Bappes svartgula blogg

Tomi Maanoia cyklar, Jos Hooiveld sjunger och Patrik Bojent är glad och förhoppningsfull. Några av de bestående intrycken efter dagens träning!

 

Det roligaste är självklart att Tomi har startat en rehabträning. Även om det ännu dröjer innan han närmar sig "riktig" träning, känns det oerhört positivt att han är tillbaka på Karlberg och kör ett noga kontrollerat rehabprogram. Inte minst psykologiskt borde det betyda mycket.

Jos har en riktigt bra sångröst och framförande! Jag kunde inte låta bli att fråga om några av mina holländska favoriter (The Nits, Stef Bos, Boudewijn de Groot, Doe Mar, Rob de Niijs, de Dijk m fl). Vi hinner nog prata mer under säsongens gång.

 

Patrik Bojent gör ett harmoniskt och förhoppningsfullt intryck. Han känner säkert att hans mittbacksinsats mot Sundsvall var riktigt bra. Samtidigt är han medveten om den tuffa konkurrensen på snart sagt varje plats i laget. Hans inställning är dock helt klar: det gäller att ge allt på träningarna och visa att man både kan och vill. Sen fattar ledningen beslut. Så är det och så måste det vara.

 

Pratar lite med dem som har hand om servicen på Karlberg och de idel förhoppningsfulla och optimistiska. Kanske mest beroende på stämningen och glädjen i truppen och det faktum att det inte verkar bildas isolerade smågrupper i truppen. Man jobbar tillsammans, sliter tillsammans och har kul tillsammans. Förhoppningsvis kommer glädjen och förhoppningarna spridas till Råsundas läktare också. Fast vi ska komma ihåg att det är mycket nytt både i ledar- och spelarskaran. Det kan ta lite tid innan lusten och glädjen hittar allsvenska former.... men det kommer!

 

Bappe Bjuggren

 

MC kommer, liksom övriga spelare, lite moloket nerför trapporna efter matchen. Han ställer självklart upp för en efterintervju och verkar inte på något sätt, som att loppet är kört. Han håller med om att det var Mika Kohonens föreställning, men verkar övertygad om att över fem matcher är vi det bättre och starkare laget.

 

MC spelade i sin vanliga omgivning, med Patrik Edgren och Kim Nilsson, efetrsom Henrik Lorendahl för kvällen var eller startade som back. Men i mittperioden gjorde ledningen den förändringen att Daniel Schmidt togs in som back och Lorendahl fick ta MC:s plats. Ett beslut MC accepterade och visade förståelse för.

Det var ju nära att det hade givit resultat. Men det höll inte hela vägen.

 

MC tror dock inte att den här kallduschen ska hindra oss från at ta en av platserna i Globen. Hans inställning är helt klar: vi ska dit. Oxh kanske blir det spelarnas moral, som leder oss dit. Visst var alla besvikna både över att Storvreta fick gå ifrån i mittperioden och att de fick komma tillbaka efter att vi tagit ledningen med fyra minuter kvar av matchen. Meninställningen är ändå: vi kommer igen!

 

Det talar väl för laget och för fortsättningen att ingen gnäller eller skyller på mågon annan. Uppfattninge verkar solklar: vi schabblade bort den här matchen, men vi ska komma igen. Och de får snart nog chansen!

 

Bappe

Försäsongen har varit på gott och ont - fast mer väder- än spelmässigt, faktiskt! Tio matcher har spelats sju segrar och ingen förlust. Tjugo gjorda och sex insläppta mål. Ett helt okej facit, inte minst med tanke på det stora antal spelare (inklusive inlånade från Väsby mm) som vi använt oss av. Totalt strax över 30 stycken efter ett snabbt överslag.

Annars är väl det man minns bäst, det man inte skulle vilja ha hänt - Tomis otäcka benbrott! OK, sådant händer ibland i fotbollen men det är svårt att komma ifrån känslan av att risken måste vara än större för en uppvärmd spelare, som sen under matchens gång successivt tappar värme och flexibilitet och vars kropp blir känsligare och förmodligen bräckligare. Nu kan man bara hoppas att läkningen går bra och att Tomi kommer tillbaka i full fysisk och psykisk form.

Visst, det har funnits glädjestunder och godbitar också. Avslutningen mot Sundsvall var det allra bästa och jag tror att det inte bara beror på mer och fler matcher och träningstimmar. Bytet från Skytteholm till Råsunda var nog den viktigaste faktorn! Vårt spel fick en annan dimension och drog i sär motståndet på ett helt annat sätt, när vi fick fler och större fria ytor och kunde byta kant direkt utan att först börja om bakifrån för att tvinga upp motståndarna för att få spelutrymme i deras försvarszon. Sundsvall gjorde ändå en bra match och borde vara med i kampen om avancemang i Superettan.

Hur ser det ut inför den allsvenska starten? Vi har en bred trupp utom just nu på målvaktssidan. Daniel Örlund har, förutom den assist han gav vid ett slarvigt utkast vid Sundsvalls mål, sett trygg och säker ut och agerat lugnt och med pondus.

Försvaret känns också tryggt. Nisse Johansson är enlgt min uppfattning ett nummer större som vänsterback än som mittback! Inte minst hans offensiva deltagande ökar och gläder!

I Sundsvallsmatchen gladde också Patrik Bojent i sin (oväntade) roll som mittback med uppgiften att vid behov under vår offensiv täcka upp på höger- eller vänsterbacksposition! Han klarade det på ett lysande sätt.

Vi har haft ett antal unga spelare borta på olika landslagsläger och -matcher. Det är möjligt att det försvårat möjligheterna att spela ihop ett lag, men det har å andra sidan förmodligen gett deras försäsong en extra krydda och kanske spets.

Sen hör/känner man ett sus av förväntan från publiken varje gång Martin Mutumba får bollen. Och det har ofta funnnits anledning till de förväntningarna. Det som är allra roligast är annars att han spelmässigt mognat under åren och inte bara gör publikfriande dragningar utan också jobbar bra och hårt över stora delar av planen. Jag skulle bli förvånad om han inte blir ett av alllsvensakns stora utropstecken detta år.

