Röster från Solnahallen v 46
Kvällen efter Helsingborgsmatchen, kvällen före Storvretamatchen i Uppsala. Det är tätt mellan matcherna.
Rösterna den här kvällen var också något färre, skador, blessyrer och arbete kommer ibland in och decimerar skara.
Nu gjorde det inte så mycket, detvar mycket återhämntningsträning, tempoövningar och skott- och passningsövningar som gällde.
Humöret var bra, inställningen också och visst märktes en viss tacksamhet för at kvällens övningar inte blev plågsamt hårda.
Den första jag stötte på var Stoffe Svanemar, som fick gå in i förstaformationen efter Karl-Johan Nilssons skada. Han var nöjd med spelet, även om det var en lite ovan roll. De är två olika spelartyper. Men Stoffe har rätt, han klarade rollen utmärkt. Annars pratade vi mest fotboll i dessa förändringstider!
Niclas Ånmark frågade om jag sett hans tjusiga mål. Dagt med ironi i rösten. Jag såg det, men kunde inte från min plats se hur det faktiskt gick till. Niclas sa att det egentligen var en passning till MC, som målvaktens ben styrde in i kassen. Alla sätt är ju bra... Det är målen som räknas, inte hur de görs.
Kim Nilsson gjorde en bra match - och ett mål. Så det blev ett lite längre samtal med honom.
Kim debuterade förra året i Superligan med Färjestaden. Han bodde också i föräldrahemmet på Öland fram till Stockholmsflytten.
Har du hunnit acklimatisera dig i Stockholm?
- Ja, det har jag faktiskt gjort... kommit in i det bra! Både det sociala livet och kompisar fungerar utmärkt. Även i spelet känner jag mig hemmastadd. Även om det kändes ovant i början.
- I Färjestaden spelade vi genomgående med två femmor, här kör vi mycket på tre. Där spelade vi också ganska ofta man mot man, kombinerat med zon, då. Jag sliter inte lika mycket i AIK, men det är två olika spelsätt. Och ska jag vara ärlig och så känns det bättre att spela som jag gör idag. Jag får på ett helt annat sätt kombinera, gå ner och hämta boll och så.
- Det var ju mycket större press på en i Färjestaden. Här finns det bl a 5 landslagsspelare, det fanns inte där. Där blev det ju automatiskt mycket mer speltid, både i box- och powerplay, ja på banan helt enkelt.
Du har ändå snabbt kommit in i det nya spelsättet:
- Ja, men vi får det tydligt förklarat av tränarna och det känns väldigt bra, tycker jag. Vi vet vad och hur vi ska agera i de flesta situationer. Vi vet vad vi ska göra i de flesta situationer, fast är man trött, så kan det bli fel ändå.
Som ölänning är du knappast född svart-gul. Varför blev det AIK?
- Jag bestämde mig ganska tidigt, när de hörde av sig. När de hörde av sig, gjorde de det på ett mycket bra och proffsigt sätt och levde sen också upp till det, när det blev dags. Det var inte bara snack utan de utförde det också. Så jag ser AIK, som en väldigt seriös klubb och dessutom rolig att spela för.
- Dessutom trivs jag i Stockholm och har faktiskt en stor del av släkten här plus några kompisar, förutom de i laget.
- Jag har varit här många gånger och vet hur det fungerar.
Vi pratar lite om den nyuttagna VM-truppen också. Kim har förhoppningar om VM-spel så småningom förstås. Han tror kanske att det blir lättare i ett riktigt bra lag, förutsatt att man själv verkligen visar att man vill och att man kan. Det är dock närmare mål som gäller. EC-guld har han nu, men SM-guld lockar förstås.
Blev du innebandyspelare från början?
- Nja, först var det fotboll och det hängde med hela tiden tills jag var runt16. Pappa spelade i Kalmar FF, så det var väl naturligt. Att jag som ung kom med i A-laget och också i U19-landslaget gjorde det ju lättare att välja.
Helsingborgsmatchen i går då. Vad tycker du?
- Vad ska man säga? Tre poäng är så klart jätteskönt och det skulle vi ju ha... men jag vet ju att jag kan mycket bättre, och vi som lag också, än vi visade i går. Men nu gäller det att bara fokusera på matchen i morgon.
AIK har ju ett ganska ungt lag nu - fördel eller nackdel?
- Jag tror inte det är någon nackdel, oavsett ålder så finns det mycket rutin i laget och det känns ju bra och behövs i jobbiga matcher och situationer. Förra året. i Färjestaden, så skanade det. Här finns många vinnarskallar som kan och törs gå in och ta tag i det, när det behövs.
Europacupen var en stor och härlig upplevelse för Kim. Han pratar med stor glädje och stolthet om lagets spel och insats där.
Kim är samlad, glad och öppen, när han intervjuas. Han tar in varje fråga och svarar klart och tydligt, även när han blir entusiastisk eller fundersam. Det är bara att lyckönska AIK till hans val av klubb och honom i det fortsatta spelet.
Bappe
Rösterna den här kvällen var också något färre, skador, blessyrer och arbete kommer ibland in och decimerar skara.
Nu gjorde det inte så mycket, detvar mycket återhämntningsträning, tempoövningar och skott- och passningsövningar som gällde.
Humöret var bra, inställningen också och visst märktes en viss tacksamhet för at kvällens övningar inte blev plågsamt hårda.
Den första jag stötte på var Stoffe Svanemar, som fick gå in i förstaformationen efter Karl-Johan Nilssons skada. Han var nöjd med spelet, även om det var en lite ovan roll. De är två olika spelartyper. Men Stoffe har rätt, han klarade rollen utmärkt. Annars pratade vi mest fotboll i dessa förändringstider!
Niclas Ånmark frågade om jag sett hans tjusiga mål. Dagt med ironi i rösten. Jag såg det, men kunde inte från min plats se hur det faktiskt gick till. Niclas sa att det egentligen var en passning till MC, som målvaktens ben styrde in i kassen. Alla sätt är ju bra... Det är målen som räknas, inte hur de görs.
Kim Nilsson gjorde en bra match - och ett mål. Så det blev ett lite längre samtal med honom.
Kim debuterade förra året i Superligan med Färjestaden. Han bodde också i föräldrahemmet på Öland fram till Stockholmsflytten.
Har du hunnit acklimatisera dig i Stockholm?
- Ja, det har jag faktiskt gjort... kommit in i det bra! Både det sociala livet och kompisar fungerar utmärkt. Även i spelet känner jag mig hemmastadd. Även om det kändes ovant i början.
- I Färjestaden spelade vi genomgående med två femmor, här kör vi mycket på tre. Där spelade vi också ganska ofta man mot man, kombinerat med zon, då. Jag sliter inte lika mycket i AIK, men det är två olika spelsätt. Och ska jag vara ärlig och så känns det bättre att spela som jag gör idag. Jag får på ett helt annat sätt kombinera, gå ner och hämta boll och så.
- Det var ju mycket större press på en i Färjestaden. Här finns det bl a 5 landslagsspelare, det fanns inte där. Där blev det ju automatiskt mycket mer speltid, både i box- och powerplay, ja på banan helt enkelt.
Du har ändå snabbt kommit in i det nya spelsättet:
- Ja, men vi får det tydligt förklarat av tränarna och det känns väldigt bra, tycker jag. Vi vet vad och hur vi ska agera i de flesta situationer. Vi vet vad vi ska göra i de flesta situationer, fast är man trött, så kan det bli fel ändå.
Som ölänning är du knappast född svart-gul. Varför blev det AIK?
- Jag bestämde mig ganska tidigt, när de hörde av sig. När de hörde av sig, gjorde de det på ett mycket bra och proffsigt sätt och levde sen också upp till det, när det blev dags. Det var inte bara snack utan de utförde det också. Så jag ser AIK, som en väldigt seriös klubb och dessutom rolig att spela för.
- Dessutom trivs jag i Stockholm och har faktiskt en stor del av släkten här plus några kompisar, förutom de i laget.
- Jag har varit här många gånger och vet hur det fungerar.
Vi pratar lite om den nyuttagna VM-truppen också. Kim har förhoppningar om VM-spel så småningom förstås. Han tror kanske att det blir lättare i ett riktigt bra lag, förutsatt att man själv verkligen visar att man vill och att man kan. Det är dock närmare mål som gäller. EC-guld har han nu, men SM-guld lockar förstås.
Blev du innebandyspelare från början?
- Nja, först var det fotboll och det hängde med hela tiden tills jag var runt16. Pappa spelade i Kalmar FF, så det var väl naturligt. Att jag som ung kom med i A-laget och också i U19-landslaget gjorde det ju lättare att välja.
Helsingborgsmatchen i går då. Vad tycker du?
- Vad ska man säga? Tre poäng är så klart jätteskönt och det skulle vi ju ha... men jag vet ju att jag kan mycket bättre, och vi som lag också, än vi visade i går. Men nu gäller det att bara fokusera på matchen i morgon.
AIK har ju ett ganska ungt lag nu - fördel eller nackdel?
- Jag tror inte det är någon nackdel, oavsett ålder så finns det mycket rutin i laget och det känns ju bra och behövs i jobbiga matcher och situationer. Förra året. i Färjestaden, så skanade det. Här finns många vinnarskallar som kan och törs gå in och ta tag i det, när det behövs.
Europacupen var en stor och härlig upplevelse för Kim. Han pratar med stor glädje och stolthet om lagets spel och insats där.
Kim är samlad, glad och öppen, när han intervjuas. Han tar in varje fråga och svarar klart och tydligt, även när han blir entusiastisk eller fundersam. Det är bara att lyckönska AIK till hans val av klubb och honom i det fortsatta spelet.
Bappe
Röster efter en knapp men klar seger mot Helsingborg
Ett otal chanser för bägge lagen, om än klart flest för AIK, gav till sist slutresultatet 4-2 (2-0. 1-2, 1-0).
Kan tyckas magert måhända, men två riktigt bra målvaktsinsatser höll siffrorna nere. Helsingborgs Mathias Andersson gjorde bl a fyra reflexräddningar vid frilägen, där man nästan börjat jubla för mål!
12.10 in i andra perioden hände något tråkigt, som gjorde att matchen aldrig riktigt kom igång igen - Karl-Johan Nilsson snubblade. i kamp om bollen, via sargen in i det draperidolda handbollsmålet(?). Han fick sedan med täckt huvud ledas av banan för vidaretransport till sjukhus. Han var tillbaka, iförd vit turban, strax efter matchslut och berättade att han fått sy ett jack i huvudet, men attt det inte förelåg någon hjärnskakning, vilket man naturligtvis fruktat.
Efter den sedvanliga segersången ("Å vi e AIK..." som sjöngs som vore den en 45-varvare spelad på 78) kom spelarna ner i friidrottshallen för sedvanlig nedvarvning. De valde att springa mot de friidrottstjejer, som också använde löparbanan. Möjligen för att slippa varvas. Tjejerna höll inte på med nedvarvning....
"Tian" ställde upp för en snabb tränarkommentar.
- En vinst är alltid en vinst. Den första perioden tycker jag vi är bra. Sen tappar vi fokus en del efter skadan i andra perioden och Helsingborg har sina specialister och gör två Zorromål som de är bra på.
- De krigar väldigt tappert tycker jag... jobbar oerhört hårt.
- Men till slut, i sista perioden, visar vi ändå vem som bestämmer på banan. När vi tog tag i taktpinnen igen, kändes det säkert.
Fram till och med 3-1 såg det lugnt och säkert ut, men sen...?
-Ja, vi tappade lite fokus, men jag vill inte skylla på det. Men som sagt, i tredje perioden styrde vi upp det och segern kändes ändå säker.
Tian har rätt. Mellan ungefär den 29:e och 40:e minuten tappade vi fokus och position ganska mycket. Karl-Johans huvudskada efter 32 minuter gjorde det inte bättre. Kanske var det rapporten om att det var en ren köttskada, som hjälpte oss att hitta fokus igen.
Många spelare gjorde en bra och helgjuten insats. Själv imponerades jag åter av Ron Sjöbloms backspel, som gör att han får större utbyte av sin snabbhet bl a och neftersom han utsågs till matchens lirare i AIK & i Helsingborg blev det också helt rätt när målvakten fick priset.
