Bappes svartgula blogg

Som vanligt var det gästande lagets tränare som inledde eftersnacket. Åge Hareide konstaterade att det inte var lätt att spela mot AIK. Man måste styra dem hårt och helst scora tidigt, så man får press på dem, för att ha en möjlighet. I övrigt var han mycket positiv tii AIK och deras spel. Han trodde också att AIK mycket väl skulle kunna avsluta serien på första plats. Han gör ett positivt och mycket sympatiskt intryck trots den klara förlusten. Att Hareide är en klasstränare är det väl ingen som tvivlar på.
Micke Stahre var sansad och glad men höll en låg ton vid presskonferensen. Det återstår sju omgångar kvar i serien och Stahre väntar förmodligen med den jublande glädjen tills serien är färdigspelad, ja möjligen tills efter cupfinalen! Han var nöjd med att vi vunnit matchen efter bl a "en första halvlek som var så där, om jag ska va riktigt ärlig. Örgryte stod upp bra och har en tydlig idé om hur de ska göra. Vi var oerhört ivriga vilket gjorde att spelet böljade.. det kändes som att vi trodde att det bara var tio minuter kvar hela första halvlek, vilket betydde att spelet blev ganska mycket fram och tillbaka. Vi skapade inte mycket chanser med intentionerna fanns. Så därför kändes det bra, när vi lyckas göra 1-0 alldeles innan pausen."
"I pausen pratade vi om att vi skulle etablera en tydligare matchbild. Ett bollinnehav kryddat med större rörlighet och fler skapade chanser. Sen gör vi 2-0 relativt tidigt och sen känns det som att vi har relativt bra kontroll på matchen. En klart godkänd insats med 3-0 på Råsunda!"

Daniel Örlund var snabb med dusch och ombyte och beredd att prta om matchen, som han åter höll nollan i.

Så här nära guld har ni inte varit så ofta!
" - Nja.... fast -06 var vi med hela vägen också! Fast visst är vi glada att vara med... vi tar en match i taget, så får man sen se hur långt det räcker!

Skillnaden i år jämfört med -06?
-Jaa... det är inte så olika... jag tycker vi har spetskompetens i båda lagen, fast kanske är vi lite mer defensivt trygga i år och så har vi kanske en större kontinuitet i laget och spelet i år. -06 var det mycket byten av taktik inför varje match... men det funkade 2006 och det här funkar i år. Det är egentligen svårt att jämföra.

Det ser ut som om ni är mer ett lag i år än -06?
- Det får man väl säga... vi är beredda att jobba väldigt hårt för varandra. I dag spelar vi så in i helsicke dåligt i första halvlek, men kommer efter pausen in och spelar och kämpar för varandra. Så en hel del skicklighet och bra moral är en god kombination tror jag. - Vi har ju jobbat för det här sen dag ett på försäsongen... det här är vår spelidé och det ska alla rätta sig efter.

Jag har sett och uppskattat dig ett antal år nu, men har nog aldrig sett dig så bra som i år. Är det din förtjänst eller lagets?
- Det är klart att laget gör mycket. Tidigare har vi inte på samma sätt hållit ihop och lyckats samla försvaret på samma sätt. Det är lättare när försvaret är tre mot fyra, än som det ibland blev tidigare två mot tre.

Tycker du själv att du gör din bästa säsong i år?
- Nja... det är ju lättare att hålla koll, när alla jobbar hemåt och minskar motståndarnas yta och möjligheter. Visst har det gått bra för mig, det vet jag ju, men försvaret och resten av laget minskar motståndarnas yta och luckor på ett mycket bra sätt. På så sätt är det ju lättare att vara bra i år. Danne Örlund säger också att det är dubbla guld som gäller. Det är målet och når vi inte dit, så kommer det inte bero på att laget inte velat eller orkat ända fram, utan på att vi så fall missar, därför att motståndarna varit bättre.

Det blir en rolig och spännande höst, det kan vi lita på!

Bappe

Vi tog ju klivet upp i div 2 förra säsongen, vilket bl a innebär att hemmamatcherna i Solnahallen spelas i A-hallen och med bättre speltider.

Premiären i veckan mot IFK Tumba (farmarlaget) slutade med en hemmaseger med 32-22. AIK har ett till stora delar nytt lag i år med bl a förstärkningar från andra Stockholmsklubbar med erfarenheter från bl a div-1spel. Och med tanke på att de bara hunnit med en träningsmatch såg spelet förbluffande bra och välorganiserat ut. På läktaren kunde man dessutom se gamle målvakten Martin Andersson och Johan Nykvist. Martin har med ålderns rätt lagt av för gott(?). Tyvärr säger sig Johan bara vilja spela i B-laget framöver.
Han påstår också att han ska satsa på Triathlon! Vi får väl se.

Tumba öppnade bäst och gjorde matchens tre första mål. Sen kom de svartgula igång! Efter 10 minuter stod det 6-5, efter 20 11-7, efter 30 17-9.
Tumba gjorde alltså fler mål de första tio minuterna än under de sista tjugo! Då ska sägas att det inte bara berodde på gästernas bristande vilja eller klent skytte utan Hannes Hed gjorde en riktig högklassig match denna kväll med bl a flera straffräddningar och blev en skräck för gästerna.

Den andra halvleken blev måmässigt något jämnare. efter 40 minuters spel stod det 22-15, efyer 50 minuter 27-18 och till slut skrevs resultatet till 32-22! En riktigt skön start på den nya säsongen och i den nya serien.

Förutom Hannes i mål gjordes flera riktigt bra insatser med extra plus till Thomas Hagman och bröderna Pelle och Jonas Danielsson samt kantspelaren Stefan Sjöstedt. Som sagt: en lovande start, som ger förhoppningar om den fortsatta säsongen

Bappe

Trots en lovande inledning med ett ledningsmål efter en knapp kvart, slutade det med en tung förlust i junorernas match mot Åtvidaberg. Gästerna vann främst på sin större tyngd och styrka, vilket syntes mest under våra anfall. Vi var med i spelet, men fick svårare i kampen. Fast visst syntes det att det var två lag med slutspelsambitioner!

