Röster mm inför KAIS Mora
De senaste träningarna i Solnahallen har blivit mer och mer aktiva. Dvs antalet fiska spelare i truppen har ökat. Fortfarande är inte alla spelklara, men vi är nära!
Intensiteten i träningspassen är hög och det märks att man är inne i en intensiv tävlingsperiod. Spelarna jobbar hårt även i spelet utan att bli övertända. Det gäller ju att inte få egna skador under ett träningspass och ändå hålla tempo och intensitet uppe. Laget innehåller ju mycket rutin och spelarna vet vad som gäller.
Mikael Lemker, assisterande tränare, säger bland annat detta om läget inför söndagens hemmamatch mot KAIS Mora:
- Det ser allt bättre ut. Nu har vi nästan alla i truppen i träning och nära matchspel. Frän och med söndagsmatchen har vi tre spelare till som är tillbaka från skador! Stefan Gafvelin gör sin andra match och Ricard Norman och Mats Carlsson sina första, efter skadorna, på söndag.
- Med tanke på slutet av den förra säsongen känns det nästan lite konstigt att ha en i princip full trupp att jobba med! Det är verkligen väldigt roligt!
- Fredrik Rydh, som ju kom efter säsongstarten, är ett positvt tillskott i truppen... lång spelerfarenhet, rutinerad och kan spela på flera olika positioner. Vi kommer att ha stor nytta av honom. Han läser spelet väldigt bra och reagerar snabbt. Han är ett positivt tillskott i truppen.
- Det är naturligtvis en stor fördel med att ha nästan alla tillbaka i träning. Det ger oss större möjligheter att ha en hög intensitet hela passet och också att testa olika spelsätt och kombinationer.
- Jag har stora förväntningar inför söndagens hemmamatch. Med en hel trupp och den vilja som finns, förväntar jag mig och hoppas på att vi både gör en bra match och många mål!
Jag har också pratat med Ron Sjöblom, som kom som anfallare och juniorlandslagsman , men nu spelar back, sen drygt ett år. Känner han sig som försvararenu?
- Jaa... nästan... i alla fall till 70%. Och mer och mer fastväxt blir jag! Jag tycker faktiskt det är roligt på backpositionen och kanske kommer jag, i alla fall delvis, mer till min rätt som spelare i den positionen.
När jag "klagar" på att han, som har ett bra skott, skjuter för lite, håller han med mig men säger också att han jobbar mycket med att komma med mer och mer i offensiven. Förmodligen har han rätt. Det är delvis en fråga om erfarenhet och trygghet. Dom han själv uttrycker det "Det är nästa steg att ta!"
Ron är både kritisk och självkritisk när Caperiotäby kommer på tal och menar att vi fick skylla oss själva till stor del, som lät oss luras in i deras tempo och stil. Att vi dessutom släpper in mål i numerärt överläge är ju pinsamt.
Ron är lugn och samlad och -enligt min uppfattning- en storback på gång!
Intensiteten i träningspassen är hög och det märks att man är inne i en intensiv tävlingsperiod. Spelarna jobbar hårt även i spelet utan att bli övertända. Det gäller ju att inte få egna skador under ett träningspass och ändå hålla tempo och intensitet uppe. Laget innehåller ju mycket rutin och spelarna vet vad som gäller.
Mikael Lemker, assisterande tränare, säger bland annat detta om läget inför söndagens hemmamatch mot KAIS Mora:
- Det ser allt bättre ut. Nu har vi nästan alla i truppen i träning och nära matchspel. Frän och med söndagsmatchen har vi tre spelare till som är tillbaka från skador! Stefan Gafvelin gör sin andra match och Ricard Norman och Mats Carlsson sina första, efter skadorna, på söndag.
- Med tanke på slutet av den förra säsongen känns det nästan lite konstigt att ha en i princip full trupp att jobba med! Det är verkligen väldigt roligt!
- Fredrik Rydh, som ju kom efter säsongstarten, är ett positvt tillskott i truppen... lång spelerfarenhet, rutinerad och kan spela på flera olika positioner. Vi kommer att ha stor nytta av honom. Han läser spelet väldigt bra och reagerar snabbt. Han är ett positivt tillskott i truppen.
- Det är naturligtvis en stor fördel med att ha nästan alla tillbaka i träning. Det ger oss större möjligheter att ha en hög intensitet hela passet och också att testa olika spelsätt och kombinationer.
- Jag har stora förväntningar inför söndagens hemmamatch. Med en hel trupp och den vilja som finns, förväntar jag mig och hoppas på att vi både gör en bra match och många mål!
Jag har också pratat med Ron Sjöblom, som kom som anfallare och juniorlandslagsman , men nu spelar back, sen drygt ett år. Känner han sig som försvararenu?
- Jaa... nästan... i alla fall till 70%. Och mer och mer fastväxt blir jag! Jag tycker faktiskt det är roligt på backpositionen och kanske kommer jag, i alla fall delvis, mer till min rätt som spelare i den positionen.
När jag "klagar" på att han, som har ett bra skott, skjuter för lite, håller han med mig men säger också att han jobbar mycket med att komma med mer och mer i offensiven. Förmodligen har han rätt. Det är delvis en fråga om erfarenhet och trygghet. Dom han själv uttrycker det "Det är nästa steg att ta!"
Ron är både kritisk och självkritisk när Caperiotäby kommer på tal och menar att vi fick skylla oss själva till stor del, som lät oss luras in i deras tempo och stil. Att vi dessutom släpper in mål i numerärt överläge är ju pinsamt.
Ron är lugn och samlad och -enligt min uppfattning- en storback på gång!
Kommentarer och intervju efter Levski-matchen
Det blev 0-0 i den första kvalmatchen mellen AIK och PCF Levski på Råsunda. Bulgarerna spelade ganska konsekvent på att hålla nollan, men fick till en och annan kontring utan att skapa några riktigt hotande chanser. Då hade de svartgula fler tillfällen att näta men gästerna lyckades hålla tätt, även om det vid ett par tillfällen var riktigt nära.
Någon "matchens lirare" utsågs inte denna kväll, men en som kunde fått den, Robert Åhman-Persson, ställde upp på en intervju efteråt.
Kallas du Råp eller Robban nu?
- Jaaa, Råp eller Robban... det går bra vilket som.
Hur känns det att vara tillbaka i svartgult?
- Det har varit lite upp och ner, men det är klart att det är skönt att vara hemma igen! Sen hjälper det ju om resultaten går vägen, det känns bättre då. I dag tycker jag att vi gör en OK match, fast visst kunde vi ha vunnit. Det hade känts mycket bättre!
Skillnaden idag mot tidigare var, tycker jag, att ni spelade bra genom mittfältet medan ni tidigare ofta har fastnat på mitten. Stämmer det?
- Vi har försökt spela så sedan jag kom tillbaka, ja, sen Alex Miller kom, vi ska spela effektivt och snabbt men även variera med korta passningar också. Idag får vi väl ute lite mer av det spelet, kanske för att vi inte springer runt så mycket utan låter bollen göra jobbet.
Jag har under åren sett dig på olika positioner. Nu är du defensiv mittfältare. Vilken roll trivs du bäst på?
- Jag trivs bäst i den roll jag har nu! Men jag kan också spela som "vanlig mittfältare". Idag kändes den defensiva rollen mycket bra, jag hade fått klara direktiv att hålla koll på deras nr 22 och det funkade bra tycker jag. I andra matcher har jag fått direktiv om att löpa med i djupled, när chansen finns men inte just i dag. Min främsta egenskap är väl inte att vara kreativ med bollen. Jag trivs väldigt bra som defensiv mitt.
Poängsnittet har höjts rejält sedan Miller tog över huvudtränarrollen. Beror det på att han ger andra eller tydligare direktiv?
- Jag vet inte hur det var innan jag kom tillbaka. Men det har gett bra resultat defensivt, vi släpper inte till mycket bakåt och vi jobbar också mycket med det offensiva spelet. Det känns som att det blir allt bättre, även om det inte gav något resultat idag.
Klacken återkommer med ramsan "Tjerna till landslaget". Håller du med dem?
- Ja, han har varit på gång länge nu... det borde vara dags snart!
Du verkar nöjd med din återkomst så här långt?
- Nja... man vill ju vinna varje match, annars är det svårt att vara nöjd... spelmässigt tycker jag att matchen i dag var ett steg framåt.
Kan vi vinna i returmatchen?
- Absolut, det kommer inte att vara lätt, men de måste ju gå för seger och det kan öppna möjligheter för oss!
Tack Råp och lycka till i fortsättningen!
Någon "matchens lirare" utsågs inte denna kväll, men en som kunde fått den, Robert Åhman-Persson, ställde upp på en intervju efteråt.
Kallas du Råp eller Robban nu?
- Jaaa, Råp eller Robban... det går bra vilket som.
Hur känns det att vara tillbaka i svartgult?
- Det har varit lite upp och ner, men det är klart att det är skönt att vara hemma igen! Sen hjälper det ju om resultaten går vägen, det känns bättre då. I dag tycker jag att vi gör en OK match, fast visst kunde vi ha vunnit. Det hade känts mycket bättre!
Skillnaden idag mot tidigare var, tycker jag, att ni spelade bra genom mittfältet medan ni tidigare ofta har fastnat på mitten. Stämmer det?
- Vi har försökt spela så sedan jag kom tillbaka, ja, sen Alex Miller kom, vi ska spela effektivt och snabbt men även variera med korta passningar också. Idag får vi väl ute lite mer av det spelet, kanske för att vi inte springer runt så mycket utan låter bollen göra jobbet.
Jag har under åren sett dig på olika positioner. Nu är du defensiv mittfältare. Vilken roll trivs du bäst på?
