Sakta stiger AIK mot toppen
Det sämsta med fotboll i TV är att mansällan ser mer än en fjärdedel- wn sjättedel av planen. Röreölse och positioner, eller brist på positioner kommer därför ofta som en överraskning. Det bästa med TV:n är att man ändå kan se matchen och inte minst målen. Dem kan man dessutom se flera gånger.
AIK förde matchen i stort sett hela tiden. Det var egentligen bara minuterna efter straffreduceringen, som det kändes lite nervöst. Ja. och så när Nicke Bergh gjorde sin fenomenala enhandsräddning. Nicke som även i övrigt gjorde en utmärkt insats, även om han nästan sprang förbi en boll han skulle ta ner. En snabb helomvändning gjorde att han själv redde upp situationen. Det ska bli intressant att se hur man matchar två bra målvakter. Det är egentligen fösrta gången som Danne Örlund kan känna sig hotad, sedan han kom tillbaks från Café Opera.
Backlinjen kändes trygg, trots tappra försök från Morrköping och främst då Bamberg. Päratn Karlsson tar ett steg framåt för varje match. Han kan bli lite för ivrig och överambitiös ibland, men är säker och trygg och oerhört stark i luftrummet. Sen känns han och Nisse Johansson som ett fungerande par. Nisse kan lught ta några steg högre upp i banan nu, än han brukat göra tidigare. Kenny Pavey? Ja, han har på ett närmast förbluffande sätt anpassat sig i backrollen, utan att tappa sina offensiva kvalitéer. De kommer mer sällan nu, men det ska vi vara tacksamma för. Beundransvärt Kenny!
Jorge Ortiz blir också bättre för varje match och inte minst samarbetet och positionsbytena med Dulee Johnson blir av allt högre kvalité. I och för sig beror det nog också på att övriga medspelare lär sig vilka kvalitetsbollar Jorge kan servera. Mats Rubarth höll på att bli olycksfågel i slutet. Åtminstone i TV såg det ändå ut som att han inte kunde rå för eller undvika handsen. Fröjdfeldt tyckte väl inte heller det. Någor gult kort (eller rött!) blev det ju inte. Nicke Bergh gick helt rätt på bollen, men straffen var i princip otagbar.
Daniel Mendes är väl annars truppens utropstecken så här långt. Ganska många fans tyckte att vi skulle sälja honom inför den här säsongen, alternativt låna ut honom till en lägre division. I år har han alternerat mellan yttermittfält och anfallet och gjort det bra i bägge positionerna. Hans snabbhet är bra för oss, det stör motståndarnas positionsspel i försvaret, vilket skapar luckor de inte alltid själva är medvetna om.
Fyra inför sista vårmatchen och bästa Stockholmslag, vilket inte många trodde för tre-fyra matcher sedan. Dit har vi ändå kommit med bara ströspel för spelare som Gabi Özkan, Bojan Djordjic och Markus Jonsson. Miran Burgic behöver nog två-tre matcher till i benen, men sen tror jag att Miran är klar att producera och då blir det bekymmersamt för många allsvenska försvar.
Fast man ska inte glömma att det finns ytterligare en handfull allsvenska lag, som också håller hög klass och likaså, av och till, har haft problem med skador och annat elände. Det blir en lååång höstsäsong, men förhoppningsvis ocjså en spännande, kanske rentav dramatisk. Och vi kommer att vara med på resan.
Bappe
