Ändå är vi med där uppe...
Visst kändes det tungt direkt efter matchen. 0-3 på Råsunda, högborgen. Rasmus Jönsson, som jag på fyra dagar nu sett göra 5 mål på runt 110 minuters speltid, var effektiv och vi verkade inte alls förberedda på hans framfart. Han kommer att bli en obehaglig överraskning för fler lag under året - om han nu blir kvar hela säsongen!
Det var inte enskilda misstag eller tabbar, som bäddade för förlusten utan snarare brist på effektivitet och svårigheten att komma till avslut. HIF spelade resolut och kraftfullt vilket inte minst innebar att Yussuf Saleh aldrig kom in i matchen. Likaså blev det för tungt för våra inre mittfältare, som ofta fick svårt att alls få bollkontakt.
Egentligen var det tre spelare, med varierande speltid, som fysiskt kunde matcha kvällens motståndare: Jos Hooiveld, Daniel Örlund och Nisse Johansson även om Nisse fick problem, då hans startsnabbhet inte är den högsta.
Det som kanske ändå känns mest oroande är att vi under hela matchen har två skott på mål av sju avslut totalt - motsvarande siffror för HIF åtta resp elva! Även i tidgare matcher har bilden varit liknande, även om vi ju haft några skott i målställningen.
Det som ändå gör att det känns mer irriterande än oroande är att vi trots detta ligger med i den absoluta toppen och att Rasmus Jönssons målstim inte finns i så många andra lag i serien.
Vid två av Jönssons mål fick jag en deja-vukänsla. Så gjorde Mikael Thorstensson ett antal mål under juniortiden men också i Väsby förra året! Så - kom igen Thorsten, speed och kraft är ingen favorit för de flesta allsvenska försvaren!
Micke Stahre var samlad vid presskonferensen och har ett unikt sätt att prata på och beskriva händelser, men presskåren verkar både förstå och uppskatta det. Nöjd var han inte, men han gav, helt riktigt HIF en eloge för sin match. Och, framför allt, han lastade inte någon eller några enskilda spelare. Kanske kunde man ana en svag biton av avund, när Jönsson kom på tal!
Fyra segrar på sex matcher är mer än godkänt så här långt. Allsvenskan ser ju så här långt på flera sätt annorlunda än man trott inför seriestarten, men 80% av matcherna är ännu ospelade. Och visst ska vi återerövra Råsunda - utan att tappa bortaflytet!?
Jag hade gärna sett att Miran Burgic fått komma in i matchen, men kanske är han inte helt spelfärdig ännu. Jag skulle faktiskt också föredra Ivan Obolo på mittfältet bakom Miran och Thorsten. Thorsten är stark och orkar jobba bakåt, när Obolo tar offensiva rusher från mitten och Ivans styrka och bollvinnaregenskaper skulle vi behöva på mitten.
Bappe
Det var inte enskilda misstag eller tabbar, som bäddade för förlusten utan snarare brist på effektivitet och svårigheten att komma till avslut. HIF spelade resolut och kraftfullt vilket inte minst innebar att Yussuf Saleh aldrig kom in i matchen. Likaså blev det för tungt för våra inre mittfältare, som ofta fick svårt att alls få bollkontakt.
Egentligen var det tre spelare, med varierande speltid, som fysiskt kunde matcha kvällens motståndare: Jos Hooiveld, Daniel Örlund och Nisse Johansson även om Nisse fick problem, då hans startsnabbhet inte är den högsta.
Det som kanske ändå känns mest oroande är att vi under hela matchen har två skott på mål av sju avslut totalt - motsvarande siffror för HIF åtta resp elva! Även i tidgare matcher har bilden varit liknande, även om vi ju haft några skott i målställningen.
Det som ändå gör att det känns mer irriterande än oroande är att vi trots detta ligger med i den absoluta toppen och att Rasmus Jönssons målstim inte finns i så många andra lag i serien.
Vid två av Jönssons mål fick jag en deja-vukänsla. Så gjorde Mikael Thorstensson ett antal mål under juniortiden men också i Väsby förra året! Så - kom igen Thorsten, speed och kraft är ingen favorit för de flesta allsvenska försvaren!
Micke Stahre var samlad vid presskonferensen och har ett unikt sätt att prata på och beskriva händelser, men presskåren verkar både förstå och uppskatta det. Nöjd var han inte, men han gav, helt riktigt HIF en eloge för sin match. Och, framför allt, han lastade inte någon eller några enskilda spelare. Kanske kunde man ana en svag biton av avund, när Jönsson kom på tal!
Fyra segrar på sex matcher är mer än godkänt så här långt. Allsvenskan ser ju så här långt på flera sätt annorlunda än man trott inför seriestarten, men 80% av matcherna är ännu ospelade. Och visst ska vi återerövra Råsunda - utan att tappa bortaflytet!?
Jag hade gärna sett att Miran Burgic fått komma in i matchen, men kanske är han inte helt spelfärdig ännu. Jag skulle faktiskt också föredra Ivan Obolo på mittfältet bakom Miran och Thorsten. Thorsten är stark och orkar jobba bakåt, när Obolo tar offensiva rusher från mitten och Ivans styrka och bollvinnaregenskaper skulle vi behöva på mitten.
Bappe
Kommentarer
Trackback
