Bappes svartgula blogg

Det började bra med ett snabbt ledningsmål av Daniel Mendes. Djurgåren verkade lite chockade och deras spel blev lite krampaktigt under nästan hela den första halvleken. Vi hade några hyfsade möjligheter att göra ytterligare något mål, men avsluten fortsätter att stämma märkligt illa. Kanske beror det på att viljan är så stark att den övergår i frustration.

Den andra halvleken blev dessbättre ingen kopia av det förra derbyt. Vi fortsatte med samma varierade och följsamma spel även efter pausen och fick också till några halvchanser. Mendes var bara någon decimeter ifrån ett andra mål, men ettmålsförbannelsen ligger kvar över oss. När så Kenny Pavey får bollen på handen i straffområdet kändes det kört, speciellt som det gav honom ett andra gult kort och därmed utvisning. Det var en tuff kampvilja, som räddade en poäng till slut.

Det roligaste i matchen var nog att kantspelet fungerade på bägge kanterna under matchen och att det inte blev det lästa spel med för många spelare på samma linje i bredd som ofta i tidigare matcher. Ett fall framåt, som vi förhoppningsvis tar med oss till kommande matcher. Likaså känns det ganska skönt att vi klarar byten utan att tappa organisationen, oavsett vilka vi byter in. Hittills har vi använt oss av 21 spelare under de första 7 matcherna. Det är en hög siffra, men säger mer om den bredd vi faktiskt har i truppen och som lär bli en styrka under de matchtäta serieperioderna. Sen kan man ju dessutom hoppas att den tjugoandra, Gabi Özkan, snart är klar för spel!

Nisse Johansson fick pris till matchens lirare. Jag tycker faktiskt att han denna kväll bara var näst bästa mittback i Gnaget! Per Karlsoon var snudd på felfri och gjorde ett par spektakulära brytningar i kritiska lägen.

Kenny Paveys spel som högerback var också ett stort och glädjande utropstecken. Liksom Jorge Anchéns seriedebut. Synd bara att han drog på sig det helt onödiga första gula kortet!

Fortfarande förstår jag inte tanken med att flytta ut Daniel Tjernström på kanten. Vi tappar då det som är hans största styrka: möjligheten att riva, slita och störa motståndarna över hela planen. Han fär inte den tid och den överblick, som han behöver. Dessutom tycker jag att Jorge Ortiz och Dulee Johnson blir en för mycket av samma spelartyp. Det slitochsläpspel som Tjerna behärskar så väl, är inte naturligt för någon av dem.

Som helhet var matchen ett stort steg framåt jämfört med de föregående matcherna. Viljan och förmågan finns. Nu ska väl självförtroendet också komma och känslan att vi kan både föra och vinna matcher. Fast - vi måste ju göra mål, förstås. Stilpoäng syns inte i

serietabellen!

Vid 5 tillfällen (3-2) var insatsen eller passningen mindre lyckad medan det vid 19 tillfällen var bra eller väl godkända insatser. En full´t godkänd insats alltså, även om han hade en viss del i gästernas 1-0-mål, då det blev tydligt hur avigt det är för en klart vänsterfotad spelare att spela högerback.

När vi pratades vid efter matchen både syntes och hördes den besvikelse han kände över de lite onödigt tappade poängen.

- Jaa... jag tycker vi skapar riktigt många chanser och borde nog gjort något eller ett par mål till. Sen slog jag en riktigt ordentlig felpass, som gav dem chansen att göra 1-0 och sätter press på oss. Vi skapar rätt mpnga chanser och sätter i andra halvlek stor press på motståndarna. Vi gör också 1-1 och 2-1 och det känns som vi har riktig kontroll över matchen och har också lägen för att göra 3-1. Sen kvitterar de i stället på en chans från ingenstans. Sen försöker vi igen, men orkar inte riktigt skapa de lägen vi behöver.

- Det kändes ändå som att vi fick upp bollen men vi orkade inte riktigt ge det understöd på mitten som behövdes. Det fanns liksom ingen som kunde vinna andrabollen.

- Jag var pressad och fick använda fel fot, högern, och det blir en felträfff, som går till en av deras spelare i stället och så kontrar dom. Det känns tråkigt för vi spelade bra och skapade många chanser sett över hela matchen.

