Pärtan Karlsson efter ÖSK och inför slutmatcherna
Om jag påstår att du har fått ditt stora allsvenska genombrott i år, har jag fel då?
- Nää... det kan jag hålla med om. Även om jag tycker att jag gjorde en bra förstadel förra säsongen, har jag nog hållit en genomgående högre klass i år.
Varför i år? Är det du som har mognat eller beror det på omgivningen?
- Framförallt tror jag det beror på mig själv. Det är den första säsongen där jag känt mig som ordinarie i laget, jag har sluppit skador. Jag har kunnat spela som jag vill utan att behöva tänka på annat. Så visst har jag vuxit som spelare, självförtroendet har ökat, jag har sluppit skador och inte blivit distraherad av någonting. Visst spelar omgivningen också en roll, men jag tycker att jag vuxit som spelare och vågar ta för mig mer.
- Den här försäsongen har jag jobbat mycket med min kondition också. Det har varit en svaghet hos mig tidigare, jag har inte riktigt orkat en hel match och det har inte varit bra. I år har jag inte behövt tänka på det, nu orkar jag en hel match.
Inför säsongen i år hoppades du säkert på hyfsat med speltid, men trodde du på att säsonen skulle avslutas med en seriefinal och veckan därpå en cupfinal?
- Jaaa... kanske inte i början, det dröjde lite innan spelet började stämma så som vi ville och trodde att det skulle göra, men ju längre tiden gick, kanske mot sensommaren, började vi förstå att det skulle vara möjligt och då började vi tro på att det skulle kunna sluta med två finaler.
Vad beror det på att Helsingborg är det lag vi inte kunnat rubba alls i år?
- Jaa, säg det... vi har nästan släppt in en tredjedel av alla mål just mot dom. Den enda anledning jag kan se, är väl att det har varit väldigt öppna matcher... kanske har vi varit lite för dumdristigt offensiva. Det kanske inte riktigt passar oss, vi behöver kanske en mer ordnad matchbild, lite stramare spel.
Två gånger Göteborg nu. Nervöst?
- Nej faktiskt inte! Jag är mer nervös när jag ser andra matcher på TV, som t ex Göteborg-Halmstad på kvällen i tisdags! När man spelar själv och faktiskt kan påverka vad som händer blir det mindre nervöst! Och jag är lugn inför Göteborgsmatchen på söndag också. Jag vet att vi kommer att greja det! Jag kan inte lova att vi vinner matchen, men det är inte nödvändigt heller.
Vi är klara för Europaspel nästa år. Det måste väl vara ett lyft för er alla?
- Absolut! Det känns väldigt inspirerande för oss alla och ska förstås bli riktigt kul.
Du verkar trivas att spela med Jos Hoiveld?
- Visst, det bånde känns och märks att vi funkar bra ihop och det har blivit allt bättre under säsongens gång även om det kan uppstå missförstånd ibland, men mer och mer sällan.
Pärtan har utvecklats som mittback och säkerhetslås i år, men också som individ. Han är lugn och trygg när han pratar och inte alls så ordkanpp och försiktig som tidigare. Det förtroende han fått under säsongen, har fått honom att växa och våga ta den roll, som man trodde och hoppades han skulle ta, när man såg honom under juniortiden. Att det dröjt hänger naturligtvis mycket på de två förlorade åren, då han drabbades av ben- resp armbrott. Nu är han ikapp sig själv och framtiden ser ljus ut för Per Karlsson
Bappe
- Nää... det kan jag hålla med om. Även om jag tycker att jag gjorde en bra förstadel förra säsongen, har jag nog hållit en genomgående högre klass i år.
Varför i år? Är det du som har mognat eller beror det på omgivningen?
- Framförallt tror jag det beror på mig själv. Det är den första säsongen där jag känt mig som ordinarie i laget, jag har sluppit skador. Jag har kunnat spela som jag vill utan att behöva tänka på annat. Så visst har jag vuxit som spelare, självförtroendet har ökat, jag har sluppit skador och inte blivit distraherad av någonting. Visst spelar omgivningen också en roll, men jag tycker att jag vuxit som spelare och vågar ta för mig mer.
- Den här försäsongen har jag jobbat mycket med min kondition också. Det har varit en svaghet hos mig tidigare, jag har inte riktigt orkat en hel match och det har inte varit bra. I år har jag inte behövt tänka på det, nu orkar jag en hel match.
