Vilken makalös vändning!
För oss som inte kunde åka till Göteborg blev Canal+ Sport en räddning.
Nervöst blev det, värre än när man faktiskt är på plats. Man ser inte hela planen och det finns hela tiden döda ytor. Men ändå - att kunna följa matchen är härligt.
Den första halvleken kändes lite tveksam och avvaktande. Det är svårt att tro att vi inte inte ville spela framåt, det var nog mer matchens betydelse. Ändå såg det lovande ut de första tio-femton minuterna.
Egentligen var det mest Martin Mutumba, som oroade en under den första halvleken. Han kom ofta lite fel in i duellerna och hans passningar blev ofta feltajmade.
Mikael Stahre funderade tydligen på att byta ut honom tidigt i den andra halvleken, men gjorde först ett av sina smått geniala förändringar - Martin fick byta kant med Bojan Djordic! Och det bytet tog! Martin lyckades med i stort sett allt under den andra halvleken. Göteborgsförsvararna fick aldrig grepp om honom, hur de än försökte. Mutumba var den andra halvlekens store lirare.
Annars fanns det gott om hjältar. Och gott om kämpar som bara skulle vinna guld!
Redan vid kvitteringen kändes det som om vi hade räddat guldet. Visserligen hade Göteborg ett skott i stolpen, men ändå kändes det som att vi hade fått dem ur balans.
Det var en kollektiv triumf och oavgjort hade ju räckt. Men när Daniel Tjernström, sent inbytt, fick chansen och bestämt och obarmhärtigt drog in 1-2-målet, så kändes det så "gött" och så ruskigt passande att den mångårige kämpen och lagkaptenen fick sätta den avgörande bollen. Ingen har förtänat det mer än just Tjerna. Det är väl troligt att det blir ganska sparsamt med speltid för honom 2010, men det känns också tryggt och bra att han kommer att finnas där.
Om sex dagar får Blåvitt en chans till revansch. Naturligtvis kommer vi att sikta på dubbla titlar och det borde kanske vara lättare att spela med guldglädjen i ryggen än för gästerna att försöka ta en revansch för SM-missen. Säkert är det inte, Göteborg vill nog vinna men frågan är om det finns tillräcklig tändvätska kvar i de besvikna benen och kropparna. Rimligtvis blir det lättare för oss att i ren guldglädje spela hem även cupen.
Visst vore det kul med ännu en tuff och jämn kamp även i årets sista tävlingsmatch!
Bappe
