Idel glada röster från Solnahallen
Det var en glad och avspånd stämning i Solnahallen inför den sedvanliga onsdagsträningen.
Några spelare saknades eller slapp träningen. En träning som var ganska lugn, mer för
återhämtning än för att spetsträna. Fem dagars matcher på ett hårt och tungt golv sätter sina spår även på topptränade elitidrottsmän.
Karl-Johan Nilsson var väldigt glad för sin första stora titel. Ja, i klubblagssammanhang förstås. Han har ju ett VM-guld också.
Även de yngre, av vilka några fick förhållandevis lite speltid, var glädjen och stotheten både syn- och hörbar. Linus Blomkvist var behärskat men tydligt glad över att han fått tränarnas förtroende och också gjort flera riktigt bra matcher. Patrik Jansson påpekade dock att han hade hållit nollan i en internationell match! Fast, tillade han själv, det var väl 10 skott totalt eller nåt sånt.
Niklas Maripuu tränade, men var inte med i Schweiz. Han ska i veckan spela p-landslagsfotboll, så helt inne i innebandysäsongen är han inte riktigt än.
Koffe Kranberg och Peter Fischerström såg jag där men deltog inte i kvällens träning. Koffe såg så där strälande glad ut, som bara han kan göra.
På frågan om Ron Sjöblom hade ett Edgarkomplex, han spelade ju både i back- ooch forwardsposition i EC, svarade han leende: nädå, han spelar där tränarna vill ha honom. Det viktiga är att få spela.
Ett lite längre samtal med Tomas Eriksson blev det också:
Grattis Tomas. Det var ju din första internationella titel. Vill du ha fler?
-Ja, det vill man väl alltid, men det återstår att se... Det beror ju på om AIK är nöjda med en och så.
Är du nöjd med lagets spel under turneringen?
- Ja det måste jag säga. Allt har fungerat perfekt.Även sånt som värt boende och maten, som var perfekt. Det är ju sånt som måste funka för att alla ska kunna ge allt i så tätt matchande. Sen var det skönt att det funkade så att vi kunde gå på tre femmor nästan hela tiden. Det blev lite mera matchning i finalen, men i stort sett gick vi på tre femmor varje match.
Det var ju ett hårt och tungt underlag. Hur slitna är grabbarna nu?
- Inte så farligt ändå. Visst, det var jobbigt och fem matcher på fem dagar är mycket. Men återigen, tack vare bredden i laget kunde vi fördela bördan, så att det blev lite lättare för alla. Några spelade ju fem matcher, men de flesta har spelat fyra eller till och med tre, så vi tror nog att det finns lite krut kvar till nästa vecka också.
Hur tänkte Warberg? Ville inte vinna sin grupp för att få oss i semin enligt Hallandsposten?
- Ja, det blev väl inte som de tänkt sig. Jag vet inte, men man måste ju slå alla lag för att vinna den här turneringen, så... Och det gjorde de inte.
Så nu ser ni fram emot en ny dust i vår. För visst blir det väl AIK-Warberg igen?
- Ja, det vet man inte..men förutsättningarna finns där. Det är två bra lah, kanske Sveriges två bästa. Det är väl inte så kul för dem att komma hem nu med tre raka förluster. Det är de inte vana vid.
Kan du förklara hur man tre år i rad kan slå Europas bästa klubblag men inte ta sig igenom gruppspelet i Ligacupen i Sverige?
- Jaa.. det kan tyckas konstigt. Men Superligan och Europacupen är ändå elittävlingar, som ger titlar och ära och framförallt för de lite äldre spelarna, så är det kanske lättare att ta de tävlingarna riktigt på allvar. Då blir kanske inte Ligacupen samma utmaning. Vi vill gärna vilja allt och alla matcher, men visst är det lättare att tända till när det gäller något särskilt, främst kanske för de lite äldre och rutinerade spelarna.
Någon eller några spelare som du vill framhålla särskilt efter EC?
- Vi vann en lagseger framför allt. Alla stod upp och gjorde det de skulle och lite till... men Patrik Jansson spelade en match och höll nollan, Linus Blomkvist spelade precis så bra som vi hade hoppats och trott, Ron (Sjöblom) gjorde en riktigt bra backinsats i finalen... men, ja det är en laginsats vi gör och ingen föll ur ramen.