- Jag har inte sett skottstatistiken, men det kändes som att vi skapade en 6-7 riktigt bra chanser. Pierre (Bengtsson) hade ju ett fantastiskt skott, som lika gärna kunde varit mål, men han har ju ett bra skott. Vi måste utnyttja det mer bara.

- Jo, just nu känns det bra tungt. Vi hade ett så pass bra spel att vi skulle ha vunnit den här matchen. Skapar vi så här mycket chanser i alla matcher, så kommer vi ändå att göra en hel del mål i matcherna framöver. Nu orkade vi väl hålla spelet uppe i åttio minuter, men vi ska kunna behålla det under hela matchen. Så även om det är tungt nu, känns det ändå lovande för den fortsatta serien.

Tack Patrik och lycka till inför en kamp om medaljer.

Bappe

Ett tämligen nytt namn i truppen, men lätt igenkännelig som vänsterbacken Patrik Karlsson.

Att män byter namn , när de gifter sig är inte så ovanligt numera, men att de samtidgt går från yttersta vänstern till yttersta högern, är kanske inte lika vanligt?

- (skratt) Nää, det är väl inte så många som brukar göra det, men... det har fungerat bra både med namnbyte och kantbyte.

Har du spelat på högerkanten tidigare något?

- Högerback har jag nog inte spelat tidigare...(funderar) däremot har jag nog spelat högerytter någon gång under Östertiden, men högerback var nog första gången.

Men det känns bra, eller...?

- Jaa.. det gör det... det svåraste är att ställa om defensivt, man får ju pressa motståndaren åt ett annat håll... man är ju inställd på att trycka dem åt ena kanten och nu blir det åt andra hållet... allt blir tvärtom, men jag tycker det går bättre och bättre.

Ni satsar ju mycket på offensiven och det är alltså lättare?

- Ja, där har jag ju fördelen att kunna gå inåt i banan och lättare kunna använda "rätt" fot.

Så du går inte och tittar snett på Pierrre, som tagit "din" plats?

-  Nej, även om jag i första hand känner mig som en vänsterback, så fungerar det bra på högerkanten också.

Det är ju en styrka för laget att kunna använda er samtidigt, inte minst i offensiven.

- Ja, Pierre är ju en jäkligt duktig spelare och mogen för sin ålder. Han är mycket bra offensivt och har utvecklat det defensiva spelet mycket på ganska kort tid. Så det känns kul och jag hoppas att vi ska kunna fylla på ännu mer med ytterbackarna framöver.

För er måste det kännas tryggt att ha Allsvenskans förmodligen bästa innerbackspar att lita på?

- Ja, Pärtan och Nisse har varit fantastiskt bra... man känner sig trygg, när man går med offensivt... man vet attt det fub´ngerar bra där bakom, så man hinner ta sig tillbaks igen.

Egentligen är det alltså din och Pierres förtjänst att vi börjar göra flera mål?

- Njaa.. sist var det främst Ivans och Anchéns förtjänst. Nu är juockså planerna generellt bättre än tidig vår eller sen höst och det gynnar väl oss med det spel vi har och vill ha. Vi vill ju spela bollen med mycket rörelse bland spelarna och vädret nu är gynnsammare än regn och kyla förstås.

Vi har redan använt många spelare i serien. Har vi Allsvenskans bredaste trupp?

- Jaa.. när vi tränar elva mot elva, så är det helt jämnt mellan lagen, så visst har vi en bred och bra trupp... och det känns väldigt skönt inför hösten!

Som spelare då - är det jobbigt med den konkurrens man har om platserna?

- Njaaä.. det är väl en fördel att kunna ha det så och det triggar ju en själv också... man mäste hela tiden vara på topp, annars får man kanske kliva åt sidan. Det är klart att det kan vara både positivt och negativt, men man får försöka se det positiva - att det är bra för laget.

- Man måste ju ge allt på alla träningar och i alla moment och det höjer i sig kvalitén på träningarna och det syna och känns att det är många hungriga och spelsugna spelare i truppen. Dessutom har vi ju några spelsugna på väg tillbaka från skador, så för laget ser det väldigt lovande ut.

- Vi har också många skickliga spelare, som kan spela på flera olika positioner, så det finns alltid ett antal alternativ för Rikard och Nesjo och det ger också en trygghet i spelet. Dessutom så gör det att har man en liten skavank eller något, så kan man stå över en match utan att det riskerar att förändra eller försämra lagets möjligheter. Det är ju inte alltid så självklart. Det talar också för oss i längden.