Mittfältet är annars svårbedömt. Ja, när det gäller vilka som kommer att spela, alltså. Vi har haft ett antal uppställningar, med ett antal spelare, som man gärna såg fick spela, men man kan inte ha ett mittfält med sex-sju spelare! Jorge Ortiz, som vi bara sett i Sundsvallsmatchen, var också en glad överraskning, trots att han fortfarande kan bli lite nonchalant emellanåt.

Ivan Obolo och Mikael Thorstensson verkar trivas ihop och inte minst passa ihop. De, med fint understöd från Mutumba och Kenny Pavey, gjorde den sista träningsmatchen till ett litet helsicke för det norrländska försvaret. Bägge är kvicka, rörliga och bra både i mark- och luftspelet och täcker en stor arbetsyta.

Tränartrojkans största problem kan bli att hålla igång och hålla modet uppe på den numerärt stora trupp vi har. (Som ju häromdagen blev än större, då Viktor Lundberg flyttades över från Väsby).

Det finns gott om spelare jag ser fram emot att få se i Allsvenskan under säsongen men utan en rejäl regelförändring kommer jag inte att kunna få se dem alla samtidigt!

Det finns en stor potential och en lovande framtid i den svartgula truppen. Det som möjligen saknas är rutin. Fast de få "gamla stötar" vi har, har å andra sidan så mycket rutin och förmåga att de ska kunna klara att ge det stöd och den uppmuntran de yngre emellanåt torde behöva!

Allsvenskan 2009 - här kommer vi och ni vet inte vad som väntar er

Bappe

 

Falun mäktade inte med ännu en seger mot Warberg borta och det var väl inte heller väntat. Masarna gjorde ändå en insats över förväntan.
 
Att Warberg skulle välja Balrog i semin var ingen direkt överraskning. Fast visst hoppas man att Balrog ändå kan skaka om Warberg och vinna någon eller några matcher. Kan Falun borde Balrog kunna!

Storvreta är väl ingen önskemotståndare för vår del. Vi har haft problem med dem genom åren, både i serie- och slutspel. Ändå tror jag att kvalité segrar över vilja i en fem matcher lång serie. För tre matcher tror jag faktiskt inte räcker. Tre av matcherna (om det blir fem matcher) går ju i Solnahallen. Detta talar också för oss. Spännande torde det bli i vilket fall.

Bappe

En ny hemsida inom den stockholmska fotbollen har startats! Ni hittar den på http://www.hifdif.se/. Alla som läser den får väl dra sina egna slutsatser efter besöket!

Bappe

Efter träningen får jag en stund med Mats, kanske mer känd som MC. Vid den tidpunkten vet vi inte vilken vår motståndare i semin blir. vilket gör det svårt att prata om de kommande matcherna.

Det stör inte MC, som, helt riktigt, konstaterar att vi måste kunna slå alla lag för att slutmålet, SM-guld, ska kunna uppnås.

 

Han har logiskt nog inga egentliga önskemål beträffande motståndet. Vilka det än blir ska vi vinna, gärna efter tre matcher.

 

Annars menar han att vi den här säsongen haft ett perfekt upplägg med tanke på att vi siktat på två formtoppar, först till Europacupen och sen till slutspelet. Och visst ser det lovande ut.

 

Nervös är han inte. Han är snarare förväntansfull! Det är nu det gäller. MC borde veta, han är inne på sitt nionde raka slutspel! Totalt fram till i år har han spelat 39 sluspelsmatcher och gjort totalt 45 poäng! Inget dåligt facit, men han vill naturligtvis förbättra det. Hittills har det gett ett SM-guld, men MC ser fram emot och hoppas på ett andra.

 

Och det syns, ja nästan känns, under träningen hur tända alla spelarna är. Tempot är högt liksom koncentrationen. T o m Ulf Hallstensson verkar nästan nöjd. Aggressiviteten är också hög utan att man för det tar några risker. Självförvållade skador är inte önskvärda.

 

Det finns en intensitet hos MC, som man inte märker på samma sätt under den normala serielunken. Han gillar inte att förlora, men det svider mindre i en och annan seriematch än i ett slutspel.

 

Tre, fyra, fem eller sex matcher återstår av säsongen. Fast för MC finns inte det första alternativet!

 

Bappe

AIK:s handbollsdamer kom på sista plats i division 2 mellansvenska södra. Det stod klart efter lördagens förlust mot Norrköping med 26–19.

–Norrköping är duktiga och spelar nog den roligaste handbollen i vår serie, kommenterade AIK-tränaren Erik Hammarberg efter resan till Norrköping.

 

Matchdagen började inget vidare med två återbud på morgonen, Louise Ellenius och Anna Degerman. Saknades sedan tidigare gjorde Emelie Ahlin-Andersson.

Men deras bortovaro gav mycket speltid till en av våra duktiga juniorer, Miranda Um-Bergström, mittsexa och försvarstrea som gjorde en verklig kämpainsats. Det bådar gott inför nästa år.

I halvtid var underläget fem mål som utökades till tio under andra halvlekens första fem minuter. Då tog lagledningen time out. De resterande 25 minuterna vann AIK med ett mål.

 

Förlusten och sistaplatsen innebär med största sannolikhet nedflyttning, vilket också innebär att B-laget tvångsnedflyttas i division 4, trots att man hamnade på övre halvan i division 3.

AIK:s målgörare: Sofia Thörewik 7, Hanne Marie Pedersen 4, Carolin Maaninka 3, Madelene Lönn 3.

 

Anders Lindén

Det blev Patrik Jansson som fick målvaktsjobbet även denna kväll. Han fick en lite svår kväll. Pixbo verkade lite handlingsförlamat och kom inte till skott särskilt ofta. Patrik fick dock göra en riktigt lysande räddning i varje period och annars höll han i gång genom att med hög och tydlig röst dirigera och styra lagkamraterna.
Linus Blomkvist, som alltså fick följa matchen från bänken, menade att det var rätt att låta Patrik stå efter hans spel i de bägge tidigare kvartarna.

