Bappes svartgula blogg

Väsby har hittills inlett matcherna hemma med högt tryck från början, tagit ledningen men sedan blivit passiva efter paus, men ofta kunnat komma tillbaka in i matchen.

Mot Quiding blev mönstret något annorlunda. Visserligen startade Väsby friskt och optimistiskt men någon riktig pressande offensiv blev det inte. Visst, man försökte men gästerna stod upp bra och tog sakta men säkert ett litet grepp om spelet och Väsby fick sedan jaga rätt mycket boll under den första halvleken. Den avgörande faktorn var kanske gästernas målvakt, Tommy Naurin, som matchen igenom gjorde en imponerande insats och agerade med stor pondus. Han gjorde bl a några magnifika räddningar på skott från både Micke Thorstensson och Gabbe Petrovic.

Det såg ut att bli en mållös första halvlek, ovanligt för Väsbys del, när hemmalagets kapten Daniel Johansson trampar på en boll under kontroll och Mattias Gravem, vem annars?, är snabbt där och hugger, tar bollen och Daniel tvingas i ren desoperation fälla Gravem. Solklar frispark, som han själv, snyggt och kraftfullt sätter i mål. Thudde var chanslös på skottet.

Väsby kommer ut revanschsuget efter pausen, inte minst Adde Catióvic och Thorsten är aktiva och giftiga framåt men där finns Naurin!

Efter en knapp timmes spel tvingas Quiding i alla fall fälla Thorsten i straffområdet. Solklar straff. Adde Catovic tar straffen och sätter den lugnt och säkert.

Under resten av matchen försökte bägge lagen, utan att ta några defensiva risker, att få in ett ledningsmål, utan att lyckas. Närmast var nog Quiding 6-7 minuter före slutet, då mål-Thudde kom helt fel på ett inlägg, missade bollen och under publikens samfällda andlöshet lyckades försvaret rensa undan bollen.

Både Obi Etie och Thorsten hade ett par hyfsade chanser i slutminuterna utan att få bollen på eller i mål.

Thorsten och Naurin utsågs av matchvärden till matchens lirare i resp lag. Inte alls oförtjänt.

Quiding var en positiv överraskning och spelade en konstruktiv fotboll med bra tempo och organisation. Kanske är det en Zoran Lukic-effekt.

Zoran verkade både lugn och nöjd efter matchen och laget kan mycket väl ställa till med obehagliga överraskningar under seriens gång.

Martin Mutumba, som skrivit ett tvåårskontrakt med Väsby, tyckte det var roligt att vara tillbaks i svensk fotboll igen. Han har annars haft tre bra år i Finland och utvecklats mycket där, både som spelare och människa.

Peter Motas menade att det varit en ganska svår match. Som back kom han inte med i spelet på det sätt han önskar och brukar. Anfallen blev ofta för koreta för att han skulle hinna upp och kunna delta. Även han verkade något överraskad över Quidings spel, men menade också att Väsby borde satt någon/några av sina chanser.

Bappe

En vacker och logisk siffersvit. Att det inte handlar om herrlaget eller juniorlaget inser de flesta. Alltså måste det vara damerna och det är det också.

Några inledande noteringar:

- seriens delade målkung Lisa deVanna har "bara" gjort ett av de åtta målen

- tjejerna gör lite drygt ett mål för varje hundratal åskådare som kommer till Skyttan! Det kommer herrlaget aldrig att mäkta! Men ett mål per 4000 åskådare, kanske....

- sex målskyttar, ändå har vi också en missad straff

Hur ser spelet ut då? Jo, det finns en klar spelidé och i stort genomför man den målmedvetet och dessutom ofta snyggt och med bra tempo. Vi har också ett antal riktigt sevärda spelare. Visst blir passningsspelet emellanåt så stressat att det kan se nästan småhafsigt ut, men delvis beror det på att man har och vill ha ett rörligt spel.

