HBK-AIK 46-

Kommentarerna från 1:a halvlek har inte gått fram. Försöker på nytt.
46+ HBK-skott skyhögt över.
49+ Bra driblingar Ruben, fälls. Frisparken resultatslös.
Lerjéus ofta sitt obegripliga jag.
51+ Bra inlägg Nisse J, trängd Obolo får bollen över
53+ Bra samarbete Markus J o Pavey, men trångt ohalt överallt,
55+ Snyggt AIK-anfall till avslutet, då halkanställer till det.
58+ Markus J försöker få hörna, blir inkast. Gabi Ö får sen skottchans men halkar till.

HBK-AIK - halvtid

Knappt bollövertag HBK, främst i defensivt läge. AIK:s passningsspel imponerar trots underlaget, Planen väldigt blöt och tung fläckvis.
Obolo blir för ensam på topp. Behövs ytterligare en forward.
Tjerna, Pärtan och Markus Jonsson bäst första 45. Nisse överraskar positivt som vänsterback. Ortiz och Pavey gjort några bra saker, men försvinner tidvis.
Bägge lagen vill ochförsöker spela, men har underlaget emot sig.

HBK-AIK

Testar att kommentera löpande från tv-sändningen från Halmstad.Ungefär varje kvart  eller när något särskilt händer. Enligt den laguppställningsom meddelats går Nisse Johansson in till vänster i backlinjen i st för Pierre Bengtsson!
CH Jagne utanför truppen.

Klar seger i Umeå!

5-1 slog de svartgula Dalen med. Jihde och Djurling visade återigen fin poängform. Det verkar som om vi är på gång på allvar nu. Det kan behövas med tanke på Europacupen nu i veckan.
Jag har fått olika uppgifter från kvällens match, när det gäller den 5-minutersutvisning vi åkte på (utan att släppa in något mål). Både Koffe Kranberg och Ricard Norman har uppgivits, men enligt Innebandy.se var det Norman. Inte särskilt vanligt!
Vi missade uppenbarligen en straff också, men vem som missade har jag inte sett någon uppgift på. Straffläggning är inte alls lika avgörande som i fotboll, men naturligtvis ska man inte missa en utom i undantagsfall. Så är det inte.

Ser fram emot Europacupen i veckan, hoppas kunna se det mesta som visas på TV!

Vad har hänt under veckan?

Oavgjort mot Gefle på Råsunda, förlust för Väsby, innebandyn vann i Umeå, fast först i "sudden", men då tog det bara 14 sekunder. Fast handbollen vann i seriepremiären! 33-24 mot Nacka. Själv var jag borta och kunde inte se den tidiga matchen, men jag har hört att det inte var någon riktigt bra match ens från AIK:s sida, trots segermarginalen. Ett till stora delar ungt lag, men det är alltid viktigt att vinna en premiär. Deras matcher ligger antingen sent vardagskvällar (kl 21.00) eller vid 11 eller 12 söndagar. Matchlista kommer på bloggen.

Sen är det värt att notera att AIK:s Boulesektionen nu finns och har en premiärträff i Rålambshovsparken i morgon. Om nu inte ovädret tar över!

Förändring på gång!

Nej, det handlar inte om rykten kring AIK Fotboll, dess trupp eller ledare. Det handlar om den här bloggen. Nu har jag i några år försökt hålla liv i tre olika AIK-bloggar, men nu gör jag det enklare för mig och mina läsare. Fortsättningsvis kommer alla sporterna och lagen att återfinnas på denna adress!

Så framöver kommer ni att hitta intervjuer, krönikor och synpunkter om tre sporter och ett antal lag. Hoppas ni ska komma att gilla det!

Bappe

Väsbyförlust mot Sirius

Sirius räddade med stor sannolikhet en fortsatt plats i Superettan genom att vinna kvällens match på Vilundavallen med 2-1 (1-0).
Det var annars en match, där Väsby hade något fler klara chanser, men där Sirius klarade pressen bra och tog tre viktiga poäng.
Matchen bestod mer av kamp och vilja än skönspel. Dessutom verkade spelarna ha problem på det synbart ganska sliriga underlaget.

Det var den gamle AIK-bekantingen Ante Eriksson som gjorde det enda målet i den första halvleken. Tre minuter in i den andra halvleken kvitterade Väsby. Vem som gjorde det? Thorsten, förstås, dvs Mikael Thorstensson. Resultatet kändes tämligen rättvist. Ante Eriksson gick av efter en dryg timmes spel p gr a problem med baksidan på en låret. Han har haft problem med det i bägge låren under säsongen. In kom i stället en annan exAIK-are, Danile Hoch. Och det var också han som skulle göra matchens sista mål efter drygt 80 minuter.

Det var som sagt inget stort spel denna kyliga och småregniga kväll. Priset till matchens lirare gick till Thorsten i hemmalaget och till Mani Tourang i Sirius. Mani, också en "gammal" svartgul spelare var riktigt bra och aktiv hela matchen och förtjänade priset. I Väsby måste Martin Mutumba varit en svår konkurrent. Han spelade mycket bra och skärpt tills han mot slutet fick byta efter en tuff tackling.

Av de totalt 25 aktörerna i matchen var det 11 som har ett AIK-förflutet. Flertalet av dem skulle inte kännas fel att ha i truppen nu heller!
Elvan: Nicke Westberg - Peter Motas, Mani Tourang, Gabbe Petrovic, Pierre Gallo - Ante Eriksson, Viktor Lundberg, Adde Catovic, Martin Mutumba - Thorsten, Daniel Hoch.
Försvaret ser kanske inte helt kassaskåpssäkert ut, men det skulle säkert ge ett offensivt tryck. Hade Väsby bytt in Sotte Papagiannopoulos och Chrille Eriksson hade det stärkt den fiktiva defensiven!

