Bappes svartgula blogg

Egentligen handlade det ju om en vinst i sista matchen på Skytteholms konstgräs, vilket inte direkt kan jämföras med Råsundas gräs. Motståndet stod GIF Sundsvall för, som ju har just konstgräs på sin hemmaarena. Och emellanåt kunde man se skillnaden, framförallt i framspelssituationer, där AIK betydligt oftare slog hårda , lite höga bollar, som vid nedslaget bara rann bort för bollmottagaren.

Sundsvall var annars en ganska bra motståndare, som spelade för att få ihop ett spel inför den inte alltför avlägsna seriestarten och det såg ut som att de kommer att få ett lag, som inte ska behöva vara ohjälpliga slagpåsar.

AIK då? Ja, februarifacit med matchserien 3-2-3 är ju, med tanke på motståndet inte imponerande. Vad som ändå talar för oss, är att spelet undan för undan har blivit mer och mer matchliknande och inte mest sett ut som intensiva mittfältsövningar. Sen ska man också komma ihåg det stora antal byten som gjorts under de flesta matcherna och dessutom med spelare från tre olika trupper. Ja, just i dagens match gjordes faktiskt bara tre byten!

Den knappa 1-0-vinsten mot Sundsvall var rättvis, även om resultatet 3-1 måhända givit en rättvisare bild av match och spelfördelning.

Daniel Örlund hade en lugn eftermiddag, vilket knappast gladde honom denna blöta och kylslagna eftermiddag.

Backlinjen bestod första timmen av Daniel Arnefjord-Per Karlsson.Walid Atta-Patrik Karlsson. Atta och Per Karlsson bytte dock positioner inför andra halvlek och Patrik gick ut efter den skada han åsamkades av Sverrir Gardarsson och ersattes då av Pierre Bengtsson.

Några större prov utsattes försvaret inte för, men de arbetade lugnt och tryggt och kommunikationen verkade fungera bra. Bägge ytterbackarna följde också bra med i det offensiva spelet. Patrik Karlsson var den individuellt bästa försvararen för dagen, inte minst offensivt.

Mittfältet, Daniel Mendes-Dulee Johnson-Khari Stephenson-Daniel Tjernström (ersatt av Bojan Djordic 70), kändes inte helt samspelta. De individuella insatserna var egentligen bättre än summan av dem tillsammans. Möjligen bidrog de positionsväxlingar som Mendes och Lucas Valdemarin ofta gjorde till detta. Det mest positiva är väl att Khari i år använder sin kroppsliga styrka och tyngd betydligt mer än förra året, vilket gör att speluppbyggnad och kontringsförsök av motståndarna fördröjs och blir jobbigare för dem. Khari torde också ha varit den som sköt mest under matchen av de svartgula!

Anfallsduon utgjordes av Valdemarin-Saihou Jagne. Jagne gick ut efter 80 minuter och ersattes då av Mange Eriksson. Jagne gjode matchens enda mål på  nick efter en målvaktsretur. Han är snabb och rörlig men blir lätt lite för ivrig - ännu.

Några svar eller klara besked om hur framtid eller laguppställning kan komma att se ut i en allsvensk premiär, fick vi naturligtvis inte. Vad vi kunde se, var dock att laget, med tanke på tidpunkten på året, är ovanligt långt framme, när det gäller spel men också rent taktiskt. Fast visst verkar man ha hunnit längre rent fysiskt än tekniskt. Och det hade i och för sig varit oroande om det varit tvärtom!

Det ska bli intressant med marsrapporter om spel på annat underlag och i behagligare spelklimat under de närmaste veckorna. Att det nu är fyra veckor kvar till den allsvenska premiären kändes ganska osannolikt på Skyttan denna februaris extra och sista dag.

Bappe

Väsby spelade sin träningsmatch några timmar innan AIK-Sundvall. Dagens motståndare var Arameiska/Syrianska.

Den första halvleken fortskred ganska stillsamt, tidvis kändes det mer som lite skuggboxning, där de två lagen försökte studera och kartlägga motståndarna. Det var gästerna som var mest och bäst aktiva offensivt och ledningsmålet 0-1 i den 28:e minuten, kändes tämligen befogat. Målet kom på en snyggt välplacerad frispark stolpe-in.

Det halvdana spelet från Väsby berodde väl delvis på att Gabbe Petrovic inte kom med i spelet på det sätt han brukar och att Brwa Nouri hade en tung halvlek, där det mesta gick fel.

Det var bara när, i Väsby nye, Martin Mutumba vid ett par tillfällen fick bra bollar till sin kant, som det kändes som att det skulle kunna hända något offensivt. Alltför ofta kändes spelet sterotypt och lättläst. Och det passade naturligtvis motståndarna.

Redan från starten i den andra halvlek märktes en förändring i Väsby, möjligen beroende på en ordentlig lektion i pausen.

De bägge anfallarna Adde Cattovic och Mikael Thorstensson fick helt plötsligt bollar som gick att ta emot och jobba med, men det var ändå svårt att få in dem bakom gästernas duktiga målvakt Marco Atanakovic.

Så i den 58:e matchminuten kom ändå en rättvis kvittering. Obi Etic slog en fin krossboll till Martin Mutumba på den andra kanten, som såg Adde Catovic på språng och nickade ner bollen som Adden sköt direkt på. 1-1.

Väsby skapade sedan 3-4 kvalificerade målchanser mycket tack vare Obis kantspel. Tyvärr var det dock oftast Obi som kom i avslutsposition, bland annat två gånger bara några meter från mållinjen utan att lyckas få bollen på mål. Lite specialträning där och han blir giftig.

Bäste spelare? Jag tycker att Chrille Eriksson på vänsterbacken var bäst på plan. Defensivt lugn och säker men dessutom offensivt snabb och vass och nästan alltid spelbar. Han och Martin Mutumba hittade varandra bra och kan, även i Superettan, bli ett effektivt par.

Gabbe Petrovic kom med mer i spelet i den andra halvleken vilket också stärkte Väsby. Däremot hade Brwa Nouri en tung dag, där inte mycket gick rätt. Han måste någon gång variera sitt spel med direkt stickare eller -passningar.

Väsbys försvarsspel, som är lugnt, säkert och har offensiva kvalitéer kommer att bli mycket avgörande för lagets placering i det kommande seriespelet.

Vårens succéman, Viktor Lundberg, spelade inte i något av lagen denna februarilördag. Petad? Nejdå, han var på landslagssamling.

Bappe