Inför säsongen i år hoppades du säkert på hyfsat med speltid, men trodde du på att säsonen skulle avslutas med en seriefinal och veckan därpå en cupfinal?
- Jaaa... kanske inte i början, det dröjde lite innan spelet började stämma så som vi ville och trodde att det skulle göra, men ju längre tiden gick, kanske mot sensommaren, började vi förstå att det skulle vara möjligt och då började vi tro på att det skulle kunna sluta med två finaler.
Vad beror det på att Helsingborg är det lag vi inte kunnat rubba alls i år?
- Jaa, säg det... vi har nästan släppt in en tredjedel av alla mål just mot dom. Den enda anledning jag kan se, är väl att det har varit väldigt öppna matcher... kanske har vi varit lite för dumdristigt offensiva. Det kanske inte riktigt passar oss, vi behöver kanske en mer ordnad matchbild, lite stramare spel.
Två gånger Göteborg nu. Nervöst?
- Nej faktiskt inte! Jag är mer nervös när jag ser andra matcher på TV, som t ex Göteborg-Halmstad på kvällen i tisdags! När man spelar själv och faktiskt kan påverka vad som händer blir det mindre nervöst! Och jag är lugn inför Göteborgsmatchen på söndag också. Jag vet att vi kommer att greja det! Jag kan inte lova att vi vinner matchen, men det är inte nödvändigt heller.
Vi är klara för Europaspel nästa år. Det måste väl vara ett lyft för er alla?
- Absolut! Det känns väldigt inspirerande för oss alla och ska förstås bli riktigt kul.
Du verkar trivas att spela med Jos Hoiveld?
- Visst, det bånde känns och märks att vi funkar bra ihop och det har blivit allt bättre under säsongens gång även om det kan uppstå missförstånd ibland, men mer och mer sällan.
Pärtan har utvecklats som mittback och säkerhetslås i år, men också som individ. Han är lugn och trygg när han pratar och inte alls så ordkanpp och försiktig som tidigare. Det förtroende han fått under säsongen, har fått honom att växa och våga ta den roll, som man trodde och hoppades han skulle ta, när man såg honom under juniortiden. Att det dröjt hänger naturligtvis mycket på de två förlorade åren, då han drabbades av ben- resp armbrott. Nu är han ikapp sig själv och framtiden ser ljus ut för Per Karlsson
Bappe
Röster kring segern mot Caperiotäby
Matchen slutade med en klar och rättvis hemmaseger med 8-5 efter att vi med mindre än tio spelminuter kvar lett med 7-2! Täby gjorde 3 mål under matchens knappt nio sista minuter och satsade under de sista fem minuterna på, att så fort tilllfälle gavs, ta ut Ramsin i målet och spela med sex utespelare. Riktigt oroligt blev det dock aldrig för den ovanligt röstglada hemmapubliken.
Jag hann prata med Emanuel Anteners föräldrar både före och efter matchen. De hade sett den förra matchen mot Pixbo också och tyckte det var väldigt roligt både att vara i Sverige och få se Emanuel spela i en liga, som håller mycket högre klass än den scweiziska.
Hans pappa berättade också att Emanuel börjat med innebandy som liten grabb och haft som mål att spela på toppnivå i Schweiz för att sedan förhoppningsvis få spela elitserieinnebandy i Sverige. Och drömmen slog ju in, lika säkert som att Emanuel gör mål i hittills varje match. Pappa Antener trodde dessutom att sonen gärna skulle bli kvar här de närmaste tio åren! Det låter ju lovande.
Det fanns ett antal AIK-profiler på läktaren som Pelle Svensson, Christian Hellström och Robban Teleki och dessutom flera profiler från damlaget. Och alla verkade nöjda med det som bjöds på planen.
Extra roligt var det att både Stoffe Svanemar och Wilmer Viinamäki fick göra sina första hemmamål denna kväl.
Stoffe var riktigt glad men ändå lugn och sansad efter matchen och gav gärna en intervju.
Hur känns det efter första hemmamålet?
- Jaa... det var på tiden faktiskt, men det var riktigt skönt! Vi hade precis gjort 3-1 i bytet innan. Uffe (Hallstensson) hade sagt att om vi gjorde mål, skulle vi gå in och ta det lite lugnt... men när jag såg läget var det bara att sikta och skjuta!
- Det var inte bara skönt utan riktigt snyggt också. Det var ett viktigt mål... det gjorde jag för lillebrorsan, som är här varje match och sjunger sig hes, så jag satte det för honom.
