Bappes svartgula blogg

Grattis Danne. Du hade skadeproblem i höst men nu är du tillbaka!

- Ja..och det var ju verkligen tur, det är ju det här man har siktat på hela säsongen.. att få  chansen att spela en final.

Är du nöjd med din säsong annars?

- Ja, stundtals. Från början fick jag inte spela så mycket. Men efter de två-tre första matcherna fick jag ju chansen i en match och gjorde det bra tydligen. Så jag fick mycket speltid sen. Vi åkte till Norge sen och jag tycker själv att jag gjorde en bra insats där... och sen rullade det på fram till skadan. Det blev rehabilitering och så kom jag tillbaka lite innan slutspelet och hann spela in mig lite igen. Jag spelade en liten stund i åttondelsfinalen, fick spela hela kvarten och semin och startade ju också i finalen. Så det känns jättebra.

Och så gjorde du kvitteringsmålet i finalen.

- Ja... det kändes riktigt bra... annars känns det inte som jag var direkt jättebra i den matchen. Jag fick liksom inte röra mig tillräckligt.. det kändes faktiskt lite nervöst då. Jag tror nog att nästan alla spelarna var det... men vi visade i alla fall i andra halvlek var skåpet skulle stå.

Ändå var det ni som skapade flest chanser från matchens början.

- Jo.. det var ju så, vi hade chanserna men var inte riktigt där.. vi var inte tillräckligt noggranna.

Efter 0-1-målet , såg ni ut att hänga lite med huvudena tills Sotte (Sotirios Papagionnopulos) tog tag i matchen?

- Ja , så var det... men som Sotte spelat framför allt i de tre sista matcherna... hade han spelat så under hela säsongen hade han varit i landslagsklass, ja, juniorlandslaget förstås. Han och Viktor (Samuelsson) var ju de som tog tag i det efter 0-1-målet. De har hållit en hög klass hela året.

Du var rolig att se redan förra året, men du har tagit ytterligare ett par steg framåt i år. Till exempel så ser du fysiskt starkare ut i år?

 Ja, jag tycker faktiskt det. Jag har växt lite på längden också. Jag har inga jättkubik nu heller men fysiken är starkare i år. Men jag behöver nog förbättra styrkan ytterligare.

Du har ju ett år kvar som junior!

- Jaa... ett år kvar...  och jag hoppas att nästa år blir som det här! Tänk om kan vinna igen! Vi har ju vunnit Sanktan (St Erikscupen) med många av dem som spelade i dag, två gånger... ja, och SM inomhus. Vi har en riktigt bra bastrupp.

Din pappa Gary (känd av många AIK-are) var på Skytteholm. Var han nöjd med matchen och dig?

- Han var väldigt, väldigt nöjd. Nu är vi tre i familjen, som lyckats vinna SM! Lillasyrran vann flick-SM och pappa har ju vunnnit SM med AIK. Han var jättenöjd.

Har du några planer för framtiden? Junior ett år till och sen... A-laget?

- Nja... A-laget och A-laget... det känns troligare med Väsby i så fall, för utvecklingens skull. Mest hoppas jag väl på att få loss allting... att bli bättre och bättre.. det är ju under de här åren av ens liv, som man utvecklas mest, tror jag, Jag ska bli både snabbare och starkare... sen hoppas man ju på mycket speltid också så man får visa att man kan. Så jag hoppas på Väsby efter nästa år och sen AIK. Sen vill man ju gärna ut i Europa senare... kanske Spanien (där Danne spelade redan som knatte!).

Är det någon av lagkamraterna, som du tycker särskilt gått fram mycket i år?

- Jaa... jo jag måste ta med Sotte.. han var ju inte given från start från början... sen har han växt hela säsongen och håller nu j-landslagsklass. Chrille Eriksson måste jag också nämna. Han har ju varit vänsterytter tidigare men har snabbt blivit en klasspelare som back... trots att han också varit skadad har han gjort det riktigt bra. Han har övertygat.

Något du själv vill tillägga?

- Näää .... bara SM-guld!

Bappe Bjuggren

Det blev ett nytt SM-guld för AIK:s juniorer. Vi kommer under senhösten att presentera ett antal intervjuer med spelare och ledare i mästarlaget. Men börjar med mera allmänna funderingar.

Av det dryga tjugotalet spelare som i år spelat i serie- eller slutspel är det fem (5!) som nästa år faller för åldersstrecket, dvs då är eller blir 19 år. Den klart övervägande majoriteten kommer alltså att spela i juniorlaget även nästa år. Några även 2009, då de är födda -91. Några  andra -91-or har redan i år spelat eller suttit på bänken i tävlingsmatcher. Vi bygger alltså inte bara för en säsong i taget utan det finns ett målmedvetet och långsiktigt arbete i ledarstaben. Vi ska hitta, utveckla och ta tillvara de talanger, som finns.

I denna statistik har vi inte tagit med Jonas Gustafsson, då han formellt varit utlånad till Väsby, men spelat ett antal matcher i juniorlaget, dessutom på sitt vanliga utmärkta sätt.

När man ser på juniorerna rent statistiskt är det en faktor som är iögonenfallande och lite märklig. Av 23 spelare är 19 födda under årets första halva, fyra under andra halvåret resp år.

Av de 19 som fötts januari-juni, är 14 födda under det första kvartalet! 1 (en) spelare är född under det sista kvartalet, i november. Varför spelar höstbarn inte fotboll?

Grabbarna fick en ny tränare i år. Den tredje på tre år. Alla har dock haft en gemensam bakgrund i AIK och i ledarstaben i övrigt finns också en trygg kontinuitet. För oss som följt juniorerna några år, syns skillnaden mellan tränarna bara i detaljer. Taktiken, strategin och kompetensen är densamma. Det är väl sådant man kallar klubbkänsla och kontinuitet.

Vår kanske offensivt vassaste spelare, Mange Eriksson, missade finalen, men inte på grund av avstängning. vilket annars tyvärr händer, utan för att han fick följa med A-laget till Kalmar, där han sen satt på bänken hela matchen! Måste kännts trist. Nu var det tydligen tänkt att han skulle fått speldebutera i Allsvenskan, men utvisningen på Arnefjord förstörde scenariot. Jag tror att Mange var lättad över att SM-tecknen kom hem trots detta.

Ludde Malm, som inledde seriespelet så lovande och lysande, försvann efter sommaruppehållet till Skövde och dess AIK! Inte på grund av någon värvningssatsning från västgötahåll, utan för att Ludde kom in på den ekonomiska utbildning, som tydligen fanns bara där. Ludde såg finalen på Skytteholm och han var jätteglad över vinsten och fick också dela glädjen på planen efter matchen med de gamla lagkamraterna. Hans fina vår gjorde honom klart delaktig i guldjublet.

En spelare från förra JSM-guldet -04 fanns också kvar i truppen! Kvar och kvar, snarare tillbaka och i en ny roll. Den för året nye naprapaten Anders Hamberg spelade tidigare för juniorerna. Han spelade, om jag minns rätt delvis i finalen -04, men hade ett skadetyngt år annars och gjorde inte särskilt många matcher. Ett stort löfte och en härlig tekniker var han och en lika duktig naprapat tycks han också vara. Som naprapat riskerar man inte heller lika mycket skador själv.

Ett år som annars varit på gott och ont både spel- och resultatmässigt avslutades med devisen "bäst när det gäller", även om jag är säker på att detta inte var en uttalad strävan från vare sig ledare eller spelare.

Under de närmaste veckorna kommer även dessas röster eller i varje fall ord att komma på denna sida.

Bappe Bjuggren