Hemmapubliken var självklart besviken efter den lite snöpliga förlusten men de 435 åskådarna kan säkert bli några till om vädergudarna sköter sig i de två kvarvarande hemmamatcherna.

Derbyt var länge en fröjd - sen gick det fel

Det började bra med ett snabbt ledningsmål av Daniel Mendes. Djurgåren verkade lite chockade och deras spel blev lite krampaktigt under nästan hela den första halvleken. Vi hade några hyfsade möjligheter att göra ytterligare något mål, men avsluten fortsätter att stämma märkligt illa. Kanske beror det på att viljan är så stark att den övergår i frustration.

 

Den andra halvleken blev dessbättre ingen kopia av det förra derbyt. Vi fortsatte med samma varierade och följsamma spel även efter pausen och fick också till några halvchanser. Mendes var bara någon decimeter ifrån ett andra mål, men ettmålsförbannelsen ligger kvar över oss. När så Kenny Pavey får bollen på handen i straffområdet kändes det kört, speciellt som det gav honom ett andra gult kort och därmed utvisning. Det var en tuff kampvilja, som räddade en poäng till slut.

 

Det roligaste i matchen var nog att kantspelet fungerade på bägge kanterna under matchen och att det inte blev det lästa spel med för många spelare på samma linje i bredd som ofta i tidigare matcher. Ett fall framåt, som vi förhoppningsvis tar med oss till kommande matcher. Likaså känns det ganska skönt att vi klarar byten utan att tappa organisationen, oavsett vilka vi byter in. Hittills har vi använt oss av 21 spelare under de första 7 matcherna. Det är en hög siffra, men säger mer om den bredd vi faktiskt har i truppen och som lär bli en styrka under de matchtäta serieperioderna. Sen kan man ju dessutom hoppas att den tjugoandra, Gabi Özkan, snart är klar för spel!

 

Nisse Johansson fick pris till matchens lirare. Jag tycker faktiskt att han denna kväll bara var näst bästa mittback i Gnaget! Per Karlsoon var snudd på felfri och gjorde ett par spektakulära brytningar i kritiska lägen.

Kenny Paveys spel som högerback var också ett stort och glädjande utropstecken. Liksom Jorge Anchéns seriedebut. Synd bara att han drog på sig det helt onödiga första gula kortet!

Fortfarande förstår jag inte tanken med att flytta ut Daniel Tjernström på kanten. Vi tappar då det som är hans största styrka: möjligheten att riva, slita och störa motståndarna över hela planen. Han fär inte den tid och den överblick, som han behöver. Dessutom tycker jag att Jorge Ortiz och Dulee Johnson blir en för mycket av samma spelartyp. Det slitochsläpspel som Tjerna behärskar så väl, är inte naturligt för någon av dem.

 

Som helhet var matchen ett stort steg framåt jämfört med de föregående matcherna. Viljan och förmågan finns. Nu ska väl självförtroendet också komma och känslan att vi kan både föra och vinna matcher. Fast - vi måste ju göra mål, förstås. Stilpoäng syns inte i

serietabellen!


Damerna slog Linköping i en härlig match!



Linköping kom som serietvåa till Skytteholm, två poäng efter Umeå men med en match mindre spelad.
Efter matchen var de fortfarande tvåa i  serien och troligen spelade de svartgula hem guldet till Umeå.

Det syntes att Linköping är ett topplag. De spelar bra fotboll och håller ett högt tempo. Men det gör AIK också och den här kvällen mer än någonsin!

Linköping ägde mer boll under den första halvleken men hade svårt att skapa chanser och när de lyckades var Sofia lundgren där och tog bollen.
Annars inledde AIK starkt de första 10 minuterna. Lisa deVanna slog efter drygt 10 minuter ett fint inlägg som nickades vidare av två AIK-are men Hedvig Lindahl i Umemålet klarade.
Det skulle dock bli ettt mål i den första halvleken. Efter drygt 27 spelade minuter fick nyblivne landslagsspelaren Lollo Fors bollen 20-talet meter från mål och drog till direkt, ett stenhårt skott som Lindahl var chanslös på och bara kunde se bollen gå in strax under ribban.
Sex minuter senare jobbade Lisa sig fri men bollen gick ett par decimeter utanför stolpen. Efter 41 minuter skapade Linköping ett målläge, men avslutet blev alltför tamt.
Hemmaledning i halvtid och den var inte orättvis.

Den andra halvleken fick en flygande start. Lisa deVanna skapade en ny målchans men bollen rensades ut på planen och hamnade hos Frida Höglund, som slog till från ungefär 30 meter! Klockren och stenhård träff och årets kanske snyggaste mål - 2-0.
Lisa gav inte upp, hon skapade totalt fyra riktiga frilägen under matchen men blev mållös. Nu är å andra sidan Lisa inte bara en målgörare, hon är också suverän på att hålla bollen och när hon inte hittar egna skottlägen serva medspelarna.
Efter en knapp timmes spel var Lisa nära. Målvakten lyckades tippa undan bollen men inte bättre än att Emma Lundh kunde få bollen över mållinjen. Några fler hemmamål skulle det inte bli, även om LIsa var nära ytterligare en gång.
Det kändes som om vi hade matchen under full kontroll, i alla fall tills det var en 10-12 minuter kvar av ordinarie speltid. Då började det synas att det fanns många trötta svartgula ben på planen. Vi gjorde våra tre byten men det såg tungt ut.
Med mindre än åtta minuter kvar av matchen kom så en reducering för gästerna. och sedan, med mindre än två minuter kvar av ordinarie tid ännu en reducering. 3-0 hade blivit 3-2 och det kändes lite oroligt. Två minuters tillägg räckte inte. AIK kämpade med en otrolig frenesi trots tröttheten och matchen slutade fullt rättvist 3-2.
1195 åskådare på Skytttan njöt av tre poäng och årets kanske hittills bästa AIK-spel! För att inte tala om två suveräna praktmål!