De mest framträdande i hemmalaget var denna eftermiddag Viktor Ahlin i målet, Sebastian Hansen vänsterförsvarare och mittfältaren Eyasu Alenayehu men det var inte de individuella insatserna vi föll på utan mer gästernas organisation, vilja och fysiska styrka som vi inte klarade.

 

Tränaren Jeppe Mauritzson sade direkt efter matchen bl a följande:

- Det var en tung förlust, definitivt! Hade vi vunnit hade det sett riktigt bra ut men nu, i och med förlusten, blir det svårt att nå slutspel, men vi kan bli indragna i striden om fortsatt spel i Juniorallsvenskan. Men tar vi sex poäng i de återstående två matcherna så lever fortfarande drömmen om slutspel. Det är lite samma läge som inför avslutningsmatchern förra året.

 

Är det något du är besviken på efter dagens match?

- Det är alltid svårt att analysera en match direkt efter, men det är klart att flera av deras mål broro på att vi tappar organisationen i vårt försvarsspel. Det måste vi se på matchvideon och analysera mer. Men vi gör några missar i försvarsarbetet helt klart.

 

Från läktaren såg det mera ut som att de vann mer på sitt eget spel än på våra misstag.

- Det kan väl stämma, i alla fall delvis, men vi borde ändå inte släppt till så mycket bakåt, som vi faktiskt gjorde och lyckades inte heller att skapa så mycket i den sista tredjedelen på offensiv planhalva.

 

Det har varit en viss omsättning på spelare under säsongen. Blir det jobbigt?

- Nja, det kan jag inte säga precis... det är ju oftast spelare som vi valt att plocka in i laget, därför att vi sett något hos dem som vi tror ska tillföra laget något med de egenskaper vi sett hos dem. Sen kan det naturligtvis innebära att det behövs lite tid att spela ihop grabbarna, så vi får ut det vi vill ha.

 

Men målet är fortfarande slutspel i år?

- Självklart... det måste det vara!

 

Jeppe berättar också att hans roll nästa år inte är klar ännu men att diskussionen pågår. Fokus nu ligger dock helt på slutmatcherna i årets serie och förhoppningsvis ett SM-slutspel!

Bappe

Avspark i semifinalen i Svenska cupen. Jag sitter i en bil med fyra timmars resa kvar till Stockholm. Sportradion ger en mycket mager och sporadisk information. Jonathan sitter dessbättre på Råsunda och skriver om matchen, men lyckas också att via SMS och i behövliga situationer genom telefonreferat ge oss i bilen en bild av vad som händer och i någon mån sker. Vi kastas mellan hopp, förtvivlan och så hopp igen! Och till sist total glädje.

Jörlanda då? Jo grannen till min svåger och svägerska har ett garage strax intill deras tomt. Bakom garaget finns en liten gräsplätt, där det finns plats för en bil. Grannen har satt upp en tämligen stor och tydlig skylt med dels ett AIK-märke och dessutom en varningstext: Parkering tillåten endast för äkta gnagare!

Det är natorligtvis så att den svenska landsbygden är full av gömda kuturminnen och
-yttringar.  Det gäller bara att hitta dem.

"Vi har fått en straff med bara sekunder kvar av förlängningen!" Det blir en tyst mental samling i bilen. Om Markus Jonsson kände den vet jag inte, men han gjorde det han alltid gör - sätter straffen rakt, enkelt och säkert. Jag missuppfattade honom förresten i en tidigare intervju, han hade inte missat en straff i en vinterlandskamp i USA, bara i en B-lagsmatch någon gång!

Bilen med garanterat äkta gnagare fortsätter mot Stockholm och jag tror att t o m solen strålar lite extra klar och lycklig.

Jörlanda, förresten, där bor också Svante Samuelssons pappa! Fast på en annan gata (jodå, det finns faktiskt fler).

Cupfinal om ungefär två månader. På Råsunda. Vi vinner finalen nu - för Jörlandas skull.

Bappe Bjuggren

Det tog bara en knapp minut innan AIK satte matchens första mål genom Emanuel Antener och 2-0 skulle komma redan efter 2.31 då Mats Carlsson satte bollen. Trean kom en knapp minut senare även då med Antener som målskytt. Fredrik Djurling avstod p gr a lätt skada spel i de två sista perioderna, men det ska inte vara någon större fara för hans del.

4-0 kom efter 3.01 i den andra perioden, målskytt Wilmer Viinamäki, assist Peter Fischerström. AIK drabbades strax därpå av en utvisning och efter 4.36 reducerade Sirius i numerärt överläge, 4-1. Det dröjde drygt fem minuter men efter 10.19 ökade Kim Nilsson ledningen till 5-1.
Under de följande minuterna var både Ron Sjöblom och Kim Nilsson nära att öka AIK:s ledning, men inget mål. Efter 15.16 blev det spel 4-4 efter en dubbelutvisning. Så var det dags för Alexander Egebrant att skjuta skarpt, 6-1 efter 16.24. Kim Nilsson frispelades men togs undan hårt och AIK fick ett straffslag 17.29. Kim tog det själv och satte den under målvakten, just som denne kastade sig, 7-1. Emanuel Antener var inte nöjd utan nätade ännu en gång, utan assist, 8-1 efter 19.39.

I den tredje perioden drog lagkaptenen Karl-Johan Nilsson på sig sin andra utvisning i matchen efter 2.08. När det bara återstod 18 sekunder av utvisningstiden reducerar Sirius åter, 8-2. Efter 6.06 kunde Kristoffer Svanemar öka den svartgula ledningen till 9-2. Efter några bar chanser för bägge lagen kan Sirius reducera igen, 9-3 efter 16.23. Vi skulle dock avsluta målskyttet i matchen efter 18.32 och det var återigen Stoffe Svanemar. Segersiffrorna blev alltså 10-3. Skott totalt: 29-11.

