Vinnare och förlorare
Ja, ibland vet man inte vad som är vad! Pyrrhussegrar, ni vet. AIK Fotbolls styrelse "vinner" genom ett antal självmål! AIK Fotboll hamnar i ett slags vacuum, där känslan till inte helt liten del är: vem blir det härnäst?
Rikard Norling och Charlie Granfeldt har i media framstått som huvudkombattenter med Ola Andersson som möjlig kombatant. Alla tre lämnar/får lämna ringen. Kvar sitter en nöjd publik/styrelse!
Vad man är nöjd med? Ja, det vet de väl bara själva. Fri utsikt över ringen? En förhoppning om att det ska lösa sig under månaderna fram till nästa allsvenska start?
Micke Stahre kallas in. Det är väl också det enda vettiga beslut styrelsen nått fram till under innevarande år. Att Micke Stahre kommer att i huvudsak följa den inriktning och målsättning som Rikard haft, inser möjligen inte styrelsen. Nu gäller det att vi alla i dessa konfliktens dagar, stödjer Micke Stahre, så att han får chansen att bygga vidare med den trupp och det spel vi har och hållit på att utveckla.
Hoppas nu att Micke och spelarna får fansens hela stöd. De har ingen möjlighet att fatta eller påverka beslut. Krigarna ute i skyttegravarna befinner sig långt från arméledningen. Ledningens kartbild ser alltid mycket mer lätterövrad ut än verklighetens. Precis som vyn från hedersläktaren är mindre komplicerad än när man står fem meter från mittlinjen med en motståndare i ryggen och en snett framför. Från läktarplats är det så lätt att se vad man skulle ha gjort.
Det arv Rikard och Nesjo lämnar efter sig när fyra år gått, är inte dåligt. Det blev inget SM-guld att lägga till alla de 4 (!) som vi tagit under de föregående 80 år Allsvenska funnits. Ja, det handlar om i snitt ett guld vart 20:e år. Inte ett vart fjärde.
Den nuvarande styrelsen är i gott guldlöst sällskap.
Tålamod sades förr vara en dygd. I dag ses det kanske mer som en tillfällig tandvärk. Vad gör man då? Drar ut tanden - eller lagar och sköter om den.
Styrelsen valde tången.
AIK går mot en ny säsong. Micke Stahre kommer att fylla luckan och på ett bra sätt. Det blir kanske inte guld det första året för honom heller, men det blir i alla fall en fortsatt chans för spelartruppen att få fortsaätta utveckla det spel och den spelmodell, som vi hållit på att nöta in. Till skillnad från milleniets turbulenta första fyra år, finns det en kontinuitet i det nya plötsliga haveriet! Tjerna, som varit med hela vägen, torde ändå känna en viss trygghet och tröst i detta.
Tack Rikard och Nesjo för det ni byggde upp och lycka till Micke med det fortsatta genomförandet.
Förhoppningvis blir 2009 ett lugnare år för hela laget och klubben. Åtminstone om man inte deltat på årsmötet.
Bappe
Rikard Norling och Charlie Granfeldt har i media framstått som huvudkombattenter med Ola Andersson som möjlig kombatant. Alla tre lämnar/får lämna ringen. Kvar sitter en nöjd publik/styrelse!
Vad man är nöjd med? Ja, det vet de väl bara själva. Fri utsikt över ringen? En förhoppning om att det ska lösa sig under månaderna fram till nästa allsvenska start?
Micke Stahre kallas in. Det är väl också det enda vettiga beslut styrelsen nått fram till under innevarande år. Att Micke Stahre kommer att i huvudsak följa den inriktning och målsättning som Rikard haft, inser möjligen inte styrelsen. Nu gäller det att vi alla i dessa konfliktens dagar, stödjer Micke Stahre, så att han får chansen att bygga vidare med den trupp och det spel vi har och hållit på att utveckla.
Hoppas nu att Micke och spelarna får fansens hela stöd. De har ingen möjlighet att fatta eller påverka beslut. Krigarna ute i skyttegravarna befinner sig långt från arméledningen. Ledningens kartbild ser alltid mycket mer lätterövrad ut än verklighetens. Precis som vyn från hedersläktaren är mindre komplicerad än när man står fem meter från mittlinjen med en motståndare i ryggen och en snett framför. Från läktarplats är det så lätt att se vad man skulle ha gjort.
Det arv Rikard och Nesjo lämnar efter sig när fyra år gått, är inte dåligt. Det blev inget SM-guld att lägga till alla de 4 (!) som vi tagit under de föregående 80 år Allsvenska funnits. Ja, det handlar om i snitt ett guld vart 20:e år. Inte ett vart fjärde.
Den nuvarande styrelsen är i gott guldlöst sällskap.
Tålamod sades förr vara en dygd. I dag ses det kanske mer som en tillfällig tandvärk. Vad gör man då? Drar ut tanden - eller lagar och sköter om den.
Styrelsen valde tången.
AIK går mot en ny säsong. Micke Stahre kommer att fylla luckan och på ett bra sätt. Det blir kanske inte guld det första året för honom heller, men det blir i alla fall en fortsatt chans för spelartruppen att få fortsaätta utveckla det spel och den spelmodell, som vi hållit på att nöta in. Till skillnad från milleniets turbulenta första fyra år, finns det en kontinuitet i det nya plötsliga haveriet! Tjerna, som varit med hela vägen, torde ändå känna en viss trygghet och tröst i detta.
Tack Rikard och Nesjo för det ni byggde upp och lycka till Micke med det fortsatta genomförandet.
Förhoppningvis blir 2009 ett lugnare år för hela laget och klubben. Åtminstone om man inte deltat på årsmötet.
Bappe
Kommentarer
Trackback
