller att ge allt på träningarna och visa att man både kan och vill. Sen fattar ledningen beslut. Så är det och så måste det vara.

 

Pratar lite med dem som har hand om servicen på Karlberg och de idel förhoppningsfulla och optimistiska. Kanske mest beroende på stämningen och glädjen i truppen och det faktum att det inte verkar bildas isolerade smågrupper i truppen. Man jobbar tillsammans, sliter tillsammans och har kul tillsammans. Förhoppningsvis kommer glädjen och förhoppningarna spridas till Råsundas läktare också. Fast vi ska komma ihåg att det är mycket nytt både i ledar- och spelarskaran. Det kan ta lite tid innan lusten och glädjen hittar allsvenska former.... men det kommer!

 

Bappe Bjuggren

 

MC kommer, liksom övriga spelare, lite moloket nerför trapporna efter matchen. Han ställer självklart upp för en efterintervju och verkar inte på något sätt, som att loppet är kört. Han håller med om att det var Mika Kohonens föreställning, men verkar övertygad om att över fem matcher är vi det bättre och starkare laget.

 

MC spelade i sin vanliga omgivning, med Patrik Edgren och Kim Nilsson, efetrsom Henrik Lorendahl för kvällen var eller startade som back. Men i mittperioden gjorde ledningen den förändringen att Daniel Schmidt togs in som back och Lorendahl fick ta MC:s plats. Ett beslut MC accepterade och visade förståelse för.

Det var ju nära att det hade givit resultat. Men det höll inte hela vägen.

 

MC tror dock inte att den här kallduschen ska hindra oss från at ta en av platserna i Globen. Hans inställning är helt klar: vi ska dit. Oxh kanske blir det spelarnas moral, som leder oss dit. Visst var alla besvikna både över att Storvreta fick gå ifrån i mittperioden och att de fick komma tillbaka efter att vi tagit ledningen med fyra minuter kvar av matchen. Meninställningen är ändå: vi kommer igen!

 

Det talar väl för laget och för fortsättningen att ingen gnäller eller skyller på mågon annan. Uppfattninge verkar solklar: vi schabblade bort den här matchen, men vi ska komma igen. Och de får snart nog chansen!

 

Bappe

Försäsongen har varit på gott och ont - fast mer väder- än spelmässigt, faktiskt! Tio matcher har spelats sju segrar och ingen förlust. Tjugo gjorda och sex insläppta mål. Ett helt okej facit, inte minst med tanke på det stora antal spelare (inklusive inlånade från Väsby mm) som vi använt oss av. Totalt strax över 30 stycken efter ett snabbt överslag.

Annars är väl det man minns bäst, det man inte skulle vilja ha hänt - Tomis otäcka benbrott! OK, sådant händer ibland i fotbollen men det är svårt att komma ifrån känslan av att risken måste vara än större för en uppvärmd spelare, som sen under matchens gång successivt tappar värme och flexibilitet och vars kropp blir känsligare och förmodligen bräckligare. Nu kan man bara hoppas att läkningen går bra och att Tomi kommer tillbaka i full fysisk och psykisk form.

Visst, det har funnits glädjestunder och godbitar också. Avslutningen mot Sundsvall var det allra bästa och jag tror att det inte bara beror på mer och fler matcher och träningstimmar. Bytet från Skytteholm till Råsunda var nog den viktigaste faktorn! Vårt spel fick en annan dimension och drog i sär motståndet på ett helt annat sätt, när vi fick fler och större fria ytor och kunde byta kant direkt utan att först börja om bakifrån för att tvinga upp motståndarna för att få spelutrymme i deras försvarszon. Sundsvall gjorde ändå en bra match och borde vara med i kampen om avancemang i Superettan.

Hur ser det ut inför den allsvenska starten? Vi har en bred trupp utom just nu på målvaktssidan. Daniel Örlund har, förutom den assist han gav vid ett slarvigt utkast vid Sundsvalls mål, sett trygg och säker ut och agerat lugnt och med pondus.

Försvaret känns också tryggt. Nisse Johansson är enlgt min uppfattning ett nummer större som vänsterback än som mittback! Inte minst hans offensiva deltagande ökar och gläder!

I Sundsvallsmatchen gladde också Patrik Bojent i sin (oväntade) roll som mittback med uppgiften att vid behov under vår offensiv täcka upp på höger- eller vänsterbacksposition! Han klarade det på ett lysande sätt.

Vi har haft ett antal unga spelare borta på olika landslagsläger och -matcher. Det är möjligt att det försvårat möjligheterna att spela ihop ett lag, men det har å andra sidan förmodligen gett deras försäsong en extra krydda och kanske spets.

Sen hör/känner man ett sus av förväntan från publiken varje gång Martin Mutumba får bollen. Och det har ofta funnnits anledning till de förväntningarna. Det som är allra roligast är annars att han spelmässigt mognat under åren och inte bara gör publikfriande dragningar utan också jobbar bra och hårt över stora delar av planen. Jag skulle bli förvånad om han inte blir ett av alllsvensakns stora utropstecken detta år.

Mittfältet är annars svårbedömt. Ja, när det gäller vilka som kommer att spela, alltså. Vi har haft ett antal uppställningar, med ett antal spelare, som man gärna såg fick spela, men man kan inte ha ett mittfält med sex-sju spelare! Jorge Ortiz, som vi bara sett i Sundsvallsmatchen, var också en glad överraskning, trots att han fortfarande kan bli lite nonchalant emellanåt.

Ivan Obolo och Mikael Thorstensson verkar trivas ihop och inte minst passa ihop. De, med fint understöd från Mutumba och Kenny Pavey, gjorde den sista träningsmatchen till ett litet helsicke för det norrländska försvaret. Bägge är kvicka, rörliga och bra både i mark- och luftspelet och täcker en stor arbetsyta.

Tränartrojkans största problem kan bli att hålla igång och hålla modet uppe på den numerärt stora trupp vi har. (Som ju häromdagen blev än större, då Viktor Lundberg flyttades över från Väsby).

Det finns gott om spelare jag ser fram emot att få se i Allsvenskan under säsongen men utan en rejäl regelförändring kommer jag inte att kunna få se dem alla samtidigt!

Det finns en stor potential och en lovande framtid i den svartgula truppen. Det som möjligen saknas är rutin. Fast de få "gamla stötar" vi har, har å andra sidan så mycket rutin och förmåga att de ska kunna klara att ge det stöd och den uppmuntran de yngre emellanåt torde behöva!

Allsvenskan 2009 - här kommer vi och ni vet inte vad som väntar er

Bappe

 

Falun mäktade inte med ännu en seger mot Warberg borta och det var väl inte heller väntat. Masarna gjorde ändå en insats över förväntan.
 
Att Warberg skulle välja Balrog i semin var ingen direkt överraskning. Fast visst hoppas man att Balrog ändå kan skaka om Warberg och vinna någon eller några matcher. Kan Falun borde Balrog kunna!

Storvreta är väl ingen önskemotståndare för vår del. Vi har haft problem med dem genom åren, både i serie- och slutspel. Ändå tror jag att kvalité segrar över vilja i en fem matcher lång serie. För tre matcher tror jag faktiskt inte räcker. Tre av matcherna (om det blir fem matcher) går ju i Solnahallen. Detta talar också för oss. Spännande torde det bli i vilket fall.

Bappe