Matchens profil - Martin Kayongo-Mutumba
Martin, som jag första gången intervjuade efter ett inhopp hösten 2003. är tillbaka efter tre år i Finland och en säsong i Väsby United. Sportbladet gör en intervju med honom, som blir riktigt, riktigt lång och engagerad, innan vi sätter oss i foajén på Karlberg. Det är en öppen, engagerad och glad Martin, som tar plats. Det märks att de långa åren borta varit nyttiga. Han är syn- och hörbarligen lycklig över att vara "hemma" i AIK igen. Jag tror inte att någon annan spelare pratat om AIK med den värme, ja faktiskt kärlek, som Martin gör!
Hur känns det att vara tillbaka i AIK?
- Det är nästan omöjligt att beskriva. Jag har alltid varit så glad att spela och träna med AIK. Jag har alltid tränat hårt för att få chansen att spela i AIK och visa publiken hur bra AIK är.
Är du nöjd med de första två matcherna?
- Jag tycker det har gått som jag hoppades under de år jag varit borta och tänkt på hur det skulle bli, när jag kom tillbaka. Det var det som gällde: jag ska komma tillbaka tilll AIK, jag bara ska tillbaka. Och det ska inte bli någon flopp, jag ska göra det riktigt bra. Och jag känner att det hittills har gått riktigt bra. Jag känner mig accepterad av spelarna, av fansen och det är viktigt. Jag har ett AIK-hjärta, för mig finns inget annat.
Var du lite orolig inför come-backen?
- Lite prolig, kanske... de flesta hade väl inte sett mig i Väsby.. kanske skulle de tänka: det är han igen, han som bara dribblar, han är ingen lagspelare. Men så blev det inte, jag fick direkt den kärlek och uppskattning man behöver för att kunna lyckas. Så det hjälpte mig att våga flyga fram över planen, om man säger så.
Känner eller hör du suset av förväntan som kommer när du får bollen?
- Jag vet inte riktigt... jag får höra det från kompisar.. men jag känner mest glädje över att vara tillbaka, att få spela i AIK. Så redan mot Sundsvall, när jag gjorde mål, blev jag så otroligt glad. Det är svårt att beskriva den glädje jag kände. Jag är mera poängspelare nu, dribblingar och show är kul, men det är att vinna poäng för laget, som är viktigast.
Ändrade du inställning under åren i Finland?
- Njaa... i Finland spelade vi 4-5-1 och jag var ensam forward! Jag fick hela tiden springa och jobba mot fyra backar och skulle hela tiden bevisa att jag var han som kom från AIK... men det sporrade mig också att visa att jag kan... men när man möter bra lag kan man inte dribbk´la hela tiden, man måste passa bollen också. Det är inte bara jag som kan, det finns tio andra spelare också.
Du var klar för AIK innan turbulensen vid serieslutet. Blev du glad över att få med dig Mícke Stahre till AIK?
- Javisst, jag har känt honom i tio år.. jag hade honom som tränare första gången när jag var fjorton år... han var en ung kille, kanske 23 år, men ändå en man för mig och så engagerad och klar... jag tänkte redan då att han kommer att bli proffstränare. I väsby när vi tränade klockan 10, var han där ½8 och förberedde träningen! Och det är skönt att ha en tränare som man vet vad han går för.
Vi har en bred trupp med många bra spelare. Klarar du att få stå över någon match ibland?
- Det är inga problem. Vi år 25 spelare i truppen och vi ska göra en bra säsong tillsammans... vi har många unga och bra talanger också. Och sitter jag på bänken blir jag glad ändå.. man kan titta på Norra och se hur de lyfter oss framåt och då blir man glad.
- Vi har bra spelare på alla positioner... vilken position man än tittar på finns det ett bra alternativ. Många är unga också Pontus (Engblom), Pierre (bengtsson), Viktor (Lundberg)... Viktor är den kanske mest lovande spelare jag har sett. Många tycker kanske att vi skulle bli lite handicappade, men jag tycker att Thorsten (Mikael Thorstensson) är ganska lik honom. Han hade ungefär samma roll i Väsby som Obolo i AIK.
Är vi bra nog för att ta medalj i år?
- Det tror jag... vi har ju bara spelat två matcher ännu, det är 28 matcher kvar. Men vi är AIK, vi går aldrig in i en match och tror att vi ska torska... det är lika otänkbart som att ett fan går till en AIK-match och tänker: idag ska jag vara tyst! De tänker inte så och vi tänker inte: idag kan vi förlora. Det handlar om kärlek.. till klubben och till fotbollen. Tränarna är också väldigt bra på att peppa oss och få oss att tro på oss själva,
Malmö imorgon, hur går det?
- Vi vinner... jag gillar inte att tippa siffror, men som Micke (Stahre) brukar säga "vi ska göra ett bra försök att vinna matchen"! Man känner på varje träning att vi är starka tillsammans!
