Mycket svartgult snack just nu
Vare sig jag är i Solna centrum eller sitter i Solnahallen och tittar på Solna Baskets träning i väntan på AIK Innebandy, så nog blir det samtal om AIK. Inte bara fotboll, men klart mest det.
Långvariga och trogna fans, Stefan Söderberg ("Hatten") och en telefonförsäljare från Malmö bl a! Den sistnämnde, trogen Iff-Iff-are konstaterade, sen vi av någon anledning hamnat i fotbollsvärlden i försäljningssamtalet (och fortsatt i c:a 20 minuter!) att "ni AIK:are måste ju vara bekymrade, men vi Iff-Iff-are måste ju gråta".
Så är det ju med lagsporter på hög nivå, de engagerar, skapar känslor och förväntningar. Jag förstod att malmöbon ändå tyckte att vi var lyckligt lottade! Det händer ändå något.
Han hade också (den inte helt felaktiga?) uppfattningen att det i Sverige finns tre storklubbar AIK, IFK Göteborg och Malmö FF (skrivet i bokstadsordning inte nödvändigtvis i prioritets-dito). (Djurgården jämförde han med IFK Malmö, som tydligen lever ännu och har "tagits över" av MFF)
Trots allt rabalder och stök, är det ändå uppenbart att alla trogna fans inte är missnöjda med förändringarna som görs. Alla, ung som gammal, pro eller anti, tycker däremot att det kunde/borde ha skötts på ett betydligt bättre sätt. Även positiva förändringar måste presenteras på ett tydligt, planerat och samlat sätt. Inte minst för att undvika missförstånd och oro.
Jag hälsar, som tidigare sagts, Micke Stahre välkommen och hoppas han också tar med sig några nuvarande Väsbyspelare. Han vet säkert vilka jag tänker på. Själv kan han ju ha delvis andra tankar. Jag beklagar samtidigt att vi så lätt avpolleterar Rikard Norling, och som en följd av det Nesjo. I en stor och högtsiktande klubb borde det finnas utrymme för den typ av kunskap och inte minst hjärta som dessa bägge besitter.
Nu är det som det är. En erfaren svartgul profil, som Tjerna, får väl berätta för de yngre och nyare hur det var under milleniets första fyra år, då sju tränare (om jag räknat rätt i röran) kom och gick.
Så -visst- det går ändå framåt. Tålamod är en svår konst att tillägna sig,
Det kommer ett nytt år, en ny allsvenska. En nyledning tar vid. Vi på läktaren är i stort desamma. Jag hoppas vi är många, att vi har tålamod och jag tror inte att spelet och poängen ska lida av den turbulenta avslutningen 2008.
Bappe
Långvariga och trogna fans, Stefan Söderberg ("Hatten") och en telefonförsäljare från Malmö bl a! Den sistnämnde, trogen Iff-Iff-are konstaterade, sen vi av någon anledning hamnat i fotbollsvärlden i försäljningssamtalet (och fortsatt i c:a 20 minuter!) att "ni AIK:are måste ju vara bekymrade, men vi Iff-Iff-are måste ju gråta".
Så är det ju med lagsporter på hög nivå, de engagerar, skapar känslor och förväntningar. Jag förstod att malmöbon ändå tyckte att vi var lyckligt lottade! Det händer ändå något.
Han hade också (den inte helt felaktiga?) uppfattningen att det i Sverige finns tre storklubbar AIK, IFK Göteborg och Malmö FF (skrivet i bokstadsordning inte nödvändigtvis i prioritets-dito). (Djurgården jämförde han med IFK Malmö, som tydligen lever ännu och har "tagits över" av MFF)
Trots allt rabalder och stök, är det ändå uppenbart att alla trogna fans inte är missnöjda med förändringarna som görs. Alla, ung som gammal, pro eller anti, tycker däremot att det kunde/borde ha skötts på ett betydligt bättre sätt. Även positiva förändringar måste presenteras på ett tydligt, planerat och samlat sätt. Inte minst för att undvika missförstånd och oro.
Jag hälsar, som tidigare sagts, Micke Stahre välkommen och hoppas han också tar med sig några nuvarande Väsbyspelare. Han vet säkert vilka jag tänker på. Själv kan han ju ha delvis andra tankar. Jag beklagar samtidigt att vi så lätt avpolleterar Rikard Norling, och som en följd av det Nesjo. I en stor och högtsiktande klubb borde det finnas utrymme för den typ av kunskap och inte minst hjärta som dessa bägge besitter.
Nu är det som det är. En erfaren svartgul profil, som Tjerna, får väl berätta för de yngre och nyare hur det var under milleniets första fyra år, då sju tränare (om jag räknat rätt i röran) kom och gick.
Så -visst- det går ändå framåt. Tålamod är en svår konst att tillägna sig,
Det kommer ett nytt år, en ny allsvenska. En nyledning tar vid. Vi på läktaren är i stort desamma. Jag hoppas vi är många, att vi har tålamod och jag tror inte att spelet och poängen ska lida av den turbulenta avslutningen 2008.
Bappe
Kommentarer
Trackback
