Mångfaldens lycka - och förtvivlan
Efter att ha sett den TV-sända matchen mot Kalmar FF kändes det riktigt bra. AIK spelade med hög intensitet och aggressivitet och det fanns en tanke bakom snart sagt varenda passning. De förra året ganska vanliga "går det så går det"-passningarna var nästan helt försvunna. Sen gick ett antal passningar ändå inte fram, men då berodde det på Kalmars förmåga att gissa sig till den bollbana vi skulle välja och inte på för hård eller loj boll från det egna laget.
Gabi Özkans magsjuka kändes tung men kom inte att inverka på vårt spel eller resultatet. Gabi kan, trots sin fina insats i debuten, inte vara helsäker på en plats i startelvan. Det är det å andra sidan inte många som kan!
Det är klart att det är en styrka. Vi vet att det kommer att komma både skador och sjukdomar under säsongen och att vissa spelare blir svårare att ersätta än andra. Men oersättlig? Jag tror inte det.
Under försäsongen var jag imponerad av bl a Walid Attas och Patrik Bojents spel och insatser i flera matcher. Ändå känns de just nu strax under startlinjen. I premiären var jag besviken över att Mikael Thorstensson inte fick spela från start i anfallet. Men när matchen väl var i gång, så förstod jag varför!
Om vi fortsätter att spela med det tryck och den intensitet vi gjort i startomgångarna kommer vi att behöva den trupp vi har, för vårt glädjande offensiva och aggressiva spel måste slita på både muskler och krafter.
Pierre Bengtsson kom in tidigt efter Kenny Paveys skada. Som högeryttermittfältare, vilket ju inte är en naturlig position för honom. Han gjorde en utmärkt insats. Någon gång kunde man ana lite vilsenhet, men något problem blev det aldrig!
Vad man hoppas på nu är att alla spelare kan känna att de har chansen till spel och det tror jag att tränartrojkan ska kunna förmedla. Vi har material för att kunna vara med i tätstriden, men det klarar man inte på 12-14 spelare.
Daniel Mendes lämnade oss efter förra säsongen och verkar få mer speltid i Kalmar. Lite orolig inför matchen var man. Sett till speltid, var han vår kanske effektivaste målskytt förra året. Nu fick han nittio minuter och inte någon gång var han ens ganska nära ett mål. Redan efter en spelad kvart, släppte åtminstone min oro för vad han skulle kunna ställa till med. Han förmådde inte oroa och det gjorde egentligen inte någon annan kalmarit heller.
Pärtan Karlsson och Jos Hooiveld känns väldigt säkra och trygga som mittlås i försvaret. Bägge gjorde några missar/felbedömningar i matchen, men den andre var genast där och täckte upp. Snyggt och tryggt!
Jag hoppas Thorsten får fortsatt förtroende. Han är bra för Ivan Obolo (och tvärtom förstås). Thorsten är så stark, snabb och löpvillig att Ivan får ett större svängrum och mer tid än han varit van vid och tillsammans måste de vara en mardröm för ett normalt allsvenskt försvar. Inte minst när t ex Gabi Özkan och Martin Mutumba finns strax bakom.
Som sagt, bakom den startelva vi väljer i en match finns det ett minst sagt dugligt alternativ på i princip varje position. Och jag är övertygad om att vi behöver dem alla under säsongen och jag litar på att våra tränare ska kunna hålla alla vid gott mod och beredda. Det blir nog det som till sist avgör vår slutplacering i årets Allsvenska!
Bappe
Gabi Özkans magsjuka kändes tung men kom inte att inverka på vårt spel eller resultatet. Gabi kan, trots sin fina insats i debuten, inte vara helsäker på en plats i startelvan. Det är det å andra sidan inte många som kan!
Det är klart att det är en styrka. Vi vet att det kommer att komma både skador och sjukdomar under säsongen och att vissa spelare blir svårare att ersätta än andra. Men oersättlig? Jag tror inte det.
Under försäsongen var jag imponerad av bl a Walid Attas och Patrik Bojents spel och insatser i flera matcher. Ändå känns de just nu strax under startlinjen. I premiären var jag besviken över att Mikael Thorstensson inte fick spela från start i anfallet. Men när matchen väl var i gång, så förstod jag varför!
Om vi fortsätter att spela med det tryck och den intensitet vi gjort i startomgångarna kommer vi att behöva den trupp vi har, för vårt glädjande offensiva och aggressiva spel måste slita på både muskler och krafter.
Pierre Bengtsson kom in tidigt efter Kenny Paveys skada. Som högeryttermittfältare, vilket ju inte är en naturlig position för honom. Han gjorde en utmärkt insats. Någon gång kunde man ana lite vilsenhet, men något problem blev det aldrig!
Vad man hoppas på nu är att alla spelare kan känna att de har chansen till spel och det tror jag att tränartrojkan ska kunna förmedla. Vi har material för att kunna vara med i tätstriden, men det klarar man inte på 12-14 spelare.
Daniel Mendes lämnade oss efter förra säsongen och verkar få mer speltid i Kalmar. Lite orolig inför matchen var man. Sett till speltid, var han vår kanske effektivaste målskytt förra året. Nu fick han nittio minuter och inte någon gång var han ens ganska nära ett mål. Redan efter en spelad kvart, släppte åtminstone min oro för vad han skulle kunna ställa till med. Han förmådde inte oroa och det gjorde egentligen inte någon annan kalmarit heller.
Pärtan Karlsson och Jos Hooiveld känns väldigt säkra och trygga som mittlås i försvaret. Bägge gjorde några missar/felbedömningar i matchen, men den andre var genast där och täckte upp. Snyggt och tryggt!
Jag hoppas Thorsten får fortsatt förtroende. Han är bra för Ivan Obolo (och tvärtom förstås). Thorsten är så stark, snabb och löpvillig att Ivan får ett större svängrum och mer tid än han varit van vid och tillsammans måste de vara en mardröm för ett normalt allsvenskt försvar. Inte minst när t ex Gabi Özkan och Martin Mutumba finns strax bakom.
Som sagt, bakom den startelva vi väljer i en match finns det ett minst sagt dugligt alternativ på i princip varje position. Och jag är övertygad om att vi behöver dem alla under säsongen och jag litar på att våra tränare ska kunna hålla alla vid gott mod och beredda. Det blir nog det som till sist avgör vår slutplacering i årets Allsvenska!
Bappe
Kommentarer
Trackback
