Bappes svartgula blogg

Micke Hjelmberg, som tränat AIK:s juniorer de senaste två åren, med bl a ett JSMguld, blir i år assisterande tränare i Väsby United. Hans efterträdare heter Jesper Mauritzon och vi fick en intervju med honom inför den kommande säsongen.

Några fakta inför säsongen: i nuläget har vi en trupp på 21 spelare, som inte får vara födda före 1990. Fem i vår trupp är födda 19991, 11 st 1992 och 5 stycken 1993. En handfull spelare, som skulle kunna spela i J-laget finns nu dels i Väsby och dels andra samarbetsklubbar. Nio av spelarna i årets trupp har tidigare erfarenhet av spel i Juniorallsvenskan.

 

Du kan väl börja med en presentation av dig själv?

- Javisst, Jeppe Mauritzon heter jag, är 26 år gammal och har varit i AIK i två år. 2007 var jag individuell tränare i juniortruppen och 2008 var jag ansvarig för PA-truppen. Innan dess har jag jobbat i andra klubbar, bl a Spånga och Brommapojkarna. Min egen spelarkarriär avslutade jag redan när jag var 15 år! Jag har egentligen alltid varit mer intresserad av fotboll ur, ska vi kalla det ett åskådarperspektiv, jag var aldrig någon framstående spelare men har alltid tyckt det var jäkligt roligt med fotboll. Och eftersom jag inte var särskilt framgångsrik som spelare kändes det naturligt att börja jobba med ledarbiten i stället.

- Jag har pluggat på Bosöns folkhögskola i två år, ledar- och tränarlinje, och det är väl det enda jag hållt på med i vuxen ålder.

 

Och så här långt känns det bra?

- Ja, det känns riktigt bra, det är ju först i år jag kan göra det fullt ut, på heltid. Och att då få jobba med AIK:s främsta juniorspelare känns väldigt kul.

 

Förra året lyckades du ju bra med PA-truppen.

- Ja, det blev en lyckad säsong... vi kom tvåa i grundserien och fick spela slutspel, där vi vann åttondelsfinalen mot Luleå med... 7-0, tror jag och vann också kvarten mot Karlslund med 5-2 men åkte tyvärr ut mot Malmö i semifinalen.

- Sammantaget var det en väldigt bra säsong.

 

Och nu är du i själva Råsundaborgen. Hur känns det?

- Jaa.. här har man kollat på fotboll sen man var 5-6 år och alltid varit AIK-are och att nu få vara här varje dag och få jobba med AIK-spelare och med andra AIK-are känns fantastiskt... ibland nästan på gränsen till overkligt. Så visst är det jättejätteroligt.

 

Förbundet har ju höjt åldersgränsen i Juniorallsvenskan från 18 till 19 år och då kommer vi med en nästan ännu yngre trupp än vanligt?

- Det ingår ju i de tankar och planer vi har i AIK, att vi ska få fram spelare, som via spel på lämplig nivå ska kunna slussas in i seriespel och det gör med automatik att juniortruppen blir yngre och också att man redan i junioråldern, kanske som 15-16-åringar får möta 18-19-åringar, så att man sen när man spelar i det vanliga seriesystemet är vana att möta äldre spelare som kanske också är fysiskt starkare. Förhoppningsvis ska då motståndarna inte ha en bättre teknik eller spelförståelse, men fysiken kan ju vara något som motståndarna kommit längre i, så stt säga.

- Det här går hand i hand med AIK:s övriga organisation, när våra juniorer är mogna för det slussas de vidare till spel på lämplig nivå i seriesystemet. Det finns en klar utvecklingstanke och -linje här.

För mig känns det, ur ett utbildnings- och utvecklingsperspektiv, helt klockrent. Om det sen ger framgång på kort sikt... ja det får vi se. Vi har höga krav på resulltat och utveckling men det är inte lätt att möta lag som har 1-2 års högre snittålder på den här nivån.

 

Vad har ni för målsättning den här säsongen?

- Vi har sagt att målet är att gå till slutspel. Sen har vi inte fördjupat det i diskussionerna varken på ledarnivå eller med spelarna. När vi vet mer hur det ser ut inför säsongen, kommer vi att fördjupa målsättningen och bli mer tydliga, men det är för tidigt ännu. Men grundmålet är slutspel.

 

De senaste åren har vi haft en ganska djup svacka främst under eller kring sommaren men sedan blivit allt bättre under höstsäsongen. Kommer det att se ut så i år också?

- Nej, det är klart att vi har ambitionen att bryta det mönstret. Vi har de senaste två åren i alla fall haft en klart svagare vårsäsong än höstsäsong. Kanske bidrog det att vi började träningsmatcherna ganska sent, i år började vi redan i mitten av februari, alltså några veckor tidigare än under de senaste säsongerna och förhoppningsvis gör det att vi kommer bättre rustade, när serien väl startar.