- Jag trivs bäst i den roll jag har nu! Men jag kan också spela som "vanlig mittfältare". Idag kändes den defensiva rollen mycket bra, jag hade fått klara direktiv att hålla koll på deras nr 22 och det funkade bra tycker jag. I andra matcher har jag fått direktiv om att löpa med i djupled, när chansen finns men inte just i dag. Min främsta egenskap är väl inte att vara kreativ med bollen. Jag trivs väldigt bra som defensiv mitt.
Poängsnittet har höjts rejält sedan Miller tog över huvudtränarrollen. Beror det på att han ger andra eller tydligare direktiv?
- Jag vet inte hur det var innan jag kom tillbaka. Men det har gett bra resultat defensivt, vi släpper inte till mycket bakåt och vi jobbar också mycket med det offensiva spelet. Det känns som att det blir allt bättre, även om det inte gav något resultat idag.
Klacken återkommer med ramsan "Tjerna till landslaget". Håller du med dem?
- Ja, han har varit på gång länge nu... det borde vara dags snart!
Du verkar nöjd med din återkomst så här långt?
- Nja... man vill ju vinna varje match, annars är det svårt att vara nöjd... spelmässigt tycker jag att matchen i dag var ett steg framåt.
Kan vi vinna i returmatchen?
- Absolut, det kommer inte att vara lätt, men de måste ju gå för seger och det kan öppna möjligheter för oss!
Tack Råp och lycka till i fortsättningen!
Röster efter KAIS Mora
Spelarna verkade nöjda efter segern mot KAIS Mora. Tre poäng och en övertygande tredjeperiod. Visst tyckte de flesta att matchen borde varit avgjord långt tidigare, men det blir inte alltid som man tänkt. Gästerna fick också ett erkännande av flera svartgula spelare för sitt envetna kämpande och för sitt täta försvarsspel.
Patrik Stanley som var nöjd med sin insats, och det borde han vara, sade bl a:
- Det är ofta svårt mot nykomlingar... får man inte ett tidigt mål så blir de hungrigare och tror mer på sina egna möjligheter. De krigade på djäkligt bra... vi skapade ju ändå många chanser och borde kunnat hänga några mål tidigare i matchen men vi hade ingen riktig skärpa i dag! Förrän kanske i tredje, då.
- Deras målvakt gjorde ju ett riktigt bra jobb... men det gjorde ju Filip (Ausmaa) hos oss också, han var riktigt bra, snabb, följsam och trygg.
- Efter två perioder kändes det lite tungt, så jag tycker att det var starkt av oss att gå in i den tredje och göra det vi ska. Naturligtvis är det tre poäng, som är det viktiga, så därför är jag nöjd, även om det kändes lite som "en dag på jobbet" ungefär. Vi gjorde det vi skulle, men inte så mycket mer kändes det som.
- Personligen känns det bättre i år än mitt första i AIK ifjol. Dels var det en stor omställning att komma hit men jag hade också lite knäproblem och kom inte riktigt in i spelet, kändes det som. Nu har jag kommit in i det och det känns riktigt bra igen. Vi kommer att bli riktigt bra i år, om vi slipper alltför mycket tunga skador förstås. Sen är det ju i slutet av säsongen vi ska vara som bäst!
Filip Ausmaa ställde gärna upp på ett samtal efter matchen, som var hans andra i SSL men första i hemmahallen.
- Visst var det lite nervöst inför hemmadebuten, men jag hade en så bra känsla i kroppen att det inte blev så där riktigt nervöst. Så det kändes bra.
- Det blev en lite konstig match eftersom vi hade så mycket boll och de mest kom i kontringsattacker eller efter slumplägen. Dessutom hade de några felträffar, som gav oväntade studsar, vilket gjorde att det blev en lite svår match. Då måste man vara vaken och följa med hela tiden.
- Jag märker att jag har utvecklats mycket under de här senaste månaderna tack vare våra träningar. Det är ju en fördel med att träna med oerhört skickliga medspelare... framförallt har jag märkt det på mitt rörelsemönster i målet.
- Det är konkurrens i laget. Det är inte lätt att kokurrea ut (Patrik) Jansson som måste vara en het kandidat till VM-truppen. Det gäller att ta de chanser man får. Jag tycker annars att det är bra med konkurrens och tror också att Patrik och jag sporrar varandra under träningarna. Sen har jag mycket att lära av honom, som ju är väldigt rutinerad. Jag är väl lite otålig men jag visste ju när jag kom till AIK vem som var förstemålvakt och visste också att Patrik inte är någon man petar på nån dag eller vecka. Mitt främsta mål är inte att spela alla matcher utan att få utvecklas och bli en ännu bättre målvakt. Fast visst är mitt personliga mål att så snart som möjligt komma upp på Janssons nivå!
- Det är ju så i de flesta lagsporter att målvakterna är som bäst i lite högre ålder än de flesta utespelarna. Man blir väl stabilare med ålder och erfarenhet och får väl lättare att bedöma och agera i de situationer som dyker upp. Målvaktsspelet är ofta repetionsmässigt... det handlar mycket om att få ett så stabilt grundspel att man inte släpper in de där enkla bollarna! Där har jag fortfarande en hel del att jobba med.
- Matchen? Jag tycker vi startade piggt, snabbt och bra utan att lyckas få in bollen och tappade väl sen lite tempo. Den andra perioden blev lite ryckig på grund av utvisningar bland annat. I tredje tog vi oss samman och fick några snabba mål, som egentligen avgjorde matchen.
- Sen var deras målvakt mycket bra, han gjorde en jättebra match. Han kom in och fick göra några kanonräddningar direkt och det är alltid skönt för en målvakt! Det handlar kanske inte om att göra jätteräddningar utan att man får en bra känsla i spelet.... det är nog otroligt viktigt för en målvakt. Sen är det nog så att det blir lättare, när man fått mer rutin, att släppa tanken på de misstag man kanske gör i en match och bara tänka framåt, på nästa situation. Målvaktsarbete handlar inte bara om räddningar och rörelse, mycket handlar om huvudet också, tror jag.
Patrik Stanley som var nöjd med sin insats, och det borde han vara, sade bl a:
- Det är ofta svårt mot nykomlingar... får man inte ett tidigt mål så blir de hungrigare och tror mer på sina egna möjligheter. De krigade på djäkligt bra... vi skapade ju ändå många chanser och borde kunnat hänga några mål tidigare i matchen men vi hade ingen riktig skärpa i dag! Förrän kanske i tredje, då.
- Deras målvakt gjorde ju ett riktigt bra jobb... men det gjorde ju Filip (Ausmaa) hos oss också, han var riktigt bra, snabb, följsam och trygg.
- Efter två perioder kändes det lite tungt, så jag tycker att det var starkt av oss att gå in i den tredje och göra det vi ska. Naturligtvis är det tre poäng, som är det viktiga, så därför är jag nöjd, även om det kändes lite som "en dag på jobbet" ungefär. Vi gjorde det vi skulle, men inte så mycket mer kändes det som.
- Personligen känns det bättre i år än mitt första i AIK ifjol. Dels var det en stor omställning att komma hit men jag hade också lite knäproblem och kom inte riktigt in i spelet, kändes det som. Nu har jag kommit in i det och det känns riktigt bra igen. Vi kommer att bli riktigt bra i år, om vi slipper alltför mycket tunga skador förstås. Sen är det ju i slutet av säsongen vi ska vara som bäst!
Filip Ausmaa ställde gärna upp på ett samtal efter matchen, som var hans andra i SSL men första i hemmahallen.
- Visst var det lite nervöst inför hemmadebuten, men jag hade en så bra känsla i kroppen att det inte blev så där riktigt nervöst. Så det kändes bra.
- Det blev en lite konstig match eftersom vi hade så mycket boll och de mest kom i kontringsattacker eller efter slumplägen. Dessutom hade de några felträffar, som gav oväntade studsar, vilket gjorde att det blev en lite svår match. Då måste man vara vaken och följa med hela tiden.
- Jag märker att jag har utvecklats mycket under de här senaste månaderna tack vare våra träningar. Det är ju en fördel med att träna med oerhört skickliga medspelare... framförallt har jag märkt det på mitt rörelsemönster i målet.
- Det är konkurrens i laget. Det är inte lätt att kokurrea ut (Patrik) Jansson som måste vara en het kandidat till VM-truppen. Det gäller att ta de chanser man får. Jag tycker annars att det är bra med konkurrens och tror också att Patrik och jag sporrar varandra under träningarna. Sen har jag mycket att lära av honom, som ju är väldigt rutinerad. Jag är väl lite otålig men jag visste ju när jag kom till AIK vem som var förstemålvakt och visste också att Patrik inte är någon man petar på nån dag eller vecka. Mitt främsta mål är inte att spela alla matcher utan att få utvecklas och bli en ännu bättre målvakt. Fast visst är mitt personliga mål att så snart som möjligt komma upp på Janssons nivå!
- Det är ju så i de flesta lagsporter att målvakterna är som bäst i lite högre ålder än de flesta utespelarna. Man blir väl stabilare med ålder och erfarenhet och får väl lättare att bedöma och agera i de situationer som dyker upp. Målvaktsspelet är ofta repetionsmässigt... det handlar mycket om att få ett så stabilt grundspel att man inte släpper in de där enkla bollarna! Där har jag fortfarande en hel del att jobba med.
- Matchen? Jag tycker vi startade piggt, snabbt och bra utan att lyckas få in bollen och tappade väl sen lite tempo. Den andra perioden blev lite ryckig på grund av utvisningar bland annat. I tredje tog vi oss samman och fick några snabba mål, som egentligen avgjorde matchen.
