Röster efter Täby-matchen
5-0 till Täby efter drygt 24 minuters spel - visst kändes det kört i det läget. En reducering knappt 10 minuter in i den andra perioden. Fast som väckarklocka funkade det! Det blev både 2-5, 3-5 och 4-5 innan perioden var över.
Skulle det hålla? Jodå och med råge! Fyra mål i den sista perioden och alla för AIK. En av de mest märkliga matcher vi varit inblandade i. Kanske 8-0-segern mot Warberg i Varberg i slutspelet för några år sen var ännu märkligare...?
De spelare som i 25 minuter sett ganska tunga ut och stumbenta, kom nästan studsande ut från planen på väg till omklädningsrummet och såg verkligen nöjda ut. De kvardröjande fansens hyllning under deras marsch mot omklädningsrummet gjorde säkert inte känslan sämre!
Uffe Hallstensson hävdade att det inte var en medveten taktik att låta Täby ta en femmålsledning för att vagga in dem i en falsk känsla av trygghet. Han menade snarare att Täby inte varit fem mål bättre utan att det närmast varit en del enkla missar och möjligen lite underskattning från vår sida.
Uffe är som alltid lugn och behärskad, nästan distanserat analytisk, men leendet och glädjen i hans ögon visar ändå den både lycka och lättnad, som han förstås måste känna. På något sätt har vi varnat kommande motståndare: det är inte serielunk som gäller - nu är det slutspel på gång.
Mats Carlsson är lika stillsamt vänlig och öppen som vanligt, det är egentligen bara i leendet man kan ana den glädje över den otroliga vändningen, han faktiskt känner.
Alla jag hinner byta några ord med är annars ganska överens: 5-0 låter och är mycket, men det var inte siffror som motsvarade spelet, så det kom aldrig någon känsla av uppgivenhet över dem. Då var det värre för Täby under matchens sista dryga fem minuter då de i ren desperation drog på sig fyra utvisningar, för övrigt de enda de fick under matchen! AIK fick två, en i slutet av den andra och en i början av den tredje perioden.
Domarna kändes under stora delar av matchen annars som två kvarglömda handbollsdomare som fått rycka in.
Niklas Jihde gjorde hälften av målen, bland annat de tre sista i matchen! Stort - och det gav honom också titeln Matchens lirare, men sett över hela matchen tycker jag nog att Daniel Schmidt, Kim Nilsson och Alexander Egebrant var de som höll en riktigt hög klass under hela matchen, även den tunga inledningen.
Fast, trots Niklas, Danne, Kim och Alexander, det var en lagtriumf som gav tre redan nästan bortgivna poäng!
Bappe
Skulle det hålla? Jodå och med råge! Fyra mål i den sista perioden och alla för AIK. En av de mest märkliga matcher vi varit inblandade i. Kanske 8-0-segern mot Warberg i Varberg i slutspelet för några år sen var ännu märkligare...?
De spelare som i 25 minuter sett ganska tunga ut och stumbenta, kom nästan studsande ut från planen på väg till omklädningsrummet och såg verkligen nöjda ut. De kvardröjande fansens hyllning under deras marsch mot omklädningsrummet gjorde säkert inte känslan sämre!
Uffe Hallstensson hävdade att det inte var en medveten taktik att låta Täby ta en femmålsledning för att vagga in dem i en falsk känsla av trygghet. Han menade snarare att Täby inte varit fem mål bättre utan att det närmast varit en del enkla missar och möjligen lite underskattning från vår sida.
Uffe är som alltid lugn och behärskad, nästan distanserat analytisk, men leendet och glädjen i hans ögon visar ändå den både lycka och lättnad, som han förstås måste känna. På något sätt har vi varnat kommande motståndare: det är inte serielunk som gäller - nu är det slutspel på gång.
Mats Carlsson är lika stillsamt vänlig och öppen som vanligt, det är egentligen bara i leendet man kan ana den glädje över den otroliga vändningen, han faktiskt känner.
Alla jag hinner byta några ord med är annars ganska överens: 5-0 låter och är mycket, men det var inte siffror som motsvarade spelet, så det kom aldrig någon känsla av uppgivenhet över dem. Då var det värre för Täby under matchens sista dryga fem minuter då de i ren desperation drog på sig fyra utvisningar, för övrigt de enda de fick under matchen! AIK fick två, en i slutet av den andra och en i början av den tredje perioden.
Domarna kändes under stora delar av matchen annars som två kvarglömda handbollsdomare som fått rycka in.
Niklas Jihde gjorde hälften av målen, bland annat de tre sista i matchen! Stort - och det gav honom också titeln Matchens lirare, men sett över hela matchen tycker jag nog att Daniel Schmidt, Kim Nilsson och Alexander Egebrant var de som höll en riktigt hög klass under hela matchen, även den tunga inledningen.
Fast, trots Niklas, Danne, Kim och Alexander, det var en lagtriumf som gav tre redan nästan bortgivna poäng!
Bappe
Kommentarer
Trackback