Viljan och intensiteten är inte lägre än på herrsidan, den största skillnaden är huvudspelet. Nickar är ganska sällsynta i damfotbollen, det handlar mer om huvudtouchar.

AIK har en härlig blandning av spelartyper och åldrar i årets trupp och i varje match finns det faktiskt någon eller några spelare på bänken, som man saknar på planen. Fast, så känns det sen också med dem, som byts ut under matchen!

Fjorton spelare har varit på planen under de två matcherna och det är fyra spelare, som känns speciellt vikitga för spelet och speluppbyggnaden, inte för att de nödvändigtvis är bäst i matcherna, utan för att de har rutin och kyla och styr spelets organisation: Sofia Lundgren, Jessica Juhlin, Anne Mäkinen och Frida Höglund.

Sen finns också de spelare, som kan avgöra en match och göra de där spektakulära sakerna, som publiken älskar: Lisa deVanna, Elsa Ekblom Bak, Emma Lundh och Louise Fors.

Resten då? Bara utfyllnad? Nej, definitivt inte, men under denna veckas två matcher är det den bild man fått av laget. Av övriga spelare har både Katie Gill och Annica Sjölund gjort mål t ex. Men så är det i lagsporter, spelare har eller får olika roller, som också kan skifta under en säsong. Småskador, formsvackor och annat spelar också in. Några spelare har inte varit med itruppen alls under denna vecka och ytterligare ett par har mycket sparsam speltid.

Nästa hemmamatch spelas först den 14 juni. På Skyttan förstås, matchstart 13.00. Kom gärna och se ett sevärt och härligt svartgult lag och hjälp dem att hålla snittet 1 mål/hundratalet åskådare. Vilken målfest om vi blir runt åttahundra på läktaren!

Bappe

Det blev en ganska tung och faktiskt lite onödig förlust i Solnaderbyt mot Vasalund på den kyliga lördagseftermiddagen.

Efter en timmes spel gjorde Vasalund matchens enda mål efter en lång stickare som en Vasalundsforward sprang på. Sebbe Söderberg i AIK-målet sprang utmen hann inte fram utan bollen gick in i mål.

Lite trist var det eftersom det var enda gången vi tappade markeringen.

Det var inte någon riktig höjdarmatch. Det mårktes att det var två ganska jämna lag och dessutom två lag som kan varandra tämligen väl. Spelet blev också därefter med mycket låsta positioner och få överraskande öppningar.

Anfallsspelet gick tungt för hemmalaget, alltså de svartgula, nästan hela matchen. Yunus Unver fick inte mycket utrymme i sin roll som spets. David Gustafsson, som närmast hade en roll mellan mitt och anfall var den som genom sin fysiska styrka skapade mest, även om det mest räckte till halvchanser.

Inte heller Vasalund kunde, förutom vid segermålet, få till några klara målchanser.¨Bägge lagens bästa chanser, förutom målet, kom vid några offensiva frisparkar.

Emil Berger och Nicklas Maripuu hade det tungt inledningsvis på mittfältet. Det var först efter en halvtimmes spel, som de riktigt hittade rytm och positioner i sitt spel, men sedan var det de som låg bakom det mesta av farligheter vi skapade.

Det känns inte som laget ännu hittat sitt spel och tempo, men det finns så många kvliteter i truppen att det rimligtvis ska lösa sig efter ytterligare några matcher. Fast med tanke på ett eventuellt slutspel, får det inte dröja för länge.

Micke Hjelmberg var behärskad men besviken efter matchen och är framförallt bekymrad över de problem vi har med att ta tillvara på de chanser, vi ändå skapar. Han berömde också Sebbe i målet, som fick göra debut i J-laget efter Fredrik Helenius skada i veckan.

Bappe

451 personer satt och frös på Skytteholm i förhoppning om lite svartgul värme. Den glimtade till, tidvis, men inte nog för att hålla kylan borta. Trots vädret är tjejerna värda en större publik än så!