- Sen har vi en fördel av att större delen av truppen går på Solna Gymnasium, vilket gör att vi kan lägga in träning på dagtid vilket blir en fördel under säsongens gång. Det innbär att vi kan få kanske tre träningspass mer per vecka, jämfört med de andra lagen och det ger säkert ett visst utslag under seriens gång.

- Just nu är det i stort sett 16 av truppens 22 spelare, som har möjlighet att delta i extra dagpass. Och till sommaren blir det troligen 20 av 22! Några av spelarna går fortfarande i grundskolan men börjar i gymnasiet till höstterminen.

 

Den första träningsmatchen då?

- Vi mötte Västerås juniorer och förlorade med 3-1, men det såg ändå riktigt bra ut. Vi tog ledningen med 1-0, spelade bra och hade kontroll över matchen och hade också ett större bollinnehav, skapade flera chanser. Andra halvlek blev sämre, de gör 1-1 efter en hörna där vi hamnade lite fel. Deras två andra mål kommer sen i omställningslägen, där vi slarvar och tappar boll. En inte speciellt bra andra halvlek, men intentionerna i den första tar vi med oss och kan utveckla.

- Det känns som en OK förstamatch och det är skönt att ha klarat av premiären. Nu har vi också en videofilm, som vi kan titta på och analysera, se vad vi gör bra och vad som är mindre bra. Sen ser man ju saker man inte hinner uppfatta under matchen, det går inte att se vad elva och än mindre 22 spelare gör samtidigt. Var gör vi misstagen? Och hur kan vi undvika dem? När man sett bilderna några gånger blir det så mycket lättare att tala om för spelarna hur vi vill att det ska se ut.

 

Vem gjorde årets första juniormål då?

- Det var Ludvig Ekman, som var med i truppen även 2008, men var ganska skadedrabbad då, men går nu för fullt.

 

Kommer alla spelarna i truppen att kunna få speltid utan att vi riskerar slutspelet eller blir det andra lösningar för att ge dem spelvana?

- I den här åldern går de flesta upp och ner under en hel säsong. Sen sker ju inte det samtidigt för alla spelare, så det brukar oftast ge sig själv. Några spelare kan säkert tänkas få spela i PA-matcher under förutsättning att de tar det på samma allvar som Juniorallsvenskan. Det är svårt att bestämma redan i februari utan det kommer att ge sig själv under säsongen beroende på form, skador och sånt. Under försäsongen kommer vi naturligtvis att lufta alla, sen under högsäsongen blir det form, hälsa och matchens förväntade karaktär som blir avgörande.

 

Jeppe är under hela intervjun lugn, tydlig och engagerad. Han förmedlar också en klar och tydlig bild av vad han vill och vad han tror på och förmedlar en bild av en person som blir tagen på allvar utan att behöva höja rösten eller använda kraftuttryck. Det borde även detta år bli intressant att följa juniorernas kamp inte bara mot motståndarna utan också moy skillnaderna i ålder och erfarenhet! Känns skönt att veta att vi i AIK geraldrig upp.

Bappe

Läget mörknar för AIK:s handbollsdamer. Men än är det inte kört. Man har fyra matcher kvar i division 2 mellansvenska östra och för att hänga kvar måste man vinna tre av dem samtidigt som Torshälla förlorar sina återstående matcher. Det kan låta som ett mission impossible men Erik Hammarberg, tränare för tjejerna, tycker inte att det är en omöjlighet.

I lördags var man nära att slå Tallen, men det blev till slut förlust med 29–25 efter 16–13 i paus. Att Tallen vann kan de tacka Therese Hettman för. Hon är en av två spelare i Tallen med elitserierutin. Den andra spelaren är Li Ekroth och hon dominerade första halvlek med sina distansskott. Men hon har inte ork för två halvlekar. Därför var det tur för Tallen att Therese Hettman kom till hallen under pausen och kunde gå in och dominera andra halvleken. –Då gjorde hon fyra mål, drog på sig två straffar och ordnade två utvisningar på AIK-tjejer, berättar Erik.

 

Han är nöjd med början av matchen då man efter 15 minuter ledde med 9–5 efter det att AIK hållit uppe tempot i matchen och gjort flera mål på snabba uppspel, både i första och andra fasen.

Men sen föll AIK in i Tallens tempo och hemmalaget kunde gå till pausvila med 16–13. Det lägre tempot fortsatte även i andra halvlek, men AIK kunde då närma sig och gå förbi i målprotokollet, mycket tack vare att de snabba uppspelen fortsatte att fungera. Många av Anna Degermans (7) och Åsa Berndtssons (4) mål kom på kontringar. Men vid 25–24 till AIK i slutet av matchen kom den avgörande händelsen. Therese Hettman går på genombrott och får straff plus att det blir en AIK-utvisning. Tallen sätter straffen och vinner utvisningen med 2–0 och sedan kunde aldrig AIK resa sig igen.