- Sen var deras målvakt mycket bra, han gjorde en jättebra match. Han kom in och fick göra några kanonräddningar direkt och det är alltid skönt för en målvakt! Det handlar kanske inte om att göra jätteräddningar utan att man får en bra känsla i spelet.... det är nog otroligt viktigt för en målvakt. Sen är det nog så att det blir lättare, när man fått mer rutin, att släppa tanken på de misstag man kanske gör i en match och bara tänka framåt, på nästa situation. Målvaktsarbete handlar inte bara om räddningar och rörelse, mycket handlar om huvudet också, tror jag.
Matchens lirare - Mohamed Bangura efter matchen
Mohamed Bangura utsågs rättvist till matchens spelare i hemmalaget i den match som fjolårets två dominanter, AIK och IFK Göteborg, spelade denna söndag med placeringar långt från årets medaljstrid.
Mohammed inleder med att med tydlig stolthet berätta att han i morgon (måndag) reser till sitt hemland Sierra Leone, eftersom han uttagits till dess landslagstrupp.
Hur känns det att ha blivit utsedd till matchens lirare i AIK idag?
- Det känns alltid bra när jag spelar spelar, men det är svårt att vara riktigt glad, när vi förlorade matchen. Det är sorgligt när vi förlorar. Jag är tämligen nöjd med min egen insats, men det blir ingen riktig glädje, när vi förlorar.
Trivs du i laget och med dina lagkamrater?
- Ja, verkligen! Min uppgift är att göra mål och jag försöker alltid göra mitt bästa även om det inte behöver vara jag som gör målet, så blir jag ändå lika glad, när vi gör det.
Har du lärt känna dina lagkamrater tillräckligt för att känna dig trygg i din roll?
- På träningarna spelar vi mycket ihop och jag tycker att jag känner kamraternas spel ,spelstil och egenskaper med bollen... men det kommer naturligtvis att bli ännu bättre. Nu kan jag dem till kanske 80 eller 90%... men det blir snart 100%.
Känner du stödet från AIK-publiken?
- Jag både hör och känner det och det kommer ju säkert att bli ännu bättre när vi tagit oss till en bättre position i serietabellen.
Är du nöjd med att du valde attt gå till AIK?
- Ja absolut och det kan bara bli bättre, när vi börjar ta fler poäng och med de spelare vi faktiskt har, måste det bli så!
Tack Mohamed och lycka till i landslaget också!
Mohammed inleder med att med tydlig stolthet berätta att han i morgon (måndag) reser till sitt hemland Sierra Leone, eftersom han uttagits till dess landslagstrupp.
Hur känns det att ha blivit utsedd till matchens lirare i AIK idag?
- Det känns alltid bra när jag spelar spelar, men det är svårt att vara riktigt glad, när vi förlorade matchen. Det är sorgligt när vi förlorar. Jag är tämligen nöjd med min egen insats, men det blir ingen riktig glädje, när vi förlorar.
Trivs du i laget och med dina lagkamrater?
- Ja, verkligen! Min uppgift är att göra mål och jag försöker alltid göra mitt bästa även om det inte behöver vara jag som gör målet, så blir jag ändå lika glad, när vi gör det.
Har du lärt känna dina lagkamrater tillräckligt för att känna dig trygg i din roll?
- På träningarna spelar vi mycket ihop och jag tycker att jag känner kamraternas spel ,spelstil och egenskaper med bollen... men det kommer naturligtvis att bli ännu bättre. Nu kan jag dem till kanske 80 eller 90%... men det blir snart 100%.
Känner du stödet från AIK-publiken?
- Jag både hör och känner det och det kommer ju säkert att bli ännu bättre när vi tagit oss till en bättre position i serietabellen.
Är du nöjd med att du valde attt gå till AIK?
- Ja absolut och det kan bara bli bättre, när vi börjar ta fler poäng och med de spelare vi faktiskt har, måste det bli så!
Tack Mohamed och lycka till i landslaget också!
Solnahallen inför seriestarten
Solnahallen tre dagar innan seriestarten, som sker på Hovet på lördag. Dessutom med två matcher: Balrog - AIK och Caperio Täby - Storvreta! Stockholmarna kan således se tre av seriens huvudfavoriter en och samma kväll!
Träningen blir intensiv och tempofylld, plus att man kör ett intensivt pass med fasta situationer. Av konvalescenterna deltar Ricard Norman och Mats Carlsson, MC dock inte under hela träningen. Intensiteten var alltså hög men alla hängde med, inklusive veteranerna Henrik Lorendahl och Andreas Fröberg. Den senare lämnar dock klubben för spel i Schweiz inom kort!
Schweiz, ja. Emanuel Antener, fjolårets nyförvärv från alplandet, ser riktigt bra ut även inför årets säsong och han pratar en mycket bra och avancerad svenska efter ett års vistelse. Kanske underlättar det att ha flera hemspråk!
Tjugotre spelare deltog under träningspasset.
Några korta kommentarer inför seriestarten hanns med:
Fredrik Djurling, tre dagar kvar till premiären, hur känns det?
- Bra... det är alltid kul med arenamatcher och i Stockholm även om det formellt är Balrog som spelar hemma... hoppas det blir mycket folk också!
Och att de sen hittar till Solnahallen också?
- Absolut, det hoppas jag! Självklart!
- Jag tror att vi vinner... det är alltid svårt inför första matchen att veta var man står formmässigt men det har känts allt bättre under de senaste träningarna... tempot och intensiteten höjs undan för undan... vi känns väldigt taggade i alla fall, sen vet jag ju inte var Balrog står just nu.
Förra året dominerade vi serien stort under hösten, medan vi tappade mycket, delvis p gr a skador, satsar ni på våren i år i stället?
- Jaa... förhoppningsvis har vi redan avverkat årets skador redan, men det vet man ju aldrig, men med den trupp vi har ska det normalt inte bli några stora problem. Vi har en mycket stark och bred trupp.
Kommer Hovets publik att få se tre av de fyra semifinallagen redan på lördag?
Laa det vet man aldrig.... men på pappret verkar det mycket troligt! Samtidigt vet man inte hur skador och annat påverkar även mycket bra lag under en säsong. Men visst känns det troligt!
Snart premiärdags, hur går det?
- Jag tror att vi vinner... med.. ja, 7-2. En ganska målrik match... det blir säkert hårt.. men vi kommer att dra ifrån lite grann mot slutet.
Alexander Egebrant, tuff, hårdskjutande och skicklig back hann också prata.
Taktiken i år? Spar ni det bästa till våren och tar det lugnare under hösten?
- Exakt!... Njaä vi har ju haft och har en del skador under försäsongen nu och vi hoppas att det blir mindre under själva säsongen i år.. sen har vi ju lärt oss en del av förra säsongen också.
Hur går det mot Balrog på lördag då?
-Ja, det är aldrig lätt att tippa... det blir nog rätt mycket mål... jag tror att vi vinner.. med 7-2.
Nu började skribenten misstänka att truppen hade kommit överens om ett matchtips, så det var säkrast att testa ytterligare någon. Valet blev lagets kapten Patrik Edgren.
OK Edgar, äntligen dags för en ny seriepremiär!
- Ja, det kan man väl lugnt säga. Månaderna före starten går man ju mest och ser fram emot att tävlingssäsongen ska börja.
- Visst är vi revanschsugna... fjolåters säsong slutade en vecka för tidigt... så är det bara!
- Målsättningen är likadan i år. Vi vill starta som i fjol, men att våren ska se likadan ut som hösten!
- Man måste räkna med att under en så lång säsong drabbas av både skador och sjukdomar, men vi har en så stark och bred trupp att vi ska kunna klara även det om de inte drabbar för många nyckelspelare samtidigt! Det är ju inte optimalt.
Hur går det nu i premiären då?
- Vi siktar naturligtvis på att vinna...det gör vi alltid.. resultat är alltid svårt så här tidigt...
Jag är lite nyfiken på siffrorna.
- Ja... säg 7-... 3!
Någon överenskommelse fanns tydligen inte, men en stor tilltro till det egna målskyttet finns uppenbarligen!
Träningen blir intensiv och tempofylld, plus att man kör ett intensivt pass med fasta situationer. Av konvalescenterna deltar Ricard Norman och Mats Carlsson, MC dock inte under hela träningen. Intensiteten var alltså hög men alla hängde med, inklusive veteranerna Henrik Lorendahl och Andreas Fröberg. Den senare lämnar dock klubben för spel i Schweiz inom kort!
Schweiz, ja. Emanuel Antener, fjolårets nyförvärv från alplandet, ser riktigt bra ut även inför årets säsong och han pratar en mycket bra och avancerad svenska efter ett års vistelse. Kanske underlättar det att ha flera hemspråk!
Tjugotre spelare deltog under träningspasset.
Några korta kommentarer inför seriestarten hanns med:
Fredrik Djurling, tre dagar kvar till premiären, hur känns det?
- Bra... det är alltid kul med arenamatcher och i Stockholm även om det formellt är Balrog som spelar hemma... hoppas det blir mycket folk också!
Och att de sen hittar till Solnahallen också?
- Absolut, det hoppas jag! Självklart!
- Jag tror att vi vinner... det är alltid svårt inför första matchen att veta var man står formmässigt men det har känts allt bättre under de senaste träningarna... tempot och intensiteten höjs undan för undan... vi känns väldigt taggade i alla fall, sen vet jag ju inte var Balrog står just nu.
Förra året dominerade vi serien stort under hösten, medan vi tappade mycket, delvis p gr a skador, satsar ni på våren i år i stället?
- Jaa... förhoppningsvis har vi redan avverkat årets skador redan, men det vet man ju aldrig, men med den trupp vi har ska det normalt inte bli några stora problem. Vi har en mycket stark och bred trupp.