- Till och med på målvaktssidan är det tufft. Danne Örlund ör fantastiskt duktig, sen har Nicke Bergh kommit in och släppt in ett mål på fem matcher - och det var på straff!

I morgon är det nystart hemma efter uppehållet. Allt´ ser bra ut i truppen?

- Ja, alla klarade sig helskinnade i Örebro. Alla känns taggade och det ser riktigt br ut inför morgondagen. Vi vill ju alla få visa hemmapubliken hur bra vi faktiskt kan vara!

- Vi hoppas kunna spela samma spel som vi hade i framförallt den första halvleken i Örebro. Det känns som att det lossnat nu. Våren var ju ganska målfattig länge, så det var skönt att göra fyra i en match.

Till sist, hur går det i morgon?

- Jag tror vi vinner, men GAIS är inget dåligt lag, så vi måste se upp bakåt och ändå trycka på offensivt. Så jag tror vi vinner.... komfortabelt..... med.. tre mål...ja, 3-0!

Väsby har hittills inlett matcherna hemma med högt tryck från början, tagit ledningen men sedan blivit passiva efter paus, men ofta kunnat komma tillbaka in i matchen.

Mot Quiding blev mönstret något annorlunda. Visserligen startade Väsby friskt och optimistiskt men någon riktig pressande offensiv blev det inte. Visst, man försökte men gästerna stod upp bra och tog sakta men säkert ett litet grepp om spelet och Väsby fick sedan jaga rätt mycket boll under den första halvleken. Den avgörande faktorn var kanske gästernas målvakt, Tommy Naurin, som matchen igenom gjorde en imponerande insats och agerade med stor pondus. Han gjorde bl a några magnifika räddningar på skott från både Micke Thorstensson och Gabbe Petrovic.

Det såg ut att bli en mållös första halvlek, ovanligt för Väsbys del, när hemmalagets kapten Daniel Johansson trampar på en boll under kontroll och Mattias Gravem, vem annars?, är snabbt där och hugger, tar bollen och Daniel tvingas i ren desoperation fälla Gravem. Solklar frispark, som han själv, snyggt och kraftfullt sätter i mål. Thudde var chanslös på skottet.

Väsby kommer ut revanschsuget efter pausen, inte minst Adde Catióvic och Thorsten är aktiva och giftiga framåt men där finns Naurin!

Efter en knapp timmes spel tvingas Quiding i alla fall fälla Thorsten i straffområdet. Solklar straff. Adde Catovic tar straffen och sätter den lugnt och säkert.

Under resten av matchen försökte bägge lagen, utan att ta några defensiva risker, att få in ett ledningsmål, utan att lyckas. Närmast var nog Quiding 6-7 minuter före slutet, då mål-Thudde kom helt fel på ett inlägg, missade bollen och under publikens samfällda andlöshet lyckades försvaret rensa undan bollen.

Både Obi Etie och Thorsten hade ett par hyfsade chanser i slutminuterna utan att få bollen på eller i mål.

Thorsten och Naurin utsågs av matchvärden till matchens lirare i resp lag. Inte alls oförtjänt.

Quiding var en positiv överraskning och spelade en konstruktiv fotboll med bra tempo och organisation. Kanske är det en Zoran Lukic-effekt.

Zoran verkade både lugn och nöjd efter matchen och laget kan mycket väl ställa till med obehagliga överraskningar under seriens gång.

Martin Mutumba, som skrivit ett tvåårskontrakt med Väsby, tyckte det var roligt att vara tillbaks i svensk fotboll igen. Han har annars haft tre bra år i Finland och utvecklats mycket där, både som spelare och människa.

Peter Motas menade att det varit en ganska svår match. Som back kom han inte med i spelet på det sätt han önskar och brukar. Anfallen blev ofta för koreta för att han skulle hinna upp och kunna delta. Även han verkade något överraskad över Quidings spel, men menade också att Väsby borde satt någon/några av sina chanser.

Bappe

En vacker och logisk siffersvit. Att det inte handlar om herrlaget eller juniorlaget inser de flesta. Alltså måste det vara damerna och det är det också.