 

Båda lagen hade tunt på bänkarna vilket gjorde att AIK:s Olivia Svalstedt (fortfarande ungdomsspelare) och Hanne Marie Pedersen spelade hela matchen på nio meter och Sofia Thörewik vilade bara fem-tio minuter. Tre av de mer framträdande spelarna saknades för dagen av olika anledningar.

 

–Att vi får ställa upp med olika manskap i varje match gör att samspelet blir lidande, menar Erik. Men det är kanske något man får leva med på den här nivån.

Behållningen för AIK:s del i matchen var kontringsspelet. Riktigt roligt att Anna Degerman fick till det och gjorde sju mål. Träningen i franska Montpeiller ser ut att ha gett resultat.

 

Nu väntar hemmamatch mot Örebro, som ligger på övre halvan. De är dock bäst hemma, enligt Erik, borta har de ibland gått på överraskande förluster. Sen står bottenkollegerna Tumba och Torshälla på programmet, två måstematcher där vi hoppas att alla tjejerna kan ställa upp.

Tallen–AIK 29–25 (16–13)

AIK:s målgörare: Anna Degerman 7, Olivia Svalstedt 4, Hanne Marie Pedersen 4, Åsa Berndtsson 4, Sofia Thörewik 3, Louise Ellenius 2, Ida Sarström 1.

 

Anders Lindén

följande på bloggen:

Jag kan inte låta bli att fundera på det som komma ska. Och det utifrån den trupp vi har eller kan ha!

Målvaktsbesättningen känns ganska säker  Tomi Maanoia  (Nicklas Bergh)

Sen skulle jag föredra en 4-1-3-2- uppställning med det material vi har eller skulle kunna förfoga över. Annars föredrar jag 3-4-3 eftersom jag tycker det är slöseri med fyra försvarare mot två, en eller någon gång tre motstånfdaranfallare!

Backlinjen då: Markus Jonsson-Walid Atta- Per Karlsson-Nisse Johansson

Defensiv mitt: Kevin Walker

Mittfält: Gabi Özkan-Ivan Obolo-Pierre Bengtsson

Anfall: Mikael Thorstensson-Miran Burgic


Jag tror att både Tjerna och Rubarth kommer att sluta efter den här säsongen och bygger mitt lag utifrån det.

Det är tunt i backlinjen Patrik Bojent finns och både Pavey och Anchèn kan gå in som högerback. En möjlighet vore att ta Niklas Backman i Väsby, som är mittback.
På mittfältet finns Jorge Anchèn , Ortiz, Yussuf Saleh och David Gustafsson, som är okänd för mig. Men- jag ser gårna att vi tar hem Viktor Lundberg från Väsby och ger honom chansen.
Lite har jag också funderat på Martin Mutumba, som har utvecklats mycket både som spelare och människa  under åren han varit borta.
I anfallet finns ju CH Jagne och Daniel Mendes, som säkert får hyfsat med speltid under en lång och slitsam säsong.
Det här alltså ingen kristallkuletitt utan rent personliga önskningar.

Fast skulle jag ställa upp det som jag helst ville, blir det:
                Tomi
Markus J-Pärtan-Nisse J
Gabi Ö-Walid-Kevin W-Pierre
Miran B-Thorsten-Obolo

Fast så kommer det inte att se ut!

Nej, så ser det inte riktigt ut. Några spelare är inte kvar, andra har tillkommit men en del funderingar har redan fullföljts.
Walid Atta och Pierre på innermittfältet har prövats. Martin Mutumba kom "hem" tillsammans med Micke Stahre och har, igen, hunnit bli något av en publikfavorit. Tjerna fortsatte åtminstone en säsong till - glädjande nog.
Jos Hooiveld fanns inte i min sinnesvärld oktober2008. Nu är han här och känns redan klockren!

Daniel Gustavsson har sett bra ut i Väsby, liksom Pontus Engblom i AIK.

Det känns som att framtiden kommit närmare, kanske rentav redan är här... och då har jag inte ens nämnt Viktor Lundberg, Chrille Eriksson eller Mange Eriksson!

Bappe

En halvtidsledning med 1-0 utökades till 3-1, vilket snarast var lite smickrande siffror för ÖSK:s del!
AIK hade ett fjärde mål inne, som, något tveksamt, underkändes p gr a offside.

Det var även denna gång Miran Burgic, som inledde målskyttet. 2-0 satte Gabi Özkan, ett inte alltför märkligt skott, som målvakten lyckades missbedöma. Trean sattes sedan av Ivan Obolo efter att Pontus Engblom vunnit en boll vid kortlinjen och sedan snyggt passade Ivan.
ÖSK:s reducering kom i den 85:e spelminuten och den stod Eric Bassombeng för.