Den första kvarten såg det lovande ut, vi hade några bra anlagda anfall, men hade svårt att komma till avslut, mycket beroende på ett aktivt och aggressivt försvarsarbete från Kopparberg/Göteborg.

Det mest beymmersamma var ändå skillnaden i passningsspelet mellan de bägge lagen. Vårt spel fungerade i närsåelet medan dessvärre nästan alla passningar på mer än 8-10 meter gick fel eller bröts av gästerna. Det var först under matchens sista femton minuter, som även de längre bollarna fann sin adressat!

Annars ser det mesta bättre och stabilare ut än förra året. Vi har fler alternativ i det offensiva spelet och vi har ett, kanske inte bättre men tätare försvar.

Göteborgsgästerna var det klart giftigaste laget efter den inledande kvarten och fram till slutkvarten och gjorde under den timmen de två mål som skulle ge tre poäng. Det andra målet såg lite märkligt ut, ett längt inlägg från kanten, som såg ut att gå fel, men sen seglade in i bortre delen av AIK:s mål. Kändes väldigt snöpligt.

Målet väckte dock hemmalaget, som reste sig och började spela aggressivare och med längre bollar och anfall än tidigare. Förutom det reduceringsmål vi faktiskt gjorde, Lisa de Vanna naturligtvis, hade vi också två bra chanser till kvittering, men ett hårt jobbande försvar kunde freda målet, bland annat genom en styrning på mållinjen.

Dagens gäster inledde serien med tre raka förluster, märkligt nog, men har sen fått ordning på sitt spel. Förlusten idag är väl inte helt oväntad, utan hade vi inte haft en timmes passningssvacka borde vi tagit i alla fall en poäng.

De svartgula spelare, som presterade lite mer denna kväll, var enligt min uppfattning Jessica Julin, Emma Lundh och Lisa de Vanna men det var inte de enskilda spalarnas insatser, som fällde oss denna kväll.

Bappe Bjuggren

... är inte så tråkigt, som det kan låta! I går var jag där för att egentligen göra en intervju, men, p gr a att min mailserver gjorde något underhållsarbete, läste jag mailet på fm dagen efter och trodde att i morgon var dagen efter, men skulle ha varit dagen innan!

Så jag står där och väntar. Tråkigt? Nej, faktiskt inte! Under de 50 minuter jag "väntar" träffar jag fotbollens Walid Atta, CH Jagne, Gabi Özkan och Daniel Mendes samt handbollsmålvakten Martin Andersson, som nu slutar i AIK och går till Tumba.

Daniel Mendes är sprudlande glad, dels naturligtvis för att han fått mycket speltid under våren, mer än han kanske vågat hoppas på, men också för att det gått bra. Efter helgens cupmatch har spelarna 10 dagars semester och Daniel hinner ett snabbt besök hemma i Brasilien.

Walid Atta såg jag senast i Väsbys match mot Assyriska, men han säger att det bara var en engångsföreteelse. Utlåningen gällde den matchen. Han är som vanligt lugn, samlad, lågmäld och öppen.

Gabi Özkan är också en öppen och positiv kille. Det är bara när snacket kommer in på skador och rehabilitering, som han verkar bekymrad och lite nedslagen. Han vet inte varför problemen inte ger sig, trots bra och omsorgsfull behandling och noggrann rehab. Der märks att han intensivt längtar efter att vara tillbaka på "riktigt". Kanske ska det ovanligt långa sommaruppehållet göra att han i juli är "back in business".

CH är lite mer fåmäld och tyst, men är också den jag pratat minst med. Men när han får beröm för sitt inhopp mot Malmö och det han då presterade, skiner han upp i ett lyckligt och förmodligen nöjt leende. Själv menar han att han var fräsch och spelsugen och att vi gjort bortalaget ganska trött och mört mot slutet. Kan stämma, men förringar inte hans insats.