Så det blev ett snack med Ron också.
Matchens lirare - var det verkligen välförtjänt?
- Jaaa.. jag tycker nog det gick ganska bra idag... i alla fall i två perioder, den andra och tredje. I första tycker jag inte det gick så bra för min del, men.... ja det kändes inte riktigt bra då.
Har du accepterat att det är back du är?
- Det funkar jättebra just nu i alla fall, Och så länge det gör det är det naturligtvis kul att spela där.
Hade du fått spela back lite tidigare hade du kanske varit i VM-truppen nu?
-Ja, kanske det! (stort leende och en ironisk glimt i ögonen) Men på slutet har det funkat jättebra och då känns det ju kul också.
Du får större utbyte av din snabbhet som back, tycker jag.
- Jaa... men jag måste våga lite mer, gå med lite mer i anfallen, Jag har kvaltet för det, men vågar kanske inte riktigt ännu.
Lite motvilligt erkänner han att han är en av de snabbaste i laget. 1:a på 10-meterstestet och 2:a på 20.
Var trivs du egentligen bäst då?
- Jaa... det är svårt att säga.... där jag får spela (skratt). Nej, men det är ju det viktigaste: att man får spela och då får man ta den roll man blir tilldelad och göra det bra.
- Jag blir nog en gubbe-i-lådan, kan dyka upp var som helst. Det är inget problem.
Matchen i dag då?
- Jag tycker faktiskt att vi spelade jäkligt stabilt idag. Ja, framförallt första och tredje perioderna. I andra blev vi plötsligt lite bekväma och slutade skjuta, stod mest och väntade.
- Framförallt var det väl efter att Kalle gjorde sig illa, som det blev passivt och försiktigt. Så det var starkt och skönt att vi höjde oss i tredje igen och faktiskt dödade matchen.
- Det känns skönt att vinna hemma i Solnahallen! Sen är det alltid bra att ligga högt i tabellen, det ger ju en viss respekt från motståndarna också. Det är alltid bra!
Micke Karlberg har en del att jobba med i Helsingborg, som ligger illa till i serien, men borde ha en hel del mer att ge.
Bappe
Kan tyckas magert måhända, men två riktigt bra målvaktsinsatser höll siffrorna nere. Helsingborgs Mathias Andersson gjorde bl a fyra reflexräddningar vid frilägen, där man nästan börjat jubla för mål!
12.10 in i andra perioden hände något tråkigt, som gjorde att matchen aldrig riktigt kom igång igen - Karl-Johan Nilsson snubblade. i kamp om bollen, via sargen in i det draperidolda handbollsmålet(?). Han fick sedan med täckt huvud ledas av banan för vidaretransport till sjukhus. Han var tillbaka, iförd vit turban, strax efter matchslut och berättade att han fått sy ett jack i huvudet, men attt det inte förelåg någon hjärnskakning, vilket man naturligtvis fruktat.
Efter den sedvanliga segersången ("Å vi e AIK..." som sjöngs som vore den en 45-varvare spelad på 78) kom spelarna ner i friidrottshallen för sedvanlig nedvarvning. De valde att springa mot de friidrottstjejer, som också använde löparbanan. Möjligen för att slippa varvas. Tjejerna höll inte på med nedvarvning....
"Tian" ställde upp för en snabb tränarkommentar.
- En vinst är alltid en vinst. Den första perioden tycker jag vi är bra. Sen tappar vi fokus en del efter skadan i andra perioden och Helsingborg har sina specialister och gör två Zorromål som de är bra på.
- De krigar väldigt tappert tycker jag... jobbar oerhört hårt.
- Men till slut, i sista perioden, visar vi ändå vem som bestämmer på banan. När vi tog tag i taktpinnen igen, kändes det säkert.
Fram till och med 3-1 såg det lugnt och säkert ut, men sen...?
-Ja, vi tappade lite fokus, men jag vill inte skylla på det. Men som sagt, i tredje perioden styrde vi upp det och segern kändes ändå säker.
Tian har rätt. Mellan ungefär den 29:e och 40:e minuten tappade vi fokus och position ganska mycket. Karl-Johans huvudskada efter 32 minuter gjorde det inte bättre. Kanske var det rapporten om att det var en ren köttskada, som hjälpte oss att hitta fokus igen.
Många spelare gjorde en bra och helgjuten insats. Själv imponerades jag åter av Ron Sjöbloms backspel, som gör att han får större utbyte av sin snabbhet bl a och neftersom han utsågs till matchens lirare i AIK & i Helsingborg blev det också helt rätt när målvakten fick priset.
Så det blev ett snack med Ron också.
Matchens lirare - var det verkligen välförtjänt?
- Jaaa.. jag tycker nog det gick ganska bra idag... i alla fall i två perioder, den andra och tredje. I första tycker jag inte det gick så bra för min del, men.... ja det kändes inte riktigt bra då.
Har du accepterat att det är back du är?
- Det funkar jättebra just nu i alla fall, Och så länge det gör det är det naturligtvis kul att spela där.
Hade du fått spela back lite tidigare hade du kanske varit i VM-truppen nu?
-Ja, kanske det! (stort leende och en ironisk glimt i ögonen) Men på slutet har det funkat jättebra och då känns det ju kul också.
Du får större utbyte av din snabbhet som back, tycker jag.
- Jaa... men jag måste våga lite mer, gå med lite mer i anfallen, Jag har kvaltet för det, men vågar kanske inte riktigt ännu.
Lite motvilligt erkänner han att han är en av de snabbaste i laget. 1:a på 10-meterstestet och 2:a på 20.
Var trivs du egentligen bäst då?
- Jaa... det är svårt att säga.... där jag får spela (skratt). Nej, men det är ju det viktigaste: att man får spela och då får man ta den roll man blir tilldelad och göra det bra.
- Jag blir nog en gubbe-i-lådan, kan dyka upp var som helst. Det är inget problem.
Matchen i dag då?
- Jag tycker faktiskt att vi spelade jäkligt stabilt idag. Ja, framförallt första och tredje perioderna. I andra blev vi plötsligt lite bekväma och slutade skjuta, stod mest och väntade.
- Framförallt var det väl efter att Kalle gjorde sig illa, som det blev passivt och försiktigt. Så det var starkt och skönt att vi höjde oss i tredje igen och faktiskt dödade matchen.
- Det känns skönt att vinna hemma i Solnahallen! Sen är det alltid bra att ligga högt i tabellen, det ger ju en viss respekt från motståndarna också. Det är alltid bra!
Micke Karlberg har en del att jobba med i Helsingborg, som ligger illa till i serien, men borde ha en hel del mer att ge.
Bappe
Vinnare och förlorare
Ja, ibland vet man inte vad som är vad! Pyrrhussegrar, ni vet. AIK Fotbolls styrelse "vinner" genom ett antal självmål! AIK Fotboll hamnar i ett slags vacuum, där känslan till inte helt liten del är: vem blir det härnäst?
Rikard Norling och Charlie Granfeldt har i media framstått som huvudkombattenter med Ola Andersson som möjlig kombatant. Alla tre lämnar/får lämna ringen. Kvar sitter en nöjd publik/styrelse!
Vad man är nöjd med? Ja, det vet de väl bara själva. Fri utsikt över ringen? En förhoppning om att det ska lösa sig under månaderna fram till nästa allsvenska start?
Micke Stahre kallas in. Det är väl också det enda vettiga beslut styrelsen nått fram till under innevarande år. Att Micke Stahre kommer att i huvudsak följa den inriktning och målsättning som Rikard haft, inser möjligen inte styrelsen. Nu gäller det att vi alla i dessa konfliktens dagar, stödjer Micke Stahre, så att han får chansen att bygga vidare med den trupp och det spel vi har och hållit på att utveckla.
Hoppas nu att Micke och spelarna får fansens hela stöd. De har ingen möjlighet att fatta eller påverka beslut. Krigarna ute i skyttegravarna befinner sig långt från arméledningen. Ledningens kartbild ser alltid mycket mer lätterövrad ut än verklighetens. Precis som vyn från hedersläktaren är mindre komplicerad än när man står fem meter från mittlinjen med en motståndare i ryggen och en snett framför. Från läktarplats är det så lätt att se vad man skulle ha gjort.
Det arv Rikard och Nesjo lämnar efter sig när fyra år gått, är inte dåligt. Det blev inget SM-guld att lägga till alla de 4 (!) som vi tagit under de föregående 80 år Allsvenska funnits. Ja, det handlar om i snitt ett guld vart 20:e år. Inte ett vart fjärde.
Den nuvarande styrelsen är i gott guldlöst sällskap.
Tålamod sades förr vara en dygd. I dag ses det kanske mer som en tillfällig tandvärk. Vad gör man då? Drar ut tanden - eller lagar och sköter om den.
Styrelsen valde tången.
AIK går mot en ny säsong. Micke Stahre kommer att fylla luckan och på ett bra sätt. Det blir kanske inte guld det första året för honom heller, men det blir i alla fall en fortsatt chans för spelartruppen att få fortsaätta utveckla det spel och den spelmodell, som vi hållit på att nöta in. Till skillnad från milleniets turbulenta första fyra år, finns det en kontinuitet i det nya plötsliga haveriet! Tjerna, som varit med hela vägen, torde ändå känna en viss trygghet och tröst i detta.
Tack Rikard och Nesjo för det ni byggde upp och lycka till Micke med det fortsatta genomförandet.
Förhoppningvis blir 2009 ett lugnare år för hela laget och klubben. Åtminstone om man inte deltat på årsmötet.
Bappe
Rikard Norling och Charlie Granfeldt har i media framstått som huvudkombattenter med Ola Andersson som möjlig kombatant. Alla tre lämnar/får lämna ringen. Kvar sitter en nöjd publik/styrelse!
Vad man är nöjd med? Ja, det vet de väl bara själva. Fri utsikt över ringen? En förhoppning om att det ska lösa sig under månaderna fram till nästa allsvenska start?
Micke Stahre kallas in. Det är väl också det enda vettiga beslut styrelsen nått fram till under innevarande år. Att Micke Stahre kommer att i huvudsak följa den inriktning och målsättning som Rikard haft, inser möjligen inte styrelsen. Nu gäller det att vi alla i dessa konfliktens dagar, stödjer Micke Stahre, så att han får chansen att bygga vidare med den trupp och det spel vi har och hållit på att utveckla.
Hoppas nu att Micke och spelarna får fansens hela stöd. De har ingen möjlighet att fatta eller påverka beslut. Krigarna ute i skyttegravarna befinner sig långt från arméledningen. Ledningens kartbild ser alltid mycket mer lätterövrad ut än verklighetens. Precis som vyn från hedersläktaren är mindre komplicerad än när man står fem meter från mittlinjen med en motståndare i ryggen och en snett framför. Från läktarplats är det så lätt att se vad man skulle ha gjort.
Det arv Rikard och Nesjo lämnar efter sig när fyra år gått, är inte dåligt. Det blev inget SM-guld att lägga till alla de 4 (!) som vi tagit under de föregående 80 år Allsvenska funnits. Ja, det handlar om i snitt ett guld vart 20:e år. Inte ett vart fjärde.
Den nuvarande styrelsen är i gott guldlöst sällskap.
Tålamod sades förr vara en dygd. I dag ses det kanske mer som en tillfällig tandvärk. Vad gör man då? Drar ut tanden - eller lagar och sköter om den.
Styrelsen valde tången.
AIK går mot en ny säsong. Micke Stahre kommer att fylla luckan och på ett bra sätt. Det blir kanske inte guld det första året för honom heller, men det blir i alla fall en fortsatt chans för spelartruppen att få fortsaätta utveckla det spel och den spelmodell, som vi hållit på att nöta in. Till skillnad från milleniets turbulenta första fyra år, finns det en kontinuitet i det nya plötsliga haveriet! Tjerna, som varit med hela vägen, torde ändå känna en viss trygghet och tröst i detta.
Tack Rikard och Nesjo för det ni byggde upp och lycka till Micke med det fortsatta genomförandet.