Kommer Hovets publik att få se tre av de fyra semifinallagen redan på lördag?
Laa det vet man aldrig.... men på pappret verkar det mycket troligt! Samtidigt vet man inte hur skador och annat påverkar även mycket bra lag under en säsong. Men visst känns det troligt!
Snart premiärdags, hur går det?
- Jag tror att vi vinner... med.. ja, 7-2. En ganska målrik match... det blir säkert hårt.. men vi kommer att dra ifrån lite grann mot slutet.
Alexander Egebrant, tuff, hårdskjutande och skicklig back hann också prata.
Taktiken i år? Spar ni det bästa till våren och tar det lugnare under hösten?
- Exakt!... Njaä vi har ju haft och har en del skador under försäsongen nu och vi hoppas att det blir mindre under själva säsongen i år.. sen har vi ju lärt oss en del av förra säsongen också.
Hur går det mot Balrog på lördag då?
-Ja, det är aldrig lätt att tippa... det blir nog rätt mycket mål... jag tror att vi vinner.. med 7-2.
Nu började skribenten misstänka att truppen hade kommit överens om ett matchtips, så det var säkrast att testa ytterligare någon. Valet blev lagets kapten Patrik Edgren.
OK Edgar, äntligen dags för en ny seriepremiär!
- Ja, det kan man väl lugnt säga. Månaderna före starten går man ju mest och ser fram emot att tävlingssäsongen ska börja.
- Visst är vi revanschsugna... fjolåters säsong slutade en vecka för tidigt... så är det bara!
- Målsättningen är likadan i år. Vi vill starta som i fjol, men att våren ska se likadan ut som hösten!
- Man måste räkna med att under en så lång säsong drabbas av både skador och sjukdomar, men vi har en så stark och bred trupp att vi ska kunna klara även det om de inte drabbar för många nyckelspelare samtidigt! Det är ju inte optimalt.
Hur går det nu i premiären då?
- Vi siktar naturligtvis på att vinna...det gör vi alltid.. resultat är alltid svårt så här tidigt...
Jag är lite nyfiken på siffrorna.
- Ja... säg 7-... 3!
Någon överenskommelse fanns tydligen inte, men en stor tilltro till det egna målskyttet finns uppenbarligen!
AIK lever !
Under en tid har min kommunikation med AIK varit problematisk, då ett antal intervjuer, artiklar och krönikor försvunnit på vägen!
Därför kommer jag successivt att lägga upp höstens material här, både fotboll och innebandy och även lite handboll. I fortsättningen lägger jag sedan löpande upp det jag skriver för AIK här. Och då i mer kronologisk ordning! Innebandyns hemsida ska också länka hit från hemsidan.
Därför kommer jag successivt att lägga upp höstens material här, både fotboll och innebandy och även lite handboll. I fortsättningen lägger jag sedan löpande upp det jag skriver för AIK här. Och då i mer kronologisk ordning! Innebandyns hemsida ska också länka hit från hemsidan.
Säker premiärseger - men inte helt övertygande!
Inför premiärmatchen intervjuade jag tre AIK-spelare, som tippade 7-2, 7-2 och 7-3 till AIK. En nästan rörande enighet! OK, vi gjorde 6 mål imatchen, men släppte också in 4 stycken!
Kanske är inte siffrorna det viktiga just i premiären. Det handar mer om att ta tre poäng för att känna att man är på rätt väg. Tio mål totalt är ju dessutom trevligt för publiken, som var hyfsat stor, men det såg ändå glest ut på Hovet.
Periodsiffrorna 1-2, 1-1, 2-3, avspeglar rätt väl matchförloppet. Det ska också sägas att trots antalet mål var bägge målvakterna utmärkta och svarade för ett antal frilägesräddningar var!
Noterbart från matchen i övrigt var att AIK:s mest rutinerade backar svarade för några väl nonchalanta passningar var, som dock inte gav några baklängesmål. Tacka Patrik Jansson för det! Eller kanske ska Patrik tacks för uppvärmningen? Adde Beckius i Balrogs mål gjorde också hågra nästan osannolika räddningar i ett par frilägessituationer.
Det var alltså en premiärmatch, men visst såg man att skärpan, viljan och förmågan inte försvunnit hos de svartgula, precis som det syntes att detta var första tävlingsmatchen sedan april.
Något som framför allt gladde i denna inledande match var att de nya spelare som kommit visade att de vill och kan ta en plats i ett lag, som ska vara med och kämpa om seriesegern.
Emanuel Antener stod för ett antal fina passningar, som dessutom helt lurade motståndarna, ett fint exempel på split vision.
Ron Sjöblom och Jon Möllersten gladde med ett lugnt och tryggt försvarsspel, men också med flera fina och farliga passningar. De verkade tryggare än de ibland såg ut under den senaste säsongen.
Denna eftermiddag användes backarna mer konsekvent i det offensiva spelet än jag minns från tidigare. Inte för att de gick högre upp än då, utan för att anfallarna oftare spelade hem till backarna, när det blev alltför trångt i den offensiva zonen och det gav resultat!
Två måls övervikt kanske inte låter så imponerande, men spelet fungerade väl, spelarna verkade trygga i sina uppgifter och mycket talar för att det kommer att bli bättre ju fler tävlingsmatcher man har i benen. Fortfarande är det så, att när vi blie eller känner oss hotade, finns det ytterligare en växel att lägga in. Och då gör de det.
Ingen stor match, men god underhållning och också tecken på att det kommer bara att bli bättre!
Bappe
Kanske är inte siffrorna det viktiga just i premiären. Det handar mer om att ta tre poäng för att känna att man är på rätt väg. Tio mål totalt är ju dessutom trevligt för publiken, som var hyfsat stor, men det såg ändå glest ut på Hovet.
Periodsiffrorna 1-2, 1-1, 2-3, avspeglar rätt väl matchförloppet. Det ska också sägas att trots antalet mål var bägge målvakterna utmärkta och svarade för ett antal frilägesräddningar var!
Noterbart från matchen i övrigt var att AIK:s mest rutinerade backar svarade för några väl nonchalanta passningar var, som dock inte gav några baklängesmål. Tacka Patrik Jansson för det! Eller kanske ska Patrik tacks för uppvärmningen? Adde Beckius i Balrogs mål gjorde också hågra nästan osannolika räddningar i ett par frilägessituationer.
Det var alltså en premiärmatch, men visst såg man att skärpan, viljan och förmågan inte försvunnit hos de svartgula, precis som det syntes att detta var första tävlingsmatchen sedan april.
Något som framför allt gladde i denna inledande match var att de nya spelare som kommit visade att de vill och kan ta en plats i ett lag, som ska vara med och kämpa om seriesegern.
Emanuel Antener stod för ett antal fina passningar, som dessutom helt lurade motståndarna, ett fint exempel på split vision.
Ron Sjöblom och Jon Möllersten gladde med ett lugnt och tryggt försvarsspel, men också med flera fina och farliga passningar. De verkade tryggare än de ibland såg ut under den senaste säsongen.
Denna eftermiddag användes backarna mer konsekvent i det offensiva spelet än jag minns från tidigare. Inte för att de gick högre upp än då, utan för att anfallarna oftare spelade hem till backarna, när det blev alltför trångt i den offensiva zonen och det gav resultat!
Två måls övervikt kanske inte låter så imponerande, men spelet fungerade väl, spelarna verkade trygga i sina uppgifter och mycket talar för att det kommer att bli bättre ju fler tävlingsmatcher man har i benen. Fortfarande är det så, att när vi blie eller känner oss hotade, finns det ytterligare en växel att lägga in. Och då gör de det.
Ingen stor match, men god underhållning och också tecken på att det kommer bara att bli bättre!
Bappe
Solnahallen inför seriestarten
Solnahallen inför seriestarten
Solnahallen tre dagar innan seriestarten, som sker på Hovet på lördag. Dessutom med två matcher: Balrog - AIK och Caperio Täby - Storvreta! Stockholmarna kan således se tre av seriens huvudfavoriter en och samma kväll!
Träningen blir intensiv och tempofylld, plus att man kör ett intensivt pass med fasta situationer. Av konvalescenterna deltar Ricard Norman och Mats Carlsson, MC dock inte under hela träningen. Intensiteten var alltså hög men alla hängde med, inklusive veteranerna Henrik Lorendahl och Andreas Fröberg. Den senare lämnar dock klubben för spel i Schweiz inom kort!
Schweiz, ja. Emanuel Antener, fjolårets nyförvärv från alplandet, ser riktigt bra ut även inför årets säsong och han pratar en mycket bra och avancerad svenska efter ett års vistelse. Kanske underlättar det att ha flera hemspråk!
Tjugotre spelare deltog under träningspasset.
Några korta kommentarer inför seriestarten hanns med:
Fredrik Djurling, tre dagar kvar till premiären, hur känns det?
- Bra... det är alltid kul med arenamatcher och i Stockholm även om det formellt är Balrog som spelar hemma... hoppas det blir mycket folk också!
Och att de sen hittar till Solnahallen också?
- Absolut, det hoppas jag! Självklart!
- Jag tror att vi vinner... det är alltid svårt inför första matchen att veta var man står formmässigt men det har känts allt bättre under de senaste träningarna... tempot och intensiteten höjs undan för undan... vi känns väldigt taggade i alla fall, sen vet jag ju inte var Balrog står just nu.
Förra året dominerade vi serien stort under hösten, medan vi tappade mycket, delvis p gr a skador, satsar ni på våren i år i stället?
- Jaa... förhoppningsvis har vi redan avverkat årets skador redan, men det vet man ju aldrig, men med den trupp vi har ska det normalt inte bli några stora problem. Vi har en mycket stark och bred trupp.
