Bappes svartgula blogg

Det började bra med ett snabbt ledningsmål av Daniel Mendes. Djurgåren verkade lite chockade och deras spel blev lite krampaktigt under nästan hela den första halvleken. Vi hade några hyfsade möjligheter att göra ytterligare något mål, men avsluten fortsätter att stämma märkligt illa. Kanske beror det på att viljan är så stark att den övergår i frustration.

Den andra halvleken blev dessbättre ingen kopia av det förra derbyt. Vi fortsatte med samma varierade och följsamma spel även efter pausen och fick också till några halvchanser. Mendes var bara någon decimeter ifrån ett andra mål, men ettmålsförbannelsen ligger kvar över oss. När så Kenny Pavey får bollen på handen i straffområdet kändes det kört, speciellt som det gav honom ett andra gult kort och därmed utvisning. Det var en tuff kampvilja, som räddade en poäng till slut.

Det roligaste i matchen var nog att kantspelet fungerade på bägge kanterna under matchen och att det inte blev det lästa spel med för många spelare på samma linje i bredd som ofta i tidigare matcher. Ett fall framåt, som vi förhoppningsvis tar med oss till kommande matcher. Likaså känns det ganska skönt att vi klarar byten utan att tappa organisationen, oavsett vilka vi byter in. Hittills har vi använt oss av 21 spelare under de första 7 matcherna. Det är en hög siffra, men säger mer om den bredd vi faktiskt har i truppen och som lär bli en styrka under de matchtäta serieperioderna. Sen kan man ju dessutom hoppas att den tjugoandra, Gabi Özkan, snart är klar för spel!

Nisse Johansson fick pris till matchens lirare. Jag tycker faktiskt att han denna kväll bara var näst bästa mittback i Gnaget! Per Karlsoon var snudd på felfri och gjorde ett par spektakulära brytningar i kritiska lägen.

Kenny Paveys spel som högerback var också ett stort och glädjande utropstecken. Liksom Jorge Anchéns seriedebut. Synd bara att han drog på sig det helt onödiga första gula kortet!

Fortfarande förstår jag inte tanken med att flytta ut Daniel Tjernström på kanten. Vi tappar då det som är hans största styrka: möjligheten att riva, slita och störa motståndarna över hela planen. Han fär inte den tid och den överblick, som han behöver. Dessutom tycker jag att Jorge Ortiz och Dulee Johnson blir en för mycket av samma spelartyp. Det slitochsläpspel som Tjerna behärskar så väl, är inte naturligt för någon av dem.

Som helhet var matchen ett stort steg framåt jämfört med de föregående matcherna. Viljan och förmågan finns. Nu ska väl självförtroendet också komma och känslan att vi kan både föra och vinna matcher. Fast - vi måste ju göra mål, förstås. Stilpoäng syns inte i

serietabellen!

Drygt 600 personer kom till Vilundavallen denna, först soliga och sköna men sedan snabbt kyliga, kväll för att se hemmadebuten i återkomsten till Superettan.

Det var en hel del kända AIK-profiler på läktaren, bl a Ola Andersson,  dessutom CH Jagne och Walid Atta, förra året i just Väsby.

Väsby inledde piggt och etablerade efter ett par minuter ett visst tryck mot gästerna. Det skulle ge resultat redan i den 8:e minuten, då förre AIK-junioren Mikael Thorstensson satte 1-0 efter att ha tagit bollen i straffområdet och så klippt till. Redan i den 3:e minuten hade han varit nära att sätta ett mål!. Han gjorde för övrigt Väsbys enda mål i bortamatchen mot Mjällby i startomgången. Även Gabbe Petrovic inledde piggt och starkt och hade ett skott i den ett åar minuter innan ledningsmålet, som Gabbe dessutom fick assist för.

Väsby fortsatte att anfalla och gjorde det på ett målmedvetet och varierat sätt. Inte minst Martin Mutumba och Obie Etie skapade luckor i Falkenbergsförsvaret med sina snabba ruscher ochdribblingar.