Förhoppningvis blir 2009 ett lugnare år för hela laget och klubben. Åtminstone om man inte deltat på årsmötet.
Bappe
Femma trots en lång djupdykning!
Tre långa, tunga månader, då allt tycktes gå fel åtminstone resultatmässigt. Ändå blev det till sist en femteplats i Allsvenskan, dock på stort avstånd från tätkvartetten. Många spelare har använts men i massan kan man ändå skönja en trupp med kvaltéer och möjligheter att föra oss högre upp kommande år.
Det bästa under 2008 är att många unga spelare fått chansen att visa att man kan och törs spela på högsta nivån. Ovanligt många unga spelare är med i kampen om den (obefintliga) titeln "Årets fynd" i AIK. Huvudkampen torde stå mellan Walid Atta och Yussuf Saleh, fast andra kanske skulle säga Kevin Walker eller kanske någon annan.
Titeln "Nästa års tränare" tillhör naturligtvis Rikard Norling. Årets kanon: Gabi Özkan, trots flera fina måle från t ex Ivan Obolo. Fortsätt skjuta Gabi!
Årets avsked: Mats Rubarth, som vi kommer att minnas för många högtidsstunder och en oräknelig kortsamling.
Årets överraskning: Nisse Johansson, när han blev vänsterback. Årets löpare: Tjerna. Inte snabbast, men sprang fortfarande då med- och motspelare kroknat.
Årets flopp: den osannolika tränardebatten i sluttampen, där ingen tydligt kunde tala om vad som gällde, bara vad som inte gällde, vilket bara öppnade för nya spekulationer.
Årets målvakt - ja hur ofta finns det tre att välja på under en säsong? Tomi Maanoja var bäst, men Nicke Bergh får priset, dels för att han tog chansen när han fick den och för att han backade upp och peppade Tomi, när han miste den. Lagkänsla någon?
Årets "Välkommen tillbaka". Markus Jonsson, som efter skadeproblem mm var den Markus som alla hyllade och litade på 2006. Härligt Markus!
Årets namnbyte: Patrik Bojent, som fick mycket speltid under namnet Karlsson, men namnbytet förvirrade kanske - matchtiden blev i alla fall klart mindre.
Årets löpare: CH Jagne, som sprang så snabbt att han ibland fick bollen att stanna bakom av ren avundsjuka.
Årets AIK-are: Jonas Almqvist, som drog igång AIK:s boulesektion. (Boll som boule, det är inte stavningen utan rondören som gäller.)
Nästa års önskan: att truppen tar ett snack med damlaget och låter dom visa hur man sätter målen från både 30 och 35 meter!
Årets löfte: inga fler fotbollsutmärkelser från mig förrän 2009.
Bappe
Det bästa under 2008 är att många unga spelare fått chansen att visa att man kan och törs spela på högsta nivån. Ovanligt många unga spelare är med i kampen om den (obefintliga) titeln "Årets fynd" i AIK. Huvudkampen torde stå mellan Walid Atta och Yussuf Saleh, fast andra kanske skulle säga Kevin Walker eller kanske någon annan.
Titeln "Nästa års tränare" tillhör naturligtvis Rikard Norling. Årets kanon: Gabi Özkan, trots flera fina måle från t ex Ivan Obolo. Fortsätt skjuta Gabi!
Årets avsked: Mats Rubarth, som vi kommer att minnas för många högtidsstunder och en oräknelig kortsamling.
Årets överraskning: Nisse Johansson, när han blev vänsterback. Årets löpare: Tjerna. Inte snabbast, men sprang fortfarande då med- och motspelare kroknat.
Årets flopp: den osannolika tränardebatten i sluttampen, där ingen tydligt kunde tala om vad som gällde, bara vad som inte gällde, vilket bara öppnade för nya spekulationer.
Årets målvakt - ja hur ofta finns det tre att välja på under en säsong? Tomi Maanoja var bäst, men Nicke Bergh får priset, dels för att han tog chansen när han fick den och för att han backade upp och peppade Tomi, när han miste den. Lagkänsla någon?
Årets "Välkommen tillbaka". Markus Jonsson, som efter skadeproblem mm var den Markus som alla hyllade och litade på 2006. Härligt Markus!
Årets namnbyte: Patrik Bojent, som fick mycket speltid under namnet Karlsson, men namnbytet förvirrade kanske - matchtiden blev i alla fall klart mindre.
Årets löpare: CH Jagne, som sprang så snabbt att han ibland fick bollen att stanna bakom av ren avundsjuka.
Årets AIK-are: Jonas Almqvist, som drog igång AIK:s boulesektion. (Boll som boule, det är inte stavningen utan rondören som gäller.)
Nästa års önskan: att truppen tar ett snack med damlaget och låter dom visa hur man sätter målen från både 30 och 35 meter!
Årets löfte: inga fler fotbollsutmärkelser från mig förrän 2009.
Bappe
Noterat i svart vecka
Veckan har, efter två käkoperationer, varit svart utan gula inslag. Nu börjar både tal och tuggande funka, tack och lov! Det blir trist med soppa, mos o gröt i längden!
Rikard Norling satt kvar även efter måndagen. Förhoppningsvis fullföljs hans kontrakt. Tålamod är visserligen en bristvara inom elitidrotten (undantaget Kalmar FF?), men när det finns brukar det löna sig. En enig supporterskara kan knappast ha fel. Har de det är de inte eniga.
Johan Esk överraskar i dagens DN-krönika i den sista spalten. Hans Arsenalbetraktelse är klockren! dessutom övertygande.
Innebandyn gladde (igen) på tisdagen. Alltid skönt med en seger mot Balrog. Länge sen jag missade ett hemmaderby! Trist.
Helsingborg tog första segern (i sudden), dessutom mot Täby! Grattis Micke Karlberg - kör hårt!
Handbollsherrarna fortsätter vinna senast mot Sorunda borta med 37-25.
Tabelläget? 2. AIK 6 6 0 0 207 - 146 12 61
Damerna i div 2 blir kanske ett mittenlag.
Tabellen haltar, men så här ser det ut för dem. 6. AIK 5 2 1 2 105 - 125 5 -20
För "damveteranerna" i 3:an ser det ut så här: 3. Väntorp/AIK 6 3 1 2 152 - 134 7 18
Även i denna serie haltar tabellen, placeringen just nu kan vid lika antal matcher för alla lag bli någon eller ett par placeringar lägre.
Målsnålt? Handbollsherrarna har gjort i snitt 34,5 mål/match. Gillar ni mål? Välkomna: 2008-11-16 12:00 Solnahallen AIK -IF Gauthiod
Bappe
Rikard Norling satt kvar även efter måndagen. Förhoppningsvis fullföljs hans kontrakt. Tålamod är visserligen en bristvara inom elitidrotten (undantaget Kalmar FF?), men när det finns brukar det löna sig. En enig supporterskara kan knappast ha fel. Har de det är de inte eniga.
Johan Esk överraskar i dagens DN-krönika i den sista spalten. Hans Arsenalbetraktelse är klockren! dessutom övertygande.
Innebandyn gladde (igen) på tisdagen. Alltid skönt med en seger mot Balrog. Länge sen jag missade ett hemmaderby! Trist.
Helsingborg tog första segern (i sudden), dessutom mot Täby! Grattis Micke Karlberg - kör hårt!
Handbollsherrarna fortsätter vinna senast mot Sorunda borta med 37-25.
Tabelläget? 2. AIK 6 6 0 0 207 - 146 12 61
Damerna i div 2 blir kanske ett mittenlag.
Tabellen haltar, men så här ser det ut för dem. 6. AIK 5 2 1 2 105 - 125 5 -20
För "damveteranerna" i 3:an ser det ut så här: 3. Väntorp/AIK 6 3 1 2 152 - 134 7 18
Även i denna serie haltar tabellen, placeringen just nu kan vid lika antal matcher för alla lag bli någon eller ett par placeringar lägre.
Målsnålt? Handbollsherrarna har gjort i snitt 34,5 mål/match. Gillar ni mål? Välkomna: 2008-11-16 12:00 Solnahallen AIK -IF Gauthiod
Bappe
Stillsam vecka
Fotbollssäsomgen är slut för Råsundas del. Det var skönt med en säker hemma seger och ett riktigt bra offensivt spel i sista hemmamatchen.
Innebandyn och handbollen går vidare. Ja, innebandyn redan i morgon kväll - hemmamatch mot Balrog. En match jag missar p gr a en käkoperation i dag, som håller mig stilla ett okänt antal dagar. Trist men inte mycket att göra något åt.
Ricard Normans krönikor, nu under skadefrånvaron, på AIK Innebandys hemsida är bra skrivna och roliga att läsa. Fast Ricard - jag skulle ändå hellre se dig på planen!
Bappe
Innebandyn och handbollen går vidare. Ja, innebandyn redan i morgon kväll - hemmamatch mot Balrog. En match jag missar p gr a en käkoperation i dag, som håller mig stilla ett okänt antal dagar. Trist men inte mycket att göra något åt.
Ricard Normans krönikor, nu under skadefrånvaron, på AIK Innebandys hemsida är bra skrivna och roliga att läsa. Fast Ricard - jag skulle ändå hellre se dig på planen!
Bappe
Kungen abdikerar - kronprinsen är redo
Mats Rubarth avslutade efter 8 år sina framträdanden på Råsunda med ett bejublat inhopp med 11 minuter kvar av ordinarie speltid. Han visade då upp det spel vi minns med rusher , fräcka vändningar och en obändig vilja. och han var inte ens nära ett gult kort. Efter matchen hyllades han av en entusiastisk publik och kastade också ut större delen av det matchställ han inte längre behöver. Om det nu inte blir en Göreborgsresa först förstås.
Från start spelade i stället hans ersättare, Yussuf Saleh. Yussuf, som tidigare gjort endast kortare inhopp, blev matchens kanske största behållning, men i vilket fall den största överraskningen. Han är snabb, teknisk och härligt utmanade, men också en utpräglad lagspelare med bra blick för medspelarnas positioner. Bara under den första halvleken låg han bakom 6 av de 8 eller möjligen 9 (halv-)chanser vi skapade! Hans andel i den andra halvlekens farligheter var proportionellt mindre, främst beroende av att vi försökte variera spelet mera.
Även Mats Rubarth torde ha glatts och imponerats av arvtagaren!
Annars var den andra halvleken bättre, och framförallt mer effektiv, än den första. Det var också då matchens mål kom. Jorge Ortiz var framspelare vid alla tre målen. Miran Burgic gjorde två av dem. Det måste ha varit en härlig boost för hans självförtroende. En måltjuvs come-back "på riktigt". Matchens mål var dock det tredje, som Gabi Özkan satte på ett nästan osannolikt sätt. Frän högerkanten en bit utanför straffområdets gräns slår han ett hårt och perfekt skruvat skott, som Daniel Andersson inte har en chans att nå innan bollen via stolpen går in i mål.
Att sedan Helsingborg reducerar i den 84:e matchminuten störde inte den svartgula glädjen vare sig på planen eller, de alltför glest besatta, läktarna.
Publiken hyllade under matchen både Mats Rubarth och Rikard Norling.
Presskonferensen kom att handla mer om framtiden än om det just avslutade. Rikard Norling hann i alla fall berätta att Mats Rubarth själv fått välja när han skulle komma in och avsluta sina Råsundaår innan pressrepresentanterna inriktade sig mer på de skriverier och rykten som publicerats i pressen under den senaste tiden. Utan att undvika frågorna gav Rikard svar, som knappast gjorde de frågande vare sig klokare eller mer nöjda. Rikard var uppenbarligen nöjd med spelet och glad för resultatet och i övrigt oföränderligt lugn, saklig och samlad.
Jag vet inte alls vad som ligger bakom ryktena, men visst skulle det komma som en obehaglig och obegriplig kalldusch om det ligger något substansiellt i dem.
Det har varit ett till stor del tungt spelår, inte minst p gr a skador och spelartransfers, men själv upplever jag det som att vi tagit ett par steg mot framtiden och ett lagbygge, som inte är färdigt, men där materíalet finns och bara behöver ytterligare justeringar och utveckling. Man kan se en framtid i truppen, dessutom en ljus sådan, men den behöver tid, rutin och tålamod.