Några inledande noteringar:

- seriens delade målkung Lisa deVanna har "bara" gjort ett av de åtta målen

- tjejerna gör lite drygt ett mål för varje hundratal åskådare som kommer till Skyttan! Det kommer herrlaget aldrig att mäkta! Men ett mål per 4000 åskådare, kanske....

- sex målskyttar, ändå har vi också en missad straff

Hur ser spelet ut då? Jo, det finns en klar spelidé och i stort genomför man den målmedvetet och dessutom ofta snyggt och med bra tempo. Vi har också ett antal riktigt sevärda spelare. Visst blir passningsspelet emellanåt så stressat att det kan se nästan småhafsigt ut, men delvis beror det på att man har och vill ha ett rörligt spel.

Viljan och intensiteten är inte lägre än på herrsidan, den största skillnaden är huvudspelet. Nickar är ganska sällsynta i damfotbollen, det handlar mer om huvudtouchar.

AIK har en härlig blandning av spelartyper och åldrar i årets trupp och i varje match finns det faktiskt någon eller några spelare på bänken, som man saknar på planen. Fast, så känns det sen också med dem, som byts ut under matchen!

Fjorton spelare har varit på planen under de två matcherna och det är fyra spelare, som känns speciellt vikitga för spelet och speluppbyggnaden, inte för att de nödvändigtvis är bäst i matcherna, utan för att de har rutin och kyla och styr spelets organisation: Sofia Lundgren, Jessica Juhlin, Anne Mäkinen och Frida Höglund.

Sen finns också de spelare, som kan avgöra en match och göra de där spektakulära sakerna, som publiken älskar: Lisa deVanna, Elsa Ekblom Bak, Emma Lundh och Louise Fors.

Resten då? Bara utfyllnad? Nej, definitivt inte, men under denna veckas två matcher är det den bild man fått av laget. Av övriga spelare har både Katie Gill och Annica Sjölund gjort mål t ex. Men så är det i lagsporter, spelare har eller får olika roller, som också kan skifta under en säsong. Småskador, formsvackor och annat spelar också in. Några spelare har inte varit med itruppen alls under denna vecka och ytterligare ett par har mycket sparsam speltid.

Nästa hemmamatch spelas först den 14 juni. På Skyttan förstås, matchstart 13.00. Kom gärna och se ett sevärt och härligt svartgult lag och hjälp dem att hålla snittet 1 mål/hundratalet åskådare. Vilken målfest om vi blir runt åttahundra på läktaren!

Bappe

Det blev en ganska tung och faktiskt lite onödig förlust i Solnaderbyt mot Vasalund på den kyliga lördagseftermiddagen.

Efter en timmes spel gjorde Vasalund matchens enda mål efter en lång stickare som en Vasalundsforward sprang på. Sebbe Söderberg i AIK-målet sprang utmen hann inte fram utan bollen gick in i mål.

Lite trist var det eftersom det var enda gången vi tappade markeringen.

Det var inte någon riktig höjdarmatch. Det mårktes att det var två ganska jämna lag och dessutom två lag som kan varandra tämligen väl. Spelet blev också därefter med mycket låsta positioner och få överraskande öppningar.

Anfallsspelet gick tungt för hemmalaget, alltså de svartgula, nästan hela matchen. Yunus Unver fick inte mycket utrymme i sin roll som spets. David Gustafsson, som närmast hade en roll mellan mitt och anfall var den som genom sin fysiska styrka skapade mest, även om det mest räckte till halvchanser.

Inte heller Vasalund kunde, förutom vid segermålet, få till några klara målchanser.¨Bägge lagens bästa chanser, förutom målet, kom vid några offensiva frisparkar.

Emil Berger och Nicklas Maripuu hade det tungt inledningsvis på mittfältet. Det var först efter en halvtimmes spel, som de riktigt hittade rytm och positioner i sitt spel, men sedan var det de som låg bakom det mesta av farligheter vi skapade.

Det känns inte som laget ännu hittat sitt spel och tempo, men det finns så många kvliteter i truppen att det rimligtvis ska lösa sig efter ytterligare några matcher. Fast med tanke på ett eventuellt slutspel, får det inte dröja för länge.

Micke Hjelmberg var behärskad men besviken efter matchen och är framförallt bekymrad över de problem vi har med att ta tillvara på de chanser, vi ändå skapar. Han berömde också Sebbe i målet, som fick göra debut i J-laget efter Fredrik Helenius skada i veckan.

Bappe