Skön kväll, bra spel - och en härlig seger
Denna derbykväll hade lockat över tusen åskådare till Skytteholm. Förutom Djurgårdsklacken gladdes nog publiken stort denna kväll. AIK vann med 2-0 (1-0).
Kanske var det den sköna kvällen och solljuset eller kanske den entusiastiska publiken, men oavsett vad, så gjorde tjejerna den bästa match jag sett dem göra i år. Borta var den tveksamhet och det ibland lite tafatta passningsspel, som då och då syntes under vårmatcherna.
AIK skapade klart fler farligheter än Djurgården och spelet var rörligt och fantasifullt och bollen spelades klart mindre än tidigare bakåt eller i sidled än under våren. DIF verkade överraksade och kanske lite handlingsförlamade tidvis. Det kan bero på att de trodde att det skulle, precis sióm icupen för några veckor sedan, gå att vända matchen. Men icke - även efter det svartgula ledningsmålet i den fjortonde minuten, behöll vi både spel och offensivviljan. De blårandiga (för kvällen helvita) kom aldrig riktigt nära att hota hemmalaget. Det var egentligen bara nära ett bortamål vid två tillfällen, men bägge gångerna stod Sofia Lundgren rätt i målet och lyckades tänja sig uppåt så att bollarna styrdes över ribban.
Djurgårdens målvakt, Nadine Angerer, gjorde förvisso fler dramatiska räddningar än Sofia, men Sofia läser spelet väl och finns på plats redan när skotten kommer. Märkligt att hon inte platsar i landslagstruppen!
Det var lagspelet som gav AIK segern denna kväll. En helgjuten insats, som ram kring de individuella pärlor som visades upp under nittio minuter. Priset till matchens lirare i hemmalaget gick till Louise Fors. Välförtjänt? Javisst, men det kunde man sagt, nästan vem som än fått det!
Anne Mäkinen, t ex. Kanske inte den som märks mest, inte den som gör de publikfriande dragningarna, men vilken kamp- och arbetsvilja hon har - och vilket tryck i skotten!
Lisa deVanna är alltid en kandidat och gjorde naturligtvis ett mål mot slutet av matchen. Hennes plötsliga tempoväxlingar och riktningsförändringar måste vara välkända för motståndarna numera, men något motmedel tycks vara svårt att hitta.
Laura Kalmaris come-back betyder nog mycket för det alltmer stabila spelet. Hon är inte den som syns mest, men uppenbarligen väldigt viktig för laget och en ständig kämpe.
"Pressläktaren" invaderades denna kväll av delar av herrarnas A-trupp. Lee Baxter, målvaktstränare, var där liksom Nicke Bergh, Dulee Johnson, Khari Stephenson, Wallid Atta, CH Jagne och Kevin Walker. Kanske inspirerade de tjejerna lite extra denna kväll. De var både nöjda och imponerade över sina klubbkamrater. I morgon får vi se om de också blev inspirerade.
Resultatet gör att tjejerna nu ligger på fjärde plats i tabellen. En fin prestation. Att förbättra den placeringen torde bli tufft, men inte nödvändigtvis omöjligt, men - framförallt - det finns ingen aledning att tro att vi inte ska kunna försvara den positionen under seriens gång.
Nu har vi, åskådarna alltså, spräckt tusenpersonsvallen. Klarar vi tvåtusenvallen också under hösten? Spelarna förtjänar det - och vi som tittar också!
Bappe Bjuggen