Jos Hooiveld blev utvisad i den 82:a minuten, möjligen för preotest mot domslut. AIK valde att inte sätta in en ersättare, vilket ju är tillåtet i träningsmatcher, utan valde att träna spela i numerärt underläge! Och det blev inget problem i den här matchen. Pierre Bengtsson fick gå ner på vänsterbackspositionen, Nisse Johansson in i backlinjens mitt, Ivan Obolo drogs tillbaka mot mittfältet och en trött Pontus Engblom blev i praktiken ensam forward. ÖSk åstadkom inte någonting under den kvarvarande tiden.

Spelmässigt var det en väl genomförd match av ett tämligen ungt AIK. Martin Mutumba inledde, precis som i förra matchen, med att, genom några snabba överstegsfinter, sätta sig i respekt hos son bevakare och precis som i förra matchen lyckades detta väl. Mutumba gjorde en genomgående bra insats, han försvann ur spelet i några perioder, men var hela tiden spelbar och ivrig att få bollen. Dessutom jobbar han över en stor yta på planen och gör det bra.

Det gjordes ovanligt få byten för att vara träningsmatch Per Karlsson bytte av Markus Jonsson i halvtid och i den andra halvleken ersatte Yussuf Saleh Gabi Özkan den sista kvarten.

Noterbart är annars att det unga innermittfältet, Kevin Walker och Pierre Bengtsson var utmärkt. Pontus Engblom, som ersatte Miran Burgic, då denne skadades, troligen lindrigt, i samband med sitt 1-0-mål, var härlig att se, men såg också rejält trött ut de sista 10-15 minuterna.

Det var ett tämligen ungt lag som AIK mönstrade, men det var svårt att se det i spelet. Truppen verkar väl samtränad och vet hur man ska spela i olika situationer och kan och törs också ta egna initiativ. Bland de spelare som inte deltog denna delvis soliga lördagseftermiddag finns både ålder och rutin att hämta, om och när detta behövs.

Man ska inte dra för stora slutsatser av försäsongsmatcher, men ändå - visst känns det löftesrikt. Ännu mer så efter att ha sett ett ungt och frejdigt Väsby besegra Syrianska Botkyrka med 6-0 före AIK:s match. Det känns lovande - och inte bara inför detta spelår!

Bappe

Någon större kamp om segern blev det inte i Väsbys match mot Syrianska Botkyrka. De första 10 minuterna hängde gästerna hjälpligt med, men sedan tog Väsby kommandot och skulle inte släppa det igen.

1-0 kom efter 23 minuter, då Daniel Gustavsson slog ett fint inlägg som Omar Eddahri inte att något problem att lägga in bollen på.
Tre minuter senare var det dags igen, då Daniel Johansson nickade in 2-0 på Daniel Sundgrens fina hörna.
Halvlekens sista mål kom knappt tio minuter senare och åter var Daniel Sundgren inblandad när han tillsammans med Omar Eddahri spelade sig igenom motståndarförsvaret innan Omar satte bollen utom räckhåll för målvakten. 3-0 stod sig halvleken ut.

4-0 kom efter drygt fem minuters spel i den andra halvleken och det var ännu ett inlägg av Daniel Gustavsson, som gav Mange Eriksson chansen till en nick i mål.
Efter 68 minuter räddade en Syriansk försvarare målet med en reflexmässig hands. Följden blev utvisning och straffspark. Mange Eriksson satt straffen hårt, distinkt och säkert. 5-0.
Matchens sista mål kom i den 83:e minuten och då var det inbytte Bilel Ghemri som med ett kraftfullt skott fastställde slutresultatet till 6-0.

Syrianska Botkyrka spelar i Norrettan och var inte någon bra värdemätare på Väsbys kapacitet, men hemmalaget spelade dock bra och fortsatte med ett snabbt och aggressivt spel även när ledningen växte. Det är annars lätt att slå sig till ro, när siffrorna växer.

Väsby spelade genomgående vårdat med bra täckning bakåt och vände spelet snabbt och snyggt, när så krävdes.
Tre byten gjordes under matchen och inte heller de påverkade spelet, som fullföljdes på samma metodiska sätt som man startade matchen.
De fjorton spelare som totalt deltog skötte sig bra. Kanske höjde sig Danne Sundgren, Danne Gustavsson, Omar Eddahri och Daniel Johansson lite över ett genomgående väl och metodiskt spelande lag.

Det ska bli roligt att följa Väsbys vidare utveckling detta år.

Bappe Bjuggren

Ett till delar nytt Väsby mötte nya allsvenskarna BP i årets första träningsmatch. Totalt ingick 7 nya spelare i dagens trupp. Ytterligare några var av olika anledningar inte disponibla denna dag. I några fall p gr a landslagsuppdrag!