Hela laget gjorde en lysande insats matchen igenom. Åttio minuters läckert spel följt av tolv minuters helhjärtad kamp. Grattis tjejer!

AIK:s damlag är ett riktigt bra lag och har dessutom några spektakulära spelare, som ger laget en extra spets.
Vi ligger fortfarande fyra i serien men bara en poäng efter trean LdB Malmö. Kanske kan vi avancera en placering men sämre än fyra kan vi inte bli.

Tomi Maanoja såg, som ensam från herrlaget (?) matchen och såg ut att trivas. Fast det var vi många som gjorde!

Bappe Bjuggren

På väg mot 2009...

.. eller hur man nu ska tolka matchen mot IFK Göteborg. Egentligen gäller väl den funderingen för bägge lagen. Göteborg ligger bättre till i serietabellen, men är å andra sidan regerande svenska mästare.

Ingen tode förneka att säsongen så här långt har gett en samre utdelning än vad både vi och Blåvitt förväntat oss.

Söndagens match var väl, spelmässigt, ett litet fall framåt för bägge lagen och jämfört med många andra allsvenska matcher man sett i år, var den en riktigt hygglig kvallitet.

Nu lämnar jag Göteborg och försöker tyda det jag tyckte mig kunna läsa ut i söndagsmatchen.

 

Tomi Maanoja torde ha tagit den röll som förstemålvakt, som han uttryckligen sagt sig sikta på. Han är ung och det syns ibland, när han blir lite för snabb och ivrig i sina reaktioner. Ändå känns han både tryggare och stabilare än våra två övriga allsvenska målvakter under säsongen. Det såg ut som om försvaret i övrigt också har den känslan eftersom de i mycket högre grad tordes lämna över straffområdet till Tomis självklara dominans. Bågge mittbackarna var vid några tillfällen högre upp samtidigt än jag kan minnas från tidigare matcher i år. Det fungerade utmärkt.

 

Det mest överraskande var annars att bägge u21-spelarna, ställdes utanför startelvan. Ja, Pierre Bengtsson satt inte ens på bänken. Å andra sidan har bägge tidigare under året visat att de håller en hög klass och klarar spel på allsvensk toppnivå.

Patrik Bojent fick en nästan katastrofal start i matchen med tre svåra missar/felbedömningar de första 10-12 minuterna. Dessbättre tog han tag i nerverna(?) och spelet och blev stabilare under matchens gång. Pierre Bengtsson känns ändå som ett säkrare och mer utvecklingsbart alternativ.

Walid Atta blev väl matchens överraskning och trots Kenny Paveys insats och kampvilja, var Walid för mig planens gigant i denna match. Stark i brytningarna, bar passningar och en teknik och elegans, som få mittbackar har. Sen kan jag ändå tycka att honom borde vi använda på det defensiva mittfältet i stället! Det borde ge honom fler tillfällen att använda också sin konstruktiva talang och sida.2009, kanske?

Kul att se Markus Jonsson tillbaks på allvar, nästan i den form han var före den olyckssaliga Sydamerikaturnén med blågult.

 

Det gjorde ont, när Bojam Djordjic fick bryta matchen efter en kvart och änu värre när man fick veta hur illa det var. Avsliten hälsena! Välkommen tillbaka nästa år Bojan, men ta det försiktigt under konvalescensen.

Pavey utsågs till matchens lirare och med hans energi coh kampvilja, känns det aldrig helt fel.

Mats Rubarth var pigg och spelsugen under den första halvlekn, lite för ivrig ibland. Man undrar om detta inte blir sista säsongen i allsvemskan för honom, liksom kanske för hans gamla vapenbroder från Örebrotiden, Daniel Tjernström. Fast kanske kan en lång mörk vinter få dem att längta till Råsunda framåt senvintern.

Kevin Walker får mer och mer speltid och gör det bra. Även han blir ibland lite för ivrig och gör en och annan väl snabb bedömning. Men visst är det en kvalitetsspelare på gång.

Vi var många som gladdes över Gabi Özkans återkomst. Han bjöd också på både tempo, spelglädje och förmåga. Hoppas nu bara att hans tunga skadeperiod är över för gott!

 

Ivan Obolo och Miran Burgic på topp. Ja, i en kvart alltså. Efter Bojans skada fick Obolo gå ner på mittfältet igen och gjorde det, som vanligt, bra. Jag tycker det är tveksamt om vi, denna säsong, har råd att ha honom på topp. Det finns inte riktigt någon annan med samma totala överblick som Obolo, vilket höjer vårt mittfält en nivå, när han dra tillbaka.

Miran Burgic har inte turen med sig vid avsluten, men börjar alltmer likna Miran före skadan och nästa år bör ta en gjuten plats i startelvan.

CH Jagne är snabb och svårbevakad. Ibland lite för snabb både för sig själv och medspelare men tiden talar för honom.

Daniel Mendes kom in sista kvarten och hade så när blivit delaktig i ett segermål. Många klagar på Mendes och glömmer att han väl är vår effektivaste målgörare sett till mål per speltid.

 

Det var länge sen vi fram till sista kvarten hade en startelva med bara en spelare från Syd-Amerika, dessutom egentligen den enda utan nordisk anknytning eller lång hemvist.

Om söndagens startelva var ett försök till framtidsscenario eller tillfälligheter vet jag inte, men efter matchen kändes 2009 närmare och mer välkommet än före densamma.

Bappe Bjuggren


Juniorerna slog GIF Sundsvall

Juniorerna slog GIF Sundsvall med 3-0 på tisdagseftermiddagen. En välbehövlig seger som för oss upp på en sjätte plats i tabellen, bara en placering från en slutspelsplats. Och slutspel vill vi ju ha!


Det var Sundsvall som var hetast och mest aggressiva i matchens inledning. Men efter 10-12 minuters spel tog de svartgula över allt mer och det var bara i en tiominutersperiod strax efter mitten av den andra halvleken, som gästerna skulle vara nära ett mål igen.


