Svarta rubriker och grönt elände
2009 var ett bra år. Tre svartgula vinster (ja, Supercupen spelades ju 2010!) och en bra höstsäsong för Väsby.
2010 har hittills varit tung - för bägge lagen!
Någon medaljchans har AIK rimligtvis inte. Europaspelet är avslutat för den här gången. För Väsby ser det ut som att det nästa år blir division 1!
Men det värsta är dock de återkommande svarta rubrikerna kring stök och ligistfasoner kring AIK. Var finns guldet i dessa svarta hjärnor? Varför ägnar man så mycket tid och energi åt rent destruktiva insatser i stället för att stötta och stödja de spelare och ledare, som faktiskt gör sitt yttersta för att föra en guldkantad tradition vidare?
OK, det har varit en turbulent tid på flera nivåer. Men det är ju då stödet behövs som mest. Det är då, spelarna och de övriga som jobbar för att vända den nedgående trenden behöver stöd och förtroende. Ingen tror väl på allvar att någon med AIK-hjärta vill se oss kriga i botten?
Jag ser, trots årets elände och rockader, ljuset i tunnelns slut. Vi har en ny generation klasspelare på gång. De får speltid, de får erfarenhet och de kommer att skapa en gul(d) framtid.
Vi har ett stort antal unga, lovande spelare, som detta år har fått chansen att utvecklas och spela in sig i allsvensk miljö. De kommer att växa, men det kommer att ta sin tid. Förmågan och talangen finns där, men erfarenhet kräver tid.
Nicklas Backman, Christoffer Eriksson, Viktor Lundberg, Pontus Engblom, Danne Gustafsson, Niklas Maripuu och Kevin Walker är en framtida svartgul investering, som kommer att ge oss mycken glädje i framtiden... och då har jag inte ens nämnt Mohamed Bangura!
Walid Atta hör också till framtiden, men det verkar tyvärr inte som att den kommer att utspelas i AIK. Törs man hoppas på en lösning?
Pärtan Karlsson och Adde Catovic är visserligen något äldre men kommer också att höra till framtiden. De har inte visat allt ännu.
Det har, genom åren, ofta stormat kring AIK. Tidigare har vi oftast kunna få medvind av stormarna, men efter flera trista incidenter från så kallade AIK-fans, känns det tungt just nu, men med 64 års erfarenhet som gnagare är det inte första gången kriser skakat om en. AIK kommer att både överleva ocg resa sig - den här gången också!
Bappe
2010 har hittills varit tung - för bägge lagen!
Någon medaljchans har AIK rimligtvis inte. Europaspelet är avslutat för den här gången. För Väsby ser det ut som att det nästa år blir division 1!
Men det värsta är dock de återkommande svarta rubrikerna kring stök och ligistfasoner kring AIK. Var finns guldet i dessa svarta hjärnor? Varför ägnar man så mycket tid och energi åt rent destruktiva insatser i stället för att stötta och stödja de spelare och ledare, som faktiskt gör sitt yttersta för att föra en guldkantad tradition vidare?
OK, det har varit en turbulent tid på flera nivåer. Men det är ju då stödet behövs som mest. Det är då, spelarna och de övriga som jobbar för att vända den nedgående trenden behöver stöd och förtroende. Ingen tror väl på allvar att någon med AIK-hjärta vill se oss kriga i botten?
Jag ser, trots årets elände och rockader, ljuset i tunnelns slut. Vi har en ny generation klasspelare på gång. De får speltid, de får erfarenhet och de kommer att skapa en gul(d) framtid.
Vi har ett stort antal unga, lovande spelare, som detta år har fått chansen att utvecklas och spela in sig i allsvensk miljö. De kommer att växa, men det kommer att ta sin tid. Förmågan och talangen finns där, men erfarenhet kräver tid.
Nicklas Backman, Christoffer Eriksson, Viktor Lundberg, Pontus Engblom, Danne Gustafsson, Niklas Maripuu och Kevin Walker är en framtida svartgul investering, som kommer att ge oss mycken glädje i framtiden... och då har jag inte ens nämnt Mohamed Bangura!
Walid Atta hör också till framtiden, men det verkar tyvärr inte som att den kommer att utspelas i AIK. Törs man hoppas på en lösning?
Pärtan Karlsson och Adde Catovic är visserligen något äldre men kommer också att höra till framtiden. De har inte visat allt ännu.
Det har, genom åren, ofta stormat kring AIK. Tidigare har vi oftast kunna få medvind av stormarna, men efter flera trista incidenter från så kallade AIK-fans, känns det tungt just nu, men med 64 års erfarenhet som gnagare är det inte första gången kriser skakat om en. AIK kommer att både överleva ocg resa sig - den här gången också!
Bappe
Kommentarer
Trackback
