Bappes svartgula blogg

Det är en något oordnad och stökig allsvenska, så här långt. Bara Kalmar FF ångar på som tåget, nästan. Det enda lag som tagit poäng av dem, så här långt, är ju faktiskt AIK!

Ljungskile slår Göteborg och har nu lika många poäng som vi! Norrköping sladdar. Det är mycket blanda och ge.

Fyra gjorda mål på sju matcher skrämmer knappast någon. Mikael Thorstensson i Väsby har gjort 2 på två matcher, Alexander Gerndt är också uppe i 2 mål i Sirius också efter två matcher. Ska det vara så svårt att göra mål i svarta tröjor? Till och med när de är vita på bortaplan??

I morgon är det premiär i Juniorallsvenskan. Det får bli en utflykt till Grimsta. Och, förhoppningsvis, mål. Det är en till stora delar ny trupp i vårt J-lag. Kvar från förra året är 6-7 spelare plus några som var med och tränade då och då. Det blir inte rutinen som räddar oss. Men det finns ingen anledning att misströsta. Jag räknar med en lite trevande inledning tills de hittat sig själva och varandra. Vi torde också ha en av de särklassigt yngsta trupperna i serien.

Kalmar, ja. Det kommer naturligtvis att komma bakslag, De har ett bra och riktigt roligt lag, men räcker truppen? Den täta matchningen före och efter EM-uppehållet kommer att bli jobbig och det borde gynna AIK. Vi har ju redan använt 21 spelare i, åtminstone delar av, matcherna. Truppen är den kanske bredaste i Allsvenskan och det känns i alla fall lovande.

Vad som faktiskt talar för Kalmar är att de har en stark och kunnig man i klubbledningen, som dessutom var en riktig lagspelare redan under sin aktiva tid. Även när han fick direktiv, som var närmast omöjliga, gick han in på planen och försökte utföra dem. Jag menar alltså, den i AIK, av många, fullständigt orättvist, förtalade Svante Samuelsson. Han är en ledartyp, nackdelen är möjligen att han helst vill hålla en låg profil. Men när KFF börjar få det tungt misstänker jag att Svante går in och lyckas få igång maskineriet igen.

Väsby då? Ja, en plats i den absoluta toppen blir det inte, men jag skulle nog bli ännu mer förvånad om det blev bottenstrid. Väsby ska kunna vara ett homogent mittenlag, om man inte knäcks av de svackor som kommer under ett långt seriespel. Det finns trots allt mycket orutin i truppen. Fast med den ledarstab man förfogar över är jag inte speciellt orolig! När Micke Stahre, kryptiskt halvleende, säger åt spelarna: gå bara in och spela ert spel, grabbar, då gör de säkert just det och sen blir det minst en poäng trots allt.

Under årets träningsmatcher spelade AIK ett antal gånger med, ibland rätt många, lån från Väsby och juniorerna och det funkade. Inte så att vi vann varje match, men så att de spelare som kom in och ofta inte ens hade sett alla nya medspelare gick in, spelade sitt spel, som dessutom var det spel en ordinarie AIK-are skulle haft på den positionen. Det är en otrolig styrka på sikt att kunna köra ett spelsystem i tre lag. Tre lag i olika utvecklingsstadier och delvis olika åldrar. Framtiden ser ljus ut - frågan är nu bara: när kommer den? Att den kommer vet vi!

Bappe