Det var ingen stor match, men AIK spelade ett bra passningsspel och visade ett konstruktivt tålamod i speluppbyggnaden. Det gjorde att Sundsvallsspelarna fick jaga mycket och de var synbart trötta redan en liten bit in i den andra halvleken.


Vi skapade en hel del bra målchanser men gästernas målvakt var duktig och räddade bland annat en 3-4 frilägen för AIK.

Två av målen gjordes av Nicklas Maripuu som spelade på vänsteryttermitt, vilket är en sanning med modifikation, då han egentligen hade en fri roll och också förekom överallt på planen. Han var riktigt bra, oavsett vilken roll han just då valde.
Andra spelare, som också utmärkte sig speciellet i ett annars homogent lag var bl a försvararna Sebbe Hansen och Adam Modin, som bägge på ett utmärkt sett deltog i det offensiva spelet ganska ofta. Även Christian Patsouras i anfallet gjorde flera utmärkta prestationer och var ett ständigt orosmoln för det allt tröttare Sundsvallsförsvaret.


Daniel Sundgren, tillbaka i juniorlaget igen, kände dessvärre tidigt av en sträckning och fick lämna planen i matchens inledningsskede. Kul att se Danne tillbaka igen dock!


Tränaren Micke Hjelmberg var glad och kanske lite lättad efter matchen:

- Skillnaden i spelet nu mot i våras är väl att vi känns lite mer homogena och har ett större tålamod. Vi hade förväntat oss en matchbild där Sundsvall skulle sjunka ner, spela 4-5-1 eller något sedan och så var det ju inte riktigt. Och det var bra för matchen, vi var lite rädda innan matchen att det skulle se ut som en handbollsmatch, men så blev det ju inte.
- Tack vare deras spel kunde vi skapa jätteytor mellan deras försvar och anfall och sätta dem under hård press.Sebbe Hansen, som gör en fantastiskt bra insats, är ju högerfotad och vi skulle kanske fått ut ännu mer av vårt spelövertag med en vänsterfotad spelare på den positionen. Det är en fundering och ingen kritik.
- På det hela taget gör vi en riktigt bra match, men vi skulle kunnat göra ett par mål till! Sen är det alltid skönt att få hålla nollan. Så här långt in i serien är vi det lag som släppt in i särklass minst mål på hemmaplan.
-Vi har tagit... det är väl 10 poäng på de senaste fyra matcherna och hoppas naturligtvis att trenden ska hålla i sig. Vår nästa match är redan på söndag mot City borta, så det är bara att förbereda sig inför den.

Precis som förra året har spelet svängt lite under seriens första halva, så nu kan vi kanske hoppas på att det blir som förra året: en uppåtgående spelkurva och en vilja som kan bära långt.

Bappe Bjuggren

Elfsborg vann säkert - paniken sprider sig

Elfsborg vann alltså med 2-0 efter ett mycket välorganiserat spel och ett mycket tryggt försvarsspel. Så konstigt är det inte! Det är en lysande prestation att så här långt in i serien bara ha släppt in fem (5) mål. Det är faktiskt en ännu större defensiv prestation än vårt fantastiska facit guldåret 1998.

 

Segern var rättvis, trots vårt större bollinnehav och fler skott på mål. Effektivitet lönar sig mer än panikavslut. OK, panik är kanske att ta i, men tålamodet försvann ju längre matchen led.

 

Elfsborg kunde bara tacka och ta emot.

 

Att delar av publiken ropade oförskämdheter till Ishizaki, efter hans mål, var beklämmande. Vi var många som skämdes då. Ett stort tack till alla de på övriga läktare som gjorde allt för att tysta och överrösta dem!

 

Efter avancemanget 2005 sa Rikard Norling att han avsåg att bygga ett guldlag, men också att det skulle ta tid. Själv trodde han att det skulle dröja till 2009 eller kanske rentav 2010. Nu är vi snart där och några av dem som laget byggdes omkring finns inte kvar. Andra har kommit (och ibland gått!) men bygget är inte klart ännu. Jag tror att det kan finnas spelare, i t ex Väsby, som kan komma till nästa säsong.

 

Det är en väsentlig skillnad mellan Allsvenskan och Superettan, men det är också skillnad på de medspelare man har omkring sig. En bra spelare blir bättre av en lika bra omgivning, men syns kanske inte lika mycket själv då.

 

Norling har nu blivit odugligförklarad, dels av några AIK-fans (!) men också fast mer försåtligt här och var i massmedia. Trist men det ingår i rollen. Själv tycker jag att Rikard Norling i bl a presskonferenser tar på sig ett för stort ansvar för misstag på planen. En tränare kan aldrig ge omedelbara direktiv på planen, även när han försöker, tar det ibland ganska lång tid innan budskapet nått alla spelare. Och - framför allt - motståndarna är fria att ändra sitt spel, så resultatet ändå blir verkningslöst.

 

Det var ingen bra match vi gjorde i söndags, men det gjorde däremot Elfsborg, riktigt bra faktiskt. Det som bekymrar mig mest är ändå att det så ofta hänt i år att vi har spelat en utmärkt och rörlig fotboll under de första 20-25 minuterna, men sen plötsligt tappat allt. Under den tidigare delen av serien, lyckades vi ändå ofta komma tillbaka in i matchen någon gång under den andra halvleken. Men icke längre.

 

Nu gäller det att glömma och i stället för att deppa över den försvunna guldchansen ta oss samman och fixa en UEFA-cupplats. Inte ens det blir lätt, men omöjligt ska det inte vara.

 

Det är inte ens någon tröst att Malmö FF och Djurgården ligger ännu mer pyrt till. Fast hade inte Hammarby legat före oss hade det ändå känts lite bättre!