Så handbollen. Efter en lång karriär, med bland annat proffsspel utomlands i ett par länder, går Martin Andersson till Tumba för att, för första gången!, få chansen att spela i Elitserien. Han är inte långt från 40 nu, så det är väl nu eller aldrig. Med tanke på AIK Handbolls knappa ekonomi, vet han att elitseriehandboll i gnagardress, blir inte aktuellt under hans aktiva tid. Tyvärr, både för handbollen och Martin. Tyvärr är risken nog stor att laget tappar fler spelare, när vi nu kvalades ur Allsvenskan. Naturligtvis önskar jag Martin lycka till!

Bappe

Vid presskonferensen efter matchen förklarade Rikard Norling, att det var Nebosja Novakovic som föreslog inbytena av Khari Stephenson och CH Jagne, som i sin tur ledde till en skön och rättvis 2-0-seger!

Visst, så kan det ha varit, men med tanke på hur de jobbar, så var det nog en dialog, som ledde till ett härligt och välförtjänt slut under matchens sista fem minuter. Men Nesjo kan vara både envis och övertygande, så.....

Det är tydligen i slutskedet det ska ske. En lång väntan på ett förlösande mål. som vi borde fått och förtjänat långt tidigare. Inte ens en straff räckte! Jonas Sandqvist räddade Jorge Ortiz straff mycket skickligt i den 28:e minuten. Straffen var kanske i lösaste laget, men ändå bra slagen.

Sen är matchen i stort sett en lång väntan på det mål, som känns vara på gång, men det är först sedan CH Jagne kommer in med en knapp kvar, som vi, tack vare hans snabbhet, skapar de chanser som ger målen.

Rättvist? Ja, absolut. Märkligt nog fick man samma känsla som i HBK-matchen: att gästerna främst ville åka hem med en poäng. Jodå, MFF anföll, men hela tiden med koll bakåt för att inte få en ödesdiger kontring.

Sen känns det lite ödesmättat att vi återigen får göra ett byte p gr a skada redan i den första halvleken, sedan Patrik Karlsson åkt på en sträckning. Tjerna går med på backen och in kommer Mats Rubarth.

Laget presterar genomgående bra i matchen och framför allt ger vi aldrig upp och börjar inte hänga med huvudena, eller grips av desperation, utan jobbar oförtröttligt på att skapa de avgörande situationerna. Tålamod är en dygd och ibland får dygden sin belöning.

Dulee får pris till matchens lirare i AIK. Inte orättvist, men det kunde lika gärna gått till Per Karlsson, Daniel Mendes eller varför inte Nicklas Bergh, som växer för varje match.

Patrik Karlsoon var inte oroad efter matchen. Det är "bara" en sträckning och -framförallt- det är gott om tid att bli frisk på. Ja, så när som på Svenska cupen då. "jag täckte en boll och sen fastnade jag på något sätt i gräset - men det bör vara bra igen efter någon vecka", var Patriks kommentar. Han tyckte också att andra halvlek var nervösare att se från avbytarbänken, än om han kunnat vara på planen.

Kenny Pavey verkade både glad och lättad. Lite överraskande tyckte han också att uppehållet kommer lägligt. Fast det beror på att Pavey jr nr 2 förväntas födas den 31 maj eller däromkring! Någon riktig semester räknar han alltså inte med att få!

I övrigt sade han bland annat:

"Även om målen dröjde, så kändes det bra hela matchen, vi fick i gång det spel vi ville, vi skapade några bra möjligheter, inte bara straffen".

"Vi har många bra spelare och vi kämpar hela tiden. Och vi vill vinna varje match! Sen har vi bra kondition, så vi orkar fullfölja matcherna, det syntes ju i dag."

"Annars var det en ganska tung plan i dag och bollen studsade ibland väldigt högt, så det var inte helt lätt."

På frågan om han känner sig som back nu, tvekar han lite. Han tycker att det funkar bra och ham spelar där Rikard och Nesjo behöver honom, men det känns fortfarande naturligare att spela på mittfältet. Men, säger han, "för varje match lär jag mig mer om den här positionen och spela vill man ju och då får det bli där man behövs, Det går bättre ån jag trodde först, men det beror också på att våra mittbackar är så väldigt bra". Kenny betonar också att även om det är ett långt uppehåll i serien nu, så kommer det cupmatcher ändå. "Och vi vill gå hela vägen där också".