Vädret födde inte några fotbollstankar, det var kallt och snålt.
Lite varmare skulle det bli efter ungefär 12 minuter, då Väsby tog ledningen genom nye Omar Eddahri, som med en väl avvägd lobb ställde BP:s målvakt. Snyggt, behärskat och värmande.
Väsby fick råg i ryggen av målet och förde matchen de närmaste 20-25 minuterna, varefter BP samlade ihop sig och kom in i matchen igen.
Några fler mål skulle det inte bli i första halvlek för något av lagen.

BP ändrade lite i laget och fick ett visst spelövertag under delar av den andra halvleken, men Väsbyförsvaret gjorde en härlig insats under hela matchen och var dessutom, främst genom Niklas Backman också med i det offensiva spelet. Han skulle sedan dessutom närmast plocka bort Olof Guterstam, när denne kom in i andra halvlek.
Det kändes lite konstigt att se Väsbys förre mittslitvarg/-dirigent, Gabbe Petrovic, i motståndarlaget, men hans ersättare i Väsby, David Nordbeck gjorde en utmärkt debut, så saknaden blev mindre än väntat.

Det skulle bli dubbelt så många mål i den andra halvleken som i den första. Det första gjordes av BP. En tursam friställning som inte gav "Thudde" Thudin någon möjlighet att rädda målet.
Bara minuten efteråt återtog Väsby sin ledning. Omar, första halvlekens målskytt, frispelade Pontus Engblom, som tryckte in bollen.
BP försökte komma igen, men förmådde inte skapa några direkta farligheter. Vilket i och för sig inte heller Väsby gjorde.
Det mest notabla från de sista minuterna var att solen började leta sig fram i det dittills ruggiga och kallt gråa vädret. Så dags då!

Det är svårt att ge någon kritik av spel eller spelare så här tidigt på säsongen, men Väsbys spel och organisation på planen kändes ändå stabil och lovande inför resten av säsongen. Många tänkbara spelare deltog ju inte av olika anledningar.
Kanske ska några spelare ändå framhållas särskilt och då tänker jag främst på Niklas Backman, Omar Eddahri, Hezha Agai och Pontus Engblom. Det viktigaste var ändå att laget kändes homogent och att spelet fungerade trots att det var första matchen för året.

Allt talar för att det ska bli en ny bra och sevärd superettasäsong på Vilundavallen 2009.

Bappe

AIK höll jämna steg med Lindeskolan stora delar av söndagens match i handbollens division 2 östsvenska södra. Till slut stod dock bortalaget som segrare med 26–23 efter 13–12 i halvtid. Med fem matcher kvar har man fem poäng upp till säker mark ovanför nedflyttningsstrecket.

Jämfört med bortamatchen mot Järnvägen i förra omgången var matchen i Solnahallen mot Lindeskolan ett stort fall framåt. Mot Järnvägen fick tjejerna stryk med 27–9 och nu skulle man möta ett lag som på papperet är mycket bättre än Järnvägen.

 

Matchen började dock bra för AIK och ett tänt hemmalag tog ledningen med 1–0, ett skott av Carolin Maanika, som inte deltog i bortamatchen.

Ett följsamt 5–1-försvar med Elin Economou-Olsson som spets gjorde livet surt för Lindeskolans skyttar och AIK kunde gå till ledning med 5–2. Så långt kunde AIK-försvaret fånga in Lindeskolans anfallsspel som hela tiden måste börja om.

På nio meter stod Carolin Maaninka och Emelie Ahlin-Andersson för flera fina nummer och linjespelet, som i stort sett varit noll i tidigare matcher, kom i gång i och med att rutinerade Louise Ellenius debuterade.

 

Efter 10 minuter tröttnade lagledningen i Lindeskolan och tog time out. Det gav till resultat ett rörligare anfallsspel och efter halva första halvlek hade man kvitterat till 6–6.

Lindeskolan fortsatte med att gå ifrån i målprotokollet och efter 8–10 efter 23 minuter var det AIK:s tur att ta time out. Även denna gav resultat och med en minut kvar kvitterade AIK till 12–12. Sen hade man chansen att ta ledningen men Carolin Maaninkas skott räddades av målvakten Josefin Andersson och Lindeskolan kunde kontra in 13–12.

 

I andra halvlek släppte Lindeskolan inte initiativet utan höll ledningen. Men AIK gav sig inte utan kom hela tiden tillbaka. Efter 10 minuter fick AIK en utvisning och Lindeskolan gjorde 14–17 och man tror att de ska rycka för gott. Men då kom AIK igen och vann utvisningen med 2–1 efter mål av Carolin Maaninka och Anna Degerman. Av bara farten fortsatte hemmatjejerna att knappa in och Hanne Marie Pedersen gjorde både 17–18 och 18–18, det senare på ett mycket vackert vikskott.

