Bra avslutning på försäsongen - nu börjar allvaret

Försäsongen har varit på gott och ont - fast mer väder- än spelmässigt, faktiskt! Tio matcher har spelats sju segrar och ingen förlust. Tjugo gjorda och sex insläppta mål. Ett helt okej facit, inte minst med tanke på det stora antal spelare (inklusive inlånade från Väsby mm) som vi använt oss av. Totalt strax över 30 stycken efter ett snabbt överslag.


Annars är väl det man minns bäst, det man inte skulle vilja ha hänt - Tomis otäcka benbrott! OK, sådant händer ibland i fotbollen men det är svårt att komma ifrån känslan av att risken måste vara än större för en uppvärmd spelare, som sen under matchens gång successivt tappar värme och flexibilitet och vars kropp blir känsligare och förmodligen bräckligare. Nu kan man bara hoppas att läkningen går bra och att Tomi kommer tillbaka i full fysisk och psykisk form.


Visst, det har funnits glädjestunder och godbitar också. Avslutningen mot Sundsvall var det allra bästa och jag tror att det inte bara beror på mer och fler matcher och träningstimmar. Bytet från Skytteholm till Råsunda var nog den viktigaste faktorn! Vårt spel fick en annan dimension och drog i sär motståndet på ett helt annat sätt, när vi fick fler och större fria ytor och kunde byta kant direkt utan att först börja om bakifrån för att tvinga upp motståndarna för att få spelutrymme i deras försvarszon. Sundsvall gjorde ändå en bra match och borde vara med i kampen om avancemang i Superettan.


Hur ser det ut inför den allsvenska starten? Vi har en bred trupp utom just nu på målvaktssidan. Daniel Örlund har, förutom den assist han gav vid ett slarvigt utkast vid Sundsvalls mål, sett trygg och säker ut och agerat lugnt och med pondus.


Försvaret känns också tryggt. Nisse Johansson är enlgt min uppfattning ett nummer större som vänsterback än som mittback! Inte minst hans offensiva deltagande ökar och gläder!

I Sundsvallsmatchen gladde också Patrik Bojent i sin (oväntade) roll som mittback med uppgiften att vid behov under vår offensiv täcka upp på höger- eller vänsterbacksposition! Han klarade det på ett lysande sätt.


Vi har haft ett antal unga spelare borta på olika landslagsläger och -matcher. Det är möjligt att det försvårat möjligheterna att spela ihop ett lag, men det har å andra sidan förmodligen gett deras försäsong en extra krydda och kanske spets.


Sen hör/känner man ett sus av förväntan från publiken varje gång Martin Mutumba får bollen. Och det har ofta funnnits anledning till de förväntningarna. Det som är allra roligast är annars att han spelmässigt mognat under åren och inte bara gör publikfriande dragningar utan också jobbar bra och hårt över stora delar av planen. Jag skulle bli förvånad om han inte blir ett av alllsvensakns stora utropstecken detta år.


Mittfältet är annars svårbedömt. Ja, när det gäller vilka som kommer att spela, alltså. Vi har haft ett antal uppställningar, med ett antal spelare, som man gärna såg fick spela, men man kan inte ha ett mittfält med sex-sju spelare! Jorge Ortiz, som vi bara sett i Sundsvallsmatchen, var också en glad överraskning, trots att han fortfarande kan bli lite nonchalant emellanåt.


Ivan Obolo och Mikael Thorstensson verkar trivas ihop och inte minst passa ihop. De, med fint understöd från Mutumba och Kenny Pavey, gjorde den sista träningsmatchen till ett litet helsicke för det norrländska försvaret. Bägge är kvicka, rörliga och bra både i mark- och luftspelet och täcker en stor arbetsyta.


Tränartrojkans största problem kan bli att hålla igång och hålla modet uppe på den numerärt stora trupp vi har. (Som ju häromdagen blev än större, då Viktor Lundberg flyttades över från Väsby).


Det finns gott om spelare jag ser fram emot att få se i Allsvenskan under säsongen men utan en rejäl regelförändring kommer jag inte att kunna få se dem alla samtidigt!


Det finns en stor potential och en lovande framtid i den svartgula truppen. Det som möjligen saknas är rutin. Fast de få "gamla stötar" vi har, har å andra sidan så mycket rutin och förmåga att de ska kunna klara att ge det stöd och den uppmuntran de yngre emellanåt torde behöva!


Allsvenskan 2009 - här kommer vi och ni vet inte vad som väntar er


Bappe

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0