Trots den tämligen kraftiga Väsbydominansen blev det inte fler mål i halvleken. Statistiken sade dock att Väsby hade 8-1 i avslut på mål! Förutom de redan nämnda hade också Aliue Jagne och mittbacken Omar Jawo varsin chans utan att lyckas få in bollen.

Falkenberg hade tydligen pratat allvar i pausen för de startade den andra halvleken både mer aggressivt och organiserat än man gjort i den första. Det skulle ge resultat redan efter 6 ,imuters spel då Ricardo Aguilá kvitterade efter att Väsby tappat bollen högt upp på egen planhalva, när utmärkte lagkaptenen och vänsterbacken Daniel Johansson halkat och tappat bollen. Jagne hann visserligen ikapp Falkenbergsanfallaren Joel Johansson, men kom inte åt bollen utan fällde i stället anfallaren, som Aguilá satte utan chans för Niklas Westberg.

Efter knappt en spelad timme gjorde Väsbytränaren Mikael Stahre ett dubbelbyte. Ut gick Viktor Lundberg och Jagne, in kom Mikael Wentzel och Brwa Nouri.

Väsby fattade nytt mod och plötsligt såg det ut som i den första halvleken igen. Väsby anföll på ganska bred font med ett härligt varierat spel. Närmast mål var Martin Mutumba, som sköt ett knallhärt skott son gästernas målvakt klarade med möda och inte verkade själv riktigt hur han räddat!

I den nästsista minuten under ordinarie speltid var man beredd att notera ett ledningsmål för gästerna, då Joel Johansson (igen!) kom fri efter en obegriplig miss i försvaret. Nicke Westberg gick ut och störde Johansson tillräckligt för att han skulle slå den enkla bollen utanför.

Tjugo sekunder innan de två tilläggsminuterna var till ända fär Väsbu en offensiv frispark, som Gabbe Petrovic tar. En lång lyra mot den bortre stolpen där inhopparen Wentel rusar fram och stöter in bollen med huvudet. 2-1.

Priset till matchens lirare i hemmalaget gick till Martin Mutumba. Inte alls oförtjänt, Martin var riktigt bra men var långt ifrån ensam om att vara det, Thorstensson, Jawo och Niklas Backman utmärkte sig också.Det var roligt att se att Peter Motas vid några tillfällen kom med också i det offensiva spelet igen. Väsbys ytterspelare är så pass snabba att det ofta är svårt för försvaret att hinna upp innan anfallen avslutats.

Vilundavallen är värd att besöka. För oss svartgula finns det många gamla, ja snarare unga, bekanta. Väsbys spelidé ligger nära AIK:s men det verkar fungera bättre  i Superettan än Allsvenskan just nu!

Bappe

Egentligen handlade det ju om en vinst i sista matchen på Skytteholms konstgräs, vilket inte direkt kan jämföras med Råsundas gräs. Motståndet stod GIF Sundsvall för, som ju har just konstgräs på sin hemmaarena. Och emellanåt kunde man se skillnaden, framförallt i framspelssituationer, där AIK betydligt oftare slog hårda , lite höga bollar, som vid nedslaget bara rann bort för bollmottagaren.

Sundsvall var annars en ganska bra motståndare, som spelade för att få ihop ett spel inför den inte alltför avlägsna seriestarten och det såg ut som att de kommer att få ett lag, som inte ska behöva vara ohjälpliga slagpåsar.

AIK då? Ja, februarifacit med matchserien 3-2-3 är ju, med tanke på motståndet inte imponerande. Vad som ändå talar för oss, är att spelet undan för undan har blivit mer och mer matchliknande och inte mest sett ut som intensiva mittfältsövningar. Sen ska man också komma ihåg det stora antal byten som gjorts under de flesta matcherna och dessutom med spelare från tre olika trupper. Ja, just i dagens match gjordes faktiskt bara tre byten!