Ja, Allsvenskan tar paus och spelarna får tio dagars semsester under perioden, men siktet är inställt på seger - i allsvenskan och i cupen.

Kanske är det vi i publiken, som behöver vilan bäst! Det tar på krafterna att slitas mellan hopp och förtvivlan, även när det faktiskt är hoppet som dominerar!

Bappe

Det sämsta med fotboll i TV är att mansällan ser mer än en fjärdedel- wn sjättedel av planen. Röreölse och positioner, eller brist på positioner kommer därför ofta som en överraskning. Det bästa med TV:n är att man ändå kan se matchen och inte minst målen. Dem kan man dessutom se flera gånger.

AIK förde matchen i stort sett hela tiden. Det var egentligen bara minuterna efter straffreduceringen, som det kändes lite nervöst. Ja. och så när Nicke Bergh gjorde sin fenomenala enhandsräddning. Nicke som även i övrigt gjorde en utmärkt insats, även om han nästan sprang förbi en boll han skulle ta ner. En snabb helomvändning gjorde att han själv redde upp situationen. Det ska bli intressant att se hur man matchar två bra målvakter. Det är egentligen fösrta gången som Danne Örlund kan känna sig hotad, sedan han kom tillbaks från Café Opera.

Backlinjen kändes trygg, trots tappra försök från Morrköping och främst då Bamberg. Päratn Karlsson tar ett steg framåt för varje match. Han kan bli lite för ivrig och överambitiös ibland, men är säker och trygg och oerhört stark i luftrummet. Sen känns han och Nisse Johansson som ett fungerande par. Nisse kan lught ta några steg högre upp i banan nu, än han brukat göra tidigare. Kenny Pavey? Ja, han har på ett närmast förbluffande sätt anpassat sig i backrollen, utan att tappa sina offensiva kvalitéer. De kommer mer sällan nu, men det ska vi vara tacksamma för. Beundransvärt Kenny!

Jorge Ortiz blir också bättre för varje match och inte minst samarbetet och positionsbytena med Dulee Johnson blir av allt högre kvalité. I och för sig beror det nog också på att övriga medspelare lär sig vilka kvalitetsbollar Jorge kan servera. Mats Rubarth höll på att bli olycksfågel i slutet. Åtminstone i TV såg det ändå ut som att han inte kunde rå för eller undvika handsen. Fröjdfeldt tyckte väl inte heller det. Någor gult kort (eller rött!) blev det ju inte. Nicke Bergh gick helt rätt på bollen, men straffen var i princip otagbar.

Daniel Mendes är väl annars truppens utropstecken så här långt. Ganska många fans tyckte att vi skulle sälja honom inför den här säsongen, alternativt låna ut honom till en lägre division. I år har han alternerat mellan yttermittfält och anfallet och gjort det bra i bägge positionerna. Hans snabbhet är bra för oss, det stör motståndarnas positionsspel i försvaret, vilket skapar luckor de inte alltid själva är medvetna om.

Fyra inför sista vårmatchen och bästa Stockholmslag, vilket inte många trodde för tre-fyra matcher sedan. Dit har vi ändå kommit med bara ströspel för spelare som Gabi Özkan, Bojan Djordjic och Markus Jonsson. Miran Burgic behöver nog två-tre matcher till i benen, men sen tror jag att Miran är klar att producera och då blir det bekymmersamt för många allsvenska försvar.

Fast man ska inte glömma att det finns ytterligare en handfull allsvenska lag, som också håller hög klass och likaså, av och till, har haft problem med skador och annat elände. Det blir en lååång höstsäsong, men förhoppningsvis ocjså en spännande, kanske rentav dramatisk. Och vi kommer att vara med på resan.