Jaa Patrik, det var nära att du höll nollan! (Det enda målet gjorde Pixbo i powerplay och Patrik var chanslös då)
- Ja, hade vi inte pratat om det i går, så hade det gått...! Men det var onekligen nära... tråkigt.. och med zorro, det är inte kul. Vi visste att Pixbo är superstarka i powerplay, så är det.

Var det en nackdel att ha så märkligt lite att göra under en stor del av matchen?
- Njaa... de räddningar jag fick göra höll mig vaken och kvar i matchen, men fem skott i första, två i andra... nej, det är inte idealiskt. De som kom tycker jag ändå var ganska lugnt... och vi malde ju ner Pixbo i matchen.

Men du pratar hela tiden under matcherna.
- Ja, det gör jag även vid träningarna. Det underlättar ju för mina spelare, jag står där och har en bra överblick och ser de luckor som kan uppstå på ett annat sätt. Det är väl mitt sätt att komma in i matchen även när det är lite att göra... att bli delaktig i matchen. Men så låter jag så här efter matchen också! (Jodå, han är hes och låter lite raspig, men det är inte en begynnande förkylning.)

Blir det skönt med vila i en tio dar nu?
- Jaa... vila och vila, vi kör ju på med träning förstås, men vi har faktiskt fått ledigt under helgen nu. Och det känns helt fantastiskt skönt efter kvällens match. Men på måndag kör vi vidare. Det finns  alltid detaljer att slipa på... och snart få veta vad det blir för motståndare i semin. Nu ledde ju Warberg med 8-5 och det känns som de väl vänt på den matchserien nu.

Bappe

Trots den fina dagen blev det en kulen och mörk kväll. Ja. inte på planen, men för publiken.

Väsby vann alltså med 2-0. En rättvis seger även om den satt långt inne. Spelmässigt var Väsby det bättre laget, framförallt i den andra halvleken. Gröndal var dock en positiv överraskning med ett disciplinerat och offensivt inriktat spel. Nu hjälpte Väsby dem lite i den första halvleken, då vi hade svårt att komma till avslut, delvis beroende på att de bägga anfallarna spelade lite för tätt och paralellt. Det blev lätt för Gröndal att hålla ihop sitt duktiga försvar.
Sen led Gröndal säkert av att deras bäste(?) spelare numera spelar i just kvällens motståndare. Det var också han, Jesper Carlsson, som satte 1-0-målet efter en läcker lobb över målvakten och sedan en snygg rundning av denne, innan han behärskat lade in bollen i mål.

Matchens andra mål gjordes av unge vänsterbacken Chrille Eriksson med ett distinkt skott nära stolpen.

Spelmässigt ser det lovande ut. Det är svårt att göra rättvisa bedömningar i försäsongens träningsmatcher, eftersom spelare vilar ibland , byts ut oftare under matcherna osv,
Försvaret känns tryggt  och säkert, nästan oavsett hur det ser ut! Den spelare som kanske imponerade mest på mig den här kvällen var faktiskt unge Filip Terland som byttes in som högerback i andra halvlek och visade upp ett moget, säkert och konstruktivt spel.

Inget säger emot mitt tips att Väsby även i år blir ett stabilt mittenlag med chans till en bättre placering än förra året. Sen är det ju så att man imte har samma koll på alla kommande motståndare!

Men visst ser man fram mot ett antal besök på Vilundavallen i år också!

Bappe

Det borde vara dags för en målvakt som matchens profil, vilket är knepigt eftersom man inte vet vem som faktiskt får förtroendet i matchen. Patrik har ju imponerat i de två första kvartsfinalerna, så jag chansar på att de inte ändrar nu.
Patrik är pigg, öppen och både pratar och skrattar gärna.

Först pratar vi om hans förflutna. Moderklubben var det som idag är Sirius, sen har han också spelat i Storvreta och Dalen och så förra året i Sirius igen.

Kom du till AIK för att få ett slutspel igen?
- (skratt).. Ja efter ett mellanår i Sirius, utan slutspel var det dags! Nej, men allvarligt: visst är det ett delmål att komma till slutspel. Men med AIK är förväntningarna långt mer än att bara nå slutspelet.

Om vi ser till dig då. Är det här ditt bästa slutspel hittills?
- Ja, absolut, man kan ju inte vara annat än nöjd så här långt. 2-0 i matcher mot Pixbo. Sen var jag kanske nästan lika nöjd i mitt första slutspel med Storvreta i kvartsfinal - och också mot Pixbo! Vi slog ut dem men åkte ut i semi mot Balrog. Fast jag har nog spelat bättre själv nu. Jag var inte lika trygg när jag var yngre och litade kanske inte lika mycket på mig själv. Jag har nog siktet lite längre fram idag än då.

Hade ni vågat tro på 2-0 i matcher?
- Tro? Såklart ja! Men kanske inte räknat med det. Det blev ju tufft nere i Göteborg och jag är väldigt glad över att vi tog vinsten i sudden. Det har varit så tufft som vi trodde. Visserligen 2-0, men också två uddamålssegrar!

Hur sannolikt är det med tre raka förluster för vårt lag?
- Oddsen nu är nog goda för vår del. Och ett avancemang till semifinal vore ju superkul - och kan vi göra det redan i morgon är det ett bonus - att få en vecka med lite lugn och ro. Men man ska komma ihåg att Pixbo är ett riktigt bra lag och har spelat bra mot oss, kanske bättre än förväntat till och med. Sen är det ju bra att ha fått rejäl matchning i kvarten om man kommer till semin sen.
- Annars är det ett kul slutspel, där sereins etta och tvåa absolut inte levererat som väntat i de första matcherna.

Hur går det i morgon då?
- Bra fråga! jag tror att det blir precis lika tufft, som det var i de två tidigare mötena men vi vinner i sudden death. Jag tror att vi kommer att få se ännu mera fart - det är en måstematch för Pixbo. Som sagt tufft och tight men jag tror självklart på vinst. Vi är ett starkare lag än Pixbo! Vi har ett jämnare lag medan de har en jättestark förstafemma.