Den knappa 1-0-vinsten mot Sundsvall var rättvis, även om resultatet 3-1 måhända givit en rättvisare bild av match och spelfördelning.

Daniel Örlund hade en lugn eftermiddag, vilket knappast gladde honom denna blöta och kylslagna eftermiddag.

Backlinjen bestod första timmen av Daniel Arnefjord-Per Karlsson.Walid Atta-Patrik Karlsson. Atta och Per Karlsson bytte dock positioner inför andra halvlek och Patrik gick ut efter den skada han åsamkades av Sverrir Gardarsson och ersattes då av Pierre Bengtsson.

Några större prov utsattes försvaret inte för, men de arbetade lugnt och tryggt och kommunikationen verkade fungera bra. Bägge ytterbackarna följde också bra med i det offensiva spelet. Patrik Karlsson var den individuellt bästa försvararen för dagen, inte minst offensivt.

Mittfältet, Daniel Mendes-Dulee Johnson-Khari Stephenson-Daniel Tjernström (ersatt av Bojan Djordic 70), kändes inte helt samspelta. De individuella insatserna var egentligen bättre än summan av dem tillsammans. Möjligen bidrog de positionsväxlingar som Mendes och Lucas Valdemarin ofta gjorde till detta. Det mest positiva är väl att Khari i år använder sin kroppsliga styrka och tyngd betydligt mer än förra året, vilket gör att speluppbyggnad och kontringsförsök av motståndarna fördröjs och blir jobbigare för dem. Khari torde också ha varit den som sköt mest under matchen av de svartgula!

Anfallsduon utgjordes av Valdemarin-Saihou Jagne. Jagne gick ut efter 80 minuter och ersattes då av Mange Eriksson. Jagne gjode matchens enda mål på  nick efter en målvaktsretur. Han är snabb och rörlig men blir lätt lite för ivrig - ännu.

Några svar eller klara besked om hur framtid eller laguppställning kan komma att se ut i en allsvensk premiär, fick vi naturligtvis inte. Vad vi kunde se, var dock att laget, med tanke på tidpunkten på året, är ovanligt långt framme, när det gäller spel men också rent taktiskt. Fast visst verkar man ha hunnit längre rent fysiskt än tekniskt. Och det hade i och för sig varit oroande om det varit tvärtom!

Det ska bli intressant med marsrapporter om spel på annat underlag och i behagligare spelklimat under de närmaste veckorna. Att det nu är fyra veckor kvar till den allsvenska premiären kändes ganska osannolikt på Skyttan denna februaris extra och sista dag.

Bappe

Väsby spelade sin träningsmatch några timmar innan AIK-Sundvall. Dagens motståndare var Arameiska/Syrianska.

Den första halvleken fortskred ganska stillsamt, tidvis kändes det mer som lite skuggboxning, där de två lagen försökte studera och kartlägga motståndarna. Det var gästerna som var mest och bäst aktiva offensivt och ledningsmålet 0-1 i den 28:e minuten, kändes tämligen befogat. Målet kom på en snyggt välplacerad frispark stolpe-in.

Det halvdana spelet från Väsby berodde väl delvis på att Gabbe Petrovic inte kom med i spelet på det sätt han brukar och att Brwa Nouri hade en tung halvlek, där det mesta gick fel.

Det var bara när, i Väsby nye, Martin Mutumba vid ett par tillfällen fick bra bollar till sin kant, som det kändes som att det skulle kunna hända något offensivt. Alltför ofta kändes spelet sterotypt och lättläst. Och det passade naturligtvis motståndarna.

Redan från starten i den andra halvlek märktes en förändring i Väsby, möjligen beroende på en ordentlig lektion i pausen.

De bägge anfallarna Adde Cattovic och Mikael Thorstensson fick helt plötsligt bollar som gick att ta emot och jobba med, men det var ändå svårt att få in dem bakom gästernas duktiga målvakt Marco Atanakovic.