Tack Tomas och må fler titlar komma din väg!
Bappe
Några spelare saknades eller slapp träningen. En träning som var ganska lugn, mer för
återhämtning än för att spetsträna. Fem dagars matcher på ett hårt och tungt golv sätter sina spår även på topptränade elitidrottsmän.
Karl-Johan Nilsson var väldigt glad för sin första stora titel. Ja, i klubblagssammanhang förstås. Han har ju ett VM-guld också.
Även de yngre, av vilka några fick förhållandevis lite speltid, var glädjen och stotheten både syn- och hörbar. Linus Blomkvist var behärskat men tydligt glad över att han fått tränarnas förtroende och också gjort flera riktigt bra matcher. Patrik Jansson påpekade dock att han hade hållit nollan i en internationell match! Fast, tillade han själv, det var väl 10 skott totalt eller nåt sånt.
Niklas Maripuu tränade, men var inte med i Schweiz. Han ska i veckan spela p-landslagsfotboll, så helt inne i innebandysäsongen är han inte riktigt än.
Koffe Kranberg och Peter Fischerström såg jag där men deltog inte i kvällens träning. Koffe såg så där strälande glad ut, som bara han kan göra.
På frågan om Ron Sjöblom hade ett Edgarkomplex, han spelade ju både i back- ooch forwardsposition i EC, svarade han leende: nädå, han spelar där tränarna vill ha honom. Det viktiga är att få spela.
Ett lite längre samtal med Tomas Eriksson blev det också:
Grattis Tomas. Det var ju din första internationella titel. Vill du ha fler?
-Ja, det vill man väl alltid, men det återstår att se... Det beror ju på om AIK är nöjda med en och så.
Är du nöjd med lagets spel under turneringen?
- Ja det måste jag säga. Allt har fungerat perfekt.Även sånt som värt boende och maten, som var perfekt. Det är ju sånt som måste funka för att alla ska kunna ge allt i så tätt matchande. Sen var det skönt att det funkade så att vi kunde gå på tre femmor nästan hela tiden. Det blev lite mera matchning i finalen, men i stort sett gick vi på tre femmor varje match.
Det var ju ett hårt och tungt underlag. Hur slitna är grabbarna nu?
- Inte så farligt ändå. Visst, det var jobbigt och fem matcher på fem dagar är mycket. Men återigen, tack vare bredden i laget kunde vi fördela bördan, så att det blev lite lättare för alla. Några spelade ju fem matcher, men de flesta har spelat fyra eller till och med tre, så vi tror nog att det finns lite krut kvar till nästa vecka också.
Hur tänkte Warberg? Ville inte vinna sin grupp för att få oss i semin enligt Hallandsposten?
- Ja, det blev väl inte som de tänkt sig. Jag vet inte, men man måste ju slå alla lag för att vinna den här turneringen, så... Och det gjorde de inte.
Så nu ser ni fram emot en ny dust i vår. För visst blir det väl AIK-Warberg igen?
- Ja, det vet man inte..men förutsättningarna finns där. Det är två bra lah, kanske Sveriges två bästa. Det är väl inte så kul för dem att komma hem nu med tre raka förluster. Det är de inte vana vid.
Kan du förklara hur man tre år i rad kan slå Europas bästa klubblag men inte ta sig igenom gruppspelet i Ligacupen i Sverige?
- Jaa.. det kan tyckas konstigt. Men Superligan och Europacupen är ändå elittävlingar, som ger titlar och ära och framförallt för de lite äldre spelarna, så är det kanske lättare att ta de tävlingarna riktigt på allvar. Då blir kanske inte Ligacupen samma utmaning. Vi vill gärna vilja allt och alla matcher, men visst är det lättare att tända till när det gäller något särskilt, främst kanske för de lite äldre och rutinerade spelarna.
Någon eller några spelare som du vill framhålla särskilt efter EC?
- Vi vann en lagseger framför allt. Alla stod upp och gjorde det de skulle och lite till... men Patrik Jansson spelade en match och höll nollan, Linus Blomkvist spelade precis så bra som vi hade hoppats och trott, Ron (Sjöblom) gjorde en riktigt bra backinsats i finalen... men, ja det är en laginsats vi gör och ingen föll ur ramen.
Tack Tomas och må fler titlar komma din väg!
Bappe
Kommentarer
Trackback