Man måste kunna krypa innan man kan gå - men snart löper vi för fullt.
Bappe
En legendar lägger av - Henrik Lorendahl
Den här avskedsintervjun gjorde jag med Henke i somras. Kanske blev den för lång - den har inte kommit upp på hemsidan, men Henke är värd att både minnas och lyssna till, så här är den
Henrik Lorendahl har en lång innnebandybakgrund. Karriären startade i Grimsta AIK/Väsby IF och gick sedan via Järfälla IBK, Fornudden IB till AIK, dit han anlände inför säsongen 2000/-01. Där har han stannat och blivit en klippa utom under säsongen 06/07, när han gjorde en sejour i Grasshoppers Club Zürich.
Han har vunnit allt som finns att vinna, ja, så när som på Ligacupen som ju spelades för första gången den gångna säsongen.
Henke har intervjuats ett antal gånger, har varit matchens profil regelbundet och alltid varit ett oerhört tacksamt intervjuobjekt. Öppen. tydlig och orädd, är alltid intensiv och har både humor och självinsikt. Möjligen har han en tendens att underskatta sig själv och sin betydelse för laget. På planen kan han verka förledande cool, men när man pratar med honom är det intensiteten och den absoluta koncentrationen man minns. Han ställer också gärna upp för en tack- och avskedsintervju, när vi lyckats hitta en tid då bägge kan.
Första frågan blir naturligtvis, när bestämde du dig för att "nu är det nog".
- Det var ganska tidigt... i december hade jag ett avstämningssamtal med Lasse (Granqvist) och då tog jag upp det, fast egentligen bestämde jag mig den dag jag visste att vi skulle få vårt andra barn. Då kände jag att nu är det dags för famlijen att inte hela tiden få stå tillbaka... man vill ju inte hela tiden spela på lånad tid liksom, det är ju så det är. Det är ju så i Innebandyn, som ju inte är ett heltidsjobb, annat får stå tillbaka. Men nu har det varit så länge nog. Ville, vär äldsta, är så pass stor nu, så det skulle kunna gå, men det är de två första åren som är tyngst och mest bundna och nu ska jag kunna delta mer. Dessutom bytte jag jobb, när vi kom tillbaka från Schweiz, jag gick från teknik till sälj och för mig var det ett stort steg att ta och det kräver också sin tid. som jag ju inte alltid haft.
- Fast det ska ju sägas, att innebandyn är inte något jag ångrar, inte ett dugg, så när som familjen är det det bästa som hänt mig, helt klart.
Ingen nedvarvning på lägre nivå då?
- Njaaa... vi har snackat lite om det och varit på gång ute i Väsby då... med en massa kompisar jag spelat med under åren, men det funkade inte riktigt... vi blev för få helt enkelt... det kostar ju lite att starta ett lag... både tid och pengar. Däremot kommer jag nog att träna lite under försäsongen.. för konditionen och hälsan då... med AIK och kanske Grimsta AIK, som avtåndsmässigt passar bra (Henke har kontoret i Sundbyberg)... i alla fall fram till augusti/september, då vi väntar nästa barn... fast träna kommer jag nog aldrig att sluta med.
Så det var inte besvikelsen efter finalförlusten?
- Nej... det ska faktiskt bli kul att se det nya AIK!
- Visst var det tungt med förlusten, det var ju lite en chans för oss äldre att ta ett andra guld, ja inte bara oss äldre, utan med det här laget och den stomme vi haft ganska länge nu.
- Det händer ju en del över några år. När jag kom till AIK fanns en grundstomme, som varit aktiva och spelat i flera år, av dom finns inte många kvar nu (Henke blir nästan nostalgisk och tänker högt: Gunnarzon, Fröberg, Gurra, Pelle...), det fanns många och många var också starka ledarfigurer... sen har det ju kommit spelare under årens lopp som tagit över med bravur och så kommer det alltid att vara. Det går i cykler, några försvinner, andra kommer och gruppen förändras lite men anpassar sig och funkar.
- Nu ska man satsa på de unga, som t ex Stoffe (Svanberg), som jag tror mycket på men det finns flera med ledaregenskaper, och låta dom ta över.
Vi kommer in på finalförlängningen och straffavgörandet och Henke kopplar direkt till Champions League-finalen kvällen innan. Han är mycket tydlig med att han, som många andra t ex jag, tycker det är ett ovärdigt slut på en stor final. Naturligtvis ska man spela tills ett avgörande faller. Förr eller senare gör det det. Förmodligen dessutom snabbare i innebandy än i fotboll! Hur ofta är en hel innebandyperiod mållös? Vi är också överens om att det inte bara är av godo med TV:s allt större inflytande över när och hur matcher ska spelas. Ekonomin styr mer och mer över även de "fattigare" sporterna.
Ditt bästa minne under alla dessa år?
- Det är SM-guldet! Jag kan berätta hur jag laddade upp inför finalen. Jag hade ju spelat i flera lag i Elitserien innan jag kom till AIK, bl a Fornudden. Sen skulle vi i AIK möta Balrog i SM-finalen och det var stort bara det att spela SM-final på Hovet. Det var ju en helt annan typ av arena än dom vi normalt spelade i. Vi förlorade och det kändes tungt. Fast Balrog hade ju varit i final året innan och förlorat, så det var väl deras tur nu då. Året därpå var det Warberg i finalen och vi förlorade. "Torsk nu med och vi kommer aldrig att vinna guldet", så kände jag. Jag tror inte folk och fans förstår hur tungt det var. Det kändes så onödigt, som att vi gav bort ett SM-tecken. Det blev ju en SM-final även det tredje året i rad. Det var förresten riktigt nära att jag lade av efter Warbergsförlusten, mycket p gr a omständigheterna. Vi hade fått barn, gift oss och flyttat in i ett nytt hus, ja det var så mycket viktigt runt omkring. Så när jag ändå fortsatte, så körde jag stenhårt från försäsongens start och hela vägen. Jag ville verkligen vinna. Bruno var ny tränare. Ja, ni minns ju hur det var... struligt på många sätt, tränarbyten och de flesta trodde väl att det var kört för säsongen. Sen tog vi oss samman, klarade slutspel trots allt strul och gick hela vägen. Det kändes stort, inte bara för guldet utan för allt vi ändå gått igenom på vägen dit.
- När jag stod där med ett efterlängtat SM-guld och den känsla det gav att ta på sig guldtröjan, var det faktiskt Ray Bourke jag tänkte på! Han var väl 44 år, hade spelat hockey hela livet och nu fick han guldet. Jag förstod att min känsla bara var ett uns av vad han kände då.
-Det var en lättnad att vinna den finalen och sen kände jag inte det där riktiga suget... det var bara sjukt skönt.
- Ett annat starkt minne var VM-finalen 2002. Det tryck som den finska publiken skapade i den matchen var makalöst, vi spelade på färre mannar i finalen, jag var bänkad, men upplevelsen var otroligt mäktig. En sjuk känsla. Det var ju en häftig stämning i Globen 2006, men det går inte att jämföra med Finland 2002. Det är få förunnat att få uppleva något sådant.
Har du någon/några favoritmedspelare under dina många innebandyår?
- Jag har ju spelat med flera olika backpartners, kanske mest med Fischer. Jag spelade ju med honom i yngre år, som center också! Det har alltid funkat bra med Fischer, men jag hade några jättebra år med Koffe (Kranberg) också. Förutom dom då, så var det ju några år med Pelle (Svensson)-Gurra (Ericsson)-Conny (Vesterlund). Och de åren var kanske den roligaste tiden.. allt gick som på ett band... man visste precis vad alla skulle göra i varje moment. Det fanns nästan inte en centimeter på banan, som folk inte visste var de skulle stå, när vi hade bollen. Jag har mina medspelare att tacka för mycket.. skickliga passningsspelare som Pelle och Conny som gjorde att man kunde vara med i det offensiva spelet. Sammansättningen av den femman var helt genial. När Pelle sen slutade, så föll det ju lite... det blev en annan typ av spel. Det känns lite orätttvist att bara nämna en fem, sex spelare bland alla de enormt bra spelare man spelat med och mött, men det blir ändå de man spelat mycket och tätt med.
Jag har i några år gjort intervjuer med de nya spelarna och de har alla sagt att de känt sig välkomna och accepterade. Det är naturligtvis en styrka för ett lag när det är så?
- Ja, absolut. Att komma till AIK... det är alltid lite nervöst att byta klubb... men att komma till AIK är speciellt. Det är en storklubb, det skrivs om AIK, det finns enorma förväntningar och det vet man som ny. Och det är väl ganska naturligt, att vi som levt med det här och vet hur det är, visar att de nya är välkomna till oss. Sen är det ju upp till dem att visa att de hör hit. För spelare som kommer från andra orter, t ex Varberg då, de har inte samma problem. Stockholm är en storstad, det finns massor av sporter som konkurrerar om publiken, det finns t o m flera storsporter inom samma klubb. Så är det ju inte ute i landet. Och det har ju funnits enstaka spelare som inte passat in. Inte för att det varit fel på dem, men att de inte förstått och orkat med skillnaden mellan en storstadsklubb och den mer skyddade småstadsklubben. Sen är det ju också så att man måste ha ett visst ego för att lyckas, men ändå aldrig sätta sig själv före laget.
Om du jämför den kommande truppen 2008/09, så långt den är klar, med den du lämnar?
- Nu har ju Uffe (Hallstensson) varit här ett år. Han är oerhört kunnig och har många idéer. Det första året hade han ett "färdigt" lag och kunde inte förändra eller få in de idéer han faktiskt har. Nu blir det några förändringar, han känner och är etablerad i klubben och kan gå vidare med sitt bygge på ett annat sätt än förra året. Nu vet han förutsättningarna och kan börja plantera alla sina idéer.
- Jag borde nog säga att jag inte tror på guld i år, fast jag tror att chanserna är goda, men jag hoppas att Uffe får tid att jobba långsiktigt och plantera och utveckla de idéer han har och kan förmedla. På sikt skulle det ge klubben oerhört mycket, men kanske också minska chansen till ett guld i år.
-Jag tror att innebandyn håller på att förändras. De nya och yngre lagen har insett att för att slå de etablerade storheterna måste man spela på chans i högre grad än vad som varit vanligt och de börjar alltmer att göra det. Det spelet gör också att spelarna måste vara starkare fysiskt för att orka och hinna med i förflyttningarna och vi är på väg dit. Jag hoppas att AIK ska kunna hänga med i utvecklingen och jag tror på det. Det kommer nog att bli mindre låsta positioner och ett friare spel i innebandyn framöver.
- Jag hoppas också, inte minst med tanke på vad jag nyss sa,, att de yngre spelarna i truppen verkligen får chansen till spel i Elitserien.
En framtida tränarkarriär, känns det aktuellt?
- Nej, det gör det inte. Dels har jag ett bra och kul jobb, men också för att det nog skulle passa mig bättre att jobba med individuell utveckling i så fall.
- Jag tycker att innebandyn - inte minst förbundet- borde bli bättre på att sälja sig och planera framåt. I dag är det så att det kostar, rent ekonomiskt, mycket att spela i t ex landslaget. Här borde förbundet planera framåt, kontakta arbetsgivarna för t ex tilltänkta VM-spelare, tala om att det här innebär så här mycket frånvaro och att det faktiskt kan ge PR och goodwill till företagen. Det här skulle ju underlätta mycket för aktiva i alla sporter, där du inte är anställd för att spela eller idrotta.
- Nej inget tränarjobb för mig... nu ska jag bara koppla av och sitta på läktaren och njuta. Fast... det kanske vore kul med en veteranmatch i pausen.....!
Tror du att det kommer det att bli möjligt att leva på sitt innebandyspel i framtiden?
- Jaaa... jag både tror och hoppas att möjligheten finns, men jag tror att det kan ta sin tid. Det tog många år innan fotboll och ishockey kom så långt i Sverige. Det handlar nog också om en generationsväxling, inte bara bland spelarna utan också ledare och inte minst de som bestämmer i förbundet.