Så i den 58:e matchminuten kom ändå en rättvis kvittering. Obi Etic slog en fin krossboll till Martin Mutumba på den andra kanten, som såg Adde Catovic på språng och nickade ner bollen som Adden sköt direkt på. 1-1.

Väsby skapade sedan 3-4 kvalificerade målchanser mycket tack vare Obis kantspel. Tyvärr var det dock oftast Obi som kom i avslutsposition, bland annat två gånger bara några meter från mållinjen utan att lyckas få bollen på mål. Lite specialträning där och han blir giftig.

Bäste spelare? Jag tycker att Chrille Eriksson på vänsterbacken var bäst på plan. Defensivt lugn och säker men dessutom offensivt snabb och vass och nästan alltid spelbar. Han och Martin Mutumba hittade varandra bra och kan, även i Superettan, bli ett effektivt par.

Gabbe Petrovic kom med mer i spelet i den andra halvleken vilket också stärkte Väsby. Däremot hade Brwa Nouri en tung dag, där inte mycket gick rätt. Han måste någon gång variera sitt spel med direkt stickare eller -passningar.

Väsbys försvarsspel, som är lugnt, säkert och har offensiva kvalitéer kommer att bli mycket avgörande för lagets placering i det kommande seriespelet.

Vårens succéman, Viktor Lundberg, spelade inte i något av lagen denna februarilördag. Petad? Nejdå, han var på landslagssamling.

Bappe

Grattis Danne. Du hade skadeproblem i höst men nu är du tillbaka!

- Ja..och det var ju verkligen tur, det är ju det här man har siktat på hela säsongen.. att få  chansen att spela en final.

Är du nöjd med din säsong annars?

- Ja, stundtals. Från början fick jag inte spela så mycket. Men efter de två-tre första matcherna fick jag ju chansen i en match och gjorde det bra tydligen. Så jag fick mycket speltid sen. Vi åkte till Norge sen och jag tycker själv att jag gjorde en bra insats där... och sen rullade det på fram till skadan. Det blev rehabilitering och så kom jag tillbaka lite innan slutspelet och hann spela in mig lite igen. Jag spelade en liten stund i åttondelsfinalen, fick spela hela kvarten och semin och startade ju också i finalen. Så det känns jättebra.

Och så gjorde du kvitteringsmålet i finalen.

- Ja... det kändes riktigt bra... annars känns det inte som jag var direkt jättebra i den matchen. Jag fick liksom inte röra mig tillräckligt.. det kändes faktiskt lite nervöst då. Jag tror nog att nästan alla spelarna var det... men vi visade i alla fall i andra halvlek var skåpet skulle stå.

Ändå var det ni som skapade flest chanser från matchens början.

- Jo.. det var ju så, vi hade chanserna men var inte riktigt där.. vi var inte tillräckligt noggranna.

Efter 0-1-målet , såg ni ut att hänga lite med huvudena tills Sotte (Sotirios Papagionnopulos) tog tag i matchen?

- Ja , så var det... men som Sotte spelat framför allt i de tre sista matcherna... hade han spelat så under hela säsongen hade han varit i landslagsklass, ja, juniorlandslaget förstås. Han och Viktor (Samuelsson) var ju de som tog tag i det efter 0-1-målet. De har hållit en hög klass hela året.

Du var rolig att se redan förra året, men du har tagit ytterligare ett par steg framåt i år. Till exempel så ser du fysiskt starkare ut i år?

 Ja, jag tycker faktiskt det. Jag har växt lite på längden också. Jag har inga jättkubik nu heller men fysiken är starkare i år. Men jag behöver nog förbättra styrkan ytterligare.

Du har ju ett år kvar som junior!

- Jaa... ett år kvar...  och jag hoppas att nästa år blir som det här! Tänk om kan vinna igen! Vi har ju vunnit Sanktan (St Erikscupen) med många av dem som spelade i dag, två gånger... ja, och SM inomhus. Vi har en riktigt bra bastrupp.