Vi blir  också överens om att om serieettan och -tvåan skulle försvinna i kvarten blir resten av slutspelet en öppen och spännande historia. Likaså är vi eniga om att det borde gynna AIK att Pixbo i morgon spelar med kniven på strupen.

Bappe

Det är inte särskilt bra för ens svartgula nerver att kolla Falun-Warberg och samtidigt försöka följa övriga matcher via text-TV och radiosändningen från Göteborg, som jag tidvis hade problem med.

Tre lag har en 2-0 ledning så här långt: AIK, Balrog och Storvreta. Enklast verkar det hittills ha varit för Storvreta. Fast man undrar om det är Storvretas förtjänst eller Dalens slutspelsskälva. Warberg lyckades, med stor möda kvittera till 1-1 i matcher mot Falun, men inte såg det säkert ut.

AIK kan alltså säkra en semifinalplats på torsdag i Solnahallen och jag tror att man också gör det! Mycket därför att de har en stor slutspelsrutin och dessutom självförtroende. Pixbo kommer att kämpa och ge allt, men jag tror inte att det räcker. De befinner sig i lite av en generationsväxling och är väl inte tillbaka fulllt ut på ett par, tre år än.

Balrog också? Nej, det tror jag inte. Täby lär inte förlora två raka hemmamatcher i ett slutspel. Balrog ska nog spara sig till nästa hemmamatch. Då kan de ju bli klara för semin.
De två sista betydelsefulla målen gjordes förresten av två spelare som gästspelat i AIK: Örjan Skogsström och Micke Karlsson. Grattis!

Falun då? De har hittills presterat mer än vad jag trodde de skulle förmå. Tyvärr blir det nog svårt attt vinna två av återstående tre matcherna mot Warberg. Samtidigt känns det inte uteslutet, Warberg har hittills varit floppen i slutspelet. I kväll vann de på ren vilja och tungt, fysiskt arbete. Och det är tätt mellan matcherna.

Vi ses på torsdag i Solnahallen!

Bappe

AIK mötte på söndagen Torshälla i division 2 östsvenska södra. Trots hemmaplan fick man stryk med 21–26 vilket betyder att tjejerna inför sista omgången ligger sist i serien med 8 poäng. Under nedflyttningsstrecket ligger också Tumba med 9 poäng och närmast ovanför ligger söndagens motståndare Torshälla med 15 poäng.

Tyvärr kom inte AIK upp i samma spelstandard som i förra hemmamatchen mot Örebro. Det ska sägas att man alltid kommer till många avslut men mot Torshälla blev många slarviga och bland annat limmade Torshällas målvakter tre av skotten. Torshällas målvakter var också bra, särskilt Isabell Anderzén, som kom in i andra halvlek.

 

Fram till 20 minuter in i första halvlek var det AIK som hade initiativet och särskilt Sofia Thörewik fick till både sina skott och kontringar. Det blev till slut 8 mål i matchen, vilket var bäst i AIK. Men efter 20 minuter och ledning med 10–8 gjorde Torshälla fyra raka mål och gick till pausvila med ledning 12–10. Under denna period märktes att bästa målskytten i de senaste matcherna Hanne Marie Pedersen saknades. När förstauppställningen på nio meter byttes ut hade man väldigt svårt att komma i lägen.

 

I andra halvlek bytte AIK försvarsspel till ett mer utgrupperat försvar för att få stopp på Torshällas starka skytte, särskilt genom Amanda Skog. Det fick god effekt men i stället kom Torshälla igenom på kanterna och även mittsexan började göra mål.

När AIK ändå inte kom ikapp gick man över till tvåpunkt men det gav samma resultat, även om matchen stod och vägde lite vid 19–23 då AIK gjort tre raka mål. Når man spelar fyra mot fyra måste fötterna hänga med på ett bättre sätt i försvaret än de gjorde för AIK-tjejerna. Särskilt läckte det i högerförsvaret.

 

Förutom nämnda Sofia Thörewik var det roligt att se Elin Economou-Olssons 5 mål som nästan alla gick till på samma sätt. Hon satsade lågt in i målgården och sätter upp bollen högt, vilket målvakterna aldrig kom underfund med.

AIK-Torshälla 21–26 (10–12)

Målgörare:

AIK: Sofia Thörewik 8, Elin Economou-Olsson 5, Emelie Ahlin-Andersson 3, Louise Ellenius 3, Anna Degerman 1, Carolin Manninka 1.

Torshälla: Amanda Skog 8, Malin Nordström 5, Annelie Tasgavainen 4, Caroline Brodd 4, Sissela Enning 3, Nathalie Persson 1, Carline Carlsson 1.

Domare: Ulf Gustafsson och Ulf Sundberg.

Anders Lindén

Hur många hade räknat med två överraskningar i slutspelsstarten? Och om man nu hade det, var det verkligen förluster för Täby och Warberg hemma man trodde på?

Nä, inte jag heller. Nu är det ju inte klart på något sätt, men det måste kännas tungt att förlora premiären på hemmaplan. Falun var för mig den största överrasksningen, men nog trodde jag att det var på hemmaplan de skulle kunna störa Warberg.
Täby ångrar förmodligen att de valde just Balrog. Dessutom för att kunna ta "T-banan till bortamatcherna". Fast då menade de nog snarare de egna fansen än spelarna!

Nej, det kan nog bli fem matcher i tre av de fyra kvartarna. Kassörerna gnuggar händerna och fansen sliter håret. Men mycket innebandy blir det!

Bappe

Jon kommer nyduschad och fräsch, möjligen också nykammad till efterintervjun. Det blev lite begrämsat med spel för hans femma denna dag, men han verkar lika nöjd med matchen ändå.

Det blev en knappare seger än du tippat? Fast du hade den första chansen  - ett stolpskott efter ungefär 8 minuter.
- Ja jag trodde väl på 3 eller 2 bollar upp. Men vi hade chansen ändå tycker jag. Det var synd på mitt skott, men målvakten var bra med också. Det var lite tråkigt, det hade varit roligt att sätta den. Det hade ju passat bra som matchprofil allt. Det får bli nästa gång!
- Det var annars en ganska tight match från början. De var bra i början och det kändes som att vi inte kom riktigt in i matchen. Så vi fick börja jobba lite hårdare.