 

Bappe Bjuggren


oCH, oCH - chansen fanns, men blåste och regnade bort

Det började illa, men så kom en härlig vändning på knappt tio minuter. KFF kvitterade före halvtidspausen och när sen regnet kom, förutom den redan besvärliga blåsten, så försvann poängen ur synhåll.

 

Det var annars en av de få gånger, som man, speciellt under den andra halvleken, var tacksam för att inte vara på arenan! Det kan inte ha varit kul på planen, men att sitta på en läktare denna kväll, måste ha varit en ökande pina.

 

Vi måste kunna stänga en match, sade Rikard Norling efter matchen. Visst, vi har haft problem med det under en större del av säsongen. Mycket ser så bra ut rent spelmässigt och funkar också bra, men det måste finnas tvivel någonstans eftersom vi ofta tappar spelet efter 30-45 minuter i matcherna. Just idag var det väl inte riktigt så. Kalmar hade problem under den första halvleken, som vi, efter sidbytet, fick i än högre grad. Då på grund av det allt värre regnet.

 

Två av Kalmars mål kändes "onödiga". 1-0-målet kom därför att Patrik Bojent vände inår planen i stället för mot sidlinjen - en blindspark som tar på en Elmbroder, som får fram en passning till den annan brorsa.

3-2-målet - ja hur gick det in. En bra och lurigt skruvad frispark, men Nicke Berg var där, men kom inte åt bollen. Åtminstone på TV såg det inte ut som om den wobblade.

 

Allt var inte nattsvart denna kväll, trots allt. Väsby slog Mjällby med 3-0 hemma. Gabbe Petrovic gjorde ett av målen, på frispark, och ett mål gjordes av Jagne! Ja, fast av brorsan (där med!) Alieu.

AIK:s tränartrojka kan ändå känna en viss tillfredsställelse efter matchen. Spelet finns där, även om det ännu inte håller en hel match. Nya spelare får chansen och visar att de hör hemma i A-truppen.

 

Personligen tycker jag att livet utan Dulee såg lovande ut. Variationen i uppspelen blev större och kvickare, när Dulee inte längre fanns tillgänglig. Jag är tveksam till om CH:s bägge mål hade kommit med vår tidigare givna spelmodell. Visst finns det stunder, när man kände saknaden efter Dulee, men snabbare och rörligare anfall, är ändå något jag föredrar.

Det är inte de som lämnat laget jag saknar utan Gabi Özkan! Ja, och denna kväll Pierre Bengtsson. Liksom jag gärna skulle se Yussuf Saleh i ett inhopp. Det jag sett av honom imponerar. Ytterligare en snabb virvelvind, men med ett bra tryck i skotten.

 

Guldet känns avlägset redan i år, inte helt omöjligt, men en längre formsvacka hos alla lag som ligger före oss i tabellen känns inte sannolik.

Ändå - framtiden är vår, men den kommer nog inte förrän tidigast nästa år. Skulle jag ha fel, kommer jag inte att gråta!

Bappe Bjuggren


Matchens profil - Patrik Bojent efter matchen

Patrik var aktivt delaktig i spelet vid totalt 43 tillfällen, dvs han hade bollkänning eller försökte hindra en motståndare. Det var övervikt i första halvleken med 26 tillfällen mot 17 i den andra.

Vid 5 tillfällen (3-2) var insatsen eller passningen mindre lyckad medan det vid 19 tillfällen var bra eller väl godkända insatser. En full´t godkänd insats alltså, även om han hade en viss del i gästernas 1-0-mål, då det blev tydligt hur avigt det är för en klart vänsterfotad spelare att spela högerback.

När vi pratades vid efter matchen både syntes och hördes den besvikelse han kände över de lite onödigt tappade poängen.

 

OK Patrik, sammanfatta dina känslor efter matchen.

- Jaa... jag tycker vi skapar riktigt många chanser och borde nog gjort något eller ett par mål till. Sen slog jag en riktigt ordentlig felpass, som gav dem chansen att göra 1-0 och sätter press på oss. Vi skapar rätt mpnga chanser och sätter i andra halvlek stor press på motståndarna. Vi gör också 1-1 och 2-1 och det känns som vi har riktig kontroll över matchen och har också lägen för att göra 3-1. Sen kvitterar de i stället på en chans från ingenstans. Sen försöker vi igen, men orkar inte riktigt skapa de lägen vi behöver.

- Det kändes ändå som att vi fick upp bollen men vi orkade inte riktigt ge det understöd på mitten som behövdes. Det fanns liksom ingen som kunde vinna andrabollen.

 

Vad hände vid deras ledningsmål?

- Jag var pressad och fick använda fel fot, högern, och det blir en felträfff, som går till en av deras spelare i stället och så kontrar dom. Det känns tråkigt för vi spelade bra och skapade många chanser sett över hela matchen.

- Jag har inte sett skottstatistiken, men det kändes som att vi skapade en 6-7 riktigt bra chanser. Pierre (Bengtsson) hade ju ett fantastiskt skott, som lika gärna kunde varit mål, men han har ju ett bra skott. Vi måste utnyttja det mer bara.

 

Det känns ändå inte alltför tungt?

- Jo, just nu känns det bra tungt. Vi hade ett så pass bra spel att vi skulle ha vunnit den här matchen. Skapar vi så här mycket chanser i alla matcher, så kommer vi ändå att göra en hel del mål i matcherna framöver. Nu orkade vi väl hålla spelet uppe i åttio minuter, men vi ska kunna behålla det under hela matchen. Så även om det är tungt nu, känns det ändå lovande för den fortsatta serien.

 

Tack Patrik och lycka till inför en kamp om medaljer.

Bappe


Matchens profil - Patrik Bojent

Ett tämligen nytt namn i truppen, men lätt igenkännelig som vänsterbacken Patrik Karlsson.

 

Att män byter namn , när de gifter sig är inte så ovanligt numera, men att de samtidgt går från yttersta vänstern till yttersta högern, är kanske inte lika vanligt?