Sen fortsatte matchen att stå och väga med Lindeskolan före i målprotokollet. Men efter 20–20 ryckte Lindeskolan till 20–24 och sen var matchen körd. På slutet gick AIK ut på tvåpunkt men Lindesberg kunde ändå hålla undan till slutresultatet 23–26.

 

Tränare Erik Hammarberg var nöjd med tjejernas prestation, trots förlusten.

–Vi var mycket bättre än senast och bättre än i bortamatchen mot Lindesberg då vi fick stryk med mycket, säger han.

Han konstaterar att Lindesberg är ett bra division två-lag med bland annat två ungdomslandslagsspelare.

 

Från läktaren kunde man också konstatera att Lindesberg hade lite lättare än AIK att komma till skott och att detta avgjorde i längden. Men hade AIK kunnat hålla samma skärpa i försvarsspelet som de första tio minuterna så hade matchen kunnat få ett annat slut.

AIK–Lindeskolan 23–26 (12–13)

Målgörare:

AIK: Emelie Ahlin-Andersson 6, Carolin Maaninka 5, Hanne Marie Pedersen 4, Anna Degerman 3, Sofia Thörewik 2, Louise Ellenius 2, Elin Economou-Olsson 1.

Lindeskolan: Linn Larsson 7, Caroline Järlstam 6, Sara Johansson 5, Sanna Axarp Fahlén 4, Lina Larsson 2, Bibbi Aziz 1, Annika Thor 1.

Domare: Kenneth Elfgren och Martin Fried.

Matchens lirare: Sofia Pedram, målvakt i AIK, och Caroline Järlstam, niometare i Lindeskolan.

Anders Lindén

Alexander Egebrant kom inför årets säsong från Falun, där han uppmärksammats och även nämnts i landslagssammanhang. Han är defensivt stark och säker, snabb och skjuter kanske hårdast av alla i Superligan.

Din första säsong i AIK. Hur känns det så här långt?
- Ja, jag tycker nog sälv att det skulle inte kunna kännas nåt bättre egentligen... det ångar på i laget och jag har blivit omhändertagen på ett sätt, så det skulle inte kunna bli nå bättre egentligen. Nä, det känns bara bra.

Och en bit in på säsongen blev det ett Europacupguld. Knappast möjligt i Falun?
- Nej självklart inte... det var ju en av anledningarna till att jag valde AIK... det är klart att det är roligt att vinna titlar. Och jag hoppas verkligen att det inte stannar där. Målet är att vinna fler titlar under flera säsonger.

Senast nu - förlust i Jönköping, men det hade du kanske upplevt även i Falun?
- Jo, betydligt oftare, där kunde vi ibland tappa även ganska enkla matcher mot sämre lag.. det är inte alls lika vanligt här. Fast jag tycker att Jönköping gjorde en jäkligt bra insats, samtidigt som vi inte var riktigt 100 procent. Så bra är vi inte, att vi kan spela under vår kapacitet och ändå vinna utan vidare. Det gäller att alla går in och levererar... det gjorde vi tyvärr inte.

Du låter rätt nöjd för egen del?
- Jaa... jag tycker jag började säsongen rätt bra liksom laget, sen var vi bra i Europacupen, men sen tycker jag, att jag själv kom in i en liten svacka. Varför vet jag inte, men jag jobbade mig in i det igen och försökte bland annat köra en-touch och på så sätt sätta igång bollen lite snabbare än jag gjort tidigare. Så nu känns det bättre. Fast jag tycker jag ska kunna leverera mera, men jag har fortfarande lite problem med parketten! Det blir inte riktigt som jag tänkt mig alltid.

Du har väl ett av Superligans hårdaste skott?
- Ja, så kan det nog vara, men kanske inte här hemma! Parketten gör sitt till där, det blir inte samma tryck i skotten som det blir på en gummimatta. Där ska jag kunna snäppa upp mig, tycker jag... och träffa mål oftare. Det kommer säkert... man är ju uppväxt med ett strävt gummigolv.... det tar alltid lite tid att acklimatisera sig.

Men debut i landslagstruppen blev det!
- (glatt) Jaa, det ska bli roligt. Jag vet ju att jag legat på gränsen i ett par, tre år, men inte kommit med då.  Nu har jag ju på ett annat sätt visat att jag kan leverera även i de stora matcherna... och att dra på sig den blågula tröjan har man ju längtat efter sen juniortiden.
- Sen liknar väl vårt (AIK:s) spel mer landslagets spel och tempo än vad det kanske var i Falun till exempel. Det bidrar nog också.

Du har mött Järfälla några gånger. Din erfarenhet av dem?
- Det är ett listigt, lite knepigt lag... nu har de ju i och för sig ganska mycket nytt i spelartruppen, inte så många gamla utan unga och hungriga spelare... flera talanger... flera med bra teknik och luriga med klubban... bra skott...jag tror att Järfälla kan ha något riktigt bra på gång, så vi måste själva vara på topp, annars kan det kosta någon eller flera poäng. Järfälla är bättre än vad man tror!