Det har hänt mycket med Martin Mutumba under de fyra år han har varit borta. Men hans känsla för fotbollen och AIK har uppenbarligen inte minskat, men Martin själv har mognat utan att tappa något av sin grundinställning.
Bappe
Hur känns det att vara tillbaka i AIK?
- Det är nästan omöjligt att beskriva. Jag har alltid varit så glad att spela och träna med AIK. Jag har alltid tränat hårt för att få chansen att spela i AIK och visa publiken hur bra AIK är.
Är du nöjd med de första två matcherna?
- Jag tycker det har gått som jag hoppades under de år jag varit borta och tänkt på hur det skulle bli, när jag kom tillbaka. Det var det som gällde: jag ska komma tillbaka tilll AIK, jag bara ska tillbaka. Och det ska inte bli någon flopp, jag ska göra det riktigt bra. Och jag känner att det hittills har gått riktigt bra. Jag känner mig accepterad av spelarna, av fansen och det är viktigt. Jag har ett AIK-hjärta, för mig finns inget annat.
Var du lite orolig inför come-backen?
- Lite prolig, kanske... de flesta hade väl inte sett mig i Väsby.. kanske skulle de tänka: det är han igen, han som bara dribblar, han är ingen lagspelare. Men så blev det inte, jag fick direkt den kärlek och uppskattning man behöver för att kunna lyckas. Så det hjälpte mig att våga flyga fram över planen, om man säger så.
Känner eller hör du suset av förväntan som kommer när du får bollen?
- Jag vet inte riktigt... jag får höra det från kompisar.. men jag känner mest glädje över att vara tillbaka, att få spela i AIK. Så redan mot Sundsvall, när jag gjorde mål, blev jag så otroligt glad. Det är svårt att beskriva den glädje jag kände. Jag är mera poängspelare nu, dribblingar och show är kul, men det är att vinna poäng för laget, som är viktigast.
Ändrade du inställning under åren i Finland?
- Njaa... i Finland spelade vi 4-5-1 och jag var ensam forward! Jag fick hela tiden springa och jobba mot fyra backar och skulle hela tiden bevisa att jag var han som kom från AIK... men det sporrade mig också att visa att jag kan... men när man möter bra lag kan man inte dribbk´la hela tiden, man måste passa bollen också. Det är inte bara jag som kan, det finns tio andra spelare också.
Du var klar för AIK innan turbulensen vid serieslutet. Blev du glad över att få med dig Mícke Stahre till AIK?
- Javisst, jag har känt honom i tio år.. jag hade honom som tränare första gången när jag var fjorton år... han var en ung kille, kanske 23 år, men ändå en man för mig och så engagerad och klar... jag tänkte redan då att han kommer att bli proffstränare. I väsby när vi tränade klockan 10, var han där ½8 och förberedde träningen! Och det är skönt att ha en tränare som man vet vad han går för.
Vi har en bred trupp med många bra spelare. Klarar du att få stå över någon match ibland?
- Det är inga problem. Vi år 25 spelare i truppen och vi ska göra en bra säsong tillsammans... vi har många unga och bra talanger också. Och sitter jag på bänken blir jag glad ändå.. man kan titta på Norra och se hur de lyfter oss framåt och då blir man glad.
- Vi har bra spelare på alla positioner... vilken position man än tittar på finns det ett bra alternativ. Många är unga också Pontus (Engblom), Pierre (bengtsson), Viktor (Lundberg)... Viktor är den kanske mest lovande spelare jag har sett. Många tycker kanske att vi skulle bli lite handicappade, men jag tycker att Thorsten (Mikael Thorstensson) är ganska lik honom. Han hade ungefär samma roll i Väsby som Obolo i AIK.
Är vi bra nog för att ta medalj i år?
- Det tror jag... vi har ju bara spelat två matcher ännu, det är 28 matcher kvar. Men vi är AIK, vi går aldrig in i en match och tror att vi ska torska... det är lika otänkbart som att ett fan går till en AIK-match och tänker: idag ska jag vara tyst! De tänker inte så och vi tänker inte: idag kan vi förlora. Det handlar om kärlek.. till klubben och till fotbollen. Tränarna är också väldigt bra på att peppa oss och få oss att tro på oss själva,
Malmö imorgon, hur går det?
- Vi vinner... jag gillar inte att tippa siffror, men som Micke (Stahre) brukar säga "vi ska göra ett bra försök att vinna matchen"! Man känner på varje träning att vi är starka tillsammans!
Det har hänt mycket med Martin Mutumba under de fyra år han har varit borta. Men hans känsla för fotbollen och AIK har uppenbarligen inte minskat, men Martin själv har mognat utan att tappa något av sin grundinställning.
Bappe
Kommentarer
Trackback