Kommer Hovets publik att få se tre av de fyra semifinallagen redan på lördag?
Laa det vet man aldrig.... men på pappret verkar det mycket troligt! Samtidigt vet man inte hur skador och annat påverkar även mycket bra lag under en säsong. Men visst känns det troligt!
Snart premiärdags, hur går det?
- Jag tror att vi vinner... med.. ja, 7-2. En ganska målrik match... det blir säkert hårt.. men vi kommer att dra ifrån lite grann mot slutet.
Alexander Egebrant, tuff, hårdskjutande och skicklig back hann också prata.
Taktiken i år? Spar ni det bästa till våren och tar det lugnare under hösten?
- Exakt!... Njaä vi har ju haft och har en del skador under försäsongen nu och vi hoppas att det blir mindre under själva säsongen i år.. sen har vi ju lärt oss en del av förra säsongen också.
Hur går det mot Balrog på lördag då?
-Ja, det är aldrig lätt att tippa... det blir nog rätt mycket mål... jag tror att vi vinner.. med 7-2.
Nu började skribenten misstänka att truppen hade kommit överens om ett matchtips, så det var säkrast att testa ytterligare någon. Valet blev lagets kapten Patrik Edgren.
OK Edgar, äntligen dags för en ny seriepremiär!
- Ja, det kan man väl lugnt säga. Månaderna före starten går man ju mest och ser fram emot att tävlingssäsongen ska börja.
- Visst är vi revanschsugna... fjolåters säsong slutade en vecka för tidigt... så är det bara!
- Målsättningen är likadan i år. Vi vill starta som i fjol, men att våren ska se likadan ut som hösten!
- Man måste räkna med att under en så lång säsong drabbas av både skador och sjukdomar, men vi har en så stark och bred trupp att vi ska kunna klara även det om de inte drabbar för många nyckelspelare samtidigt! Det är ju inte optimalt.
Hur går det nu i premiären då?
- Vi siktar naturligtvis på att vinna...det gör vi alltid.. resultat är alltid svårt så här tidigt...
Jag är lite nyfiken på siffrorna.
- Ja... säg 7-... 3!
Någon överenskommelse fanns tydligen inte, men en stor tilltro till det egna målskyttet finns uppenbarligen!
Bappe
Solnahallen tre dagar innan seriestarten, som sker på Hovet på lördag. Dessutom med två matcher: Balrog - AIK och Caperio Täby - Storvreta! Stockholmarna kan således se tre av seriens huvudfavoriter en och samma kväll!
Träningen blir intensiv och tempofylld, plus att man kör ett intensivt pass med fasta situationer. Av konvalescenterna deltar Ricard Norman och Mats Carlsson, MC dock inte under hela träningen. Intensiteten var alltså hög men alla hängde med, inklusive veteranerna Henrik Lorendahl och Andreas Fröberg. Den senare lämnar dock klubben för spel i Schweiz inom kort!
Schweiz, ja. Emanuel Antener, fjolårets nyförvärv från alplandet, ser riktigt bra ut även inför årets säsong och han pratar en mycket bra och avancerad svenska efter ett års vistelse. Kanske underlättar det att ha flera hemspråk!
Tjugotre spelare deltog under träningspasset.
Några korta kommentarer inför seriestarten hanns med:
Fredrik Djurling, tre dagar kvar till premiären, hur känns det?
- Bra... det är alltid kul med arenamatcher och i Stockholm även om det formellt är Balrog som spelar hemma... hoppas det blir mycket folk också!
Och att de sen hittar till Solnahallen också?
- Absolut, det hoppas jag! Självklart!
- Jag tror att vi vinner... det är alltid svårt inför första matchen att veta var man står formmässigt men det har känts allt bättre under de senaste träningarna... tempot och intensiteten höjs undan för undan... vi känns väldigt taggade i alla fall, sen vet jag ju inte var Balrog står just nu.
Förra året dominerade vi serien stort under hösten, medan vi tappade mycket, delvis p gr a skador, satsar ni på våren i år i stället?
- Jaa... förhoppningsvis har vi redan avverkat årets skador redan, men det vet man ju aldrig, men med den trupp vi har ska det normalt inte bli några stora problem. Vi har en mycket stark och bred trupp.
Kommer Hovets publik att få se tre av de fyra semifinallagen redan på lördag?
-Jaa det vet man aldrig.... men på pappret verkar det mycket troligt! Samtidigt vet man inte hur skador och annat påverkar även mycket bra lag under en säsong. Men visst känns det troligt!
Snart premiärdags, hur går det?
- Jag tror att vi vinner... med.. ja, 7-2. En ganska målrik match... det blir säkert hårt.. men vi kommer att dra ifrån lite grann mot slutet.
Alexander Egebrant, tuff, hårdskjutande och skicklig back hann också prata.
Taktiken i år? Spar ni det bästa till våren och tar det lugnare under hösten?
- Exakt!... Njaä vi har ju haft och har en del skador under försäsongen nu och vi hoppas att det blir mindre under själva säsongen i år.. sen har vi ju lärt oss en del av förra säsongen också.
Hur går det mot Balrog på lördag då?
-Ja, det är aldrig lätt att tippa... det blir nog rätt mycket mål... jag tror att vi vinner.. med 7-2.
Nu började skribenten misstänka att truppen hade kommit överens om ett matchtips, så det var säkrast att testa ytterligare någon. Valet blev lagets kapten Patrik Edgren.
OK Edgar, äntligen dags för en ny seriepremiär!
- Ja, det kan man väl lugnt säga. Månaderna före starten går man ju mest och ser fram emot att tävlingssäsongen ska börja.
- Visst är vi revanschsugna... fjolåters säsong slutade en vecka för tidigt... så är det bara!
- Målsättningen är likadan i år. Vi vill starta som i fjol, men att våren ska se likadan ut som hösten!
- Man måste räkna med att under en så lång säsong drabbas av både skador och sjukdomar, men vi har en så stark och bred trupp att vi ska kunna klara även det om de inte drabbar för många nyckelspelare samtidigt! Det är ju inte optimalt.
Hur går det nu i premiären då?
- Vi siktar naturligtvis på att vinna...det gör vi alltid.. resultat är alltid svårt så här tidigt...
Jag är lite nyfiken på siffrorna.
- Ja... säg 7-... 3!
Någon överenskommelse fanns tydligen inte, men en stor tilltro till det egna målskyttet finns uppenbarligen!
Svarta rubriker och grönt elände
2009 var ett bra år. Tre svartgula vinster (ja, Supercupen spelades ju 2010!) och en bra höstsäsong för Väsby.
2010 har hittills varit tung - för bägge lagen!
Någon medaljchans har AIK rimligtvis inte. Europaspelet är avslutat för den här gången. För Väsby ser det ut som att det nästa år blir division 1!
Men det värsta är dock de återkommande svarta rubrikerna kring stök och ligistfasoner kring AIK. Var finns guldet i dessa svarta hjärnor? Varför ägnar man så mycket tid och energi åt rent destruktiva insatser i stället för att stötta och stödja de spelare och ledare, som faktiskt gör sitt yttersta för att föra en guldkantad tradition vidare?
OK, det har varit en turbulent tid på flera nivåer. Men det är ju då stödet behövs som mest. Det är då, spelarna och de övriga som jobbar för att vända den nedgående trenden behöver stöd och förtroende. Ingen tror väl på allvar att någon med AIK-hjärta vill se oss kriga i botten?
Jag ser, trots årets elände och rockader, ljuset i tunnelns slut. Vi har en ny generation klasspelare på gång. De får speltid, de får erfarenhet och de kommer att skapa en gul(d) framtid.
Vi har ett stort antal unga, lovande spelare, som detta år har fått chansen att utvecklas och spela in sig i allsvensk miljö. De kommer att växa, men det kommer att ta sin tid. Förmågan och talangen finns där, men erfarenhet kräver tid.
Nicklas Backman, Christoffer Eriksson, Viktor Lundberg, Pontus Engblom, Danne Gustafsson, Niklas Maripuu och Kevin Walker är en framtida svartgul investering, som kommer att ge oss mycken glädje i framtiden... och då har jag inte ens nämnt Mohamed Bangura!
Walid Atta hör också till framtiden, men det verkar tyvärr inte som att den kommer att utspelas i AIK. Törs man hoppas på en lösning?
Pärtan Karlsson och Adde Catovic är visserligen något äldre men kommer också att höra till framtiden. De har inte visat allt ännu.
Det har, genom åren, ofta stormat kring AIK. Tidigare har vi oftast kunna få medvind av stormarna, men efter flera trista incidenter från så kallade AIK-fans, känns det tungt just nu, men med 64 års erfarenhet som gnagare är det inte första gången kriser skakat om en. AIK kommer att både överleva ocg resa sig - den här gången också!
Bappe
2010 har hittills varit tung - för bägge lagen!
Någon medaljchans har AIK rimligtvis inte. Europaspelet är avslutat för den här gången. För Väsby ser det ut som att det nästa år blir division 1!
Men det värsta är dock de återkommande svarta rubrikerna kring stök och ligistfasoner kring AIK. Var finns guldet i dessa svarta hjärnor? Varför ägnar man så mycket tid och energi åt rent destruktiva insatser i stället för att stötta och stödja de spelare och ledare, som faktiskt gör sitt yttersta för att föra en guldkantad tradition vidare?
OK, det har varit en turbulent tid på flera nivåer. Men det är ju då stödet behövs som mest. Det är då, spelarna och de övriga som jobbar för att vända den nedgående trenden behöver stöd och förtroende. Ingen tror väl på allvar att någon med AIK-hjärta vill se oss kriga i botten?