- Ett måste för sportens utveckling är också att vi får fotfäste i flera länder. Konkurrens och bredd gynnar alltid en sport och gör att den både växer och utvecklas. Möjligheten är ju av naturliga skäl större för inne- än isbandyn!
Tack Henke och njut av din ökade lediga tid och vet att vi är många som kommer att känna saknad !
Bappe
Henrik Lorendahl har en lång innnebandybakgrund. Karriären startade i Grimsta AIK/Väsby IF och gick sedan via Järfälla IBK, Fornudden IB till AIK, dit han anlände inför säsongen 2000/-01. Där har han stannat och blivit en klippa utom under säsongen 06/07, när han gjorde en sejour i Grasshoppers Club Zürich.
Han har vunnit allt som finns att vinna, ja, så när som på Ligacupen som ju spelades för första gången den gångna säsongen.
Henke har intervjuats ett antal gånger, har varit matchens profil regelbundet och alltid varit ett oerhört tacksamt intervjuobjekt. Öppen. tydlig och orädd, är alltid intensiv och har både humor och självinsikt. Möjligen har han en tendens att underskatta sig själv och sin betydelse för laget. På planen kan han verka förledande cool, men när man pratar med honom är det intensiteten och den absoluta koncentrationen man minns. Han ställer också gärna upp för en tack- och avskedsintervju, när vi lyckats hitta en tid då bägge kan.
Första frågan blir naturligtvis, när bestämde du dig för att "nu är det nog".
- Det var ganska tidigt... i december hade jag ett avstämningssamtal med Lasse (Granqvist) och då tog jag upp det, fast egentligen bestämde jag mig den dag jag visste att vi skulle få vårt andra barn. Då kände jag att nu är det dags för famlijen att inte hela tiden få stå tillbaka... man vill ju inte hela tiden spela på lånad tid liksom, det är ju så det är. Det är ju så i Innebandyn, som ju inte är ett heltidsjobb, annat får stå tillbaka. Men nu har det varit så länge nog. Ville, vär äldsta, är så pass stor nu, så det skulle kunna gå, men det är de två första åren som är tyngst och mest bundna och nu ska jag kunna delta mer. Dessutom bytte jag jobb, när vi kom tillbaka från Schweiz, jag gick från teknik till sälj och för mig var det ett stort steg att ta och det kräver också sin tid. som jag ju inte alltid haft.
- Fast det ska ju sägas, att innebandyn är inte något jag ångrar, inte ett dugg, så när som familjen är det det bästa som hänt mig, helt klart.
Ingen nedvarvning på lägre nivå då?
- Njaaa... vi har snackat lite om det och varit på gång ute i Väsby då... med en massa kompisar jag spelat med under åren, men det funkade inte riktigt... vi blev för få helt enkelt... det kostar ju lite att starta ett lag... både tid och pengar. Däremot kommer jag nog att träna lite under försäsongen.. för konditionen och hälsan då... med AIK och kanske Grimsta AIK, som avtåndsmässigt passar bra (Henke har kontoret i Sundbyberg)... i alla fall fram till augusti/september, då vi väntar nästa barn... fast träna kommer jag nog aldrig att sluta med.
Så det var inte besvikelsen efter finalförlusten?
- Nej... det ska faktiskt bli kul att se det nya AIK!
- Visst var det tungt med förlusten, det var ju lite en chans för oss äldre att ta ett andra guld, ja inte bara oss äldre, utan med det här laget och den stomme vi haft ganska länge nu.
- Det händer ju en del över några år. När jag kom till AIK fanns en grundstomme, som varit aktiva och spelat i flera år, av dom finns inte många kvar nu (Henke blir nästan nostalgisk och tänker högt: Gunnarzon, Fröberg, Gurra, Pelle...), det fanns många och många var också starka ledarfigurer... sen har det ju kommit spelare under årens lopp som tagit över med bravur och så kommer det alltid att vara. Det går i cykler, några försvinner, andra kommer och gruppen förändras lite men anpassar sig och funkar.
- Nu ska man satsa på de unga, som t ex Stoffe (Svanberg), som jag tror mycket på men det finns flera med ledaregenskaper, och låta dom ta över.
Vi kommer in på finalförlängningen och straffavgörandet och Henke kopplar direkt till Champions League-finalen kvällen innan. Han är mycket tydlig med att han, som många andra t ex jag, tycker det är ett ovärdigt slut på en stor final. Naturligtvis ska man spela tills ett avgörande faller. Förr eller senare gör det det. Förmodligen dessutom snabbare i innebandy än i fotboll! Hur ofta är en hel innebandyperiod mållös? Vi är också överens om att det inte bara är av godo med TV:s allt större inflytande över när och hur matcher ska spelas. Ekonomin styr mer och mer över även de "fattigare" sporterna.
Ditt bästa minne under alla dessa år?
- Det är SM-guldet! Jag kan berätta hur jag laddade upp inför finalen. Jag hade ju spelat i flera lag i Elitserien innan jag kom till AIK, bl a Fornudden. Sen skulle vi i AIK möta Balrog i SM-finalen och det var stort bara det att spela SM-final på Hovet. Det var ju en helt annan typ av arena än dom vi normalt spelade i. Vi förlorade och det kändes tungt. Fast Balrog hade ju varit i final året innan och förlorat, så det var väl deras tur nu då. Året därpå var det Warberg i finalen och vi förlorade. "Torsk nu med och vi kommer aldrig att vinna guldet", så kände jag. Jag tror inte folk och fans förstår hur tungt det var. Det kändes så onödigt, som att vi gav bort ett SM-tecken. Det blev ju en SM-final även det tredje året i rad. Det var förresten riktigt nära att jag lade av efter Warbergsförlusten, mycket p gr a omständigheterna. Vi hade fått barn, gift oss och flyttat in i ett nytt hus, ja det var så mycket viktigt runt omkring. Så när jag ändå fortsatte, så körde jag stenhårt från försäsongens start och hela vägen. Jag ville verkligen vinna. Bruno var ny tränare. Ja, ni minns ju hur det var... struligt på många sätt, tränarbyten och de flesta trodde väl att det var kört för säsongen. Sen tog vi oss samman, klarade slutspel trots allt strul och gick hela vägen. Det kändes stort, inte bara för guldet utan för allt vi ändå gått igenom på vägen dit.
- När jag stod där med ett efterlängtat SM-guld och den känsla det gav att ta på sig guldtröjan, var det faktiskt Ray Bourke jag tänkte på! Han var väl 44 år, hade spelat hockey hela livet och nu fick han guldet. Jag förstod att min känsla bara var ett uns av vad han kände då.
-Det var en lättnad att vinna den finalen och sen kände jag inte det där riktiga suget... det var bara sjukt skönt.
- Ett annat starkt minne var VM-finalen 2002. Det tryck som den finska publiken skapade i den matchen var makalöst, vi spelade på färre mannar i finalen, jag var bänkad, men upplevelsen var otroligt mäktig. En sjuk känsla. Det var ju en häftig stämning i Globen 2006, men det går inte att jämföra med Finland 2002. Det är få förunnat att få uppleva något sådant.
Har du någon/några favoritmedspelare under dina många innebandyår?
- Jag har ju spelat med flera olika backpartners, kanske mest med Fischer. Jag spelade ju med honom i yngre år, som center också! Det har alltid funkat bra med Fischer, men jag hade några jättebra år med Koffe (Kranberg) också. Förutom dom då, så var det ju några år med Pelle (Svensson)-Gurra (Ericsson)-Conny (Vesterlund). Och de åren var kanske den roligaste tiden.. allt gick som på ett band... man visste precis vad alla skulle göra i varje moment. Det fanns nästan inte en centimeter på banan, som folk inte visste var de skulle stå, när vi hade bollen. Jag har mina medspelare att tacka för mycket.. skickliga passningsspelare som Pelle och Conny som gjorde att man kunde vara med i det offensiva spelet. Sammansättningen av den femman var helt genial. När Pelle sen slutade, så föll det ju lite... det blev en annan typ av spel. Det känns lite orätttvist att bara nämna en fem, sex spelare bland alla de enormt bra spelare man spelat med och mött, men det blir ändå de man spelat mycket och tätt med.
Jag har i några år gjort intervjuer med de nya spelarna och de har alla sagt att de känt sig välkomna och accepterade. Det är naturligtvis en styrka för ett lag när det är så?
- Ja, absolut. Att komma till AIK... det är alltid lite nervöst att byta klubb... men att komma till AIK är speciellt. Det är en storklubb, det skrivs om AIK, det finns enorma förväntningar och det vet man som ny. Och det är väl ganska naturligt, att vi som levt med det här och vet hur det är, visar att de nya är välkomna till oss. Sen är det ju upp till dem att visa att de hör hit. För spelare som kommer från andra orter, t ex Varberg då, de har inte samma problem. Stockholm är en storstad, det finns massor av sporter som konkurrerar om publiken, det finns t o m flera storsporter inom samma klubb. Så är det ju inte ute i landet. Och det har ju funnits enstaka spelare som inte passat in. Inte för att det varit fel på dem, men att de inte förstått och orkat med skillnaden mellan en storstadsklubb och den mer skyddade småstadsklubben. Sen är det ju också så att man måste ha ett visst ego för att lyckas, men ändå aldrig sätta sig själv före laget.
Om du jämför den kommande truppen 2008/09, så långt den är klar, med den du lämnar?
- Nu har ju Uffe (Hallstensson) varit här ett år. Han är oerhört kunnig och har många idéer. Det första året hade han ett "färdigt" lag och kunde inte förändra eller få in de idéer han faktiskt har. Nu blir det några förändringar, han känner och är etablerad i klubben och kan gå vidare med sitt bygge på ett annat sätt än förra året. Nu vet han förutsättningarna och kan börja plantera alla sina idéer.
- Jag borde nog säga att jag inte tror på guld i år, fast jag tror att chanserna är goda, men jag hoppas att Uffe får tid att jobba långsiktigt och plantera och utveckla de idéer han har och kan förmedla. På sikt skulle det ge klubben oerhört mycket, men kanske också minska chansen till ett guld i år.
-Jag tror att innebandyn håller på att förändras. De nya och yngre lagen har insett att för att slå de etablerade storheterna måste man spela på chans i högre grad än vad som varit vanligt och de börjar alltmer att göra det. Det spelet gör också att spelarna måste vara starkare fysiskt för att orka och hinna med i förflyttningarna och vi är på väg dit. Jag hoppas att AIK ska kunna hänga med i utvecklingen och jag tror på det. Det kommer nog att bli mindre låsta positioner och ett friare spel i innebandyn framöver.
- Jag hoppas också, inte minst med tanke på vad jag nyss sa,, att de yngre spelarna i truppen verkligen får chansen till spel i Elitserien.
En framtida tränarkarriär, känns det aktuellt?
- Nej, det gör det inte. Dels har jag ett bra och kul jobb, men också för att det nog skulle passa mig bättre att jobba med individuell utveckling i så fall.
- Jag tycker att innebandyn - inte minst förbundet- borde bli bättre på att sälja sig och planera framåt. I dag är det så att det kostar, rent ekonomiskt, mycket att spela i t ex landslaget. Här borde förbundet planera framåt, kontakta arbetsgivarna för t ex tilltänkta VM-spelare, tala om att det här innebär så här mycket frånvaro och att det faktiskt kan ge PR och goodwill till företagen. Det här skulle ju underlätta mycket för aktiva i alla sporter, där du inte är anställd för att spela eller idrotta.
- Nej inget tränarjobb för mig... nu ska jag bara koppla av och sitta på läktaren och njuta. Fast... det kanske vore kul med en veteranmatch i pausen.....!
Tror du att det kommer det att bli möjligt att leva på sitt innebandyspel i framtiden?
- Jaaa... jag både tror och hoppas att möjligheten finns, men jag tror att det kan ta sin tid. Det tog många år innan fotboll och ishockey kom så långt i Sverige. Det handlar nog också om en generationsväxling, inte bara bland spelarna utan också ledare och inte minst de som bestämmer i förbundet.
