Guldet borta - nu gäller det en UEFA-plats
Vångavallen är inte bästa arenan för TV-matcher. Den är liten och trång(?) och perspektivet blir ibland konstigt, närmast förskjutet.
Någon stor match blev det inte. Mycket slitande, knuffande och virrigt från bägge håll. Vårt spel har på något sätt gått i baklås. Felpasssen är fler, liksom missförstånden, än under den tidigare hösten och sommaren.
Delvis kan det bero på skador och avstängningar, men frågan är om vi inte snarare spelade över vår förmåga och i ett kollektivt glädjerus, när allt funkade.
Samtidigt; det är många nya kuggar, det är ett lite annorlunda spel och det är egentligen inte konstigt att det kärvar, nu när så mycket ganska överraskande stått på spel. Det är långt till nästa säsong och det är för tidigt att nu hoppas på att det blir samma trupp Rikard Norling och Nebjsa Novakovic får att jobba med fram till nästa års seriestart. Hoppas kan vi ju alltid.
Matchen då? Ja, så mycket hände egentligen inte. Eller med svartgula ögon; det positiva som hände, hände i stort sett under de första 20 minuterna. Vi hade efter det fortfarande ett ganska stort bollinnehav, men vi hittade aldrig sättet att skingra det resliga och välorganiserade Trelleborgsförsvaret. Kristian Haynes var i gammal god AIK-form, fast i fel kläder. Erik Sundin, vår gamle junior, hade kanske inte någon av sina bästa dar. Thylander spelade inte.
När sedan Kenny Pavey drog på sig en onödig och huvudlös utvisning, så var matchen slut. I alla fall kändes det så. Kenny var fortfarande upprörd för att hans boll som tog på en TTF-ares arm inte givit en straff och det må vara, men utvisningen var onödig och dum.
Martin Hansson hade några märkliga, men inte avgörande, domslut. Våra argentiska spelare fick nästan konstant domsluten emot sig i närkamper. Trelleborg fick en del lättköpta fördelar där. Men poängförlusten får vi ta på oss själva.
Nej, Allsvenskan borde nog komprimeras och köras i sin helhet under perioden juni-september. Det är då vårt spel är som bäst!
Visst är det bra att matcher TV-sänds, men upplevelsen blir annnorlunda. Det roligaste under TV-sändningen var, när de, dessutom två gånger, visade ett sammandrag från förra omgången då även Fjurgårdens match visades. Jodå, det stod Fjurgården. Snyggt jobbat.
Det finns ingen anledning att deppa trots att vi är borta från guldstriden. Nu gäller det att ta en placering som ger en plats i UEFA-kvalet. Vi behöver de erfarenheterna för mer framtida Champions League-äventyr. De kommer, men inte nästa år. Men sen....
Bappe Bjuggren
