Elfsborg vann säkert - paniken sprider sig
Elfsborg vann alltså med 2-0 efter ett mycket välorganiserat spel och ett mycket tryggt försvarsspel. Så konstigt är det inte! Det är en lysande prestation att så här långt in i serien bara ha släppt in fem (5) mål. Det är faktiskt en ännu större defensiv prestation än vårt fantastiska facit guldåret 1998.
Segern var rättvis, trots vårt större bollinnehav och fler skott på mål. Effektivitet lönar sig mer än panikavslut. OK, panik är kanske att ta i, men tålamodet försvann ju längre matchen led.
Elfsborg kunde bara tacka och ta emot.
Att delar av publiken ropade oförskämdheter till Ishizaki, efter hans mål, var beklämmande. Vi var många som skämdes då. Ett stort tack till alla de på övriga läktare som gjorde allt för att tysta och överrösta dem!
Efter avancemanget 2005 sa Rikard Norling att han avsåg att bygga ett guldlag, men också att det skulle ta tid. Själv trodde han att det skulle dröja till 2009 eller kanske rentav 2010. Nu är vi snart där och några av dem som laget byggdes omkring finns inte kvar. Andra har kommit (och ibland gått!) men bygget är inte klart ännu. Jag tror att det kan finnas spelare, i t ex Väsby, som kan komma till nästa säsong.
Det är en väsentlig skillnad mellan Allsvenskan och Superettan, men det är också skillnad på de medspelare man har omkring sig. En bra spelare blir bättre av en lika bra omgivning, men syns kanske inte lika mycket själv då.
Norling har nu blivit odugligförklarad, dels av några AIK-fans (!) men också fast mer försåtligt här och var i massmedia. Trist men det ingår i rollen. Själv tycker jag att Rikard Norling i bl a presskonferenser tar på sig ett för stort ansvar för misstag på planen. En tränare kan aldrig ge omedelbara direktiv på planen, även när han försöker, tar det ibland ganska lång tid innan budskapet nått alla spelare. Och - framför allt - motståndarna är fria att ändra sitt spel, så resultatet ändå blir verkningslöst.
Det var ingen bra match vi gjorde i söndags, men det gjorde däremot Elfsborg, riktigt bra faktiskt. Det som bekymrar mig mest är ändå att det så ofta hänt i år att vi har spelat en utmärkt och rörlig fotboll under de första 20-25 minuterna, men sen plötsligt tappat allt. Under den tidigare delen av serien, lyckades vi ändå ofta komma tillbaka in i matchen någon gång under den andra halvleken. Men icke längre.
Nu gäller det att glömma och i stället för att deppa över den försvunna guldchansen ta oss samman och fixa en UEFA-cupplats. Inte ens det blir lätt, men omöjligt ska det inte vara.
Det är inte ens någon tröst att Malmö FF och Djurgården ligger ännu mer pyrt till. Fast hade inte Hammarby legat före oss hade det ändå känts lite bättre!
Bappe Bjuggren