Bappe

I rummet mellan de bägge lagens ombytes- och duschrum hinner jag byta några ord med några av spelarna

Dennis Östlundh, nöjd med segern och matchen ställer glatt upp och jag gratulerar honom först för en riktigt bra frispark, som dessutom skulle bli segermålet!

- Tack. Det är alltid kul att få göra mål. Dessutom var det lite speciellt, en frispark och en bit ifrån och jag tyckte nog själv också att det blev en riktig fullträff.

- Ja, det tror jag... men visst.. det finns alltid situationer i varje match där man har synpunkter på om han dömer rätt eller fel. Men dömer han frispark är det det... så är det bara.

- Jag tycker att han höll matchen på en bra nivå, man kunde spela fysiskt utan att han viftade med gula kort... sen är det ju så att uner en match tycker man att alla frisparkar som går emot är fel men de man får är alltid solklara!

- Ja, nu vet jag inte alla resultat i dag, men vi är med och nosar i alla fall. Och det har väl gått hyfsat så här långt. I dag kan vi vara nöjda med den andra halvleken, Den första var vi uner all kritik tycker jag, men i pausen snackade vi om att vi skulle gå ut och ta över matchen och det tycker jag nog att vi gjorde. Så har det sett ut i nästan alla våra matcher... och då kommer utdelningen... vi är rätt bra på att vaska fram rätt många målchanser i en match, så är vi bara ödmjuka och fortsätter spela vårt spel, så ska det nog bli fler poäng.

- Jajaja... det är så klart man vill. Utan att sväva ut allt för mycket, det är klart man vill dit. Vi har ett bra gäng på mång och en bra mix av äldre och yngre spelare... det känns att chansen finns där.

Nicke Westberg, som alltså fick släppa in in två mål i den andra halvleken och inte kunde göra något för att stoppa dem stannar också för ett snack.

- Fet känns... för djävligt! Vi gjorde en riktigt bra första halvlek och sen kom vi ut.... och, ja jag vet inte vad som hände i den andra halvleken.... fast jag tycker att frisparken som gav målet var horribel... jag tyckte att det var klockrent på bollen, men domaren dömer.

- Jag vet inte... vi har släppt in ett mål tidigt i andra halvlek i de flesta matcherna... och vi har snackat igenom det och sagt att nu ska vi gå ut och köra från början i andra och försöka hålla bollen lite mer..... jag vet faktiskt inte varför det blir så här! Jag vet inte, men det är jobbigt att förlora med uddamålet hela tiden! Vi är ju hela tiden med i matcherna. Det är ju lite annat tempo i en högre än i Ettan, men det klarar vi egentligen.

Nicke får gå och duscha och blir avlöst av Admir Catovic, som just gjort en riktigt gedigen insats på mittfältet men också stuckit upp och varit den snabba och giftiga forward man minns från juniortiden.

- Det är som du säger, vi spelar bra i första och tappar i andra och.... ja,jag vet inte vad det beror på... kanske måste vi våga hålla i bollen lite mera... vi tjongar iväg den bara för mycket.

- Nej det tror jag inte ... hade vi satt någon av våra chanser, så hade det sett annorlunda ut... det är nog mycket det det handlar om.. att vi måste sätta våra chanser.

- Njaa.. vi har många bra fotbollsspelare och vi vet hur vi ska spela och kan det... idag ville det sig inte bara... men vi kommer igen.

Ja, det tror jag också. Steget från division 1 till Superettan verkar inte oöverstigligt. Väsby har varit bra med i alla matcher hittills, ja, utom i första halvlek i Landskrona, har jag förstått på Peter Motas, men i övrigt har man varit med. Samtidigt är det säkert så, att ju vanare de blir vid det högre tempot och tyngre fysiska spelet, ju bättre kommer det att gå.

Och fortfarande - Väsby spelar en bra, rorlig och rolig fotboll - även om det ännu främst syns i den första halvleken!

Bappe

I stort såg den här matchen ut som de två senaste hemmamatcherna gjort. Väsby tar ledningen i den första halvleken och håller det. Den här gången dröjde det dock lite längre.

