oCH, oCH - chansen fanns, men blåste och regnade bort
Det började illa, men så kom en härlig vändning på knappt tio minuter. KFF kvitterade före halvtidspausen och när sen regnet kom, förutom den redan besvärliga blåsten, så försvann poängen ur synhåll.
Det var annars en av de få gånger, som man, speciellt under den andra halvleken, var tacksam för att inte vara på arenan! Det kan inte ha varit kul på planen, men att sitta på en läktare denna kväll, måste ha varit en ökande pina.
Vi måste kunna stänga en match, sade Rikard Norling efter matchen. Visst, vi har haft problem med det under en större del av säsongen. Mycket ser så bra ut rent spelmässigt och funkar också bra, men det måste finnas tvivel någonstans eftersom vi ofta tappar spelet efter 30-45 minuter i matcherna. Just idag var det väl inte riktigt så. Kalmar hade problem under den första halvleken, som vi, efter sidbytet, fick i än högre grad. Då på grund av det allt värre regnet.
Två av Kalmars mål kändes "onödiga". 1-0-målet kom därför att Patrik Bojent vände inår planen i stället för mot sidlinjen - en blindspark som tar på en Elmbroder, som får fram en passning till den annan brorsa.
3-2-målet - ja hur gick det in. En bra och lurigt skruvad frispark, men Nicke Berg var där, men kom inte åt bollen. Åtminstone på TV såg det inte ut som om den wobblade.
Allt var inte nattsvart denna kväll, trots allt. Väsby slog Mjällby med 3-0 hemma. Gabbe Petrovic gjorde ett av målen, på frispark, och ett mål gjordes av Jagne! Ja, fast av brorsan (där med!) Alieu.
AIK:s tränartrojka kan ändå känna en viss tillfredsställelse efter matchen. Spelet finns där, även om det ännu inte håller en hel match. Nya spelare får chansen och visar att de hör hemma i A-truppen.
Personligen tycker jag att livet utan Dulee såg lovande ut. Variationen i uppspelen blev större och kvickare, när Dulee inte längre fanns tillgänglig. Jag är tveksam till om CH:s bägge mål hade kommit med vår tidigare givna spelmodell. Visst finns det stunder, när man kände saknaden efter Dulee, men snabbare och rörligare anfall, är ändå något jag föredrar.
Det är inte de som lämnat laget jag saknar utan Gabi Özkan! Ja, och denna kväll Pierre Bengtsson. Liksom jag gärna skulle se Yussuf Saleh i ett inhopp. Det jag sett av honom imponerar. Ytterligare en snabb virvelvind, men med ett bra tryck i skotten.
Guldet känns avlägset redan i år, inte helt omöjligt, men en längre formsvacka hos alla lag som ligger före oss i tabellen känns inte sannolik.
Ändå - framtiden är vår, men den kommer nog inte förrän tidigast nästa år. Skulle jag ha fel, kommer jag inte att gråta!
Bappe Bjuggren