Men i Solnahallen mot AIK, ska det väl inte räcka till`?
- Nej, krigar vi som vi ska och spelar med hjärtat som vi ska, kommer de inte att räcka till.
- Jag tror att vi vinner med... 7-3!

Gör du något av målen?
- Njaa.. det känns inte så viktigt. Jag vill helst göra en stabil och bra insats och ta tre poäng. Det är väl inte riktigt mitt jobb att göra mål heller. Det kryllar av målfarliga forwards hos oss.. jag hindrar hellre de andra från att göra mål på oss!

Tack Alexander, lycka till på onsdag.

Bappe

AIK inledde även i år träningsmatchandet mot IFK Mariehamn. I år blev det en knapp men klar seger med 1-0. Målet gjordes redan i den 28:e minuten av Miran Burgic, som efter ett fint anfall slog in bollen förbi en chanslös målvakt.

I halvlek bytte vi ut 8 av de 11 spelarna och ytterligare ett byte gjordes inför slutkvarten.

Det är svårt att analysera en så tidig match, där det viktigaste är att få igång spelarna. Dessutom är Skytteholm inte en idealisk plan för det spel de svartgula vill föra. Fria ytor är svåra att både hitta och skapa, vilket hemmalaget led mer av än gästerna.

De spelare som inte deltog i årspremiären, har antingen lättare skador eller är inte riktigt i kapp efter tidigare skador.

Några iakttagelser kan man ändå göra. Jos Hooiveld gjorde ett mäktigt intryck under den första halvleken. Både som spelare och ledargestalt! Ett mycket intressant nyförvärv.
Micke Thorstensson går på penicillin efter en ansiktsinfektion och kunde inte medverka. Walid Atta spelade innefmittfältare, med Pierrre Bengtsson i den första och Kevin Walker i den andra halvleken.
Unge Pontus Engblom kom in den sista kvarten, men hann inte synas speciellt.

Både CH Jagne och Yussuf Saleh visade upp en härlig offensiv fart och vilja men hade ingen lycka i avsluten.

En trevande men positiv och lovande inledning på säsongen.


Bappe

AIK:s damer hade en dålig dag mot Järnvägen i Hallsberg i lördags och
fick stryk med 27–9. Man är kvar under nedflyttningsstrecket, fyra
poäng efter Torshälla närmast ovanför.

27–9, det är stora siffror, vad var det som gick fel? Jag frågar
tränaren Erik Hammarberg.
–I första halvlek lyckades vi inte göra mer än tre mål trots en massa
chanser. Vi får skylla på deras duktiga målvakt. Dessutom hade vi en hel
del oflyt, vi blev flera gånger tveksamt avblåsta för felaktiga spärrar
och offensiva fouls.
Han är medveten om att man självklart inte kan skylla en så stor
förlust på domarinsatsen men det var en bidragande orsak. Till slut
koncentrerade sig tjejerna mer på domarna än på spelet. De blev osäkra
på vad de fick och inte fick göra, menar Erik.
–Det är faktiskt första gången den här säsongen som Johan (Lindsten)
och jag varit riktigt besvikna på domarna, säger Erik.
Om han ska lyfta fram något positivt så var det försvarsspelet i första
halvlek, då gjorde Järnvägen bara 10 mål.
–I paus kände vi fortfarande att vi hade chansen men i andra rann det
bara i väg, säger han.
Nu får tjejerna ta nya tag mot Lindeskolan hemma i Solnahallen på
söndag. Då är det AIK-fest från nio på morgonen till sena
eftermiddagen. Det börjar med damernas B-lag, fortsätter med herrarnas
A-lag och kulminerar med damernas match mot Lindeskolan klockan 13. Till
den matchen är forhoppningsvis Sofia Thörewik och Elin Economou-Olsson
tillbaka, de saknades mot Järnvägen.

Järnvägen–AIK 27–9 (10–3)
Målgörare AIK: Åsa Berndtsson 2, Jenny Heldert 2, Emelie Ahlin Andersson
2, Anna Degerman 1,Carolin Maaninka 1, Terese Elseth 1.

Anders Lindén

Det var en stabil insats i söndagens match mot Polisen. Säkert och tidvis riktigt bra gick laget fram till en halvtidsledning mot Polisen med 18-13 och så långt hade vi vunnit varje tiominutersdel av matchen. (5-4, 7-4, 6-5) och det kändes som att Polisen var något nummer mindre. Kanske kände de det själva, för direkt efter pausen ökade de tempot och skärpte avsluten, samtidigt som vi blev klart mer nonchalanta framför mål jämfört med första halvlek.