Ulf Hallstensson verkade nöjd efter matchen även om han inte tyckte att allt varit perfekt, så är vi ändå bra på väg.
10-3 idag, ni gör fler mål i årets träningsmatcher än förra året.
- Det kan ju vara en slump... mycket beror ju på hur matchbilden blir, vilket motstånd vi möter. Fast visst är det bra att de gillar att göra mål.

Är ni längre fram i år än förra året vid den här tiden?
- Det börjar ju synas att flera har kommit väl i gång och börjar komma i fas... sen har väl vi som andra lag några slow starters, men visst börjar det se bra ut. - Antener kommer allt mer fast det är en ny situation än han varit van vid och han får spela på lite andra ytor men han gör det fantastiskt bra. - Nu ska vi se till att bli lite noggrannare i spel med boll, vi blir lite onödigt slarviga ibland, men det finns också sekveser då vi spelar och jobbar som vi sagt att vi ska göra... men sen kommer sekvenser där vi spelar med för små marginaler, men det är ganska normalt i den här perioden av säsongen. Idag mötte vi ändå ett lag som i år spelar i SSL, men jag brukar säga att det inte är resultatet man ska se på utan helheten i spelet. Och visst, vi fick en del positiva svar.

Bappe

AIK Innebandy spelade sin första match i Solnahallen sedan semifinalmatcherna i våras. För motståndet svarade Alba från Sandviken. Ett ungt och ganska tempostarkt lag men inte ännu av elitserieklass.

Förutom de spelare som lämnat sedan förra säsongen ( Niklas Jihde, Daniel Schmidt, Niklas Ånmark och Sebastian Myrbäck) saknades denna kväll, p gr a skador eller annat, Patrik Edgren, Kristoffer Kranberg, Henrik Lorendahl, Rikard Norman, Jon Möllersten och Niklas Maripuu.

Detta innebar att såväl Mats Carlsson som Andreas Fröberg spelade på backpositioner! I stället fick publiken se flera nyfövärv på planen: Emanuel Antener, David Gillek, Patrik Stanley, Kevin Lundgren.

De femmor vi fick se gjorde alla fina insatser, men de kommer naturligtvis att se annorlunda ut, när alla är spelklara igen. Kvällens ungdomskedja Stoffe Svanemar, Wilmer Viinamäki och Kevin Lundgren är väl kanske inte någon given kedja i seriespelet, trots den fina insats de gjorde denna kväll.

10-3 (3-0,2-2,5-1) slutade alltså matchen och resultatet är tämligen rättvisande. Vad de svartgula behöver arbeta på är spelet i numerärt underläge. Två av gästernas mål kom när Ron Sjöblom satt i utvisningsbåset! AIK lyckades däremot inte måla i numerärt överläge! Det ska också sägas att den stora segermarginalen delvis beror på att Patrik Nilsson i målet gjorde några högklassiga räddningar.
Annars är det väl inte läge för en alltför närgången spelarkritik med tanke på den omflyttning av troliga formationer vi gjorde, men första kedjan för dagen Anterer-Kim Nilsson-Djurling imponerade! Kim Nilsson och David Gillek blev tvåmålsskyttar för hemmalaget.

En avspänd och öppen Ulf Hallstensson pratade gärna om matchen och framtiden efter avslutad match.

Jaa Uffe, tio mål framåt!
- Jo, det är alltid kul att få göra och få se många mål.

Hade du beordrat Ron Sjöblom att dra på sig två utvisningar för att vi skull få känna på 4-5 spel?
- (skratt) Nja det var nog tillfälligheter, tror jag. Så var det inte.

Hur tycker du att det ser ut nu jämfört med förra året?
- Jag tycker alltid det är svårt att jämföra försäsonger med varandra. Det finns ju både likheter och skillnader. Likheten mellan i år och förra året är väl att i fjol var vi lite smårostiga och det är vi i år också. Nu var ju det här den tredje matchen på kort tid och för oss handlar det om att få matchvana. Vi håller just nu på att jobba med olika delar i spelet och det gör det svårare för spelarna. Idag valde vi till exempel att köra med väldigt högt försvarsspel och det är en konst att hitta rätt värderingar så att det inte blir ett alltför böljande spel. Jag tycker att den tredje perioden var riktigt bra... det tar sin tid och måste få göra det.

Vi har ju endel skador också..
- Ja, vi har lite småskavanker i laget... men det är som sagt viktigt att få matchvana, så har jag fjorton spelare i laget, så spelar alla, så enkelt är det.

Du låter nästan optimistisk inför seriestarten, är det verkligen så?
- (skratt) Nja... jag är ju norrlänning, så....
- Nej, men allvarligt, så är det kul att se hur de utvecklas, det är ju egentligen ett nytt AIK. Det är faktiskt fjorton nya spelare, sen jag kom hit bara! Fast det första året berodde det ju inte på mig! Men det är nog ingen som riktigt tänker på det. Det är en lite annan toch på laget om man säger så.
- Det är ju jättetydligt att vi är inne i ett generationsskifte, men det finns en målmedvetenhet i AIK som man kan ta på! Vi vill vara ett topplag. Så enkelt är det!

De femmor vi såg idag är väl knappast de som startar i serien, men det såg ändå väldigt lovande ut.
- Visst, det var en hyfsad balans i samtliga enheter, men vi är fortfarande i ett tidgt skede av säsongen. Nu handlar det om att spelarna ska komma in i det och det är först när de gjort det, som jag kan se hur vi bör formera laget.