I den andra halvleken blir Väsbyspelet lite tveksamt och orörligare än i den första, gästerna kvitterar. Så långt har de tre matcherna sett identiska ut, men dessvärre blev det denna gång gästerna Assyriska FF, som gjorde 2-1-målet, vilket skulle visa sig räcka, även om Väsby satsade allt på en kvittering i slutskedet.

1-0 gjordes av Micke Thorstensson i den 37:e minutem. Göran Marklund kvitterade i den 58:e och AFF:s segermål, en riktigt snyggt satt frispark, stod Dennis Östlundh för. Alla tre målskyttarna med ett förflutet i AIK!

Lagen hade i stort en halvlek var, utan att någotdera laget saknade målchanser eller blev utspelade. Assyriska var tyngre och fysiskt starkare, vilket gjorde att många Väsbyspelare var rejält trötta i slutskedet.

Annars kunde man notera:

- Att Walid Atta spelade från start i Väsby

- att Martin Åslund syntes överraskande lite på AFF:s mittfält, även om han skapade några halvchanser under de sista 25-30 minuterna

- att Martin Lorentzson, Eddie Moussa och Aziz Corr Nyang, trots en viss ojämnhet, gjorde en bra match

- att Peter Motas, Admir Catovic oxh Daniel Johansson tiihörde de bästa i Väsby, liksom den förlorade sonen, Walid

- att Micke Thorstensson fräckt och snyggt snodde bollen av en slarvig Rytterbro precis utanför Ryttervros straffområde. Tyvärr var det så nära kortlinjen att Thorstens försök att skruva in den var dömt att misslyckas.

- att Väsby var mycket nära att ta ledningen knappt 2 minuter innan Assyriskas segermål kom, då Viktor Lundberg och Adde Catovic i ett snyggt samarbete så när lyckats. En försvarare lyckades dock täcka ut Addes skott.

Assyriska torde vara med och slåss om topplatserna i serien. Väsby, som haft en tuff inledning med matcher mot tre förväntade toppar, ska säkert kunna ta en plats i tabellens mitt. Händer det inget dramatiskt, ska de inte behöva hamna i någon bottenstrid.

Bappe

När man nästan gett upp hoppet kom så det förlösande segermålet. Ett skitmål, javisst, men det gick i alla fall vår väg den här matchen! Och det kändes rättvist.

Nicke Bergh var lugn och samlad efter matchen, men visst syntes och hördes glädjen i honom. Helt lätt var det inte. I låunga perioder var han nästan sysslolös, men då och då kom en snabb och ibland överraskande kontring. Nicke behövde inte göra något dramatiskt ingripande förrän i matchens allra sista skede, då han fick tag på en boll nästan på mållinjen. Annars var han lugn, trygg och säker, vilket märktes på backlinjen, som inte var ett dugg orolig över målvaltsändringen.

Själv tyckte han att det varit en i huvudsak lugn uppgift denna kväll, men det är inte nödvändigtvis bättre att ha väldigt lite att göra. De anfall och skott som kom var sådant ham skulle klara av och också gjorde.

Under matchen tyckte han inte det kändes nervöst, mer då timmarna före under måndagen. Han låter lika lugn och trygg under samtalet, som han ser ut i målet, Och han är märkbart glad över att ha hållit nollan i debuten, men allra gladast är han över den sent fastställda segern!

Patrik Karlsson är ingen debutant, men har, delvis på grund av skador, bara spelat i fyra av de nio matcherna i vår.

Han är lika glad över segern, som Nicke ochh tyckwer också att den var klart välförtjänt. På frågan hur han kunde slita ut två av sina medspelare (både Gabi Özkan och Bojan Djordic fuíck problem med sina tidigare skador, när de spelade på vänster yttermittfält) vill han inte se sig som på något sätt ansvarig för deras skador. Daniel Tjernström klarade ju också vänsterkanten utan skadeproblem under resten av matchen.