- Ett måste för sportens utveckling är också att vi får fotfäste i flera länder. Konkurrens och bredd gynnar alltid en sport och gör att den både växer och utvecklas. Möjligheten är ju av naturliga skäl större för inne- än isbandyn!
Tack Henke och njut av din ökade lediga tid och vet att vi är många som kommer att känna saknad !
Bappe
Vinst via vacker vändning
AIK startade matchen i ett högt tempo med en glädjande rörlighet. Bl a hade Jorge Ortiz en bra frispark strax över mål efter ungefär 5 minuters spel. Det kom därför som en kalldusch när Örebro efter drygt 12 minuter tog ledningen, när Stefan Rodevåg gick upp och snyggt styrde in bollen över Maanoja med huvudet, 0-1. Tomi Maanoja hade tagit ett par steg ut och kom helt på mellanhand när nicken kom.
Resten av halvleken blev sen mest en svartgul jakt på en kvittering. Vi skapade några hyfsade möjligheter, främst på inlägg mot mål, men spelarna som försökte få in bollen var hela tiden någon decimeter ifrån att nå fram. Det var bara efter 34 minuter, när Miran Burgic sköt, som kvitteringen kändes riktigt nära. Bollen gick dock i stolpen och ut. Marginalerna var inte på AIK:s sida.
I stället skulle ÖSK, några minuter före pausen, vara skrämmande nära en utökad ledning efter först ett friläge, som Maanoja räddade med en fin parad och direkt efter gjorde likadant på returen. Bollen var då på väg in men Nisse Johansson fläkte sig och luyckades på mållimjen få tårna på bollen, som via stolpen gick ut och slogs bort av försvaret. Mycket nära 0-2 var det.
Den andra halvleken skulle i stort sett bli en lång AIK-press, som inleddes direkt med att Tjerna, nästan nere vid ÖSK:s kortlinje, slår en boll snett inåt till Burgic som skjuter direkt och får se bollen gå via stolpen ut mot sidlinjen. Väldigt nära var det. Kvitteringen skull dröja ytterligare 8-9 minuter, då Tjerna slog en bra hörna från vänster, som hamnar hos Ivan Obolo, som med huvudet styr in den i bortre nätgaveln, 1-1
Drygt fyra minuter senare kommer det efterlängtade ledningsmålet. Markus Jonsson löper upp längs högerkanten får en smörpassning från Obolo, ser Kenny Pavey, slår en väl avvägd boll, som Kenny närmst springer in i mål. 2-1.
ÖSK försöker resa sig men orkar/klarar inte att få ihop ett samlat spel som kan ge några klara chanser. AIK har framförallt ett par farliga hörnor från vänster, även nu lagda av Tjerna. Walid Atta är t ex mycket nära sitt första allsvenska mål. Men det skulle inte bli några fler mål. Ja, ett blev det faktiskt, dock bortdömt för offside. Och visst, CH Jagne stod offsidetill vänster vid det bortre hörnet av straffområdet, men bollen kom aldrig dit, då en Patrik Anttonen bröt bollbanan med huvudet och styrde in bollen vid främre stolpen! Då hade domaren redan blåst!
Det var inte det enda lite märkliga eller förhastade domslutet denna kväll. Även linjedomarna hade en något nyckfull afton. Fast det drabbade de bägge lagen i ungefär samma grad i alla fall.
Tidvis såg det riktigt bra ut spelmässigt i den här matchen, men i några lite längre perioder föll vi tillbaka i det alltför orörliga spel som vi dragits med rätt ofta detta år. Men det blev ändå inte så krampaktigt, som det ibland sett ut i tidigare matcher.
En lättnad var att vi i alla fall lyckades vända ett underläge till seger, vilket jag inte kan minnas att vi gjort tidigare denna säsong.
Publiksiffran 7420 personer var väl inte någon höjdare.
Rikard Norling var lättad och smått skämtsam vid presskonferensen. På frågan pm varför hde bytt in Anchèn, som ju har varslats om hans kontrakt inte förlängs, sade Norling att så är det, men han är fortfarande AIK:s spelare och beslutet är ju inte genomfört ännu utan det kan bli diskussioner om en ev fortsättning.
Efter matchen träffade jag Arash Talebinejad, som snart ska spela allsvenskt kval med BP. Han såg glad ut, gratulerade till segern och till det offensiva spelet.
Lycka till i kvalet, Arash!
Bappe
Resten av halvleken blev sen mest en svartgul jakt på en kvittering. Vi skapade några hyfsade möjligheter, främst på inlägg mot mål, men spelarna som försökte få in bollen var hela tiden någon decimeter ifrån att nå fram. Det var bara efter 34 minuter, när Miran Burgic sköt, som kvitteringen kändes riktigt nära. Bollen gick dock i stolpen och ut. Marginalerna var inte på AIK:s sida.
I stället skulle ÖSK, några minuter före pausen, vara skrämmande nära en utökad ledning efter först ett friläge, som Maanoja räddade med en fin parad och direkt efter gjorde likadant på returen. Bollen var då på väg in men Nisse Johansson fläkte sig och luyckades på mållimjen få tårna på bollen, som via stolpen gick ut och slogs bort av försvaret. Mycket nära 0-2 var det.
Den andra halvleken skulle i stort sett bli en lång AIK-press, som inleddes direkt med att Tjerna, nästan nere vid ÖSK:s kortlinje, slår en boll snett inåt till Burgic som skjuter direkt och får se bollen gå via stolpen ut mot sidlinjen. Väldigt nära var det. Kvitteringen skull dröja ytterligare 8-9 minuter, då Tjerna slog en bra hörna från vänster, som hamnar hos Ivan Obolo, som med huvudet styr in den i bortre nätgaveln, 1-1
Drygt fyra minuter senare kommer det efterlängtade ledningsmålet. Markus Jonsson löper upp längs högerkanten får en smörpassning från Obolo, ser Kenny Pavey, slår en väl avvägd boll, som Kenny närmst springer in i mål. 2-1.
ÖSK försöker resa sig men orkar/klarar inte att få ihop ett samlat spel som kan ge några klara chanser. AIK har framförallt ett par farliga hörnor från vänster, även nu lagda av Tjerna. Walid Atta är t ex mycket nära sitt första allsvenska mål. Men det skulle inte bli några fler mål. Ja, ett blev det faktiskt, dock bortdömt för offside. Och visst, CH Jagne stod offsidetill vänster vid det bortre hörnet av straffområdet, men bollen kom aldrig dit, då en Patrik Anttonen bröt bollbanan med huvudet och styrde in bollen vid främre stolpen! Då hade domaren redan blåst!
Det var inte det enda lite märkliga eller förhastade domslutet denna kväll. Även linjedomarna hade en något nyckfull afton. Fast det drabbade de bägge lagen i ungefär samma grad i alla fall.
Tidvis såg det riktigt bra ut spelmässigt i den här matchen, men i några lite längre perioder föll vi tillbaka i det alltför orörliga spel som vi dragits med rätt ofta detta år. Men det blev ändå inte så krampaktigt, som det ibland sett ut i tidigare matcher.
En lättnad var att vi i alla fall lyckades vända ett underläge till seger, vilket jag inte kan minnas att vi gjort tidigare denna säsong.
Publiksiffran 7420 personer var väl inte någon höjdare.
Rikard Norling var lättad och smått skämtsam vid presskonferensen. På frågan pm varför hde bytt in Anchèn, som ju har varslats om hans kontrakt inte förlängs, sade Norling att så är det, men han är fortfarande AIK:s spelare och beslutet är ju inte genomfört ännu utan det kan bli diskussioner om en ev fortsättning.
Efter matchen träffade jag Arash Talebinejad, som snart ska spela allsvenskt kval med BP. Han såg glad ut, gratulerade till segern och till det offensiva spelet.
Lycka till i kvalet, Arash!
Bappe
AIK vände mot Tallen
AIK slog överraskande Tallen med 22-20 i division två östsvenska södra. Efter en tam inledning vände man matchen i andra halvlek och gav Tallen lagets första förlust.
AIK-Tallen 22–20 (10–13)
AIK: Sofia Mattsson 6, Åsa Berndtsson 3, Sofia Thörewik 3, Ida Sarström 2, Elin Economen-Olsson 2, Jeanette Dagson 1, Emelie Ahlin-Andersson 1, Hanne Marie Pedersen 1, Mari Sveen 1, Lisa Selberg 1, Carolin Maaninka 1.
Tallen: Li Ekroth 7, Fanny Biehl 4, Jessica Lindau 4, Susanne Svalner 3, Inke Thors 2.
Domare: Bo Christoffersson och Roger Göransson.
AIK kom närmast från en förlust mot Örebro med 36–19 och Tallen från en seger mot tippade serieettan RP från Linköping med 24–18. Så söndagskvällens match i Solnahallen kunde väl bara sluta på ett sätt? Eller…
AIK började matchen tamt men höll ändå jämna steg med Tallen, då motståndarna också slarvade i anfallet och släppte till enkla mål bakåt. Men efter tio minuter började bortalaget dra ifrån och ledde med 8–5. Efter en kvart var ledningen 10–6 och förhandstipsen var på väg att slå in. Men ungefär då, i mitten av första halvlek, hände något med AIK:s försvar. Aggressiviteten, som dittills varit helt frånvarande, började infinna sig. Framför allt var det Sofia Mattssons förtjänst. Hon visade vägen genom att lämna sexmeterslinjen och smälla på motståndarna. Andra följde efter. Och ett lyckat försvar ger oftast också ett bättre anfallsspel. Så resten av halvleken höll AIK tremålsunderläget och halvtidssiffrorna skrevs till 10–13.
Till andra halvlek hade repekten för motståndarna släppt helt och AIK gick från 10–13 till 13–13. AIK hade mer på gång men fyra raka räddningar från Tallens målvakt Kim Boijsen hindrade hemmalaget från att gå ifrån i målprotokollet.
Men AIK släppte inte initiativet på hela halvleken. Tallen kom ifatt vid några tillfällen men aldrig förbi. Svårast hade AIK-försvaret med mångåriga elitseriespelaren Li Ekroth som också blev bästa målskytt i Tallen med sju mål.
AIK kämpade bra hela andra halvlek igenom och mest hände det i anfallsspelet när Sofia Mattsson och Sofia Thörewik var inne samtidigt. Åsa Berndtsson på vänsterkanten kämpade också till sig både tre mål och en straff.
Framhållas måste också målvakten Mie Henriksson som kom in i första halvlek och stod för ett par avgörande räddningar i andra.
AIK:s mål: 7 genombrott/kombinationer, 5 skott, 4 kontringar/snabba uppspel, 2 linje, 2 kant, 2 straffar.
Tallens mål: 10 skott, 4 kontringar/snabba uppspel, 3 genombrott/kombinationer, 3 kant.
Anders Lindén
Micke Hjelmberg efter säsongen
Jag träffar Micke på AIK:s kansli för en avrundande intervju efter en säsong, som avslutades med en match, som skulle kunna ge sluspel om alla resultat stämde i övriga matcher, men också skulle kunna innebära nedflyttning till div 1. Nu blev det varken himmel eller pannkaka.
Avslutningen blev lite av en antiklimax?
- Jaa, men... det känns faktiskt helt okej. Man ska vara medveten om att det med fyra omgångar kvar av serien såg mörkt ut. Då handlade det i fösta hand om att överleva, att hålla sig kvar! I och med segrarna mot först Assyriska och sen bortamatchen mot Degerfors, som var en kniven-på-strupen-match, vi visste att de var obesegrade hemma och låg tvåa i serien, vi gör en fantastiskt bra insats och vinner med 2-1, hade vi allt i egna händer. Det var en fantastiskt skön känsla. Dessutom hade vi då chansen till slutspel, även om vi inte hade det i egna händer utan var beroende av andra resultat.
- Under den avslutande matchen hade vi folk i Västerås, som följde deras match mot Assyriska, liksom på Kanalplan för rapporter från Hammarby - Djurgården. Det var de två matcherna, som kunde påverka vad som skulle hända med oss.