Din pappa Gary (känd av många AIK-are) var på Skytteholm. Var han nöjd med matchen och dig?

- Han var väldigt, väldigt nöjd. Nu är vi tre i familjen, som lyckats vinna SM! Lillasyrran vann flick-SM och pappa har ju vunnnit SM med AIK. Han var jättenöjd.

Har du några planer för framtiden? Junior ett år till och sen... A-laget?

- Nja... A-laget och A-laget... det känns troligare med Väsby i så fall, för utvecklingens skull. Mest hoppas jag väl på att få loss allting... att bli bättre och bättre.. det är ju under de här åren av ens liv, som man utvecklas mest, tror jag, Jag ska bli både snabbare och starkare... sen hoppas man ju på mycket speltid också så man får visa att man kan. Så jag hoppas på Väsby efter nästa år och sen AIK. Sen vill man ju gärna ut i Europa senare... kanske Spanien (där Danne spelade redan som knatte!).

Är det någon av lagkamraterna, som du tycker särskilt gått fram mycket i år?

- Jaa... jo jag måste ta med Sotte.. han var ju inte given från start från början... sen har han växt hela säsongen och håller nu j-landslagsklass. Chrille Eriksson måste jag också nämna. Han har ju varit vänsterytter tidigare men har snabbt blivit en klasspelare som back... trots att han också varit skadad har han gjort det riktigt bra. Han har övertygat.

Något du själv vill tillägga?

- Näää .... bara SM-guld!

Bappe Bjuggren

Det blev ett nytt SM-guld för AIK:s juniorer. Vi kommer under senhösten att presentera ett antal intervjuer med spelare och ledare i mästarlaget. Men börjar med mera allmänna funderingar.

Av det dryga tjugotalet spelare som i år spelat i serie- eller slutspel är det fem (5!) som nästa år faller för åldersstrecket, dvs då är eller blir 19 år. Den klart övervägande majoriteten kommer alltså att spela i juniorlaget även nästa år. Några även 2009, då de är födda -91. Några  andra -91-or har redan i år spelat eller suttit på bänken i tävlingsmatcher. Vi bygger alltså inte bara för en säsong i taget utan det finns ett målmedvetet och långsiktigt arbete i ledarstaben. Vi ska hitta, utveckla och ta tillvara de talanger, som finns.

I denna statistik har vi inte tagit med Jonas Gustafsson, då han formellt varit utlånad till Väsby, men spelat ett antal matcher i juniorlaget, dessutom på sitt vanliga utmärkta sätt.

När man ser på juniorerna rent statistiskt är det en faktor som är iögonenfallande och lite märklig. Av 23 spelare är 19 födda under årets första halva, fyra under andra halvåret resp år.

Av de 19 som fötts januari-juni, är 14 födda under det första kvartalet! 1 (en) spelare är född under det sista kvartalet, i november. Varför spelar höstbarn inte fotboll?

Grabbarna fick en ny tränare i år. Den tredje på tre år. Alla har dock haft en gemensam bakgrund i AIK och i ledarstaben i övrigt finns också en trygg kontinuitet. För oss som följt juniorerna några år, syns skillnaden mellan tränarna bara i detaljer. Taktiken, strategin och kompetensen är densamma. Det är väl sådant man kallar klubbkänsla och kontinuitet.

Vår kanske offensivt vassaste spelare, Mange Eriksson, missade finalen, men inte på grund av avstängning. vilket annars tyvärr händer, utan för att han fick följa med A-laget till Kalmar, där han sen satt på bänken hela matchen! Måste kännts trist. Nu var det tydligen tänkt att han skulle fått speldebutera i Allsvenskan, men utvisningen på Arnefjord förstörde scenariot. Jag tror att Mange var lättad över att SM-tecknen kom hem trots detta.