I år har vi för första gången på några år tre femmor, i stället för två och en avlastningsfemma. Har jag fel?
- Jaa... det här är min tredje säsong och jag tycker nog att vi har haft en bra tredjeuppställning tidigare också, men jag håller med om att vi är mer spelande i år, ska inte bara ligga kvar och försöka kontra, men framför allt hålla 0-0. Vi gör ju fyra mål totalt inom femman, men vid två av dem, tror jag, hade vi hunnit byta någon spelare. Totalt spelade vi 3 eller 4-0, beroende på hur man ser det.
- Det kanske är som du säger, att vi är starkare i år. Ändå har vi inte spelat med exakt samma uppställning i varje match, men det har funkat bra hela tiden. För laget är det självklart bra att vi kan gå runt på mycket folk.
- Jag var spets i förra matchen och nu var jag vänster och det är lite skönare att vara mittfältare, då kan man smälla på lite mera!
- I år blir det inte så mycket matcher som vi varit vana vid, inga cuper eller så, så vi kan liksom ge mer i varje match. Vi kan ge allt i varje match och att vi har några spelare borta i dag märks knappast alls!
Vi kanske se i ett champagnedoftande omklädningsrum i april 2010 också?
- Vi får se... det är långt dit, men det är dit vi siktar,
Bappe Bjuggren
Jag hann prata med Emanuel Anteners föräldrar både före och efter matchen. De hade sett den förra matchen mot Pixbo också och tyckte det var väldigt roligt både att vara i Sverige och få se Emanuel spela i en liga, som håller mycket högre klass än den scweiziska.
Hans pappa berättade också att Emanuel börjat med innebandy som liten grabb och haft som mål att spela på toppnivå i Schweiz för att sedan förhoppningsvis få spela elitserieinnebandy i Sverige. Och drömmen slog ju in, lika säkert som att Emanuel gör mål i hittills varje match. Pappa Antener trodde dessutom att sonen gärna skulle bli kvar här de närmaste tio åren! Det låter ju lovande.
Det fanns ett antal AIK-profiler på läktaren som Pelle Svensson, Christian Hellström och Robban Teleki och dessutom flera profiler från damlaget. Och alla verkade nöjda med det som bjöds på planen.
Extra roligt var det att både Stoffe Svanemar och Wilmer Viinamäki fick göra sina första hemmamål denna kväl.
Stoffe var riktigt glad men ändå lugn och sansad efter matchen och gav gärna en intervju.
Hur känns det efter första hemmamålet?
- Jaa... det var på tiden faktiskt, men det var riktigt skönt! Vi hade precis gjort 3-1 i bytet innan. Uffe (Hallstensson) hade sagt att om vi gjorde mål, skulle vi gå in och ta det lite lugnt... men när jag såg läget var det bara att sikta och skjuta!
- Det var inte bara skönt utan riktigt snyggt också. Det var ett viktigt mål... det gjorde jag för lillebrorsan, som är här varje match och sjunger sig hes, så jag satte det för honom.
I år har vi för första gången på några år tre femmor, i stället för två och en avlastningsfemma. Har jag fel?
- Jaa... det här är min tredje säsong och jag tycker nog att vi har haft en bra tredjeuppställning tidigare också, men jag håller med om att vi är mer spelande i år, ska inte bara ligga kvar och försöka kontra, men framför allt hålla 0-0. Vi gör ju fyra mål totalt inom femman, men vid två av dem, tror jag, hade vi hunnit byta någon spelare. Totalt spelade vi 3 eller 4-0, beroende på hur man ser det.
- Det kanske är som du säger, att vi är starkare i år. Ändå har vi inte spelat med exakt samma uppställning i varje match, men det har funkat bra hela tiden. För laget är det självklart bra att vi kan gå runt på mycket folk.
- Jag var spets i förra matchen och nu var jag vänster och det är lite skönare att vara mittfältare, då kan man smälla på lite mera!
- I år blir det inte så mycket matcher som vi varit vana vid, inga cuper eller så, så vi kan liksom ge mer i varje match. Vi kan ge allt i varje match och att vi har några spelare borta i dag märks knappast alls!
Vi kanske se i ett champagnedoftande omklädningsrum i april 2010 också?
- Vi får se... det är långt dit, men det är dit vi siktar,
Bappe Bjuggren
