Ett varmt och soligt Skytteholm räckte inte....
Skytteholm visade upp sig från sin bästa sida denna lördagseftermiddag.
Tyvärr gjorde inte det svartgula hemmalaget riktigt detsamma!
Matchstatistiken talar ett trist men tydligt språk: AIK hade totalt 3
avslut, varav 1 i den första halvleken, och inget av dem på mål!
Tyvärr gjorde inte det svartgula hemmalaget riktigt detsamma!
Matchstatistiken talar ett trist men tydligt språk: AIK hade totalt 3
avslut, varav 1 i den första halvleken, och inget av dem på mål!
Tyvärr ljuger ínte statistiken, det var så spelet såg ut. Det dröjde till den 16:e
minuten innan AIK fick till sitt första något så när organiserade anfall i
den första halvleken!
Naturligtvis var det lika mycket gästernas "fel", då de höll ett bra tempo,
lyckades med passningsspelet och målmedvetet störde oss, då vi försökte
bygga upp ett fungerande spel.
KIF Örebro hade 10 avslut, jämnt fördelade på de bägge halvlekarna, totalt 6
på mål.
Nej, Örebrosegern med 2-0 var snarast i underkant. Det märkliga var annars
att målen kom i den andra halvleken och dessutom under matchens sista kvart.
Men det var i den första halvleken, som gästernas dominans var som störst,
framför allt under de första 25 minuterna, då AIK:s tjejer fick ägna sig åt
ett vilset jagande efter bollen.
Den andra halvleken spelade de svartgula klart bättre med större rörlighet
och hade tidvis faktiskt ett visst tryck offensivt, men snabbheten och
rörligheten räckte inte denna dag, när man närmade sig avsluten.
Att sedan domaren ibland gjorde bedömningar som skapade förvirring, gynnade
inget av lagen utan förvirringen var nog jämnt fördelad mellan lagen.
De 291 i publiken hade både förtjänat och hoppats på en bättre match och
underhållning än vad de faktiskt fick, men den fortsatte ändå tappert med
hejaramsor till det tunga slutet.
Till matchens lirare utsågs hos segrarna tvåmålsskytten Sanna Talonen och i
hemmalaget Laura Österberg Kalmari, som gjorde en tapper insats, men nog
borde Maja Åström i målet fått det priset. Utan hennas insats mellan
stolparna kunde det stått 0-3 redan i halvtid!
Vi får nog ge upp hoppet om en mer framskjuten placering i årets serie. Nu
handlar det om att resa sig och komma igen, fortfarande finns ju chansen att
bli bästa Stockholmslag.
Noteras ska också att Emma Lundh fick göra come-back de sista tjugofem
minuterna och verkade spelsugen och tillförde både rörelse och fart i
offensiven.
Hoppas nu att tjejerna och ledningen kan ta tag i spelet och ge spelarna
möjlighet att komma tillbaka till den nivå vi vet att de bordespela på.
Bappe
minuten innan AIK fick till sitt första något så när organiserade anfall i
den första halvleken!
Naturligtvis var det lika mycket gästernas "fel", då de höll ett bra tempo,
lyckades med passningsspelet och målmedvetet störde oss, då vi försökte
bygga upp ett fungerande spel.
KIF Örebro hade 10 avslut, jämnt fördelade på de bägge halvlekarna, totalt 6
på mål.
Nej, Örebrosegern med 2-0 var snarast i underkant. Det märkliga var annars
att målen kom i den andra halvleken och dessutom under matchens sista kvart.
Men det var i den första halvleken, som gästernas dominans var som störst,
framför allt under de första 25 minuterna, då AIK:s tjejer fick ägna sig åt
ett vilset jagande efter bollen.
Den andra halvleken spelade de svartgula klart bättre med större rörlighet
och hade tidvis faktiskt ett visst tryck offensivt, men snabbheten och
rörligheten räckte inte denna dag, när man närmade sig avsluten.
Att sedan domaren ibland gjorde bedömningar som skapade förvirring, gynnade
inget av lagen utan förvirringen var nog jämnt fördelad mellan lagen.
De 291 i publiken hade både förtjänat och hoppats på en bättre match och
underhållning än vad de faktiskt fick, men den fortsatte ändå tappert med
hejaramsor till det tunga slutet.
Till matchens lirare utsågs hos segrarna tvåmålsskytten Sanna Talonen och i
hemmalaget Laura Österberg Kalmari, som gjorde en tapper insats, men nog
borde Maja Åström i målet fått det priset. Utan hennas insats mellan
stolparna kunde det stått 0-3 redan i halvtid!
Vi får nog ge upp hoppet om en mer framskjuten placering i årets serie. Nu
handlar det om att resa sig och komma igen, fortfarande finns ju chansen att
bli bästa Stockholmslag.
Noteras ska också att Emma Lundh fick göra come-back de sista tjugofem
minuterna och verkade spelsugen och tillförde både rörelse och fart i
offensiven.
Hoppas nu att tjejerna och ledningen kan ta tag i spelet och ge spelarna
möjlighet att komma tillbaka till den nivå vi vet att de bordespela på.
Bappe