Ludde Malm, som inledde seriespelet så lovande och lysande, försvann efter sommaruppehållet till Skövde och dess AIK! Inte på grund av någon värvningssatsning från västgötahåll, utan för att Ludde kom in på den ekonomiska utbildning, som tydligen fanns bara där. Ludde såg finalen på Skytteholm och han var jätteglad över vinsten och fick också dela glädjen på planen efter matchen med de gamla lagkamraterna. Hans fina vår gjorde honom klart delaktig i guldjublet.

En spelare från förra JSM-guldet -04 fanns också kvar i truppen! Kvar och kvar, snarare tillbaka och i en ny roll. Den för året nye naprapaten Anders Hamberg spelade tidigare för juniorerna. Han spelade, om jag minns rätt delvis i finalen -04, men hade ett skadetyngt år annars och gjorde inte särskilt många matcher. Ett stort löfte och en härlig tekniker var han och en lika duktig naprapat tycks han också vara. Som naprapat riskerar man inte heller lika mycket skador själv.

Ett år som annars varit på gott och ont både spel- och resultatmässigt avslutades med devisen "bäst när det gäller", även om jag är säker på att detta inte var en uttalad strävan från vare sig ledare eller spelare.

Under de närmaste veckorna kommer även dessas röster eller i varje fall ord att komma på denna sida.

Bappe Bjuggren

Man undrar hur allvarligt Svenska Fotbollsförbundet ser på Junior-SM i fotboll. Matchen spelades på B-planen på Skytteholm och blev dessutom framskjuten 30 minuter eftersom inga linjemän kallats eller i alla fall inte kommit!

När matchen så småningom kunde börja, blev det en intensiv AIK-press från början. Det tog bara ungefär två minuter innan ledningsmålet kom. Det var efter en av totalt många AIK-hörnor, som Sotirios Papagionopulos tryckte in.

Resten av halvleken fortsatte vi att spela ett lysande lagspel med snabb och rörlig intensitet.

Det blev inga fler mål, mycket beroende på Häckens målvakt, som med sin räckvidd nådde det mesta. Häcken var annars överraskande blekt i det offensiva spelet. Vårt mycket samlade försvarsspel gjorde det än svårare för göteborgarna.

Vi tappade en del av intensiteten i den andra halvleken, samtidigt som Häcken satsade allt på ett kvitteringsmål. Vi höll emot bra i försvaret och det blev därför något av en antiklimax, när Häcken kvitterade efter 25-30 minuters spel efter en dubbelhörna, där vi dessutom lite onödigt givit dem den andra och målgörande hörnan!

Resten av matchen blev det mera kamp än spel från bägge sidor och den drygt hundratalet stora publiken började förbereda sig för en kylig halvtimmes förlängning, när AIK slår en höjdboll in i Häckens straffområde, där Jonas Gustafsson attackerar målvakten, som inte lyckas greppa bollen, som studsar mellan hans ben och sakta rullar mot mål. Målvakten kommer av sig helt och Jonas blir för en kort sekund rörelseoförmögen, men sen inser han vad som skett och rundar snabbt målvakten och lägger enkelt in bollen i det tomma målet!

2-1!

Klart för JSM-final mot Elfsborg nästa helg! Vi får hoppas att det blir på A-planen och med full matchfunktionärsuppställning från början.

Det blev alltså 45 minuters lysande lagspel och 45 minuters kamp. Alla svartgula spelare gjorde en fantastisk insats men, som sagt, det var snarare laget än individuella prestationer som avgjorde denna gråkalla söndagseftermiddag.

Fler kommentarer och tränarintervju kommer senare.

Bappe Bjuggren

Vångavallen är inte bästa arenan för TV-matcher. Den är liten och trång(?) och perspektivet blir ibland konstigt, närmast förskjutet.

Någon stor match blev det inte. Mycket slitande, knuffande och virrigt från bägge håll. Vårt spel har på något sätt gått i baklås. Felpasssen är fler, liksom missförstånden, än under den tidigare hösten och sommaren.