- (skratt) Nää, det är väl inte så många som brukar göra det, men... det har fungerat bra både med namnbyte och kantbyte.

 

Har du spelat på högerkanten tidigare något?

- Högerback har jag nog inte spelat tidigare...(funderar) däremot har jag nog spelat högerytter någon gång under Östertiden, men högerback var nog första gången.

 

Men det känns bra, eller...?

- Jaa.. det gör det... det svåraste är att ställa om defensivt, man får ju pressa motståndaren åt ett annat håll... man är ju inställd på att trycka dem åt ena kanten och nu blir det åt andra hållet... allt blir tvärtom, men jag tycker det går bättre och bättre.

 

Ni satsar ju mycket på offensiven och det är alltså lättare?

- Ja, där har jag ju fördelen att kunna gå inåt i banan och lättare kunna använda "rätt" fot.

 

Så du går inte och tittar snett på Pierrre, som tagit "din" plats?

-  Nej, även om jag i första hand känner mig som en vänsterback, så fungerar det bra på högerkanten också.

 

Det är ju en styrka för laget att kunna använda er samtidigt, inte minst i offensiven.

- Ja, Pierre är ju en jäkligt duktig spelare och mogen för sin ålder. Han är mycket bra offensivt och har utvecklat det defensiva spelet mycket på ganska kort tid. Så det känns kul och jag hoppas att vi ska kunna fylla på ännu mer med ytterbackarna framöver.

 

För er måste det kännas tryggt att ha Allsvenskans förmodligen bästa innerbackspar att lita på?

- Ja, Pärtan och Nisse har varit fantastiskt bra... man känner sig trygg, när man går med offensivt... man vet attt det fub´ngerar bra där bakom, så man hinner ta sig tillbaks igen.

 

Egentligen är det alltså din och Pierres förtjänst att vi börjar göra flera mål?

- Njaa.. sist var det främst Ivans och Anchéns förtjänst. Nu är juockså planerna generellt bättre än tidig vår eller sen höst och det gynnar väl oss med det spel vi har och vill ha. Vi vill ju spela bollen med mycket rörelse bland spelarna och vädret nu är gynnsammare än regn och kyla förstås.

 

Vi har redan använt många spelare i serien. Har vi Allsvenskans bredaste trupp?

- Jaa.. när vi tränar elva mot elva, så är det helt jämnt mellan lagen, så visst har vi en bred och bra trupp... och det känns väldigt skönt inför hösten!

 

Som spelare då - är det jobbigt med den konkurrens man har om platserna?

- Njaaä.. det är väl en fördel att kunna ha det så och det triggar ju en själv också... man mäste hela tiden vara på topp, annars får man kanske kliva åt sidan. Det är klart att det kan vara både positivt och negativt, men man får försöka se det positiva - att det är bra för laget.

- Man måste ju ge allt på alla träningar och i alla moment och det höjer i sig kvalitén på träningarna och det syna och känns att det är många hungriga och spelsugna spelare i truppen. Dessutom har vi ju några spelsugna på väg tillbaka från skador, så för laget ser det väldigt lovande ut.

- Vi har också många skickliga spelare, som kan spela på flera olika positioner, så det finns alltid ett antal alternativ för Rikard och Nesjo och det ger också en trygghet i spelet. Dessutom så gör det att har man en liten skavank eller något, så kan man stå över en match utan att det riskerar att förändra eller försämra lagets möjligheter. Det är ju inte alltid så självklart. Det talar också för oss i längden.

- Till och med på målvaktssidan är det tufft. Danne Örlund ör fantastiskt duktig, sen har Nicke Bergh kommit in och släppt in ett mål på fem matcher - och det var på straff!

 

I morgon är det nystart hemma efter uppehållet. Allt´ ser bra ut i truppen?

- Ja, alla klarade sig helskinnade i Örebro. Alla känns taggade och det ser riktigt br ut inför morgondagen. Vi vill ju alla få visa hemmapubliken hur bra vi faktiskt kan vara!

- Vi hoppas kunna spela samma spel som vi hade i framförallt den första halvleken i Örebro. Det känns som att det lossnat nu. Våren var ju ganska målfattig länge, så det var skönt att göra fyra i en match.

 

Till sist, hur går det i morgon?

- Jag tror vi vinner, men GAIS är inget dåligt lag, så vi måste se upp bakåt och ändå trycka på offensivt. Så jag tror vi vinner.... komfortabelt..... med.. tre mål...ja, 3-0!

 

Bappe

Skön kväll, bra spel - och en härlig seger

Denna derbykväll hade lockat över tusen åskådare till Skytteholm. Förutom Djurgårdsklacken gladdes nog publiken stort denna kväll. AIK vann med 2-0 (1-0).

Kanske var det den sköna kvällen och solljuset eller kanske den entusiastiska publiken, men oavsett vad, så gjorde tjejerna den bästa match jag sett dem göra i år. Borta var den tveksamhet och det ibland lite tafatta passningsspel, som då och då syntes under vårmatcherna.

AIK skapade klart fler farligheter än Djurgården och spelet var rörligt och fantasifullt och bollen spelades klart mindre än tidigare bakåt eller i sidled än under våren. DIF verkade överraksade och kanske lite handlingsförlamade tidvis. Det kan bero på att de trodde att det skulle, precis sióm icupen för några veckor sedan, gå att vända matchen. Men icke - även efter det svartgula ledningsmålet i den fjortonde minuten, behöll vi både spel och offensivviljan. De blårandiga (för kvällen helvita) kom aldrig riktigt nära att hota hemmalaget. Det var egentligen bara nära ett bortamål vid två tillfällen, men bägge gångerna stod Sofia Lundgren rätt i målet och lyckades tänja sig uppåt så att bollarna styrdes över ribban.