Matchen mot BP. Vi gör en bra första halvlek, skapar något mer än dom, men i slutet av halvleken sätter de ett ledningsmål. Vi i ledningen visste vad det stod i de övriga matcherna och att slutspelschansen var närmast obefintlig, då Västerås ledde med 3-1. I det läget var vi klara för fortsatt spel i J-allsvenskan men samtidgt utanför slutspelet.
- Vi kände detta under den andra halvleken och jag tror att spelarna förstod det, att de kunde läsa av oss. Vi gör några offensiva byten för att förändra matchbilden, men är kanske inte så pushande att de tror att chansen till slutspel finns. Jag tror att det var så.
- Vi höll oss kvar och det är vi jätteglada för. Vi tog oss inte till slutspel och det är alltid tråkigt... men vi spelar i Juniorallsvenskan nästa år.
Vi får då behålla större delen av truppen?
- Ja, flertalet spelare är ju födda -92 och -91 och de blir kvar, i alla fall merparten och sen kommer det in nya i den åldersklassen, kanske till och med 93-or. Däremot så är det en handfull födda -90 i årets trupp och de bör gå vidare, även om de med den nya åldersgränsen skulle kunna fortsätta. Men efter 3, 4 eller 5 års juniorspel, menar vi att de bör gå vidare till seniorfotboll för att få bästa möjliga utveckling.
- Så nästa år har vi en trupp födda -91, -92 och troligen några -93. Det blir en ung och spännande trupp.
- Eftersom majoriteten av årets trupp kommer att finnas kvar har vi en bra grund att bygga på.
Vad kommer den höjda åldersgränsen (19 i st f 18 år) att innebära?
- Det är svårt. Jag kan tänka mig att lag med en mindre ungdomsverksamhet behåller 19-åringarna, nu när det går... men det vet man ju inte.
- Ur talangutvecklingssynpunkt tycker jag att det är synd med den ändring man gjort. Det betyder att man behåller spelare i juniorfotbollen, som borde kunnat utvecklas i seniorspel, fast kanske i andra klubbar. Vi vill och försöker ju se: var mår den enskilde spelaren bäst av att spela? Och jag är personligen övertygad om att är man 19 år och har ingått i AIK:s juniorverksamhet i tre eller t o m fyra år, så ska man få nya utmaningar, då ska man in i seniorvärlden.
Fast vi har väl också en större bas att hitta spelare bland?
- Jo, visst är det så. Och det kan naturligtvis innebära att det sett till resultaten kan bli en liten nackdel i Juniorallsvenskan, men sett till de enskilda spelarnas utvecklingmöjlighet, tycker jag att vår modell är helt rätt.
- Sen fick jag i går veta att man utökar J-allsvenskan (Norra och Södra) till 12 lag i st f 10, vilket jag inte visste, så Assyriska blir alltså kvar i Allsvenskan. Jag tycker att det är en fördel med fyra matcher till i serien. I år började ju serien väldigt sent och slutade tidigt. Säsongen blev väldigt kort och det är synd, men nu blir det alltså bättre.
Är det någon/några i årets trupp du kan se spela i Väsby i fortsättningen?
Ja, det kan jag tänka mig... kanske inte direkt. De kanske behöver börja i t ex en division-2-klubb för att känna och förstå skillnaden i tempo och fysik mellan juniorspel och åldersoberoende seriespel. Titta på Chrille Eriksson, som ju inte var högaktuell för spel iVäsby under våren utan spelade för Sollentuna i div 2, men sen fick och kunde ta chansen i Superettan under hösten. Det är just de matcher han fick i div 2 som nu gör honom konkurrensfähig i Väsby. Hade han varit kvar hos oss i juniorerna hade han fått göra samma resa, fast ett år senare.
- Det som är så fantastiskt kul med Chrille under hösten var att han inte gick in för att göra bra ifrån sig och framförallt inte göra bort sig, utan han gick in och bidrog i och till spelet, han gjorde inte bara sitt defensiva jobb utan skapade något även offensivt.
Årets säsong då. Är det någon eller några spelare, vars utveckling glatt dig speciellt?
- Tittar man på våra yngsta spelare tycker jag att framförallt Nicklas Maripuu och Adam Modin har gjort fantastiska framsteg. Nicklas har ju i stort sett haft en fri roll på mittfältet och också varit vår bäste målskytt! Ändå har han ju p gr a landslagsuppdrag inte spelat alla matcher. Adam har ju spelat mest mittback och gjort det strålande. Annars är det kanske en annan spelare, som har tagit det största steget i sin utveckling och det är Christoffer Orfanidis. En klok, spelskicklig mittfältare, som också har en fantastisk bollbehandling. Han har överraskat mig väldigt positivt och jag tror hans utveckling nästa år blir ännu bättre!
Du låter förhoppningsfull inför den kommande, nya, Juniorallsvenskan.
- Det är jag , jag tror det kan se riktigt bra ut nästa år och jag ser verkligen fram mot att jobba med de här spelarna inför nästa års säsong.
Bappe
Härligt hockeylaget!
Det är skönt med glada nyheter också. Hockeylirarna slog Leksand med 3-2. För mig var det en glad överraskning. Grattis grabbar!
Vi lider med dig Ricard, ta det lugnt och välkommen tillbaka
Redan när jag såg Ricard ligga i smärta och sen varligt ledas ut från planen, misstänkte jag att det kunde vara riktigt illa. Ricard är inte den som känner efter först, blir han liggande, då handlar det om smärta.
Förra säsongen var han borta första halvan, på grund av en långresa, och riktigt ikapp kom han inte sen. Det blev ovanligt lite speltid för hans del.
I höst har det sett annorlunda ut. Ricard har varit bra från början och sedan sett bättre och bättre ut. I gårdagsmatchen mot Warberg var han en av våra mest konstruktiva lirare, tills korsbandet gick av.
Operation väntar och sen upp emot 6 månaders konvalescens. Jag hoppas på ett gott läkkött och ser fram emot att träffa Ricard i Solnahallen, även om han får vara på fel sida om sargen.
Lycka till med operationen och god bättring.
Bappe
Förra säsongen var han borta första halvan, på grund av en långresa, och riktigt ikapp kom han inte sen. Det blev ovanligt lite speltid för hans del.
I höst har det sett annorlunda ut. Ricard har varit bra från början och sedan sett bättre och bättre ut. I gårdagsmatchen mot Warberg var han en av våra mest konstruktiva lirare, tills korsbandet gick av.
Operation väntar och sen upp emot 6 månaders konvalescens. Jag hoppas på ett gott läkkött och ser fram emot att träffa Ricard i Solnahallen, även om han får vara på fel sida om sargen.
Lycka till med operationen och god bättring.
Bappe
Warberg-AIK 3-3, sudden death
Första skottet Warberg, Linus klarar lätt.
MC tappar bolli farligt läge. Vi reder upp det.
Linus räddar skott från Canestam.
4.45 MC frispelas, men missar lyftningen över Sjögren.
5.00 Matchenslut 3-3
Warberg-AIK, tredje perioden, 3-3 (1-2)
Jihdeb missnöjd med spelet i den andra perioden, framförallt sitt eget! Han har ovanligt nog missat ett par frilägen. Han anbefaller skärpning, samtidigt menar han att Warberg spelar bättre nu än i EC.
Går vi ner på två femmor i tredje? Beror kanske på om Norman kan fortsätta matchen,
Skott andra perioden Warberg 5, AIK 14!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
2-2 Karl-Johan Nilsson efter Koffes lysande förspel i periodens inledning.
Norman lindad och inget mer spel i dag.
Lysande inspel av Karl-Johan till Jihde, Sjögren gör en sanslös fotparad.
Edgar nära mål, men Sjögren där igen!
Vi kör två femmor. Domarna släpper det mesta.
c:a10, 2-3. Jihde!
11.55 Nära AIK-måligen.
13.00 Warbergsskott men Linus räddar.
13.50 3-3, Jimmy Persson när våra backar går isär.
5 minuter kvar
15.50 Ny jätterädning av Sjögren vid Kim Nilssons friläge. Kim gör allt rätt, men Sjögren också!
17.14 Fischer fälls på väg framåt.Frislaget resultatlöst.
Trippelräddning av Sjögren.
Matchen slut. 3-3. 5 minuter sudden väntar.
Warberg - AIK, andra perioden, 2-1 (1-O)
1.10 Linus bra rädddning på farligt Warbergasskott.
2.50 bra spel Wiinamäki-Norman, skottet täcks.
4+ Friläge igen Jihde Sjögren ner och täcker.
6+ Vår tredjjefemmaskapar ett par heta chanser bl a en boll i stolpen(?)
Lugnare tempo, vi förrsöker spela mer systematiskt.
8+ Bra skott, Sjögren räddar.
9.30 slarvig pass Myran, men vi reder ut det.
Klart lugnare period jämfört med första, litet svartgult övertag, men ont om farliga.
Edgar bra fram men blir fasthållen, 2 min för Warbergs Joakim Andersson.
Fischer skjyter, men Sjögren tippar, möjligen via ribban, ut.
Skott Fischer räddas av Warbergsklubba, lång boll till esam Carnestam, 2-1 i spel 4-5. Vi hade ingen hemma, Linus chanslös.
Jihde nära kvittering, bollen studsar upp och nero slås ut.
13+ AIK fulltaligt och Warberg nära nytt kontringsmål.
Norman får smäll i duell. Knät? Hjälps av banan. Ser inte bra ut, han har rejält ont. Ses över. Stort skottövertag AIK. Sjögren har varit riktigt bra.
Djurling friläge, bra skott, men Sjögren klarar.
Warberg gör enda målet i perioden, som annars varit AIK;s spel- och chansmässigt.
Innebandy Warberg-AIK, 1-1 efter första perioden
Ulf Hallstesson ser fram emot kvällens match. Viktigt attanvända energin mot världensbästa kontringslag, Tre av Warbergs bästa spelar inte. Bl a Magnus Svensson,
Linus Blomqvist står i mål. Ron Sjöblom åter på backposition.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Tidigt skott Warberg, Linus klarar.
3´nytt farligt Warbergskott igen. Linus tipparbollen över.
AIK lite avvaktande, Warberg går på tidigt ledningsmål.
Vår tredjefemma börjar bra.
6.01 0-1. Koffe Kranberg från halvdistans.
6.49. Jihde missar sololäge.
8+ dubbelchans Warberg, Linus räddar igen.
9.16 Myran utvisad 2 min efter grym tackling.
AIK nära mål i spel 4-5, Warberg vänder och sätter 1-1 efter knappt 11 minuter.
13.00 Nytt skott Jihde, Sjögren klarar bra.
14.30 skott Warberg, Linus tar bra.
Bra backspel Schmidt i nästan sololäge för Warberg.
Vi slarvar lite med sista passen emellanåt.
Norman skott över drygt 18 min.
18.45 jättechans MC, slag på klubban utah reaktion från domarna, skottet utanför.
Första perioden slut 1-1
Snabb, tuff förstaaperiod. Bägge lagen vänder spelet snabbt, hinner inte alltid med själva.
Slut på en bra helg
Det har blivit måndag, om än knappt. Helgen har varit bra. Segern på Råsunda, efter alla kryss och förluster, var skön.
Herrlaget i handboll vann. Damerna fick en vinst och en förlust i sina olika serier.
Innebandyn spelar inte förrän i morgon - borta mot Warberg. Warberg måste vara otroligt revanschsugna efter fyra raka förluster i dels Europacupen och sen borta mot Balrog i SSL.
Väsby förlorade klart borta mot Örgryte, 0-3. Inte ens Thorsten gjorde mål.
Välkommen tillbaks till Allsvenskan, ÖIS!
Kevin Walker håller på att bli säsongens utropstecken. Hans ökande speltid har uppenbart betytt mycket för hans självförtroende. Att han sen lägger riktigt bra frisparkar och hörnor är självklart ett stort bonus. Pierre Bengtsson , Kevin och Gabbe Özkan håller i Allsvenskan och har rimligen inte utvecklats färdigt ännu. Framtiden känns närmare och hoppfull.
Lycka till i Varberg i morg... nej i kväll, innebandygrabbar!
Bappe
Herrlaget i handboll vann. Damerna fick en vinst och en förlust i sina olika serier.