Ingen Europacup i år. Känner du lättnad eller saknad?
- Man vill väl alltid vinna titlar... men nu är det som det är. Europacupen är som skapelse en fantastisk sak, men ekonomin gör att det blir svårtatt delta. Det är något som andra får lösa.
- Ligacupen är ju också nerlagd, så vi får använda oss av ett annat säsongsupplägg.

Uffe låter positiv och övertygad när han pratar om årets trupp och de möjligheter som finns. Med norrländskt lugn och närheten till skratt och, inte minst, en gedigen innebandykunskap känns det trggt inför den nya säsong, när vi ska försöka försvara ett SM-guld som fortfarnde värmer många svartgula själar.

Bappe

Efter den oavgjorda matchen mellan AIK och Kalmar FF blev det en ovnligt kort väntan på att tränarna skulle dyka upp. I pressrummet hördes en hel del diskussioner runt domslut under matchen, mest kanske kring det uteblivna andra gula kortet för Sobralense, där alla uppfattade att domare Ingvarsson markerat en avvaktande varning, som sen tappades bort eller insåg domarem att spelaren redan fått ett gult kort? Märkligt var det i alla fall.

Som vanligt var det gästande tränaren, Nanne Betrgstrand som inledde. Inledningsvis ansåg han att de insåg att det skulle bli tufft på Råsunda inte minst därför att AIK, enligt Nannes upfattning är det lag, som har de bästa duellspelarna i försvaret i Allsvenskan ochom de då släpper till som KFF gjorde i samband med AIK:s snabba ledningsmål hamnar man direkt i en uppförsbacke.

 

Bergstrand tyckte ändå att Kalmar tog sig samman bra och fick sitt passningsspel att fungera utan att lyckas komma till bra avslutssituationer. Att de ändå sen lyckades kvittera i andra halvlek gladde honom förstås men han tyckte att hans lag efter kvitteringen blev lite för bekväma i stället för att fortsätta forcera för ett segermål. För mycket passningsspel i sidled helt enkelt.

 

Avslutningsvis konstaterade dock Nanne Bergstrand att slutresultatet nog får anses som rättvist.

 

Mikael Stahre var nöjd med att AIK skapade ett tidigt ledningsmål, vilket naturligtvis präglar spelet till stor del under den första halvleken. Målet gav naturligtvis laget energi och det syntes också i spelet, även om vi inte lyckades skapa så många målchanser. Sen blir AIK väl passiva och KFF får ta över mer och mer. Stahre erkänner också att Kalmar under halvlekens gång blir allt bättre, skapar chanser och ger AIK fullt jobb med att hålla undan.

Stahre menar också att AIK tappar lite kraft i den andra halvlekens inledning och låter Kalmar ta över och det gör också att KFF ligger mycket nära ett mål, vilket de också gör. Direkt efter kvitteringen kändes vi rätt sårbara, enligt Stahre, men trots att vi då var illa ute tog vi oss samman och tog i slutskedet över initiativet och var väl närmast ett segermål. "1-1 känns väl ändå som ett rättvist slutresultat" avslutar Mikael Stahre.

 

Nanne Bergstrand får direkt under den följande frågestunden frågan om han räknar med något mer spel för Rasmus Elm. "Ja, svarar Bergstrand direkt, "2018!" Svaret väcker förstsås munterhet i presskåren och följdfrågan kommer direkt: "och då är du kvar också?"

"Njaa", svarar Bergstrand " vi får väl se... men det är väl inte så stor chans!" Han menar också att det naturligtvis är ett avbräck att tappa en spelare med den kapacitet som Elm har.

 

Tränarna var nöjda med matchen och poängen och Nanne Bergstrand uppskattade dessutom det beröm som Stahre gav till Kalmar FF:s passningsspel, vilket han inte tycker att han får höra tillräckligt ofta.

Inte oväntat ställdes också en fråga till bägge tränarna om vad de tyckte om domarnas insats. Bägge tränarna är försiktiga, men ingen verkar helt nöjd. Bägge uttrycker en försiktig tveksamhet inför det uteblivna andra gula för Sobralense, Bergstrand tror också att KFF möjligen skulle haft en straff för hands i den första halvleken, men säger direkt att egentligen skulle han kanske byta plats med någon på pressläktaren, eftersom "överblicken är så mycket bättre där". Och han har ju rätt!

Domare har ju alltid varit ifrågasatta och de har ett tufft jobb, där det gäller att fatta snabba och korrekta beslut. Heltidsanställningen av en handfull domare, skulle ju skapa bättre förutsättningar och man kan ju hoppas att det efter några år ger ett positivt resultat. Hittills är det svårt att skönja någon kvalitetshöjning. Tyvärr känns det ofta som att mångs domslut blir väldigt godtyckliga/svårförståeliga. Det skapar ju osäkerhet på planen, spelarna vet inte var gränsen går.

Bappe

AIK vann träningsmatchen mot samarbetsklubben Akropolis efter en mållös första halvlek.AIK startade med följande elva:
Lee Baxter - Peter Motas, Adam Modin, Sotirios Papagiannopoulos, Daniel Sundgren - Pontus Engblom, Walid Atta, Mikael Thorstensson, Yussuf Saleh - Antonio Flávio, CH Jagne

AIK inledde matchen i bra tempo och fick tidigt bl a en hörna. Därefter kom spelet på något sätt av sig, kanske beroende på ett taggat Akropolis, som jobbade och slet hårt ibland på gränsen till fult i mittförsvaret. Annars märktes det väl att det var ett lag från klubbar med likartat spelsystem, men där man ändå inte alltid förstod varandra i spel och rörelseschema. Akropolis skulle göra halvlekens enda mål, som dock helt korrekt underkändes p gr a offside.

Halvleken blev också mållös och det var Akropolis, som var närmast att göra mål under de första 35 minuterna. Matchen spelades alltså i 2 x 35 minuter.