Djurgårdens målvakt, Nadine Angerer, gjorde förvisso fler dramatiska räddningar än Sofia, men Sofia läser spelet väl och finns på plats redan när skotten kommer. Märkligt att hon inte platsar i landslagstruppen!

Det var lagspelet som gav AIK segern denna kväll. En helgjuten insats, som ram kring de individuella pärlor som visades upp under nittio minuter. Priset till matchens lirare i hemmalaget gick till Louise Fors. Välförtjänt? Javisst, men det kunde man sagt, nästan vem som än fått det!

Anne Mäkinen, t ex. Kanske inte den som märks mest, inte den som gör de publikfriande dragningarna, men vilken kamp- och arbetsvilja hon har - och vilket tryck i skotten!

Lisa deVanna är alltid en kandidat och gjorde naturligtvis ett mål mot slutet av matchen. Hennes plötsliga tempoväxlingar och riktningsförändringar måste vara välkända för motståndarna numera, men något motmedel tycks vara svårt att hitta.

Laura Kalmaris come-back betyder nog mycket för det alltmer stabila spelet. Hon är inte den som syns mest, men uppenbarligen väldigt viktig för laget och en ständig kämpe.

"Pressläktaren" invaderades denna kväll av delar av herrarnas A-trupp. Lee Baxter, målvaktstränare, var där liksom Nicke Bergh, Dulee Johnson, Khari Stephenson, Wallid Atta, CH Jagne och Kevin Walker. Kanske inspirerade de tjejerna lite extra denna kväll. De var både nöjda och imponerade över sina klubbkamrater. I morgon får vi se om de också blev inspirerade.

Resultatet gör att tjejerna nu ligger på fjärde plats i tabellen. En fin prestation. Att förbättra den placeringen torde bli tufft, men inte nödvändigtvis omöjligt, men - framförallt - det finns ingen aledning att tro att vi inte ska kunna försvara den positionen under seriens gång.

Nu har vi, åskådarna alltså, spräckt tusenpersonsvallen. Klarar vi tvåtusenvallen också under hösten? Spelarna förtjänar det - och vi som tittar också!

Bappe Bjuggen


I skuggan av EM...

.. spelas det ändå fotboll i Sverige! Det är faktiskt bara herrarnas Allsvenska som vilar.

                                                                                                                                                      * * * * * * * * * * * *          

Väsby tappade två poäng mot Jönköping efter, som vanligt, en frisk och aggressiv inledning, som efter ett tidigt ledningsmål, kom av sig och spelet blev tvekande och lite avvaktande. Efter Jönköpings kvittering kom hemmalaget tillbaka in i matchen, men något ytterligare mål blev det inte!
Mikael Thorstensson spelade huvudsakligen på mittfältet och gjorde det bra. Han kom med mer i spelet på den positionen och är en duktig bollvinnare. Huvudanledningen till positionsändringen var dock att CH Jagne var utlånad till Väsby i dennna match. Det var också CH som satte Väsbys mål.
Även Kevin Walker spelade för Väsby och gjore en fullt godkänd insats, trots att han är något ringrostig efeter en lång skadefrånvaro.

Oavgjort var ett ganska rättvist resultat. De bästa spelarna i Väsby var Gabbe Petrovic och Mikael Thorstensson.Nicke Westberg i målet var också utmärkt liksom namnen Wenzel.

Både Thorsten och Gabbe var besvikna efter matchen och menade att äsby borde tagit en trepoängare. De tror dock att laget är på gång . Det är ett ungt lag och många har inte spelat på en så hög nivå som Superettan tidigare. Två tredjedelar av serien återstår och många poäng väntar på att tas!


                                                                                                                                                         * * * * * * * * * * * *

Det görs en del mål av spelare med AIK-bakgrund här och var. Ammar Ahmed och Danne Sundgren t ex. Ammar gjorde tom två mål i en och samma match!
Danne Sundgren m fl juniorer var förresten och såg Väsbys match, liksom hela tränartrojkan! Ja, dessutom var naturligtvis gamle tränaren Olle Nordin där, fast för Jönköpings skull förstås.

Väsby tappade poäng mot Quiding

Väsby har hittills inlett matcherna hemma med högt tryck från början, tagit ledningen men sedan blivit passiva efter paus, men ofta kunnat komma tillbaka in i matchen.

Mot Quiding blev mönstret något annorlunda. Visserligen startade Väsby friskt och optimistiskt men någon riktig pressande offensiv blev det inte. Visst, man försökte men gästerna stod upp bra och tog sakta men säkert ett litet grepp om spelet och Väsby fick sedan jaga rätt mycket boll under den första halvleken. Den avgörande faktorn var kanske gästernas målvakt, Tommy Naurin, som matchen igenom gjorde en imponerande insats och agerade med stor pondus. Han gjorde bl a några magnifika räddningar på skott från både Micke Thorstensson och Gabbe Petrovic.


Det såg ut att bli en mållös första halvlek, ovanligt för Väsbys del, när hemmalagets kapten Daniel Johansson trampar på en boll under kontroll och Mattias Gravem, vem annars?, är snabbt där och hugger, tar bollen och Daniel tvingas i ren desoperation fälla Gravem. Solklar frispark, som han själv, snyggt och kraftfullt sätter i mål. Thudde var chanslös på skottet.


Väsby kommer ut revanschsuget efter pausen, inte minst Adde Catióvic och Thorsten är aktiva och giftiga framåt men där finns Naurin!

Efter en knapp timmes spel tvingas Quiding i alla fall fälla Thorsten i straffområdet. Solklar straff. Adde Catovic tar straffen och sätter den lugnt och säkert.


Under resten av matchen försökte bägge lagen, utan att ta några defensiva risker, att få in ett ledningsmål, utan att lyckas. Närmast var nog Quiding 6-7 minuter före slutet, då mål-Thudde kom helt fel på ett inlägg, missade bollen och under publikens samfällda andlöshet lyckades försvaret rensa undan bollen.

