Bappes svartgula blogg

Precis före matchens början intervjuades Tomi Maanoja, som själv klev ut på planen med kryckors hjälp. Han var märkbart rörd över de stående ovationer som mötte honom. Och inte blev det sämre när spelarna sprang in i svarta tröjor med finsk text på ryggen (i översättning "Vi spelar för dig") och när de vände sig om hade de varsin bokstav på framsidan T-O-M-I-M-A-A-N-O-J-A. Mycket uppskattat, inte minst av Tomi.

Den första halvleken blev spelmässigt riktigt bra, förmodligen den bästa i år. En hel del chanser skapades och framför allt av Micke Thorstensson, som var stark, snabb och mycket bra även i huvudspelet. Det var hans egentligen första match för säsongen. Det enda som saknades var pricken över i, ett, eller fler, mål. Han var inblandad i de chanser vi skapade, men aldrig riktigt fick till. När han gick ut efter en timmes spel, blev det mer uddlöst framåt utom under matchens sista minuter, då vi satsade allt på ett avgörande utan att riktigt lyckas. Ivan Obolo satte ett skott i ribban och Kenny Pavey nickade, men målvakten knep den chansen. Närmare än så kom vi inte.

 

Det var flera spelare, som gjorde utmärkta insatser. De, som förutom Thorsten utmärkte sig mest var Nisse Johansson, Pierre Bengtsson och Danne Örlund. Pierre får ut mycket mer av sin kapacitet på mittfältet än som vänsterback. Han och Kevin Walker verkar också trivas bra tillsammmans och får positionsbytena att fungera på ett utmärkt sett. Nisse Johanssons offensiva spel blir både tyngre och bättre för varje match, även om det kan se tungt ut när han tvingas vända hem. Gabi Özkan var också duktig och verkade ha en stor spelglädje, men blir ibland lite osynlig. Det återstår ungefär en månad till den allsvenska starten, så det som ännu inte riktigt funkar, har vi tid att justera.

 

TPS kämpade hårt och är förmodligen nöjda med det oavgjorda resultatet. De hade två snabba anfallare och satsade nästan helt på kontringar, men det är inte lätt mot ett så hmogent försvar som vårt svartgula. Per Karlsson och Jos Hoiveld samarbetar bra och torde bli ett effektivt mittbackspar. Fast det vore roligt om Pärtan vågade ta en och annan offensiv raid, som han tidigare brukat göra med gott resultat. Jos gör det ibland, men om de växlar om blir det svårare för motståndarna.

 

Ivan Obolo känns ännu som ett sparkapital. Förmodligen är han den som har svårast att förlika sig med vädret och underlaget. Han gör aldrig en dålig insats, men hans normala timing fungerar inte riktigt ännu.

 

Sen känns det alltid skönt så här års, när det inte verkar uppstå några skador eller problem! Det är inte optimala förutsättningar för fotboll en lördagseftermiddag i början av mars i Stockholm. Men det gäller ju för alla lag. Precis som skaderisken.

 

Sex matcher spelade, ingen förlust ännu och målskillnaden 14-4. Motståndet har varierat, men det bästa beskedet har nog varit att vi är bekväma med och bra på det spel vi vill spela. Med högt tryck och snabba omställningar mella kanterna. Det känns både roligt och hoppfullt inför den riktiga säsongsstarten precis som den konkurrens som finns på snart sagt varje spelarposition.

 

Bappe