Danne Sundgren gick upp på mittfätet inför den andra halvleken och ersattes på backen av Filip Terland. Dessutom skulle sen ytterligare två sena byten göras.
Den andra halvleken såg klart bättre ut i svartgula ögon. Vi spelade betydligt distinktare och mer kontrollerat jämfört med den första. Micke Thorstensson gick upp som forward och det bytet ökade tyngden och kraften i anfallsspelet.
Det skulle bli två AIK-mål i matchen och de gjordes Av Micke Thorstensson och Pontus Engblom Thorsten spelade också fram till Pontus mål.

Det är svårt att ge någon meningsfull spelarkritik efter 2x35 minuter med spelare, som till delar inte spelat ihop tidigare. I Akropolis vardet förre AIK.junioren Jonas Gustafsson som imponerade mest, men laget håller en bra klass för att spela i division två. Målvakten Nicke Rönn, som är utlånad från AIK, kunde inte göra mycket åt målen och hade inte särskilt mycket att göra i övrigt.

Både Micke Thorstensson och Pontus Engblom visade prov på de kvalitéer de har och även Väsbylånen Sotte Papagiannopoulos och Filip Terland spelade bra i försvaret. Antonio Flávio då? Det syntes att han har kvaliet i spel och bollbehandling, men det var nturligtvis inte särskilt tacksamt att spela match med ett lag som man sett spela en gång och tränat med två gånger! Han visade som sagt prov på sin förmåga men hade inte lätt att förstå eller förstås av medspelarna. Ger vi honom chansen och har lite tålamod kommer han säkert att visa vad han faktiskt kan som fotbollsspelare.

Bappe

... har det dröjt så länge mellan rapporteringar under de senaste månaderna?
Flera trogna(?) läsare har mailat och undrat. Bloggen kommer att fortsätta, men ännu någon tid, kanske ett par månader, kommer jag att jobba på ett sätt, som gör att jag inte hinner se så mycket matcher och att det blir omöjligt att skriva i samma omfattning.

Så snart situationen på mitt gamla jobb blivit normal igen, kommer bloggen att bli aktuell igen! Hav tålamod, det är alltid mörkast före gryningen!

Bappe

Allsvenska toppmatcher kan se väldigt olika ut. Kvällens match kunde innebära att Göteborg gjorde ett ryck i toppen eller att AIK ansöt sig till tätgruppen.

Kanske var speluppehållet i Allsvenskan vad de svartgula behövde. Den ständiga rörelse och den intensitet, som AIK visade upp under den första halvleken har vi inte tidgare lyckats nå upp till annat än i kortare perioder tidigare under säsongen. Men denna sköna julikväll satt spelet nästan som gjutet. Fem skott på mål mot noll för IFK Göteborg, under den första halvleken, säger i sig en del. Att sedan gästerna nästan kommit i fatt vid full tid berodde främst på de två utvisningar som AIK fick.
Daniel Örlund, som gjort sin hittills bästa säsong i svartgult, växte alltmer ut till en räddare i nöden. En briljant straffräddning och flera kvlificerade räddningar i andra kvitteringslägen gjorde Örlund till en av matchens giganter. Många var naturligtvis bra, ingen var dålig denna kväll, men den dominerande gestalten denna kväll var ändå Jorge Ortiz, som, framför allt under matchens första timme, var planens dominant.
Samtidigt ska då också sägas att det var ett taggat hemmalag, där ingen föll ur ramen och alla gav allt under de dryga nittio minuterna

På pressläktaren pratades det annars mest om domarinsatserna eller riättare sagt bristen på domarinsatser. Huvuddomaren och den ena linjemannen tycktes ha en helt egen skala för bedöningar eller möjligen en kod där var 5:e/6:e avblåsning gav ett kort eller annan påföljd. Daniel Örlund fick t ex ett gult kort för att han tog tid på sig innan en utspark medan Kim Christensen, som tidigare tagit en promenad utanför planen och dröjt dubbelt så länge med sin inspark, inte ens fick en tillsägelse!
Visst kan domare ha en dålig dag, precis som spelare, men konsekvens borde ändå finnas.

Slutsignalen kom som en befrielse öfr de nio kvarvarande svartgula spelarna och för de drygt tjugotusen åskådarna. Nja, förresten för det knappa tusentalet göteborgare i publiken hade nog matchen kunnat få fortsätta ännu några minuter. Fast Daniel Örlund hade säkert klarat nollan ändå!

Presskonferensen blev ganska kort och lakonisk. Stefan Rehn konstaterade lugnt att Göteborg kämpade och försökte. Mikael Stahre var av naturliga skäl både mer glad och tacksam. Ingen av dem sade något om domarinsatserna och det var väl klokt.

Bappe

För andra hemmamatchen i rad för AIKs del stod ett skånskt lag för motståndet, denna gång Helsingborgs IF. Och för andra hemmamatchen i rad tvingades Gnaget se sig besegrade, efter att HIFs unge talang Rasmus Jönsson gjort matchens alla tre mål.

De flesta väntade sig nog på förhand att onsdagskvällens sena match skulle bli en jämn och tillknäppt match. Så blev det också, framför allt i den första halvleken. Hemmalaget inledde matchen bra, hade mycket boll och försökte pressa högt i banan med backlinjen. Men Helsingborg stod upp väl och tillät inte AIK att komma till knappt några avslut alls. Istället var det gästerna som fick göra ett ganska tidigt ledningsmål när man utnyttjade en faktor som man hade till sin fördel matchen igenom; förmågan att vinna boll och vända spelet på innermittfältet. Just en sådan spelvändning använde HIF när man kom 4 mot 4 med AIKs backlinje och en precis diagonal passning från höger till vänster i plan nådde Rasmus Jönsson som stötte in 1-0, detta i den 15e matchminuten. AIK tvingades starta matchen utan Daniel Tjernström på innermittfältet, och ersättaren Pierre Bengtsson tillsammans med Jorge Ortiz vägde många gånger lite för lätt i duellerna mot Helsingsborgs motsvarighet Marcus Lantz och Isaac Chansa.

