Fart, rörlighet och kamp - men var var domarna?
Allsvenska toppmatcher kan se väldigt olika ut. Kvällens match kunde innebära att Göteborg gjorde ett ryck i toppen eller att AIK ansöt sig till tätgruppen.
Kanske var speluppehållet i Allsvenskan vad de svartgula behövde. Den ständiga rörelse och den intensitet, som AIK visade upp under den första halvleken har vi inte tidgare lyckats nå upp till annat än i kortare perioder tidigare under säsongen. Men denna sköna julikväll satt spelet nästan som gjutet. Fem skott på mål mot noll för IFK Göteborg, under den första halvleken, säger i sig en del. Att sedan gästerna nästan kommit i fatt vid full tid berodde främst på de två utvisningar som AIK fick.
Daniel Örlund, som gjort sin hittills bästa säsong i svartgult, växte alltmer ut till en räddare i nöden. En briljant straffräddning och flera kvlificerade räddningar i andra kvitteringslägen gjorde Örlund till en av matchens giganter. Många var naturligtvis bra, ingen var dålig denna kväll, men den dominerande gestalten denna kväll var ändå Jorge Ortiz, som, framför allt under matchens första timme, var planens dominant.
Samtidigt ska då också sägas att det var ett taggat hemmalag, där ingen föll ur ramen och alla gav allt under de dryga nittio minuterna
På pressläktaren pratades det annars mest om domarinsatserna eller riättare sagt bristen på domarinsatser. Huvuddomaren och den ena linjemannen tycktes ha en helt egen skala för bedöningar eller möjligen en kod där var 5:e/6:e avblåsning gav ett kort eller annan påföljd. Daniel Örlund fick t ex ett gult kort för att han tog tid på sig innan en utspark medan Kim Christensen, som tidigare tagit en promenad utanför planen och dröjt dubbelt så länge med sin inspark, inte ens fick en tillsägelse!
Visst kan domare ha en dålig dag, precis som spelare, men konsekvens borde ändå finnas.
Slutsignalen kom som en befrielse öfr de nio kvarvarande svartgula spelarna och för de drygt tjugotusen åskådarna. Nja, förresten för det knappa tusentalet göteborgare i publiken hade nog matchen kunnat få fortsätta ännu några minuter. Fast Daniel Örlund hade säkert klarat nollan ändå!
Presskonferensen blev ganska kort och lakonisk. Stefan Rehn konstaterade lugnt att Göteborg kämpade och försökte. Mikael Stahre var av naturliga skäl både mer glad och tacksam. Ingen av dem sade något om domarinsatserna och det var väl klokt.
Bappe
Kanske var speluppehållet i Allsvenskan vad de svartgula behövde. Den ständiga rörelse och den intensitet, som AIK visade upp under den första halvleken har vi inte tidgare lyckats nå upp till annat än i kortare perioder tidigare under säsongen. Men denna sköna julikväll satt spelet nästan som gjutet. Fem skott på mål mot noll för IFK Göteborg, under den första halvleken, säger i sig en del. Att sedan gästerna nästan kommit i fatt vid full tid berodde främst på de två utvisningar som AIK fick.
Daniel Örlund, som gjort sin hittills bästa säsong i svartgult, växte alltmer ut till en räddare i nöden. En briljant straffräddning och flera kvlificerade räddningar i andra kvitteringslägen gjorde Örlund till en av matchens giganter. Många var naturligtvis bra, ingen var dålig denna kväll, men den dominerande gestalten denna kväll var ändå Jorge Ortiz, som, framför allt under matchens första timme, var planens dominant.
Samtidigt ska då också sägas att det var ett taggat hemmalag, där ingen föll ur ramen och alla gav allt under de dryga nittio minuterna
På pressläktaren pratades det annars mest om domarinsatserna eller riättare sagt bristen på domarinsatser. Huvuddomaren och den ena linjemannen tycktes ha en helt egen skala för bedöningar eller möjligen en kod där var 5:e/6:e avblåsning gav ett kort eller annan påföljd. Daniel Örlund fick t ex ett gult kort för att han tog tid på sig innan en utspark medan Kim Christensen, som tidigare tagit en promenad utanför planen och dröjt dubbelt så länge med sin inspark, inte ens fick en tillsägelse!
Visst kan domare ha en dålig dag, precis som spelare, men konsekvens borde ändå finnas.
Slutsignalen kom som en befrielse öfr de nio kvarvarande svartgula spelarna och för de drygt tjugotusen åskådarna. Nja, förresten för det knappa tusentalet göteborgare i publiken hade nog matchen kunnat få fortsätta ännu några minuter. Fast Daniel Örlund hade säkert klarat nollan ändå!
Presskonferensen blev ganska kort och lakonisk. Stefan Rehn konstaterade lugnt att Göteborg kämpade och försökte. Mikael Stahre var av naturliga skäl både mer glad och tacksam. Ingen av dem sade något om domarinsatserna och det var väl klokt.
Bappe
