Nu vänder det Väsby!
Jag har inte sett Väsby sedan serien startade, men såg de flesta träningsmatcherna. Seriestarten har faktiskt förvånat mig med tanke på vad de visat upp inder försäsongen.
Det var därför med en viss oro, som jag kom till Vilundavallen till mötet med allsvenska Helsingborgs IF.
Det började inte så lovande, HIF rivstartade och siktade på ett tidigt ledningsmål. När det inte kommit efter de första 15-20 minuterna, blev gästernas spel lite mer villrådigt och Väsby tog chansen och jobbade sig in i matchen, som sen skulle vara tämligen jämn under en timmes tid. Faktum är att målchanserna var då ganska jämnt fördelade, men bägge lagen hade svårt att komma till riktiga avslutstillfällen.
Framförallt var hemmalagets försvarsarbete imponerande, när de efter inledningen väl kommit in i tempot. HIF såg emellanåt lite vilsna ut och Henke Larsson har väl sällan synts så lite under en match.
Den enda riktigt stora Väsbychansen fick Mange Eriksson efter ungefär 25 minuters spel, men skottet tog i ribban! De halvchanser HIF skapade klarade hemmaförsvaret eller Thudde i målet bra.
Med 20 minuter kvar började man ställa in sig på en förlängning, men HIF:s avbytare Rasmus Jönsson som kommit in med drygt 25 minuter kvar av matchen tyckte att det räckte och satte sitt första mål med dryga kvarten kvar och det andra på stopptid.
Med det spel och den vilja, rörlighet och trygghet som Väsby visade upp denna sköna vårsöndagskväll skulle det vara märkligt om inte poängen börjar trilla in även i serien.
Det var en laginsats, men några spelare ska ändå nämnas särskilt för sina insatser: Thudde i målet, Peter Motas, Daniel Johansson, Mikael Wenzel och Elvis da Silva Santana gjorde insatser som torde ge dem självförtroende inför det fortsatta seriespelet.
I matchens slutskede visade Väsby upp en debutant, Niklas Maripuu, som för en dryg vecka sen blev svensk mästare i innebandy! Han hann under den korta tid han var inne visa att han är en rörlig, fysiskt stark och löpvillig mittfältare. Håll ögonen på honom!
Bappe
Det var därför med en viss oro, som jag kom till Vilundavallen till mötet med allsvenska Helsingborgs IF.
Det började inte så lovande, HIF rivstartade och siktade på ett tidigt ledningsmål. När det inte kommit efter de första 15-20 minuterna, blev gästernas spel lite mer villrådigt och Väsby tog chansen och jobbade sig in i matchen, som sen skulle vara tämligen jämn under en timmes tid. Faktum är att målchanserna var då ganska jämnt fördelade, men bägge lagen hade svårt att komma till riktiga avslutstillfällen.
Framförallt var hemmalagets försvarsarbete imponerande, när de efter inledningen väl kommit in i tempot. HIF såg emellanåt lite vilsna ut och Henke Larsson har väl sällan synts så lite under en match.
Den enda riktigt stora Väsbychansen fick Mange Eriksson efter ungefär 25 minuters spel, men skottet tog i ribban! De halvchanser HIF skapade klarade hemmaförsvaret eller Thudde i målet bra.
Med 20 minuter kvar började man ställa in sig på en förlängning, men HIF:s avbytare Rasmus Jönsson som kommit in med drygt 25 minuter kvar av matchen tyckte att det räckte och satte sitt första mål med dryga kvarten kvar och det andra på stopptid.
Med det spel och den vilja, rörlighet och trygghet som Väsby visade upp denna sköna vårsöndagskväll skulle det vara märkligt om inte poängen börjar trilla in även i serien.
Det var en laginsats, men några spelare ska ändå nämnas särskilt för sina insatser: Thudde i målet, Peter Motas, Daniel Johansson, Mikael Wenzel och Elvis da Silva Santana gjorde insatser som torde ge dem självförtroende inför det fortsatta seriespelet.
I matchens slutskede visade Väsby upp en debutant, Niklas Maripuu, som för en dryg vecka sen blev svensk mästare i innebandy! Han hann under den korta tid han var inne visa att han är en rörlig, fysiskt stark och löpvillig mittfältare. Håll ögonen på honom!
Bappe
Kommentarer
Trackback