Innebandyn spelar inte förrän i morgon - borta mot Warberg. Warberg måste vara otroligt revanschsugna efter fyra raka förluster i dels Europacupen och sen borta mot Balrog i SSL.
Väsby förlorade klart borta mot Örgryte, 0-3. Inte ens Thorsten gjorde mål.
Välkommen tillbaks till Allsvenskan, ÖIS!
Kevin Walker håller på att bli säsongens utropstecken. Hans ökande speltid har uppenbart betytt mycket för hans självförtroende. Att han sen lägger riktigt bra frisparkar och hörnor är självklart ett stort bonus. Pierre Bengtsson , Kevin och Gabbe Özkan håller i Allsvenskan och har rimligen inte utvecklats färdigt ännu. Framtiden känns närmare och hoppfull.
Lycka till i Varberg i morg... nej i kväll, innebandygrabbar!
Bappe
AIK Damhandboll höll jämna steg med Örebro i en halvlek
Örebro-AIK 36–19 (14–12)
AIK: Ida Sarström 5, Elin Economou-Olsson 3, Sofia Mattsson 3, Sofia Törevik 3 (2), Hanne Marie Pedersen 2, Carolin Maaninka 2, Åsa Berntsson 1.
Det blev ordentligt med stryk för AIK:s handbollsdamer i den svåra bortamatchen mot Örebro. Slutresultatet rann i väg till 19–36 efter 12–14 i halvtid.
Det kan synas som ett stort misslyckande att få stryk med 17 mål mot en seriekollega men tränare Erik Hammarberg vill tona ner kritiken. Han pekar i stället på den första halvleken där AIK-tjejerna höll jämna steg med Örebro, som har en uttalad målsättning att gå upp ett steg i seriesystemet. Ja, AIK ledde till och med med 10–8 innan Örebro tog över matchen.
–Det är de sista 20 minuterna i första halvlek som vi tar med oss till kommande matcher, säger Erik Hammarberg.
Annars började matchen inte så bra för AIK:s vidkommande.Det var ett väldigt högt tempo de första fem minuterna vilket bäst behärskades av Örebro och hemmalaget ledde också med 7–2 efter 10 minuter.
Men sedan kom AIK-tjejerna in i matchen och med ett aggressivt försvar och lugnt och metodiskt anfallsspel så gick man ifatt och förbi. Mot slutet av halvleken tog dock Örebro tillbaka initiativet och gick till halvtidsvila med en tvåmålsledning.
I andra halvlek hackade AIK-motorn ordentligt och Örebro fick många enkla mål till följd av att AIK-tjejerna tappade bollen i anfall. Örebro spelade hela matchen ett utgrupperat försvarsspel som AIK:s till vissa delar nykomponerade lag fick allt större problem med ju längre matchen led.
Men, som sagt, för framtiden såg första halvlek lovande ut. Inte minst för att laget till Örebromatchen fått ett antal nya spelare som det inte är så lätt att spela samman på några träningar. Flera av spelarna är dessutom niometersspelare och ska vara spelförande.
Tre av de nya spelarna hade framträdande roller mot Örebro. Ida Sarström från BK Söders nedlagda lag blev bästa målskytt med 5 mål. Hon tillförde också energi och tempo till anfallsspelet. Tvåmålsskyttar blev Carolin Maaninka, också från BK Söder, och Hanne Marie Pedersen från vårt västra broderland. Det bådar gott då AIK/Väntorp/Solna sedan tidigare har goda erfarenheter av norska spelare.
Anders Lindén
Äntligen - Black is back!
Det skulle dröja nästan ett kvartal innan vi fick höra segerjubel vid en allsvensk slutsignal!
Men i dag kom det i en match, där vi, som så ofta detta år, tog en ganska tidig ledning och sen bara kunde hoppas och bita på naglarna.
Matchen började bra och spelet var småtrevligt och hyfsat händelserikt och skulle så förbli i stort sett hela matchen. AIK var det lag som skapade flest halv- och nästan-chanser i nittio minuter och tog också ledningen efter kanppt 10 spelade minuter. Vi fick en frispark långt ut till vänster ungefär i höjd med straffområdesgränsen. Kevin Walker tog frisparken och slog en välavvägd boll, som Ivan Obolo styrde in förbi hoppande försvarare.
Kevin tog de flesta hörnor och frisparkar på den vänstra halvan och gjorde det genomgående på ett härligt sätt. Nästan varje gång hans inlägg kom hettade det till i Norrköpings straffområde. Ändå ska det sägas att, den gamle AIK-bekantingen Kristoffer Arvhage gjorde en stark mittbacksinsats och Obolo förlorade fler kamper mot honom än mot klart större mittbackar i andra lag i tidigare matcher.
Några fler mål skulle halvleken inte bjuda på trots fina försök och flera bra kombinationer på offensiv halva. Gästerna kämpade hårt men just och de svartgula skotten blev oftast lite för höga eller för lösa. Bland annat hade Per Karlsson ett bra skott strax över efter en hörna. Det kanske roligaste ur gnagarsynpunkt var väl annars att vi hade flera riktigt långa anfall, med flera avslut/försök från bägge kanterna. Det är ett slag sen sist.
Mats Rubarth byttes i halvlek ut mot Daniel Mendes. Inte för att Ruben inte skött sig utan för att få två anfallare. Obolo var i den första halvleken ensam på topp med Gabi Özkan strax bakom.
Taktikbytet gav ett viss resultat. I den officiella matchstatistiken hade bägge lagen 6 avslut var i den första halvleken. Siffror som i den andra blev 9-4! Märkligt nog träffade bägge lagen mål i vart 2½:e avslutsförsök!
AIK.s speldominans ökade något i den andra halvleken, delvis beroende på att Norrköping blev alltmer frustrerade och tog lite större risker vid några tillfällen.
Det var bara vid ett tillfälle som det var nära ett bortamål. I den 55:e minuten avslutade Norrköping ett vänsteranfall med ett skott som Tomi Maanoja först halvklarade. Bollen blev liggandes snurrrande på mållinjen kring sin egen axel, men Tomi var först där och tog hand om bollen. Nära var det!
Det skulle dröja tills det var knappt 10 minuter kvar innan det förlösande 2-0-målet kom. Det var en lång djupledspassning ,som Daniel Mendes sprang på och nådde hårsmånen före målvakten. Bollen tappade fart mot målvakten, men tog sig plågsamt långsamt in i mål. Mendes fick en smäll i bröst/revben i den situationen och fick strax efteråt lämna planen.
Det var hans femte mål för säsongen. De flesta har kommit just efter att han bytts in under matchen.
Försvaret spelade genomgående mycket stabilt. Markus Jonsson hade emellanåt lite problem med Kevin Amuneke och var med klart mindre i det offensiva spelet än normalt. Nisse Johansson verkade trivas med att vara tillbaka på sin sedvanliga vänstermittbacksplats.
Gabi Özkan gjorde flera härliga och sevärda dribblingar och passningar, men bytte ju position och fick anpassa spelet därefter. Mittfältet hade en viss dominans under större delen av matchen. Kevin Walker har växt mycket under höstens allsvenska.
Ivan Obolo, ensam "riktig" forward i första halvlek, skapar alltid några farligheter, men är också, främst vid fasta situationer, nere i försvaret och jobbar. Mycket framgångsrikt dessutom!
Rikard Norling, som hyllades av publiken, fick frågor om detta på presskonferensen. Det syntes att han var både glad och rörd, men han konstaterade behärskat men leende att han hoppades att media skulle skriva på samma sätt om detta, som om de klagovisor, som de så gärna tar upp annars.
Hur många tror att Rikards förhoppningar slår in? Nä, inte jag heller.
Två hemmamatcher återstår i årets serie. I kväll var publiksiffran för andra matchen i rad under 10 000. Hoppas att de två sista matcherna ses av fler. Det är långt till nästa års allsvenska!
Bappe
Men i dag kom det i en match, där vi, som så ofta detta år, tog en ganska tidig ledning och sen bara kunde hoppas och bita på naglarna.
Matchen började bra och spelet var småtrevligt och hyfsat händelserikt och skulle så förbli i stort sett hela matchen. AIK var det lag som skapade flest halv- och nästan-chanser i nittio minuter och tog också ledningen efter kanppt 10 spelade minuter. Vi fick en frispark långt ut till vänster ungefär i höjd med straffområdesgränsen. Kevin Walker tog frisparken och slog en välavvägd boll, som Ivan Obolo styrde in förbi hoppande försvarare.
Kevin tog de flesta hörnor och frisparkar på den vänstra halvan och gjorde det genomgående på ett härligt sätt. Nästan varje gång hans inlägg kom hettade det till i Norrköpings straffområde. Ändå ska det sägas att, den gamle AIK-bekantingen Kristoffer Arvhage gjorde en stark mittbacksinsats och Obolo förlorade fler kamper mot honom än mot klart större mittbackar i andra lag i tidigare matcher.
Några fler mål skulle halvleken inte bjuda på trots fina försök och flera bra kombinationer på offensiv halva. Gästerna kämpade hårt men just och de svartgula skotten blev oftast lite för höga eller för lösa. Bland annat hade Per Karlsson ett bra skott strax över efter en hörna. Det kanske roligaste ur gnagarsynpunkt var väl annars att vi hade flera riktigt långa anfall, med flera avslut/försök från bägge kanterna. Det är ett slag sen sist.
Mats Rubarth byttes i halvlek ut mot Daniel Mendes. Inte för att Ruben inte skött sig utan för att få två anfallare. Obolo var i den första halvleken ensam på topp med Gabi Özkan strax bakom.
Taktikbytet gav ett viss resultat. I den officiella matchstatistiken hade bägge lagen 6 avslut var i den första halvleken. Siffror som i den andra blev 9-4! Märkligt nog träffade bägge lagen mål i vart 2½:e avslutsförsök!
AIK.s speldominans ökade något i den andra halvleken, delvis beroende på att Norrköping blev alltmer frustrerade och tog lite större risker vid några tillfällen.
Det var bara vid ett tillfälle som det var nära ett bortamål. I den 55:e minuten avslutade Norrköping ett vänsteranfall med ett skott som Tomi Maanoja först halvklarade. Bollen blev liggandes snurrrande på mållinjen kring sin egen axel, men Tomi var först där och tog hand om bollen. Nära var det!
Det skulle dröja tills det var knappt 10 minuter kvar innan det förlösande 2-0-målet kom. Det var en lång djupledspassning ,som Daniel Mendes sprang på och nådde hårsmånen före målvakten. Bollen tappade fart mot målvakten, men tog sig plågsamt långsamt in i mål. Mendes fick en smäll i bröst/revben i den situationen och fick strax efteråt lämna planen.
Det var hans femte mål för säsongen. De flesta har kommit just efter att han bytts in under matchen.
Försvaret spelade genomgående mycket stabilt. Markus Jonsson hade emellanåt lite problem med Kevin Amuneke och var med klart mindre i det offensiva spelet än normalt. Nisse Johansson verkade trivas med att vara tillbaka på sin sedvanliga vänstermittbacksplats.
Gabi Özkan gjorde flera härliga och sevärda dribblingar och passningar, men bytte ju position och fick anpassa spelet därefter. Mittfältet hade en viss dominans under större delen av matchen. Kevin Walker har växt mycket under höstens allsvenska.
Ivan Obolo, ensam "riktig" forward i första halvlek, skapar alltid några farligheter, men är också, främst vid fasta situationer, nere i försvaret och jobbar. Mycket framgångsrikt dessutom!
Rikard Norling, som hyllades av publiken, fick frågor om detta på presskonferensen. Det syntes att han var både glad och rörd, men han konstaterade behärskat men leende att han hoppades att media skulle skriva på samma sätt om detta, som om de klagovisor, som de så gärna tar upp annars.
Hur många tror att Rikards förhoppningar slår in? Nä, inte jag heller.
Två hemmamatcher återstår i årets serie. I kväll var publiksiffran för andra matchen i rad under 10 000. Hoppas att de två sista matcherna ses av fler. Det är långt till nästa års allsvenska!
Bappe