Efter målet sänktes tempot i matchen något, bägge lagen försökte att mala på i anfallsväg, båda lagen lyckades åstadkomma ett par hyfsade avslut vardera i den första halvleken, men förutom Jönssons fullträff var ingenting tillräckligt nära. Till den andra halvleken kom hemmalaget ut med repat mod, och försökte att ha tålamod i anfallsförsöken. Intentionerna var också det rätta, men HIFs reslige backlinje stod emot i stort sett alla försök. Istället fick Rasmus Jönsson ganska tidigt i halvleken sätta 0-2, en högerhörna från Helsingborg slutade med flera studsar på spelarhuvuden innan den dök upp hos Jönsson vid bortre stolpen som ganska enkelt stötte in matchens andra mål.

Efter det fortsatte allt i stort sett som det sett ut innan, AIK försökte göra ett par byten där man plockade av yttermittfältarna Kenny Pavey och Yussuf Saleh, som inte hade någon lyckad dag, och ersatte de båda med Mikael Thorstensson och Viktor Lundberg. Främst Lundberg gjorde ett bra inhopp, men den avgörande skillnaden lyckades ingen av dem åstadkomma. Istället präglades den andra halvleken främst av två saker; motstuds framåt för AIK, och strålande målvaktsspel av Daniel Örlund, som bland annat räddade flertalet frilägen som Helsingborg skapade när AIK försökte forcera framåt i banan. Men riktigt alla frilägen lyckades inte Örlund avvärja, Rasmus Jönsson snappade upp en boll på mittplan, vann närkampen mot annars fullt godkände Walid Atta och placerade kliniskt in 0-3 med en bredsida i den 78e minuten.

Bäst på plan i respektive lag var, enligt undertecknad, tremålsskytten Rasmus Jönsson i Helsingborg och i AIK mittbacken Jos Hooiveld, som gjorde flera avgörande brytningar och vid ett tillfälle också var riktigt nära att göra ett mål framåt. Men totalt sett skall det ändå sägas att Helsingborg var det bättre laget, och vann rättvist, även om matchen kanske var jämnare än siffrorna visar. Om det är ett ”Skånespöke” som härjar i AIK får vi se på tisdag 5 maj, då Gnaget gästar Trelleborgs FF.

Jonathan Bjuggren

Visst kändes det tungt direkt efter matchen. 0-3 på Råsunda, högborgen. Rasmus Jönsson, som jag på fyra dagar nu sett göra 5 mål på runt 110 minuters speltid, var effektiv och vi verkade inte alls förberedda på hans framfart. Han kommer att bli en obehaglig överraskning för fler lag under året - om han nu blir kvar hela säsongen!

Det var inte enskilda misstag eller tabbar, som bäddade för förlusten utan snarare brist på effektivitet och svårigheten att komma till avslut. HIF spelade resolut och kraftfullt vilket inte minst innebar att Yussuf Saleh aldrig kom in i matchen. Likaså blev det för tungt för våra inre mittfältare, som ofta fick svårt att alls få bollkontakt.
Egentligen var det tre spelare, med varierande speltid, som fysiskt kunde matcha kvällens motståndare: Jos Hooiveld, Daniel Örlund och Nisse Johansson även om Nisse fick problem, då hans startsnabbhet inte är den högsta.

Det som kanske ändå känns mest oroande är att vi under hela matchen har två skott på mål av sju avslut totalt - motsvarande siffror för HIF åtta resp elva! Även i tidgare matcher har bilden varit liknande, även om  vi ju haft några skott i målställningen.
Det som ändå gör att det känns mer irriterande än oroande är att vi trots detta ligger med i den absoluta toppen och att  Rasmus Jönssons målstim inte finns i så många andra lag i serien.

Vid två av Jönssons mål fick jag en deja-vukänsla. Så gjorde Mikael Thorstensson ett antal mål under juniortiden men också i Väsby förra året! Så - kom igen Thorsten, speed och kraft är ingen favorit för de flesta allsvenska försvaren!

Micke Stahre var samlad vid presskonferensen och har ett unikt sätt att prata på och beskriva händelser, men presskåren verkar både förstå och uppskatta det. Nöjd var han inte, men han gav, helt riktigt HIF en eloge för sin match. Och, framför allt, han lastade inte någon eller några enskilda spelare. Kanske kunde man ana en svag biton av avund, när Jönsson kom på tal!

Fyra segrar på sex matcher är mer än godkänt så här långt. Allsvenskan ser ju så här långt på flera sätt annorlunda än man trott inför seriestarten, men 80% av matcherna är ännu ospelade. Och visst ska vi återerövra Råsunda - utan att tappa bortaflytet!?

Jag hade gärna sett att Miran Burgic fått komma in i matchen, men kanske är han inte helt spelfärdig ännu. Jag skulle faktiskt också föredra Ivan Obolo på mittfältet bakom Miran och Thorsten. Thorsten är stark och orkar jobba bakåt, när Obolo tar offensiva rusher från mitten och  Ivans styrka och bollvinnaregenskaper skulle vi behöva på mitten.

Bappe

AIK:s ständiga nr 1 har ett mycket skiftande yttre. Ibland ser han förbluffande ung ut, ibland grå och sliten. Ibland ser han t o m ut som hon!

Det finns två tillfällen, när han/hon ser likadan ut, främst när AIK gjort mål. Då lyser nummer 1 av glädje, stolthet och emellanåt av lättnad. Skulle målet göras i den egna buren ser nr 1 i stället besviken, tvivlande och emellanåt uppgiven ut. Ljudet skiftar också från ett jubland tryck i den förstnämnda situationen, till en långt utdragen suck/inandning i den andra.