Jag ser, trots årets elände och rockader, ljuset i tunnelns slut. Vi har en ny generation klasspelare på gång. De får speltid, de får erfarenhet och de kommer att skapa en gul(d) framtid.
Vi har ett stort antal unga, lovande spelare, som detta år har fått chansen att utvecklas och spela in sig i allsvensk miljö. De kommer att växa, men det kommer att ta sin tid. Förmågan och talangen finns där, men erfarenhet kräver tid.
Nicklas Backman, Christoffer Eriksson, Viktor Lundberg, Pontus Engblom, Danne Gustafsson, Niklas Maripuu och Kevin Walker är en framtida svartgul investering, som kommer att ge oss mycken glädje i framtiden... och då har jag inte ens nämnt Mohamed Bangura!
Walid Atta hör också till framtiden, men det verkar tyvärr inte som att den kommer att utspelas i AIK. Törs man hoppas på en lösning?
Pärtan Karlsson och Adde Catovic är visserligen något äldre men kommer också att höra till framtiden. De har inte visat allt ännu.
Det har, genom åren, ofta stormat kring AIK. Tidigare har vi oftast kunna få medvind av stormarna, men efter flera trista incidenter från så kallade AIK-fans, känns det tungt just nu, men med 64 års erfarenhet som gnagare är det inte första gången kriser skakat om en. AIK kommer att både överleva ocg resa sig - den här gången också!
Bappe
Sett och hört i Solnahallen
Det här inslaget är några dagar gammalt, men eftersom det inte kommit upp på hemsidan får ni intervjun här i stället!
Trots att flera spelare saknades vid torsdagskvällens träning p gr a skador mm, så var det ett intensivt och jobbigt pass för alla närvarande. Det blev en mix av spel- och fysträning.
Både gamla och nya spelare tog sig tid att prata om läget i truppen, förväntningar och förhoppningar inför säsongen. Den första träningsmatchen är spelad och vunnen och nu är det dags för nästa, mot Sirius borta på lördag.
Ulf Hallstensson, inne på sin fjärde säsong i AIK, ställde, som alltid, upp för en intervju om dagsläget i truppen.
Ja, Uffe, är epoken "AIK-Warberg" över nu eller...?"
- Jaa.. när det gäller Warberg får de svara själva, men för våran del så är det absolut inte över. Det är kanske en klyscha, men det är faktiskt små marginaler, som kan avgöra. Det är mycket som ska falla på plats om man ska ta sig hela vägen och i fjol hade vi en del saker som störde oss under resans gång.
-På grund av skador och annat blev det en ryckig säsong. Det visade sig ju också i slutspelet inte minst, då vi varvade kanoninsatser med svagare insatser och det berodde främst på att vi hade en för stor omsättning på spelare under våren på grund av skador och annat. Det är sånt som händer och inte går att förutse.
Du verkar optimistisk inför den kommande säsongen.
- (skratt) ..ja, jag är alltid optimistisk! Vi, i och kring laget, vill vara ledande och vill vinna varje match och titel. Så är det ju... det är det som driver oss.
Det är en till delar förändrad trupp i år. En del har kommit, andra har lämnat oss.
- De som har försvunnit är dels ungdomarna Wilmer Viinamäki och Christoffer Svanemar. Svanemar är på väg till Schweiz och Wilmer ska spela på Gotland, i Visby... sen har vi Andreas Fröberg och Linus Blomqvist.. ja och Lorendahl.. men han finns som en resurs i bakgrunden fortfarande... ja. det är väl dom.
- Jag startar nu min fjärde säsong i AIK och vi har haft en ganska stor omsättning under de åren. Vi har ju till stora delar genomfört ett generationsskifte men är ändå till stora delar ett ledande lag i sporten. Sen har vi självklart fyllt på med lovande spelare... bröderna Talme från Balrog, Sebastian Gafvelin från Järfälla, den unga och lovande målvakten Filip Ausmaa från Balrog... två av de tidigare skadade spelarna, Mats Carlsson och Ricard Norman är på god väg mot en comeback... förmodligen helt spelklara mot slutet av oktober. Sen hade vi lite otur med ett par av nyförvärven inför säsongsstarten, Gafvelin bröt foten och Christian Talme har överansträngda knän... men de är troligen tillgängliga i oktober de också. Så under hösten är Jocke Ulvhage med och kör hos oss... han gjorde ju flera bra insatser förra säsongen. Han tillhör ju Hässelby, men vi har ju ett samarbetsavtal med dem. Även Erik Andersson är med nu under hösten. Både Erik och Jocke har jag i Innebandygymnasiet i Solna. Två jättebra killar.
Hur tycker du att årets trupp ser ut rent spelmässigt jämfört med förra årets?
- Det känns, tycker jag, som att vi har en bredare trupp den här säsongen, även om det inte märks till fullo förrän i oktober! Vi har ju en tydlig målsättning inför den här säsongen och det är att den avgörs i april... och det känns bra nu i inledningdfasen även om det genom skadeläget blir en lite olycklig start.
- Jämfört med förra säsongen, då vi fick en flygande start i seriespelet, men sen runt mittsäsongen fick flera jobbiga skador, som var som värst i december-januari, men också satte sin prägel på resten av säsongen, faktiskt. I år borde rimligen starten kunna vara lite trevande, men sedan bli allt bättre.
- För vår del finns det en riktigt positiv känsla inför den här säsongen!
Tack Uffe och lycka till inför2010/11!
Trots att flera spelare saknades vid torsdagskvällens träning p gr a skador mm, så var det ett intensivt och jobbigt pass för alla närvarande. Det blev en mix av spel- och fysträning.
Både gamla och nya spelare tog sig tid att prata om läget i truppen, förväntningar och förhoppningar inför säsongen. Den första träningsmatchen är spelad och vunnen och nu är det dags för nästa, mot Sirius borta på lördag.
Ulf Hallstensson, inne på sin fjärde säsong i AIK, ställde, som alltid, upp för en intervju om dagsläget i truppen.
Ja, Uffe, är epoken "AIK-Warberg" över nu eller...?"
- Jaa.. när det gäller Warberg får de svara själva, men för våran del så är det absolut inte över. Det är kanske en klyscha, men det är faktiskt små marginaler, som kan avgöra. Det är mycket som ska falla på plats om man ska ta sig hela vägen och i fjol hade vi en del saker som störde oss under resans gång.
-På grund av skador och annat blev det en ryckig säsong. Det visade sig ju också i slutspelet inte minst, då vi varvade kanoninsatser med svagare insatser och det berodde främst på att vi hade en för stor omsättning på spelare under våren på grund av skador och annat. Det är sånt som händer och inte går att förutse.
Du verkar optimistisk inför den kommande säsongen.
- (skratt) ..ja, jag är alltid optimistisk! Vi, i och kring laget, vill vara ledande och vill vinna varje match och titel. Så är det ju... det är det som driver oss.
Det är en till delar förändrad trupp i år. En del har kommit, andra har lämnat oss.
- De som har försvunnit är dels ungdomarna Wilmer Viinamäki och Christoffer Svanemar. Svanemar är på väg till Schweiz och Wilmer ska spela på Gotland, i Visby... sen har vi Andreas Fröberg och Linus Blomqvist.. ja och Lorendahl.. men han finns som en resurs i bakgrunden fortfarande... ja. det är väl dom.
- Jag startar nu min fjärde säsong i AIK och vi har haft en ganska stor omsättning under de åren. Vi har ju till stora delar genomfört ett generationsskifte men är ändå till stora delar ett ledande lag i sporten. Sen har vi självklart fyllt på med lovande spelare... bröderna Talme från Balrog, Sebastian Gafvelin från Järfälla, den unga och lovande målvakten Filip Ausmaa från Balrog... två av de tidigare skadade spelarna, Mats Carlsson och Ricard Norman är på god väg mot en comeback... förmodligen helt spelklara mot slutet av oktober. Sen hade vi lite otur med ett par av nyförvärven inför säsongsstarten, Gafvelin bröt foten och Christian Talme har överansträngda knän... men de är troligen tillgängliga i oktober de också. Så under hösten är Jocke Ulvhage med och kör hos oss... han gjorde ju flera bra insatser förra säsongen. Han tillhör ju Hässelby, men vi har ju ett samarbetsavtal med dem. Även Erik Andersson är med nu under hösten. Både Erik och Jocke har jag i Innebandygymnasiet i Solna. Två jättebra killar.
Hur tycker du att årets trupp ser ut rent spelmässigt jämfört med förra årets?
- Det känns, tycker jag, som att vi har en bredare trupp den här säsongen, även om det inte märks till fullo förrän i oktober! Vi har ju en tydlig målsättning inför den här säsongen och det är att den avgörs i april... och det känns bra nu i inledningdfasen även om det genom skadeläget blir en lite olycklig start.
- Jämfört med förra säsongen, då vi fick en flygande start i seriespelet, men sen runt mittsäsongen fick flera jobbiga skador, som var som värst i december-januari, men också satte sin prägel på resten av säsongen, faktiskt. I år borde rimligen starten kunna vara lite trevande, men sedan bli allt bättre.
- För vår del finns det en riktigt positiv känsla inför den här säsongen!
Tack Uffe och lycka till inför2010/11!
Äntligen tillbaka igen!
Nu har jag börjat återhämta mig efter fjorton månaders intensivt förhandlingsjobb. Så nu ska den svartgula bloggen leva upp igen med material kring fotboll, hinnebandy och för hoppningsvis även en del handboll och Väsby-skriverier.
Ni som hört av er eller saknat denna sida hoppas jag ska bli nöjda,
Ett stort tack förresten till er som har hört av er!
Bappe
Ni som hört av er eller saknat denna sida hoppas jag ska bli nöjda,
Ett stort tack förresten till er som har hört av er!