Annars var det väl en typisk förstamatch i ett slutspel?
- Ja, det kan jag hålla med om... och det känns som att vi inte fick ut allt vi faktiskt kan... lagen kände på varandra.. ett ganska tight spel. Vi får lägga in ytterligare minst en växel i de kommande matcherna.

Är du nöjd med er insats idag?
- Ja, vi vinner ju, det är det viktigaste. Hade de gjort ett mål till, tror jag att vi hade kunnat svara på det. Vi kändes lite starkare. En seger är ju alltid en seger. Nu ökar pressen på Pixbo som inte har råd att förlora hemma. Det är upp till oss att jobba ännu hårdare i nästa match. Och det vet vi om. men man ska inte sticka under stol med att det är skönt att vinna första matchen.

Spelade både ni och dom som du förväntat dig?
- Joo.. det tycker jag... kanske blev det lite trögstartat men det blev ändå en bra match. Vi skulle kanske kunna gå lite rakare på mål. Gör vi det borde vi skapa ännu fler chanser.. det blev väl lite omständigt ibland. Lite rakare och mer resoluta ska vi nog vara.
- Sen är det ju viktigt att inte blotta sig för mycket, de är duktiga på att kontra... ja, det är faktiskt alla slutspelslagen!

Om fyra dar möts ni igen - på bortaplan.
- Ja, det kommer säkert att bli en jättetuff match och den kommer nog att i mycket likna dagens match, även om bägge lagen kommit in i slutspelsrytmen nu. Fast vi vet ju om att vi kommer att få jobba ännu hårdare för att vinna den matchen. Förhoppningsvis klarar vi av det också. Jag tror absolut att vi gör det.

Jon avslutar med att säga att han hoppas att vi ska ses för sista gången den här säsongen i april i Globen. Och det ser jag fram emot!

Bappe

Periodsiffrarna ( 0-1, 2-0, 2-2) ger en ganska bra beskrivning av matchen. Den första perioden var i stort sett spelmässigt jämn. I den andra taog AIK initiativet och behöll det utan att helt lyckas i avslutningarna. Den tredje perioden var inte så jämn som periodsiffrorna antyder, utan det var Pixbos djärva offensiv de sista fyra minuterna  som gav utdelning. Det kändes dock som om de svartgula hade kontroll över skeendet.

Den här matchen påminde starkt om ett antal förstamatcher i ett slutspel. Bägge lagen spelade för att inte släppa till för mycket eller ta onödiga risker och det är två slutspelsvana och disciplinerade lag!

Patrik Jansson i målet och kaptenen Patrik Edgren fick pris till bästa spelare. Inte alls orättvist, men Henrik Lorendahl, Daniel Schmidt eller Kim Nilsson hade inte heller känts fel.

Den stora överraskningen i slutspelets första omgång var självklart Faluns seger över Warberg. Visserligen i sudden, i en riktigt svängig match. Grattis Falun, men orkar niverkligen göra om det, ens på hemmaplan?

Kul med en skräll i alla fall!

Bappe

Matchens profil - Jon Möllersten inför kvatsfinal 1

Jon är lugn, pratar gärna och med stor värme. Han har bra koll även på andra lag och både förefaller och säger sig trivas jättebra i AIK.

Han har ju ett flerårigt förlutet i Pixbo, där han bland annat var med om att förlora SM-finalen i Globen mot AIK! Nu hoppas han på en repris, dvs nytt guld till AIK.

 

Hur många slutspel har du spelat i Pixbo?

- Oj... jag har spelat slutspel varje år, så jag tror det blir mitt sjätte... eller möjligen sjunde!

 

Hur har det varit att möta AIK i ett slutspel?

- Den enda gången jag mött AIK i slutspel, var i SM-finalen, som AIK vann.

- Den matchen var lite annorlunda... det kändes som att den gick väldigt fort, men det kändes också som att AIK var lite bättre än oss. Vi blev liksom tagna på sängen... AIK pressade högt och vann rättvist till slut. Även om avslutningen var lite slumpmässig, var det en rättvis seger.

 

Och i år då?

- Med det här laget känns det som om vi borde kunna gå hela vägen. Den enda gången jag spelat i ett kanske lika bra lag som det här, var första året i Pixbo, då vi också vann SM! Så inför slutspelet nu känns det superroligt.

 

Vet du hur Pixbo är i år jämfört med tidigare?

- Jag har ganska bra koll på dom. De har inte alls samma stjärnor som under tidigare år och de som finns kvar har kanske inte riktigt samma gnista som tidigare men är fortfarande jätteduktiga spelare. Laget har inte heller samma tyngd som tidigare, det är yngre och spelar på ett lite annorlunda sätt. Sen tror jag att deras tränare, Vidar (Jonsson som spelat i AIK bl a) passar väldigt bra för det här laget. Jag tror att det är lite för tidigt för ett SM-guld för det här laget.

- Det kommer att bli jättehårt och kan mycket väl bli fem matcher men jag har stora förhoppningar på att vi vinner.

 

Att döma av seriespelet är bredden större i toppen nu än för några år sen?

- Jo så kan det nog vara. Vi har ju gått runt på ganska mycket folk i många matcher och sen fått en bra effekt, när vi gått ner lite på spelare och krävs det i slutspelet, så kanske vi går ner på färre spelare, men det vet vi inte nu. Det har blivit lite mindre för de spelare som varit vana vid mycket speltid i nästan alla matcher.

- Nu är det slutspurten som gäller och då måste vi kräva allt av alla spelare vi har. Jag tror inte att det kommer att bli lika stora dippar i sluspelet som det ibland varit i en del seriematcher.

- Vi har väldigt många erfarna spelare, de vet vad som gäller nu och kommer inte att släppa något när det gäller så mycket.

- Det blir tufft. AIK, Warberg och Pixbo brukar vara med men Täby har ett bra lag och Dalen är också ett bra lag. Det här slutspelet känns ovisst tycker jag. Fast jag tycker ändå att vi, AIK, känns ruskigt, ruskigt starka.