Nummer 1 låter ofta mycket och sjunger gärna. Få andra spelare kan sjunga sig igenom en hel match och ändå vara beredd när bollen kommer. Nr 1 kan! Till skillnad från alla andra svartgula nummer är media i allmänhet mer intresserad av nr 1, när det gått illa än när det gått bra i matchen! Nr 1 fixar det. Nästa match är han där som vanligt och med hjärtat fyllt av hopp. Det finns inget annat lag som har en så  stor nummer 1 som AIK

Ja du, nr 1, i morgon gäller det Helsingborg. Hur går det?
- Jorå, det ska bli tre poäng. HIF hade ju problem med Väsby häromdagen. Länge stod det 0-0 och skåningarna imponerade inte. Jag fick leta för att ens få syn på Henke Larsson, t ex!

Fast HIF vann ju trots allt!
- Jo...  de plockade in en ung kille, Rasmus Jönsson, och han satte två mot slutet. Men nu är vi förvarnade och han kanske inte ens vill gå in, när han ser Joos Hoiveld! Väsby hade det lite jobbigt första kvarten, men sen hängde de ändå bra med i matchen och fram till Jönssons inhopp var Väsby närmare 1-0 än HIF!

Brukar du se Väsby också?
Nja, nr 1 är alltid där, men jag kan se lite olika ut, förstås. Jag har ett stort vokalt omfång också, så jag kan låta nästan hur som helst!!

Helsingborg då.. Också ett topplag så här långt men hur går det i morgon?
- Självklart blir det en svartgul seger, Skåne har redan fått sina poäng på Råsunda för i år. Sen gör säkert Obolo, Thorstensson, Viktor Lundberg och Pierre Bengtsson  mål, fast det är inte alldeles säkert att alla gör det just i morgon!

Nummer 1 är alltså segerviss och kan ibland tyckas lite förvirrad i sina svar, men nr 1 är ändå alltid störst, bäst och vackrast och flest!

Bappe

Micke Hjelmberg, som inte verkar alltför nedslagen, ställer upp för en intervju strax efter 2-0-förlusten mot Helsingborg i Svenska cupen.

OK, hur känns det efter förlusten?

- Känslan är väl helt OK. Vi förlorar mot ett bra allsvenskt lag. Jag tycker vi står upp på ettt bra sätt, spelar vårat spel. Vi vill vara ett spelande lag och det tycker jag vi är i stora delar av matchen.

- Vi korrigerar försvarsspelet lite i den andra halvleken, liksom vid en typ av bollar, där vi kommer lite fel i första och det blir mycket bättre i andra och hamnar rätt. Sen är det ju så att de är lite snabbare, har ett spel med ett tempo vi inte är vana vid. Det känns inte särskilt surt, jag tycker vi gör en bra insats och bjuder upp till en fair kamp.

Med tanke på hur vårt spel var i dag, undrar man förstås hur vi kan ha 0 poäng iserien?

- Ja, det kan man ju undra... men ska man vara ärlig har vi inte lyckats ta fram det här spelet hittills i serien... framför allt inte i den senaste matchen mot Trollhättan... vi har helt enkelt inte kommit upp i den här standarden. Idag var spelet bra och kan vi hålla den här nivån, kommer poängen att komma, det är jag helt övertygad om.

Någon som överraskade dig i dag?

- Jaa... Elvis Santana da Silva hade en ny roll som forward och gör det jättebra... löpvillig, energifylld och bra rent tekniskt. Sen gör Daniel Johansson, Peter Motas och Micke Wenzel på högerkanten riktigt bra insatser... men det är ingen som faller ur i laget utan alla ger allt och gör det bra.

- Peter Motas har en väldigt fin känsla i sin inläggsfot och idag hade han en härlig, offensiv attityd i sina löpningar utan att det går ut över det defensiva jobbet.

- Micke Wenzel, som inte spelat i de tre första seriematcherna, slängs in på mittfältets högerkant och gör en riktigt bra match och bidrar positivt genom att hela tiden göra bra värderingar.

Det bådar gott inför det fortsatta seriespelet?

- Självklart! Det här tar vi med oss tilll kommande seriespel.

Bappe

Jag har inte sett Väsby sedan serien startade, men såg de flesta träningsmatcherna. Seriestarten har faktiskt förvånat mig med tanke på vad de visat upp inder försäsongen.
Det var därför med en viss oro, som jag kom till Vilundavallen till mötet med allsvenska Helsingborgs IF.

Det började inte så lovande, HIF rivstartade och siktade på ett tidigt ledningsmål. När det inte kommit efter de första 15-20 minuterna, blev gästernas spel lite mer villrådigt och Väsby tog chansen och jobbade sig in i matchen, som sen skulle vara tämligen jämn under en timmes tid. Faktum är att målchanserna var då ganska jämnt fördelade, men bägge lagen hade svårt att komma till riktiga avslutstillfällen.

Framförallt var hemmalagets försvarsarbete imponerande, när de efter inledningen väl kommit in i tempot. HIF såg emellanåt lite vilsna ut och Henke Larsson har väl sällan synts så lite under en match.

Den enda riktigt stora Väsbychansen fick Mange Eriksson efter ungefär 25 minuters spel, men skottet tog i ribban! De halvchanser HIF skapade klarade hemmaförsvaret eller Thudde i målet bra.

Med 20 minuter kvar började man ställa in sig på en förlängning, men HIF:s avbytare Rasmus Jönsson som kommit in med drygt 25 minuter kvar av matchen tyckte att det räckte och satte sitt första mål med dryga kvarten kvar och det andra på stopptid.

Med det spel och den vilja, rörlighet och trygghet som Väsby visade upp denna sköna vårsöndagskväll skulle det vara märkligt om inte poängen börjar trilla in även i serien.

Det var en laginsats, men några spelare ska ändå nämnas särskilt för sina insatser: Thudde i målet, Peter Motas, Daniel Johansson, Mikael Wenzel och Elvis da Silva Santana gjorde insatser som torde ge dem självförtroende inför det fortsatta seriespelet.