Bappe
Vilken makalös vändning!
För oss som inte kunde åka till Göteborg blev Canal+ Sport en räddning.
Nervöst blev det, värre än när man faktiskt är på plats. Man ser inte hela planen och det finns hela tiden döda ytor. Men ändå - att kunna följa matchen är härligt.
Den första halvleken kändes lite tveksam och avvaktande. Det är svårt att tro att vi inte inte ville spela framåt, det var nog mer matchens betydelse. Ändå såg det lovande ut de första tio-femton minuterna.
Egentligen var det mest Martin Mutumba, som oroade en under den första halvleken. Han kom ofta lite fel in i duellerna och hans passningar blev ofta feltajmade.
Mikael Stahre funderade tydligen på att byta ut honom tidigt i den andra halvleken, men gjorde först ett av sina smått geniala förändringar - Martin fick byta kant med Bojan Djordic! Och det bytet tog! Martin lyckades med i stort sett allt under den andra halvleken. Göteborgsförsvararna fick aldrig grepp om honom, hur de än försökte. Mutumba var den andra halvlekens store lirare.
Annars fanns det gott om hjältar. Och gott om kämpar som bara skulle vinna guld!
Redan vid kvitteringen kändes det som om vi hade räddat guldet. Visserligen hade Göteborg ett skott i stolpen, men ändå kändes det som att vi hade fått dem ur balans.
Det var en kollektiv triumf och oavgjort hade ju räckt. Men när Daniel Tjernström, sent inbytt, fick chansen och bestämt och obarmhärtigt drog in 1-2-målet, så kändes det så "gött" och så ruskigt passande att den mångårige kämpen och lagkaptenen fick sätta den avgörande bollen. Ingen har förtänat det mer än just Tjerna. Det är väl troligt att det blir ganska sparsamt med speltid för honom 2010, men det känns också tryggt och bra att han kommer att finnas där.
Om sex dagar får Blåvitt en chans till revansch. Naturligtvis kommer vi att sikta på dubbla titlar och det borde kanske vara lättare att spela med guldglädjen i ryggen än för gästerna att försöka ta en revansch för SM-missen. Säkert är det inte, Göteborg vill nog vinna men frågan är om det finns tillräcklig tändvätska kvar i de besvikna benen och kropparna. Rimligtvis blir det lättare för oss att i ren guldglädje spela hem även cupen.
Visst vore det kul med ännu en tuff och jämn kamp även i årets sista tävlingsmatch!
Bappe
Pärtan Karlsson efter ÖSK och inför slutmatcherna
Om jag påstår att du har fått ditt stora allsvenska genombrott i år, har jag fel då?
- Nää... det kan jag hålla med om. Även om jag tycker att jag gjorde en bra förstadel förra säsongen, har jag nog hållit en genomgående högre klass i år.
Varför i år? Är det du som har mognat eller beror det på omgivningen?
- Framförallt tror jag det beror på mig själv. Det är den första säsongen där jag känt mig som ordinarie i laget, jag har sluppit skador. Jag har kunnat spela som jag vill utan att behöva tänka på annat. Så visst har jag vuxit som spelare, självförtroendet har ökat, jag har sluppit skador och inte blivit distraherad av någonting. Visst spelar omgivningen också en roll, men jag tycker att jag vuxit som spelare och vågar ta för mig mer.
- Den här försäsongen har jag jobbat mycket med min kondition också. Det har varit en svaghet hos mig tidigare, jag har inte riktigt orkat en hel match och det har inte varit bra. I år har jag inte behövt tänka på det, nu orkar jag en hel match.
Inför säsongen i år hoppades du säkert på hyfsat med speltid, men trodde du på att säsonen skulle avslutas med en seriefinal och veckan därpå en cupfinal?
- Jaaa... kanske inte i början, det dröjde lite innan spelet började stämma så som vi ville och trodde att det skulle göra, men ju längre tiden gick, kanske mot sensommaren, började vi förstå att det skulle vara möjligt och då började vi tro på att det skulle kunna sluta med två finaler.
Vad beror det på att Helsingborg är det lag vi inte kunnat rubba alls i år?
- Jaa, säg det... vi har nästan släppt in en tredjedel av alla mål just mot dom. Den enda anledning jag kan se, är väl att det har varit väldigt öppna matcher... kanske har vi varit lite för dumdristigt offensiva. Det kanske inte riktigt passar oss, vi behöver kanske en mer ordnad matchbild, lite stramare spel.
Två gånger Göteborg nu. Nervöst?
- Nej faktiskt inte! Jag är mer nervös när jag ser andra matcher på TV, som t ex Göteborg-Halmstad på kvällen i tisdags! När man spelar själv och faktiskt kan påverka vad som händer blir det mindre nervöst! Och jag är lugn inför Göteborgsmatchen på söndag också. Jag vet att vi kommer att greja det! Jag kan inte lova att vi vinner matchen, men det är inte nödvändigt heller.
Vi är klara för Europaspel nästa år. Det måste väl vara ett lyft för er alla?
- Absolut! Det känns väldigt inspirerande för oss alla och ska förstås bli riktigt kul.
Du verkar trivas att spela med Jos Hoiveld?
- Visst, det bånde känns och märks att vi funkar bra ihop och det har blivit allt bättre under säsongens gång även om det kan uppstå missförstånd ibland, men mer och mer sällan.
Pärtan har utvecklats som mittback och säkerhetslås i år, men också som individ. Han är lugn och trygg när han pratar och inte alls så ordkanpp och försiktig som tidigare. Det förtroende han fått under säsongen, har fått honom att växa och våga ta den roll, som man trodde och hoppades han skulle ta, när man såg honom under juniortiden. Att det dröjt hänger naturligtvis mycket på de två förlorade åren, då han drabbades av ben- resp armbrott. Nu är han ikapp sig själv och framtiden ser ljus ut för Per Karlsson
Bappe
- Nää... det kan jag hålla med om. Även om jag tycker att jag gjorde en bra förstadel förra säsongen, har jag nog hållit en genomgående högre klass i år.
Varför i år? Är det du som har mognat eller beror det på omgivningen?
- Framförallt tror jag det beror på mig själv. Det är den första säsongen där jag känt mig som ordinarie i laget, jag har sluppit skador. Jag har kunnat spela som jag vill utan att behöva tänka på annat. Så visst har jag vuxit som spelare, självförtroendet har ökat, jag har sluppit skador och inte blivit distraherad av någonting. Visst spelar omgivningen också en roll, men jag tycker att jag vuxit som spelare och vågar ta för mig mer.
- Den här försäsongen har jag jobbat mycket med min kondition också. Det har varit en svaghet hos mig tidigare, jag har inte riktigt orkat en hel match och det har inte varit bra. I år har jag inte behövt tänka på det, nu orkar jag en hel match.
Inför säsongen i år hoppades du säkert på hyfsat med speltid, men trodde du på att säsonen skulle avslutas med en seriefinal och veckan därpå en cupfinal?
- Jaaa... kanske inte i början, det dröjde lite innan spelet började stämma så som vi ville och trodde att det skulle göra, men ju längre tiden gick, kanske mot sensommaren, började vi förstå att det skulle vara möjligt och då började vi tro på att det skulle kunna sluta med två finaler.
Vad beror det på att Helsingborg är det lag vi inte kunnat rubba alls i år?
- Jaa, säg det... vi har nästan släppt in en tredjedel av alla mål just mot dom. Den enda anledning jag kan se, är väl att det har varit väldigt öppna matcher... kanske har vi varit lite för dumdristigt offensiva. Det kanske inte riktigt passar oss, vi behöver kanske en mer ordnad matchbild, lite stramare spel.
Två gånger Göteborg nu. Nervöst?
- Nej faktiskt inte! Jag är mer nervös när jag ser andra matcher på TV, som t ex Göteborg-Halmstad på kvällen i tisdags! När man spelar själv och faktiskt kan påverka vad som händer blir det mindre nervöst! Och jag är lugn inför Göteborgsmatchen på söndag också. Jag vet att vi kommer att greja det! Jag kan inte lova att vi vinner matchen, men det är inte nödvändigt heller.
Vi är klara för Europaspel nästa år. Det måste väl vara ett lyft för er alla?
- Absolut! Det känns väldigt inspirerande för oss alla och ska förstås bli riktigt kul.
Du verkar trivas att spela med Jos Hoiveld?
- Visst, det bånde känns och märks att vi funkar bra ihop och det har blivit allt bättre under säsongens gång även om det kan uppstå missförstånd ibland, men mer och mer sällan.
Pärtan har utvecklats som mittback och säkerhetslås i år, men också som individ. Han är lugn och trygg när han pratar och inte alls så ordkanpp och försiktig som tidigare. Det förtroende han fått under säsongen, har fått honom att växa och våga ta den roll, som man trodde och hoppades han skulle ta, när man såg honom under juniortiden. Att det dröjt hänger naturligtvis mycket på de två förlorade åren, då han drabbades av ben- resp armbrott. Nu är han ikapp sig själv och framtiden ser ljus ut för Per Karlsson
Bappe
Röster kring segern mot Caperiotäby
Matchen slutade med en klar och rättvis hemmaseger med 8-5 efter att vi med mindre än tio spelminuter kvar lett med 7-2! Täby gjorde 3 mål under matchens knappt nio sista minuter och satsade under de sista fem minuterna på, att så fort tilllfälle gavs, ta ut Ramsin i målet och spela med sex utespelare. Riktigt oroligt blev det dock aldrig för den ovanligt röstglada hemmapubliken.
Jag hann prata med Emanuel Anteners föräldrar både före och efter matchen. De hade sett den förra matchen mot Pixbo också och tyckte det var väldigt roligt både att vara i Sverige och få se Emanuel spela i en liga, som håller mycket högre klass än den scweiziska.