Både Obi Etie och Thorsten hade ett par hyfsade chanser i slutminuterna utan att få bollen på eller i mål.

Thorsten och Naurin utsågs av matchvärden till matchens lirare i resp lag. Inte alls oförtjänt.


Quiding var en positiv överraskning och spelade en konstruktiv fotboll med bra tempo och organisation. Kanske är det en Zoran Lukic-effekt.

Zoran verkade både lugn och nöjd efter matchen och laget kan mycket väl ställa till med obehagliga överraskningar under seriens gång.


Martin Mutumba, som skrivit ett tvåårskontrakt med Väsby, tyckte det var roligt att vara tillbaks i svensk fotboll igen. Han har annars haft tre bra år i Finland och utvecklats mycket där, både som spelare och människa.


Peter Motas menade att det varit en ganska svår match. Som back kom han inte med i spelet på det sätt han önskar och brukar. Anfallen blev ofta för koreta för att han skulle hinna upp och kunna delta. Även han verkade något överraskad över Quidings spel, men menade också att Väsby borde satt någon/några av sina chanser.


Bappe


2 matcher - 4 dagar - 6 poäng - 8 AIK-mål!

En vacker och logisk siffersvit. Att det inte handlar om herrlaget eller juniorlaget inser de flesta. Alltså måste det vara damerna och det är det också.


Några inledande noteringar:

- seriens delade målkung Lisa deVanna har "bara" gjort ett av de åtta målen

- tjejerna gör lite drygt ett mål för varje hundratal åskådare som kommer till Skyttan! Det kommer herrlaget aldrig att mäkta! Men ett mål per 4000 åskådare, kanske....

- sex målskyttar, ändå har vi också en missad straff


Hur ser spelet ut då? Jo, det finns en klar spelidé och i stort genomför man den målmedvetet och dessutom ofta snyggt och med bra tempo. Vi har också ett antal riktigt sevärda spelare. Visst blir passningsspelet emellanåt så stressat att det kan se nästan småhafsigt ut, men delvis beror det på att man har och vill ha ett rörligt spel.

Viljan och intensiteten är inte lägre än på herrsidan, den största skillnaden är huvudspelet. Nickar är ganska sällsynta i damfotbollen, det handlar mer om huvudtouchar.

AIK har en härlig blandning av spelartyper och åldrar i årets trupp och i varje match finns det faktiskt någon eller några spelare på bänken, som man saknar på planen. Fast, så känns det sen också med dem, som byts ut under matchen!


Fjorton spelare har varit på planen under de två matcherna och det är fyra spelare, som känns speciellt vikitga för spelet och speluppbyggnaden, inte för att de nödvändigtvis är bäst i matcherna, utan för att de har rutin och kyla och styr spelets organisation: Sofia Lundgren, Jessica Juhlin, Anne Mäkinen och Frida Höglund.


Sen finns också de spelare, som kan avgöra en match och göra de där spektakulära sakerna, som publiken älskar: Lisa deVanna, Elsa Ekblom Bak, Emma Lundh och Louise Fors.


Resten då? Bara utfyllnad? Nej, definitivt inte, men under denna veckas två matcher är det den bild man fått av laget. Av övriga spelare har både Katie Gill och Annica Sjölund gjort mål t ex. Men så är det i lagsporter, spelare har eller får olika roller, som också kan skifta under en säsong. Småskador, formsvackor och annat spelar också in. Några spelare har inte varit med itruppen alls under denna vecka och ytterligare ett par har mycket sparsam speltid.


Nästa hemmamatch spelas först den 14 juni. På Skyttan förstås, matchstart 13.00. Kom gärna och se ett sevärt och härligt svartgult lag och hjälp dem att hålla snittet 1 mål/hundratalet åskådare. Vilken målfest om vi blir runt åttahundra på läktaren!



Bappe


Juniorerna föll med 0-1 mot Vasalund

Det blev en ganska tung och faktiskt lite onödig förlust i Solnaderbyt mot Vasalund på den kyliga lördagseftermiddagen.


Efter en timmes spel gjorde Vasalund matchens enda mål efter en lång stickare som en Vasalundsforward sprang på. Sebbe Söderberg i AIK-målet sprang utmen hann inte fram utan bollen gick in i mål.

Lite trist var det eftersom det var enda gången vi tappade markeringen.


Det var inte någon riktig höjdarmatch. Det mårktes att det var två ganska jämna lag och dessutom två lag som kan varandra tämligen väl. Spelet blev också därefter med mycket låsta positioner och få överraskande öppningar.

Anfallsspelet gick tungt för hemmalaget, alltså de svartgula, nästan hela matchen. Yunus Unver fick inte mycket utrymme i sin roll som spets. David Gustafsson, som närmast hade en roll mellan mitt och anfall var den som genom sin fysiska styrka skapade mest, även om det mest räckte till halvchanser.

Inte heller Vasalund kunde, förutom vid segermålet, få till några klara målchanser.¨Bägge lagens bästa chanser, förutom målet, kom vid några offensiva frisparkar.


Emil Berger och Nicklas Maripuu hade det tungt inledningsvis på mittfältet. Det var först efter en halvtimmes spel, som de riktigt hittade rytm och positioner i sitt spel, men sedan var det de som låg bakom det mesta av farligheter vi skapade.

Det känns inte som laget ännu hittat sitt spel och tempo, men det finns så många kvliteter i truppen att det rimligtvis ska lösa sig efter ytterligare några matcher. Fast med tanke på ett eventuellt slutspel, får det inte dröja för länge.


Micke Hjelmberg var behärskad men besviken efter matchen och är framförallt bekymrad över de problem vi har med att ta tillvara på de chanser, vi ändå skapar. Han berömde också Sebbe i målet, som fick göra debut i J-laget efter Fredrik Helenius skada i veckan.

Bappe


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0