Delvis kan det bero på skador och avstängningar, men frågan är om vi inte snarare spelade över vår förmåga och i ett kollektivt glädjerus, när allt funkade.

Samtidigt; det är många nya kuggar, det är ett lite annorlunda spel och det är egentligen inte konstigt att det kärvar, nu när så mycket ganska överraskande stått på spel. Det är långt till nästa säsong och det är för tidigt att nu hoppas på att det blir samma trupp Rikard Norling och Nebjsa Novakovic får att jobba med fram till nästa års seriestart. Hoppas kan vi ju alltid.

Matchen då? Ja, så mycket hände egentligen inte. Eller med svartgula ögon; det positiva som hände, hände i stort sett under de första 20 minuterna. Vi hade efter det fortfarande ett ganska stort bollinnehav, men vi hittade aldrig sättet att skingra det resliga och välorganiserade Trelleborgsförsvaret. Kristian Haynes var i gammal god AIK-form, fast i fel kläder. Erik Sundin, vår gamle junior, hade kanske inte någon av sina bästa dar. Thylander spelade inte.

När sedan Kenny Pavey drog på sig en onödig och huvudlös utvisning, så var matchen slut. I alla fall kändes det så. Kenny var fortfarande upprörd för att hans boll som tog på en TTF-ares arm inte givit en straff och det må vara, men utvisningen var onödig och dum.

Martin Hansson hade några märkliga, men inte avgörande, domslut. Våra argentiska spelare fick nästan konstant domsluten emot sig i närkamper. Trelleborg fick en del lättköpta fördelar där. Men poängförlusten får vi ta på oss själva.

Nej, Allsvenskan borde nog komprimeras och köras i sin helhet under perioden juni-september. Det är då vårt spel är som bäst!

Visst är det bra att matcher TV-sänds, men upplevelsen blir annnorlunda. Det roligaste under TV-sändningen var, när de, dessutom två gånger, visade ett sammandrag från förra omgången då även Fjurgårdens match visades. Jodå, det stod Fjurgården. Snyggt jobbat.

Det finns ingen anledning att deppa trots att vi är borta från guldstriden. Nu gäller det att ta en placering som ger en plats i UEFA-kvalet. Vi behöver de erfarenheterna för mer framtida Champions League-äventyr. De kommer, men inte nästa år. Men sen....

Bappe Bjuggren

Händelserna på Söderstadion i går var tragiska. Precis som hösten -04 var för AIK. Tragiska för klubbarna, förstås, men också för fotbollen.

Det hjälper inte att det handlar om en liten klick huliganer, der är klubbbarna (och publiken) som får betala. Hur tänker de "supportrar", som förstör för den egna klubben? Det lär dröja år innan Söderstadion får se ett derby igen. Vad vinner Bajenfansen på det?
Annika Billströms planer på nya arenor för DIF och Hammarby ritas väl om till anstalter med elektriska stängsel!

Med tanke på domen -04 med följande regelskärpningar, torde det bli både allvarligt och kännbart för Hammarby och Djurgården. Klubbarna i sig är naturligtvis oskyldiga men de får betala. Förhoppningsvis kan man identifiera och straffa även dem som är direkt skyldiga!

Principen måste vara att de skyldiga ska bära ansvaret, inte brottsplatsen eller dess innehavare!

Bappe

I den 79:e minuten kommer Gabi Özkan in i stället för Hulsker. Rubarth provoceras av en Geflespelare, men får inget kort. Strx innan dess hade Gabi skapat en riktigt bra chans för Rubarth.

Våra uppspel blir mer och mer långa luftbollar och mycket lite av det konstruktiva spelet från första halvlek.

Ukalovic ger inte mycket till bortalaget.  Tre rejäla fällningar i den andra halvleken ger inte ens en frispark!

Tre minuters tilläggstid. Strax innan skapar Burgic och Moström en halvchans.

Bappe