 

Du tror vi går hela vägen?

- Ja, det gör jag!

Vi pratar lite om övriga lag och hur svårtippat och ovisst slutspelet är, men Jon kommer till sist fram till att det nog blir AIK -Warberg i en SM-final.

Naturligtvis pratar vi även om den märkliga Täbymatchen. Jon var trots 0-5 inte riktigt orolig. Han kände hela tiden att vi skulle kunna vända matchen, vi var ändå med i spelet, men inte i målgörandet. Det måste lossna, trodde han, och det gjorde det ju också!

 

Hur går det i morgon då?

- Det blir en jämn och tät match som vi vinner på att vi fortsätter att mala på och pressa och till slut orkar de inte stå emot. Vi vinner med två eller tre bollar till slut.

Avslutningsvis tippar Jon, att AIK efter fyra matcher är klart för semifinal!

 

Bappe

Slutspelsmatcherna blev väl de ganska förväntade. För AIK:s del var Pixbo kanske inte förstaalternativet, men förmodligen det andra! Ett lag vi mött mycket genom åren och framför allt tidigare haft vissa besvär med.

Två spelare i AIK har tidigare spelat för Pixbo: Niklas Jihde och Jon Möllersten. Någon spelare i Pixbo med AIK-bakgrund har jag inte hittat. Inte för att det i dessa matcher spelar någon roll. Lagen känner varandra så väl ändå att det är svårt att se vad de skulle kunna göra för att överraska motståndaren.

Balrog-matchen såg tydligen ut som många andra matcher tidigare i serien.. Vid behov ett effektivt och vinnande spel. däremellan mer planlöst och kanske lättsamt. Historien visar att det ändå plockas fram mer i slutspelet.

Det skilde till sist 4 resp 2 poäng upp till topp två i serien. Ett fullt godkänt resultat med tanke på avbrotten och merbelastningen under serien (Europacupen och VM).

Även om alla inte håller med om att "Vi är vackrast, vi är bäst", så tvingas de motvilligt erkänna att det ligger en del i "vi är de som vinner mest".

Jihde verkar inställd på att detta är den sista säsongen. Finns det någon som tror att han vill sluta som tvåa, eller - hemska tanke - tom en lägre placering? Nä, inte jag heller.

I övermorgon är det dags. Fyll Solnahallen inte bara platsmässigt utan också ljudmässigt. Det lyfter laget!

Bappe

Visserligen är serien inte slutspelad. En bortamatch mot Balrog återstår. So what! Det är nu slutmålet börjar skönjas. Warberg - AIK, "som vanligt"? Inte alls säkert, men ändå lite troligare än för en vecka sedan!

Tempo- och spelhöjningen mot Caperio Täby sitter kvar i minnet. I den urladdningen kände man igen det furiösa spel de svartgula emellanåt, och när det behövts, plockat fram under 2000-talet.

Jag trodde tidigare att Täby skulle kunna tänkas välja oss redan i semin, om det var möjligt. Nu är jag inte alls lika säker. De torde nog räkna med att deras chans är större i en sista avgörande match, än i en femmatchersserie. Fast, de får kanske inte möjligheten att välja!

I kväll avslutas seriespelet ute i Botkyrka. Balrog, som kan behöva vinna för att ta slutspelsplatsen. Uffe Hallstensson är tydligen borta p gr a ryggskott, men småskavanker bland en del spelare oroar mera. Men med den trupp vi har, så låt dem som behöver få vila. Ett friskt slutspelsgäng är viktigare än tre seriepoäng. Det är en lång och tuff vandring kvar.

Träffade, för första gången på länge, Robban Teleki i Solnahallen vid Täbymatchen. En av dessa spelare man minns. Inte för att han var en riktigt stor stjärna utan för att han var oerhört laglojal och alltid gjorde det han skulle till 100%. Det är så lätt att bländas av de stora stjärnorna och glömma att utan alla laglojala jobbare, skulle de stora inte få det utrymme och den tid de behöver.

Vi ses i Solnahallen  på torsdag. Trots fotbollen på Skytteholm!

Bappe

Tumba slog AIK med 26–24 i sin hemmahall vilket innebär att man lämnade över sistaplatsen till våra damer.

Bortaplan är ingen höjdare för damlaget. Under hela säsongen har man bara tagit en poäng utanför Solnahallen, mot Torshälla.

Lördagens match mot Tumba utgjorde inget undantag. Även om våra damer inte var chanslösa.

 

Matchen började jämnt men Tumba drog ifrån till 12–8 efter halva halvleken. Då tog AIK time out. En minuts snack räckte för att vända matchen och i halvtid stor det 15–14 till AIK.

I andra halvlek vände Tumba tillbaka och vann med 26–24.

 

–De hade två skyttar som gjorde en 6–7 mål var, det var egentligen de enda att hålla reda på, säger tränare Erik Hammarberg. Men vi lyckades ändå inte komma ut på dem ordentligt.

Jämfört med hemmamatchen senast var det stor skillnad på aggresiviteten i försvaret. Dessutom gjorde våra tjejer motståndarmålvakten bra.

–Trist att vi bränner tio rena frilägen, säger Erik. Varje gång skjuter vi i stort sett på samma ben.

Erik har ingen riktig förklaring till varför det är så stor skillnad på hemma- och bortaplan för tjejerna.

 

I nästa match har man Torshälla hemma och sedan Norrköping borta. Trots att man nu inte kan klättra över strecket gäller det att kämpa vidare.

–Vi måste försöka ta oss förbi Tumba som ligger en poäng före oss, konstaterar Erik. För fortfarande finns chansen att hänga kvar.

Det är nämligen så att serien ovanför ska fyllas på med fler lag än normalt och det finns dessutom nästan alltid lag som drar sig ur. Blir det så skulle även lag nedanför strecket ha chans att hänga kvar. Vilka det i så fall blir är upp till förbundet.

Tumba-AIK 26–24 (14–15)

Målgörare AIK: Hanne Marie Pedersen 8, Emelie Ahlin-Andersson 6, Sofia Thörewik 4, Anna Degerman 3, Carolin Maaninka 2, Elin Economou-Olsson 1.