Något som tränaren, Dimman, ju också märkte och lugnt och sansat manade spelarna till eftertanke. Det gav resultat, men fortfarande med knappt 12 minuters speltid kvar höll Polisen jämna steg, 23-23.
De sista tio minuterna skärpte vi oss och spelade lugnt och metodiskt, samtidigt som gästerna syntes allt tröttare och inte orkade stå emot i försvarsspelet på samma sätt som tidigare.

Med knappt 2 minuter kvar av matchen hade vi en fyramålsledning och slutförde matchen mest på säkerhet, vilket gjorde att Polisen kunde putsa siffrorna till 30-28.

Tiominutersdelarna såg ut så här: 5-4, 7-4, 6-5, 2-7,4-3, 6-5.
 Bägge målvakterna spelade bra i AIK, även om de hade vissa problem med motståndarnas kantskyttar. Utespelarna spelade under 45 minuter, sansat klokt och aggressivt med ett extra plus till Petrén, Rosander och Rikard Larsson.


AIK:s målskyttar Rosander 10 (3 straffar), Larsson 7, Axelsson 5, Petrén 3, Keto 2 och Bodén, Mathias Andersson och Nyström 1.

Även om dippen kändes onödig, var det skönt att se att spelarna , med Dimmans hjälp, tog tag i spelet och tillbaka initiativet i spelet.

Bappe

Efter en helgjuten insats vann AIK helgens match mot Vadstena i Solnahallen. Siffrorna skrevs till 26–24 efter 12–10 i paus.

Det var strålande glada tjejer som gick av planen efter att ha genomfört en match utan dalar men med flera toppar.

–Jag kände att något var på gång redan när vi samlades i dag, sa en leende Åsa Berdtsson som bidrog med fyra mål från sin vänsterkant.

 

Matchen började annars som många andra den här säsongen. Innan tio minuter hade gått hade Vadstena tagit ledningen med 4–1. Det var dock inget fel på det 5–1-försvar som AIK ställde upp med. Det handlade mera om att man hade svårt att komma till avslut, vilket Vadstena utnyttjade med snabba uppspel och mål innan AIK fått ordning på sitt försvar.

 

Men AIK åt sig sakta men säkert in i matchen och fram till 5–5 hadeEmelie Ahlin-Andersson del i de flesta målen. Hon gjorde ett mycket följsamt försvarsarbete som spets och snodde bollen innan Sofia Thörewik kunde kontra in 3–4. Hon sköt dessutom två mål, 2–4 från distans och 4–5 på straff. Sen tog Carolin Maaninka vid och sköt 5–5 och 6–5, vilket fick Vadstena att ta time out.

Resten av halvleken fortsatte det fina försvarsarbetet, nu med Elin Economou-Olsson som följsam spets. Det gav bland annat 10–9 och 11–9 på kontringar, av Elin själv och Hanne Marie Pedersen.

Kantspelet, som lyst med sin frånvaro i tidigare matcher, kom också i gång och Åsa Berdtsson gjorde mål både från struten och inväxlad på nio meter.

 

Efter 12–10 i paus fortsatte andra halvlek i samma stil. Så fort Vadstena närmade sig gjorde AIK mål. Tändningen var stor hela matchen igenom och de tekniska felen färre än vanligt. Efter 10 minuter ledde AIK med 19–16, som blev 20–16 genom Sofia Thörewik som flyttat ut på högerkanten. Sedan närmade sig Vadstena igen och låg under bara med 21–20 när Carolin Maaninka först sköt runt sin försvarare i mål och sedan Sofia Thörewik och Åsa Berdtsson kontrade in 23–20 och 24–20. När sedan tjejerna klarade av en dubbelutvisning och till och med gjorde mål i spel fyra mot sex så kändes saken klar. Det blev till sist 26–24, en välförtjänt seger för tjejerna som nu fick välbehövligt självförtroende inför fortsättningen. Det blir en tuff resa då även Torshälla vann, vilket gör att man fortfarande har fyra poäng upp till säker mark. Nästa match går på bortaplan, mot Järnvägen, som nu är det lag som ligger närmast framför AIK. Med samma tändning som i dag borde man ha en chans. Men det behövs också att Sabina Pedram kliver in på samma sätt som mot Vadstena, då hon gjorde en del avgörande räddningar när motståndarna var på väg ifatt. Och samma kloka matchning från bänken. Då ska det kunna gå vägen mot Järnvägen, trots att det alltid är svårare att vinna på bortaplan. Fråga bara Vadstena.

 

Domare i matchen var Perry Brofjorden och Leif Löwenborg, vilka klarade klart godkänt, även om en del AIK:are hade synpunkter på vissa domslut.

 

Målgörare:

AIK: Carolin Maaninka 7, Hanne Marie Pedersen 5, Emelie Ahlin-Andersson 4, Åsa Berndtsson 4, Sofia Thörewik 3, Elin Economou-Olsson 2, Olivia Svalstedt 1.

 

Anders Lindén