Patrik talar också i berömande ordalag om Tjernas insats, när han fick gå in på den position, som ju inte är den han helst vill ha.

Annars menar Patrik att det var rättvisa som skipades i den 89:e minuten, när Kenny Paveys skott, via ett försvarsben, ställde Marcus Sahlman. Patrik menar också att konkurrensen med Pierre Bengtsson är stimulernade, "den tvingar oss att alltid vara skärpta och visa att vi vill spela". Och så är jusituationen på i pricip alla positioner i år.

Det här är nog den första match jag sett i år, där vi har behållit spel och initiativ i bägge halvlekarna. Inte hela tiden, naturligtvis, men tillräckligt ofta och länge för att inte tappa kontrollen över spelet.

Många bra insatser fick vi se, men kanske var Patrik Karlsson och Daniel Mendes de totalt bästa svartgula spelarna denna kväll.

Rikard Norling framhöll dock särskilt Per Karlssons insats under presskonferensen, även om han förklarade sig helt nöjd med alla fjorton spelrinsatserna denna match.

Och det är svårt att inte dela den värderingen!

Orosmoln? Ja, med tanke på hur spelet såg ut och de chanser vi skapade, borde matchen varit hemma långt tidigare! Sen att Gabi Özkan, Markus Jonsson och Bojan Djordic, som byttes in efter Gabis skada, fick gå av plan efter ganska kort speltid  och förmodligen inte är att räkna med i åtminstone den närmaste matchen, är naturligtvis ett bekymmer.

Det är skönt med en bred trupp!

Bappe

Matchen liknade i mycket den förra hemmamatchen, i serien. En pigg offensiv start från Väsbys sida som gav en 1-0-ledning, men efter 10-15 minuter kom Öster in i matchen och tog så småningom över rätt mycket.

Ledningen höll sig halvleken ut. Målet var snyggt, Viktor Lundberg fick bollen mitt på Östers planhalva tog några steg framåt. tiitade upp och såg att Mange Eriksson tänkte springa, slog en perfekt genomskärare, som Mange hann fram på och slog in bakom en chanslös Robin Malmqvist. Malmqvist gjorde för övrigt en utmärkt match och presterade åtminstone tre grandiosa och målräddande ingripanden.

Den andra halvleken dominerades till störrre delen av Öster. De hade inget större bollinnehav, men var klart vassare i attackerna. Väsbys anfall var lie lätt och kortväxt mot det stora och fysiskt starkare Österförsvaret. Micke Thorstensson saknades i matchen.

Väsby har annars ett sevärt och ofta roligt lag och spel, men har också en tendens att tappa för många närkamper.

Thomas Thudin stod i målet denna eftermiddag och gjorde det bra, fast han har en tendens att slåppa bollen vid räddningar och ta den först i andrastudsen, det känns lite oroligt.
 

Mikael Wentzel är säker och trygg vare sig han spelar på mittfält eller backlinje. De bägge senaste matcherna har han dock börjat lite trevande och osäkert men spelat upp sig efter hand och mot slutet varit riktigt bra.

Gabbe Petrovic jobbar kopiöst i alla matcher och gör det bra, kanske tar han ibland ett nästan för stort ansvar.

Brwa Nouri byttes in efter en dryg timme i stället för Viktor Lundberg. Brwa har mognat mycket som spelare och släpper för det mesta bollen i rätt tid, vilket lyfter honom som spelare utan att göra hans teknik sämre. Han fick också avgöra matchen efter en grym frispark från cirka 30 meter!

Martin Mutumba gjorde åter en mycket bra match även om det fysiskt starka motståndarförsvaret gjorde det tufft för honom. Men han är viktig för Väsby, det är få farligheter som uppstår utan att han varit med i dem.

I cupen gäller ju vinna eller försvinna. Förra året stod Väby för flera överraskningar och årets cupspel kan också bli kul för Väsbyanhängarna.

Go, Väsby, go!

Bappe