 

 Anders Lindén

Precis före matchens början intervjuades Tomi Maanoja, som själv klev ut på planen med kryckors hjälp. Han var märkbart rörd över de stående ovationer som mötte honom. Och inte blev det sämre när spelarna sprang in i svarta tröjor med finsk text på ryggen (i översättning "Vi spelar för dig") och när de vände sig om hade de varsin bokstav på framsidan T-O-M-I-M-A-A-N-O-J-A. Mycket uppskattat, inte minst av Tomi.

Den första halvleken blev spelmässigt riktigt bra, förmodligen den bästa i år. En hel del chanser skapades och framför allt av Micke Thorstensson, som var stark, snabb och mycket bra även i huvudspelet. Det var hans egentligen första match för säsongen. Det enda som saknades var pricken över i, ett, eller fler, mål. Han var inblandad i de chanser vi skapade, men aldrig riktigt fick till. När han gick ut efter en timmes spel, blev det mer uddlöst framåt utom under matchens sista minuter, då vi satsade allt på ett avgörande utan att riktigt lyckas. Ivan Obolo satte ett skott i ribban och Kenny Pavey nickade, men målvakten knep den chansen. Närmare än så kom vi inte.

 

Det var flera spelare, som gjorde utmärkta insatser. De, som förutom Thorsten utmärkte sig mest var Nisse Johansson, Pierre Bengtsson och Danne Örlund. Pierre får ut mycket mer av sin kapacitet på mittfältet än som vänsterback. Han och Kevin Walker verkar också trivas bra tillsammmans och får positionsbytena att fungera på ett utmärkt sett. Nisse Johanssons offensiva spel blir både tyngre och bättre för varje match, även om det kan se tungt ut när han tvingas vända hem. Gabi Özkan var också duktig och verkade ha en stor spelglädje, men blir ibland lite osynlig. Det återstår ungefär en månad till den allsvenska starten, så det som ännu inte riktigt funkar, har vi tid att justera.

 

TPS kämpade hårt och är förmodligen nöjda med det oavgjorda resultatet. De hade två snabba anfallare och satsade nästan helt på kontringar, men det är inte lätt mot ett så hmogent försvar som vårt svartgula. Per Karlsson och Jos Hoiveld samarbetar bra och torde bli ett effektivt mittbackspar. Fast det vore roligt om Pärtan vågade ta en och annan offensiv raid, som han tidigare brukat göra med gott resultat. Jos gör det ibland, men om de växlar om blir det svårare för motståndarna.

 

Ivan Obolo känns ännu som ett sparkapital. Förmodligen är han den som har svårast att förlika sig med vädret och underlaget. Han gör aldrig en dålig insats, men hans normala timing fungerar inte riktigt ännu.

 

Sen känns det alltid skönt så här års, när det inte verkar uppstå några skador eller problem! Det är inte optimala förutsättningar för fotboll en lördagseftermiddag i början av mars i Stockholm. Men det gäller ju för alla lag. Precis som skaderisken.

 

Sex matcher spelade, ingen förlust ännu och målskillnaden 14-4. Motståndet har varierat, men det bästa beskedet har nog varit att vi är bekväma med och bra på det spel vi vill spela. Med högt tryck och snabba omställningar mella kanterna. Det känns både roligt och hoppfullt inför den riktiga säsongsstarten precis som den konkurrens som finns på snart sagt varje spelarposition.

 

Bappe

5-0 till Täby efter drygt 24 minuters spel - visst kändes det kört i det läget. En reducering knappt 10 minuter in i den andra perioden. Fast som väckarklocka funkade det! Det blev både 2-5,  3-5 och 4-5 innan perioden var över.
Skulle det hålla? Jodå och med råge! Fyra mål i den sista perioden och alla för AIK. En av de mest märkliga matcher vi varit inblandade i. Kanske 8-0-segern mot Warberg i Varberg i slutspelet för några år sen var ännu märkligare...?

De spelare som i 25 minuter sett ganska tunga ut och stumbenta, kom nästan studsande ut från planen på väg till omklädningsrummet och såg verkligen nöjda ut. De kvardröjande fansens hyllning under deras marsch mot omklädningsrummet gjorde säkert inte känslan sämre!

Uffe Hallstensson hävdade att det inte var en medveten taktik att låta Täby ta en femmålsledning för att vagga in dem i en falsk känsla av trygghet. Han menade snarare att Täby inte varit fem mål bättre utan att det närmast varit en del enkla missar och möjligen lite underskattning från vår sida.
Uffe är som alltid lugn och behärskad, nästan distanserat analytisk, men leendet och glädjen i hans ögon visar ändå den både lycka och lättnad, som han förstås måste känna. På något sätt har vi varnat kommande motståndare: det är inte serielunk som gäller - nu är det slutspel på gång.

Mats Carlsson är lika stillsamt vänlig och öppen som vanligt, det är egentligen bara i leendet man kan ana den glädje över den otroliga vändningen, han faktiskt känner.
Alla jag hinner byta några ord med är annars ganska överens: 5-0 låter och är mycket, men det var inte siffror som motsvarade spelet, så det kom aldrig någon känsla av uppgivenhet över dem. Då var det värre för Täby under matchens sista dryga fem minuter då de i ren desperation drog på sig fyra utvisningar, för övrigt de enda de fick under matchen! AIK fick två, en i slutet av den andra och en i början av den tredje perioden.
Domarna kändes under stora delar av matchen annars som två kvarglömda handbollsdomare som fått rycka in.

Niklas Jihde gjorde hälften av målen, bland annat de tre sista i matchen! Stort - och det gav honom också titeln Matchens lirare, men sett över hela matchen tycker jag nog att Daniel Schmidt, Kim Nilsson och Alexander Egebrant var de som höll en riktigt hög klass under hela matchen, även den tunga inledningen.
Fast, trots Niklas, Danne, Kim och Alexander, det var en lagtriumf som gav tre redan nästan bortgivna poäng!