I matchens slutskede visade Väsby upp en debutant, Niklas Maripuu, som för en dryg vecka sen blev svensk mästare i innebandy! Han hann under den korta tid han var inne visa att han är en rörlig, fysiskt stark och löpvillig mittfältare. Håll ögonen på honom!

Bappe

Jeppe kom 2007 från Boo IF till AIK. Han är mittback, lång och kraftig och spelade i Juniorallsvenskan 2008. I år är han en av åldermännen i truppen och lagkapten. I matchen mot Enskede var han en av dominanterna på planen och ett säkert ankare i försvaret, vilket inte hindrade honom från att vid flera tillfällen delta i det offensiva spelet. Något mål blev det inte, men det var heller inte långtifrån!

Han ställde upp på en intervju efter matchen:

Du tog ditt ansvar som kapten. Var detta en av dina bästa matcher i juniorlaget?

- Ja... i alla fall i år.

Egentligen borde vi väl avgjort matchen i första halvlek?

- Ja, verkligen... vi skapade jättemånga lägen och hade en himla massa chanser... men vi är lite inefffektiva framför mål och slarvar lite på planens sista tredjedel.

Ändå har ni full poäng efter två matcher.

- Javisst, vi har fått en bra start.. det känns klockrent.

I år är du något av en veteran trots din ungdom?

- Det säger inte så mycket... det är bara att köra på. Vi siktar på slutspel och vårt andra mål är att komma så långt som möjligt... egentligen tar vi en match i taget.

Ni har ju ett ungt lag för att vara i Juniorallsvenskan, men det verkar inte vara något handikapp?

- Vi har pratat mycket om det.... eftersom vi är yngre och kanske lite mindre måste vi vara ettriga och ligga på hela tiden... det handlar om att vara rörliga och kriga.

Du hinner ändå vara med i det offensiva spelet.

- Ja, det ska nog hålla i sig under hela säsongen.

Det tror jag också. Jeppe har sitt eget spelsätt, men visst känns han som en värdig arvtagare till två tidgare och succéartade juniormittbackar: Per "Pärtan" Karlsson och Sotirios "Sotte" Papagiannopoulos.

Det ska bli intressant att följa juniorerna i den fortsatta seriekampen. De spelar snabbt, rörligt och med hög intensitet och förtjänar en större publik än de 80-100 personer som satt i Skyttans sol under lördagen.

Bappe

Det var ett soligt och skönt Skytteholm, som tog emot AIK:s och Enskedes till årets första hemmamatch i vårväder.
Och framför allt såg det ut som att AIK trivdes i solen och värmen.
Under den första halvleken skapade AIK ett halvdussin goda chanser, men Enskede kunde med både tur och skicklighet avvärja de skott och instick de svartgula försökte med.
Ett antal hörnor blev den synbarliga effekten av AIK-pressen. Enskede jobbade tätt och med stort hjärta i defensiven men åstadkom några komtringar, ingen av dem dock särskilt hotande.

Enskede inledde faktiskt den andra halvleken bäst och under de första 10-15 minuterna, åstadkom de fler offensiva möjligheter än de svartgula. Vära killar kom dock igen, tog tag i spel och tempo och började åter bli det styrande laget. Så, med knappt 25 minuter kvar att spela fick Mustafa Özmen sitt andra gula kort (efter en för snabbt slagen frispark!?)

Hemmalaget tvingades då till ett rakare spel utan samma dominans som tidigare, men det skulle visa sig lönsamt. Tio minuter efter utvisningen, uppstod en tilltrasslad situation framför gästernas mål och i röran och trängseln kunde Sebbe Hansen slå in det, som skulle visa sig vara segermålet.

De unga AIK-arna gjorde en bra insats och var även fysiskt väl så starka som de något äldre motståndarna. Spelet höll bra tempo och bjöd på många fina framspelningar. Kanske ska lagkaptenen Jeppe Lindgren, Sebbe Hansen och Mikei Söderström nämnas särskilt i ett härligt och sevärt lag.

AIK:s chefstränare, Jeppe Mauritzson, var tämligen nöjd efter matchen, även om han tyckte att vi borde gjort mål på någon av chanserna vi skapade under den första halvleken, som vi dominerade ganska eftertryckligt. Det var ju först när vi blev en man mindre, som vi lyckades avgöra matchen. Rent spelmässigt tyckte han ändå att vi gjorde en fullt godkänd match, vilket man får hålla med om. Enskede har dessutom ett högre ålderssnitt i sin trupp, men det spelade inte någon roll i matchen. De unga svartgula spelarna stod väl upp både i tempo och kraft.

Bappe

Såg derbyt mellan Stockholms tredje och fjärde lag på TV. Blev faktiskt lite chockad över hur torftigt det ofta såg ut. Totalt sett var Hammarby det klart bättre laget. Fast det mes t dramatiska, och också sorgligaste var ändå när både huvuddomare och linjeman helt missade ett Hammarby nål, där bollen helt klart var inne. Pinsamt! Gör de såna missar när sikten är helt fri, så undrar man ju hur de klarar situationer med många spelare och trängsel?

Kan bli en hård kamp därnere om titeln "Bästa innerstadslag" - fast Söderstadion ligger ju inte i innerstan!

 - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Viktor Lundberg är inte Allsvenskans snabbaste debutantmålskytt. Faktum äratt det finns två snabbare bara i AIK, fast det är ett slag sen.
Kul för Viktor i alla fall och himla skönt med någon som vågar skjuta. Det smittade tydligen av sig. Tre mål i en enda match - skönt!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Kom gärna till Skytteholm klockan 13 på lördag. Vårt unga juniorlag möter Enskede. En match spelad, en seger för grabbarna. Vårt unga lag är väl värt ett - eller flera- besök!

Bappe