Hans pappa berättade också att Emanuel börjat med innebandy som liten grabb och haft som mål att spela på toppnivå i Schweiz för att sedan förhoppningsvis få spela elitserieinnebandy i Sverige. Och drömmen slog ju in, lika säkert som att Emanuel gör mål i hittills varje match. Pappa Antener trodde dessutom att sonen gärna skulle bli kvar här de närmaste tio åren! Det låter ju lovande.
Det fanns ett antal AIK-profiler på läktaren som Pelle Svensson, Christian Hellström och Robban Teleki och dessutom flera profiler från damlaget. Och alla verkade nöjda med det som bjöds på planen.
Extra roligt var det att både Stoffe Svanemar och Wilmer Viinamäki fick göra sina första hemmamål denna kväl.
Stoffe var riktigt glad men ändå lugn och sansad efter matchen och gav gärna en intervju.
Hur känns det efter första hemmamålet?
- Jaa... det var på tiden faktiskt, men det var riktigt skönt! Vi hade precis gjort 3-1 i bytet innan. Uffe (Hallstensson) hade sagt att om vi gjorde mål, skulle vi gå in och ta det lite lugnt... men när jag såg läget var det bara att sikta och skjuta!
- Det var inte bara skönt utan riktigt snyggt också. Det var ett viktigt mål... det gjorde jag för lillebrorsan, som är här varje match och sjunger sig hes, så jag satte det för honom.
I år har vi för första gången på några år tre femmor, i stället för två och en avlastningsfemma. Har jag fel?
- Jaa... det här är min tredje säsong och jag tycker nog att vi har haft en bra tredjeuppställning tidigare också, men jag håller med om att vi är mer spelande i år, ska inte bara ligga kvar och försöka kontra, men framför allt hålla 0-0. Vi gör ju fyra mål totalt inom femman, men vid två av dem, tror jag, hade vi hunnit byta någon spelare. Totalt spelade vi 3 eller 4-0, beroende på hur man ser det.
- Det kanske är som du säger, att vi är starkare i år. Ändå har vi inte spelat med exakt samma uppställning i varje match, men det har funkat bra hela tiden. För laget är det självklart bra att vi kan gå runt på mycket folk.
- Jag var spets i förra matchen och nu var jag vänster och det är lite skönare att vara mittfältare, då kan man smälla på lite mera!
- I år blir det inte så mycket matcher som vi varit vana vid, inga cuper eller så, så vi kan liksom ge mer i varje match. Vi kan ge allt i varje match och att vi har några spelare borta i dag märks knappast alls!
Vi kanske se i ett champagnedoftande omklädningsrum i april 2010 också?
- Vi får se... det är långt dit, men det är dit vi siktar,
Bappe Bjuggren
Jag hann prata med Emanuel Anteners föräldrar både före och efter matchen. De hade sett den förra matchen mot Pixbo också och tyckte det var väldigt roligt både att vara i Sverige och få se Emanuel spela i en liga, som håller mycket högre klass än den scweiziska.
Hans pappa berättade också att Emanuel börjat med innebandy som liten grabb och haft som mål att spela på toppnivå i Schweiz för att sedan förhoppningsvis få spela elitserieinnebandy i Sverige. Och drömmen slog ju in, lika säkert som att Emanuel gör mål i hittills varje match. Pappa Antener trodde dessutom att sonen gärna skulle bli kvar här de närmaste tio åren! Det låter ju lovande.
Det fanns ett antal AIK-profiler på läktaren som Pelle Svensson, Christian Hellström och Robban Teleki och dessutom flera profiler från damlaget. Och alla verkade nöjda med det som bjöds på planen.
Extra roligt var det att både Stoffe Svanemar och Wilmer Viinamäki fick göra sina första hemmamål denna kväl.
Stoffe var riktigt glad men ändå lugn och sansad efter matchen och gav gärna en intervju.
Hur känns det efter första hemmamålet?
- Jaa... det var på tiden faktiskt, men det var riktigt skönt! Vi hade precis gjort 3-1 i bytet innan. Uffe (Hallstensson) hade sagt att om vi gjorde mål, skulle vi gå in och ta det lite lugnt... men när jag såg läget var det bara att sikta och skjuta!
- Det var inte bara skönt utan riktigt snyggt också. Det var ett viktigt mål... det gjorde jag för lillebrorsan, som är här varje match och sjunger sig hes, så jag satte det för honom.
I år har vi för första gången på några år tre femmor, i stället för två och en avlastningsfemma. Har jag fel?
- Jaa... det här är min tredje säsong och jag tycker nog att vi har haft en bra tredjeuppställning tidigare också, men jag håller med om att vi är mer spelande i år, ska inte bara ligga kvar och försöka kontra, men framför allt hålla 0-0. Vi gör ju fyra mål totalt inom femman, men vid två av dem, tror jag, hade vi hunnit byta någon spelare. Totalt spelade vi 3 eller 4-0, beroende på hur man ser det.
- Det kanske är som du säger, att vi är starkare i år. Ändå har vi inte spelat med exakt samma uppställning i varje match, men det har funkat bra hela tiden. För laget är det självklart bra att vi kan gå runt på mycket folk.
- Jag var spets i förra matchen och nu var jag vänster och det är lite skönare att vara mittfältare, då kan man smälla på lite mera!
- I år blir det inte så mycket matcher som vi varit vana vid, inga cuper eller så, så vi kan liksom ge mer i varje match. Vi kan ge allt i varje match och att vi har några spelare borta i dag märks knappast alls!
Vi kanske se i ett champagnedoftande omklädningsrum i april 2010 också?
- Vi får se... det är långt dit, men det är dit vi siktar,
Bappe Bjuggren
Reflektioner efter derbyt
Egentligen började det kännas som att "det här kommer att gå smärtfritt" redan i lördags. Då tog våra juniorer sista slutspelsplatsen på bättre målskillnad än Djurgården som låg tre poäng före oss i serien inför den sista omgången.
Ett gott omen. När lagen två dagar senare stegade in på Råsunda kändes det märkligt tryggt!
Djurgården spelade som förlorare redan från matchstart. Man ville inget, vågade inget utan verkade mer tänka på en svart framtid, som borde varit omöjlig men nu kändes nästan påtaglig.
När jag började gå på fotboll, till en början då och då, var derbyn inget självklart. Stockholms fotboll var AIK. Reymersholm hade gjort ett gästspel några år innan jag såg min första match. Djurgården dök upp ibland, Hammarby gästspelade. Nej derbyn var en raritet, småbröder lekte på mindre arenor. Allt var inte bättre förr!
Nu ät det en självklarhet med derbyn i Stockholm. Ofta sex per år, ibland bara fyra, men aldrig mindre än två. Till och med åtta har ju förekommit de senaste åren. Fast - Brommapojkarna är för mycket allas lillebror, som derby känns det klent. Delvis naturligtvis på grund av den klena egna klacken.
Det var synd om André Jeglertz på presskonferensen, han satt med tom, nästan oförstående blick. Han hade säkert sett fram mot en säsong där Järnkaminerna skulle slåss om medaljer. Han fick ett gäng osystematiska och tidviss oförstående fotbollsspelare, som, trots en hyfsat lovande start, sjunkit rätt igenom serien. De verkar inte ens själva tro på en allsvensk framtid.
Mikael Stahre vred inte runt några knivar i de öppna såren. Det behövdes inte heller. Han lät det svartgula spelet och lagets insatser vara sig själva nog.
Visst var han glad och han var det över de egna insatserna inte för motståndarnas mardröm.
Det är 15 poäng kvar att spela om. Tar vi 13 kan ingen straffa oss, men så enkelt blir det naturligtvis inte. Men vi startar slutstriden med 20% försprång. Det blir en spännade, och förhappningsvis segerrik senhöst!
Bappe Bjuggren
Ett gott omen. När lagen två dagar senare stegade in på Råsunda kändes det märkligt tryggt!
Djurgården spelade som förlorare redan från matchstart. Man ville inget, vågade inget utan verkade mer tänka på en svart framtid, som borde varit omöjlig men nu kändes nästan påtaglig.
När jag började gå på fotboll, till en början då och då, var derbyn inget självklart. Stockholms fotboll var AIK. Reymersholm hade gjort ett gästspel några år innan jag såg min första match. Djurgården dök upp ibland, Hammarby gästspelade. Nej derbyn var en raritet, småbröder lekte på mindre arenor. Allt var inte bättre förr!
Nu ät det en självklarhet med derbyn i Stockholm. Ofta sex per år, ibland bara fyra, men aldrig mindre än två. Till och med åtta har ju förekommit de senaste åren. Fast - Brommapojkarna är för mycket allas lillebror, som derby känns det klent. Delvis naturligtvis på grund av den klena egna klacken.
Det var synd om André Jeglertz på presskonferensen, han satt med tom, nästan oförstående blick. Han hade säkert sett fram mot en säsong där Järnkaminerna skulle slåss om medaljer. Han fick ett gäng osystematiska och tidviss oförstående fotbollsspelare, som, trots en hyfsat lovande start, sjunkit rätt igenom serien. De verkar inte ens själva tro på en allsvensk framtid.
Mikael Stahre vred inte runt några knivar i de öppna såren. Det behövdes inte heller. Han lät det svartgula spelet och lagets insatser vara sig själva nog.
Visst var han glad och han var det över de egna insatserna inte för motståndarnas mardröm.
Det är 15 poäng kvar att spela om. Tar vi 13 kan ingen straffa oss, men så enkelt blir det naturligtvis inte. Men vi startar slutstriden med 20% försprång. Det blir en spännade, och förhappningsvis segerrik senhöst!
Bappe Bjuggren