Bappe

Så kan man kort sammanfatta den senaste veckans matcher för AIK och Väsby. Motståndet var av blandad kvalité, men spelet har ändå sett lovande ut med tanke på årstid och förutsättningar.

Annars är det Timos otäcka och oturliga benbrott man minns. När det hände, så kändes det mest som att matchen borde brytas, det gällde ju inga poäng. Fortsättningen av matchen kändes inte särskilt angelägen just då.

Både AIK och Väsby tog en 3-0-seger mot Enköping resp Forward. AIK spelade också 0-0 mot Assyriska medan Väsby kryssade, 1-1, mot Sleipner. Sleipner som för övrigt var den spelmässigt bästa motståndaren av alla fyra! Åtminstone under den första speltimmen, sen tappade de en del tempo.

Det är svårt att bedöma spelarnas faktiska styrka så här års eftersom det ofta byts friskt under matchen och att det även blandas och ges ganska mycket mellan trupperna. I matchen AIK-Enköping var t ex AIK-spelarna (inklusive de inbytta) i minoritet!
Det som både glädjer och fascinerar betraktaren är att det spel- och systemmässigt inte märks någon egentlig skillnad på planen. Imponerande!

Väsbys trupp är ung även jämfört med AIK:s, men ändå tror jag på att de gör en ny bra säsong i Superettan. De torde inte kunna störa topplagen men ska kunna vara med i mittgruppen.

Det snyggaste målet stod Viktor Lundberg för i Väsbys match mot Enköping. Ett distansskott som påminde om de två mål han gjorde för AIK i förra årets träningsmatcher.
Två andra spelare som också såg riktigt bra ut var Chrille Johansson och Adam Modin i Väsby, ytter- resp mittback, bägge f.d. AIK-juniorer.

Några matcher på Skyttan återstår, sen är det nära till seriestarten. Ska man döma av stämningen i de bägge lagen, kan det bli en både sevärd och rolig säsong. Det är en bit mellan Råsunda och Vilundavallen men målet (eller kanske snarare målen!) gör resan väl värd!

Till sist: krya på dig Tomi, vi saknar dig!

Bappe

Efter Tomi Maanojas otäcka och tunga benbrott i lördags ser AIK:s och Väsbys besättning på målvaktssidan något tunn ut. Bägge lagen har 3 målvakter i A-truppen. Bägge har också 2 stycken skadade, delvis på lång tid och delvis på osäker tid. Inte den mest lyckade säsongsstarten, som annars varit bra för bägge lagen.

Bappe

Äntligen fick AIK:s handbollsdamer till det. Matchen mot topplaget Örebro
visade att det finns högre potential i laget än den nedflyttningsplats
man i dagsläget ligger på. Tyvärr räckte det bara till oavgjort,
26–26.

Det blev en svängig match när AIK mötte Örebro i Solnahallen på
söndagskvällen. AIK började bäst och målvakten Sabina Pedram angav
tonen med en svettig dubbelräddning. Det blev inte hennes enda räddningar
under kvällen. Hon var en av anledningarna till att AIK gick ifrån i
början. Försvarsspelet klaffade bra samtidigt som Örebro kastade bort
den ena bollen efter den andra. Hanne Marie Pedersen och Carolin Maaninka
tog skott som Frida Granborg i Örebro inte fick tag på och Emelie
Ahlin-Andersson styrde spelet.

Flytet höll ända fram till 8–3 efter 15 minuter. Då bytte Örebro
målvakt till Jenny Bernström och hon fick en kanonstart med flera
räddningar. Samtidigt hade AIK:s försvarsankare och mittsexa Louise
Ellenius fått avbryta matchen på grund av skada.

Matchen svängde och Örebro gjorde fyra raka mål innan Elin
Economou-Olsson kunde spräcka Bernströms nolla. Men det blev inga fler
mål för AIK i första halvlek medan Örebro gjorde sex mål på raken
vilket gav 9–13 i paus.

Ingen på läktaren trodde att AIK skulle kunna komma tillbaka i andra
halvlek men det kunde tjejerna.Man gick från 11–14 till15–15, mycket
tack vare Caroline Maaninkas skott, ofta uppe i kryssen. AIK fortsatte sitt
intensiva spel och gick till ledning 20–16, bland annat genom två mål
av Sofia Thörewik som växlades in från kanten.

Men det skulle svänga ytterligare en gång. Örebro kom tillbaka och
kvitterade till 20–20 när AIK åter igen gjorde ett ryck till 23–20.
Örebro gav sig inte utan gick ifatt till 24–24. Därefter följdes lagen
åt. Örebro tog ledningen med 26–25 men när det var tio sekunder kvar
fick AIK en straff. Hanne Marie Pedersen drog kallt in den förbi Frida
Granberg som kommit tillbaka i Örebros mål och bidragit till att laget
kommit tillbaka i matchen.

Det är roligt att kunna konstatera att tjejerna gjorde en väldigt bra
match, både bakåt och framåt. Det fanns en intensitet i spelet som vi
inte sett så mycket av tidigare, Alla kämpade hela matchen igenom, men
Sabina Pedram i målet och Hanne Marie Pedersen med sina åtta mål måste
nämnas lite extra.

Sen bara några ord om bedömningen. Vad jag vet är det inte förbjudet
att visa ut spelare i början av matcherna bara för att domarna har gula
kort i bröstfickan. Örebro fick två gula kort i början för grova
förseelser som borde gett utvisningar, bland annat för ett klockrent slag
i ansiktet, medan AIK-tjejerna hade oturen att göra sina ojustheter senare
i matchen då dom renderade utvisningar.

AIK–Örebro 26–26 (9–13)

Målgörare:
AIK: Hanne Marie Pedersen 8, Carolin Maaninka 5, Emelie Ahlin-Andersson 4,
Sofia Thörewik 4, Elin Economou-Olsson 3, Anna Degerman 1, Louise Ellenius
1.
Örebro: Jennifer Albertsson 7, Danielle Sillrén 6, Emma Bertholdsen 4,
Emma Hjulström 3, Malin Bergfalk 2, Madelene Lundström 2, Elin Forsberg
2.

Anders Lindén